Trädgård - en känsla
Trädgård ´´grenar´´ sig i en mängd olika inriktningar och det är omöjligt att vara expert inom alla grenar. Ibland undrar hur mycket som gått in och stannat kvar av det jag läst om trädgård. Jag ser alla hyllmeter med trädgårdsböcker här hemma och tänker att jag vill läsa och minnas allt som står i de där böckerna men det fär ju en omöjlighet, i alla fall för mig. Det man lär sig när man utför arbeten i trädgårdar och då man gör sina tester och försök är såklart lättare att minnas.
I slottsparken har jag som uppgift att se till att allt ser snyggt och välskött ut men även att det sker förändringar och förbättringar inom anläggningen. Alla ens idéer går ju inte att genomföra av praktiska eller ekonomiska skäl men jag försöker i alla fall att inte låta planteringarna stanna av, bli färdiga eller förutsägbara. Det delas och flyttas perenner varje år och ibland sker förändringar som att göra om större ytor i planteringarna.
Just nu planerar jag att gräva bort alla växter i en plantering som ligger nära en gångväg där människor (även rådjur och harar) ofta passerar. Marktäckare har trots ivrigt rensande fått ogräset att permanent flytta in men nu ska allt bort och det blir även byte av all jord. Det är ingen stor plantering men en viktig plats i trädgården. Jag återkommer till det arbetet senare.
Vad betyder då trädgårdar för mig? Jag är ingen direkt växtsamlare som snöar in på ett visst släkte eller art men visst har jag mina favoriter. För mig är det viktigt att hitta eller skapa en känsla i trädgården, en känsla som kan vara svår att beskriva men som gör en lugn och där man förstår att trädgården anlagts med en god tanke eller där naturen hjälpt till på traven. Varför jag inte föll helt och hållet för Villa d´Este i Italien förra året var just att det saknades det där lugnet som man vill känna i en trädgård och jag undrar vad jag känt om man motat ut alla andra människor från trädgården?
Jag är heller ingen vän av olika trädgårdsmaskiner. Hade vi inte så långa häckar skulle jag hellre klippa häckarna med en vanlig häcksax än med en elektrisk sax, hade jag orkat skulle jag slå ängarna med lie i stället för en dånande trimmer. Alla övriga skrikande maskiner är mer nödvändiga än roliga och intressanta.
I vissa trädgårdar som jag besöker infinner sig den där känslan direkt. Antroposofernas trädgård i Järna är egentligen ingen märkvärdig anläggning men jag känner ett lugn där inne som gör gott och kontrasten blir nästan skrämmande när man återvänder till bilen och verkligheten igen. Det finns många exempel på liknande känslor i andra trädgårdar, Bellmansmuseets trädgård, Apotekarens trädgård i Simrishamn, Rosendal när det är folktomt och botaniska trädgården i Visby är platser som man gärna återvänder till på grund av den där sköna känslan.
Vissa tidiga morgnar eller stilla kvällar hittar jag även känslan i vår egen slottspark men då är det mer naturen och det vackra läget och inte så mycket själva trädgården som skapar känslan. I naturen behöver man inte leta länge för att hitta lugnet och jag tror att många som arbetar med utformning av trädgårdar försöker medvetet eller omedvetet att efterlikna naturen på många sätt.
Så alla tekniska maskiner, alla kemiska produkter, beskärningar och skötselplaner är såklart viktiga och allt detta krävs för att få en trädgård vacker men att skapa en trädgård med den där speciella känslan som gör en lugn och lycklig...det är en stor konst.
Trädgårdar kan se ut på väldigt många olika sätt och bestå av olika rumsindelningar eller vara helt öppna med utsikt mot vackra omgivningar men det kan också vara en liten innesluten gård som Apotekarens trädgård, en stor slottspark eller t.o.m. en stadspark.
För att man ska känna den där magiska känslan när man befinner sig i en trädgård betyder också årstiden och vädret väldigt mycket. En stilla majmorgon med trädens skira blad och med luften full av fågelsång skiljer sig ju en aning mot en blåsig augustieftermiddag då sommaren håller på att tappa greppet.
Nu på min södra-Sverigeresa ska jag alltså söka efter trädgårdar som får mig att hitta den där speciella känslan som gör mig lugn.
Någon som orkat läsa enda hit?
Javisst, orkar jag läsa - det är intressant det du skriver. Jag har faktiskt också besökt de trädgårdar du nämner. Det är svårt att ta på känslan och svårt att veta riktigt hur man ska göra. Min lilla trädgård som ligger i innerstan är t.ex. aldrig tyst, det är ständigt bilar och annat stadsbuller. Det är ju inte märkligt och det finns ju fördelar också med att ha så nära. Men jag saknar ofta tystnaden, att bara få höra fåglarna. Därav mina planer på tidiga frukostar i lotten i sommar, kanske kan man hinna innan staden vaknar? Men också svårt att veta hur man ändå kan skapa ett sorts stillhet och lugn i trädgården. Jag funderar mycket över det.
Så klokt du skriver. Jag åker till Antroposoferna minst en gång om året och jag håller med om att den trädgården skapar en fantastisk atmosfär och ett lugn. Det är inte ett ställe man springer igenom...
Jag älskar frukoststunderna hemma i min trädgård. Det är fortfarande aningen för kallt för dem, men snart så.
Fågelkvitter. Dofterna. Lugnet.
Men senare under dagen brukar tempot och ljudet bli ett helt annat pga grannar och barn, och det blir så mycket svårare att hitta den lugna sköna platsen. Tyvärr.
Kram!
Är det intressant det du skriver kan du dubbla mängden text, inget avskräcker oss trädgårdsfrälsta.
Den bästa stunden på morgonen, är när allt är stilla, gårdarna ligger tysta, inga bilars sus o brum hörs, solen glimrar på daggtäckta blad o fåglarna börjar kvillra, o man är på väg att börja jobba. Sedan ändrar allt skepnad när folk vaknar o börjar stressa.
På morgonen är man kung över gårdarna på sitt område :o)
Känslan du pratar om känner jag igen. Det är inte alltid den "planeras" in i trädgårdarna, så man får ta till vara dom stunder man hittar.
Klart att jag orkar läsa. Det kan verkligen vara olika i hur man uppfattar en trädgård. Själv gillar jag trädgårdar med flera rum, trädgårdar där allt inte ät uppenbart och överskådligt på en gång. Där man kan gå många gånger och ständigt upptäcka nya saker. Snörräta rader och för stramt hållet är inget för mig. jag gillar det mera vildvuxna det som ser spontant och lite vilt ut.
Jag hoppas att du får en riktigt givande resa med många vackra trädgårdar och mycket inspiration.
Textmängden spelar ingen roll för mig. Den som är trädgårdsfrälst känner igen sig och uppskattar funderingar/tankar/tips från en som är lika drabbad - för att inte nämna de underbara bilderna.
Av de ställen du nämnar har jag bara sett Antroposofernas trädgård och jag håller med dig. Det är svårt att sätta ett finger på vad de är som slår en rakt in i själen. Det är som när man besöker ett konstgalleri tycker jag. Det är oftast bara ett fåtal tavlor man verkligen tar till sig. Man blir fången av konstnärens vision.
Tror att det är ungefär samma sak med trädgårdar. Någon har haft en tanke, en vision med sin skapelse och har du tur, så är ni på samma våglängd och du gläds åt upplevelsen. Det kan handla om en vision (eller filosofi) i större format som Antroposofernas trädgård men även ett hörn i en vanlig vila trädgård i stan.
Att skapa en trädgård ger så mycket tycker jag Tyvärr kan jag inte spela någon instrument, inte rita eller måla eller dyl men genom trädgården får jag uttryck för min skaparlust. Sedan är det bara att inse att man gör dumma saker ibland eller moder Natur vill något annat. Ting tar tid också med den korta odlingssäsong vi har här i Sverige. En nyanlagd trädgård har oftast inte hunnit utveckla någon själ.
Sedan har vi britter ett ordspråk "Beauty is in the eye of the beholder".....
Hälsningar från Ramona (som nu får strunta i det vackra och ta itu med bladlössen i växthuset. Morr!)
Tack alla för era synpunkter på känsla i trädgårdar.