Under ekars djupa grönska
Idag när jag åkte hem fick jag mycket märkliga tankar i mitt huvud. Just den här tiden på året då hela naturen vaknar på allvar och alla växter rusar mot sin blomning eller grönska då brukar jag njuta och bara älska allt vitblommande som finns i naturen, i parker och i trädgårdar. Idag kändes det plötsligt som om det blir för mycket av det vackra. Det skummar snart av slånsnår runt vackra torp, körsbärsträd och övriga prunusarter skriker ut till oss...´´titta på mig´´!
Helt plötsligt började jag längta igen....men nu till högsommarens lugn, till djup och nästan tung grönska, att ha picknick under en stor eks skugga eller att se lite mer ordnad trädgårsblomning (är det verkligen jag som uttrycker detta?).
De här tankarna känns ju helt skruvade nu men det är just så jag känner, trots stora fält av vitsippor och gullvivor. Man orkar nog helt enkelt inte ta till sig allt det vackra som i rasande fart flashar förbi oss,. Jag går ju i en fantastisk vacker park hela dagarna och följer varje liten förändring i växternas liv, det kanske är det som är problemet?
Jag minns ett år för länge sedan då jag var helt slutkörd av en stressig sommar, jag tog bilen och åkte till Grebbestad på västkusten och bodde där en vecka. Jag låg ute på klipporna, läste böcker och tittade på havet och himlen. Man såg inte ett enda grönt grässtrå där ute och det var så lugnande.
Så....nu när vi går in i den normalt sett vackraste månaden maj...då börjar jag längta efter djup grönska i juli....eller en varm klippa i augusti....
Ha en riktigt trevlig Valborg alla ni som besöker bloggen!
Dagens genusnyhet
Äntligen ska vi bli jämlika på övergångsställena.....nu kommer Fru-Gårman (frugårman). Men det finns ju även barn och rullstolsburna människor som anväder övergångställena....och djur och folk som leder cyklar!
Tänk, jag tror att jag förstår hur du menar. Våren är ju så fantastiskt vacker, så efterlängtad! Men det går så fort - det är så mycket. Nu har snödropparna och krokusen blommat över och allt går i en rasande fart. Redan får jag känslan - jag hinner inte! Det är ett helt år till nästa gång! Det är stressande att hinna allt, rensa, gödsla, så, plan(t)era och njuta. I sommar blir det lite lugnare både i själen och naturen tror jag - man är lite mer ledig (även en slottsträdgårdsmästare?) och hinner vila i grönskan också.
Precis så gick jag och tänkte idag, det blir liksom för mycket av allt det goda. Jag orkar inte med att vara hänförd hela tiden. Så kan det vara. Önskar dig också en trevlig valborg.
Tänk,detta är första våren jag unnat mig att stanna upp och uppleva vårtecken allteftersom de kommit. Det har också varit roligt att dokumentera det i bloggen och få följa andras vårresor. Men nog vill jag också "stanna tiden". Det känns som trädens skira grönska mörknar alltmer. Slottis, när du kommer till Skåne har du nog högsommarvarianten här....
Katarina: Nja, någon längre ledighet blir det ju inte för mig. Första veckan i juni har jag och sedan lite i augusti.
Kersti: Man blir nog betraktad som galen med dessa tankar...
Claus: Ja då kommer jag och sätter mig under en stor skuggande ek!
det lär bli rabalder kring hur siluetten av Fru Gårman ska se ut. Gäller att de får till henne alldeles lagom när hon ska stå in public.. nej gå menar jag förstås..
För tjock - inte hälsosamt, för smal - inte bra ideal för unga flickor! För ung - för gammal.. det blir inte lätt att vara Fru Gårman.
matte: Ja och måste hon heta Fru GårMAN? Fru Gårkvinna kanske? Och inte ser väl alla män ut som Herr Gårman? Det finns ju tjocka och smala män också.
Kanske en skylt "Här går vi" skulle kunna vara på sin plats?/Pallas
För Herr Gårman är väl egentligen en ordlek på "Här går man"?/Pallas
