Lilla Essingen
De små gårdarna har anlagts med mjukt svängda gångar i fint sandliknande grus som kantas av kraftiga granitkantstenar.
Nu låter det som om jag beundrar det här området fullt ut...men så är inte fallet. Har aldrig förstått hur man kan packa ihop så mycket folk på en så liten yta och trafiken från Essingeleden dånar vid husen närmast leden. Den enda platsen jag skulle kunna tänka mig att bo på är längst bort från leden och med utsikt mot Västerbron och stadshuset.
Tycker faktiskt det ser ut som ett hotellkomplex, jösses vad många balkonger!
Här har en annan åker runt omkring sig och några hus och gårdar utslängda lite varstans.
Men det är tur att vi tycker olika.
Jättefina bilder!
Nu jämför jag inte stan med landet....det är helt olika sätt att leva. Bedömde bostadsområdet som en plats i en storstad. Tids nog kommer nog slottsträdgårdsmästaren att bosätta sig bland åkrar och ängar...
Jag menade folk i allmänhet, att vi tycker olika. Annars hade livet varit bra tråkigt, det gäller ju allt.
Håller med dig LindaLotta. Jag tycker att det vore ett straff att bo i huset med de många balkongerna.
Jag tycker det är ganska vackert, i alla fall för ett område i en storstad. Miljarder bättre än t.ex. Orminge, om man säger så... haha
Men jag skulle vantrivas. Det blir för mycket Tokyo över det. *hu*
Vad snygga bilder du tar!
Det är inte "Lillan" som jag minns den. Jag växte upp där och älskar denna Ö. Tyvärr ser den nu ut som vilket oråde som helst, stelt, liksidig, trist och opersonligt. Jag växte upp och levde min ungdom där,lyckligt och underbart. Jag är nu 71 år.
Wanja Elfner Lindén
