En ansenlig mängd träd fanns dels regelbundet längs vägarna, dels oregelbundet spridda över gräsytorna. Omfattande blomsterarrangemang fanns längs vägarna och även en hel del sittplatser.

Under andra världskriget skördades mellan 80–100 ton äpplen varje år. Det sista stora äppelåret var 1970–71. Därefter ansågs inte odlingarna lönsamma längre, varför de lades ner.

I slutet av århundradet byggdes också ett växthus intill slottet. Dagens växthus är en rekonstruktion av det växthus som fanns i slutet av 1800-talet.

Jag hade bestämt mig för att besöka Drottningholms slottspark riktigt tidigt den här lediga onsdagen i början av juni. När jag vaknade halv fem och såg att Stockholm var inbäddad i en mystiskt vacker morgondimma, stressade jag iväg de sju kilometerna ut till det kungliga slottet på Lovön. Eftersom morgondimmor kan lösas upp på några sekunder blev mina steg i slottsparken väldigt mycket snabbare än vanligt, jag ville verkligen ha dimbilder.

Det blev en magiskt vacker morgon där i den kungliga trädgården och slottets konturer blev sakta tydligare i dimman under den tid som jag befann mig i barockträdgården. Jag var helt ensam i parken, solen gick upp och det såg nästan overkligt ut när solstrålarna trängde igenom dimman bakom slottet och speglade sig i de helt stilla vattnen i parkens dammar.

Längre bort vid den engelska parken kändes det nästan som att befinna sig i en målning eller i en drömvärld där änder sakta gled fram med sina ungar i det spegelblanka vattnet i dammarna och där solen letade sig ner genom trädkronorna i dimman. Jag antar att kung och drottning sov gott och missade magin utanför sovrumsfönstret.

En halv miljon besökare varje år vandrar här bland broderiparterrer, boskéer, fontäner och alléer. En stor del av parken är avspärrat för allmänheten så att kungafamiljen som flyttade ut hit till Drottningholm 1981 ska få lite avskildhet, men den allra största delen av parken är öppen och man kan fritt vandra långa sträckor i den stora barockparken.
Närmast slottet hittar man de snirkliga buxbomplanteringarna i broderiparterrerna och längre bort i parken boskéerna där det nästan känns som att gå i labyrinter med avenbok och ek som tuktas varje år. När alla fontäner och vattenspel är igång på sommaren då är det här en pärla bland stilparker i Sverige.

Jag hör ibland kritik mot Drottningholms slottspark, att parken är tråkig och stel och att buxbomen ser trött och sliten ut, eller att det är för lite blommor. Det har varit och är fortfarande ett problem med buxbomen bl.a. för att parkens öppna ytor är ett utsatt läge då kalla vinter- och vårvindar drar genom parken och att det under snöfattiga och kalla vintrar inte är någon idealisk plats för den ganska känsliga buxbomen här i zon 2-3. Men man har bytt ut plantor vid flera tillfällen och gjort om planteringsbäddarna och just nu ser buxbomen trots allt ganska ok ut. Den fruktade buxbomsvampen som härjar i landet nu, glömmer vi för en stund.

Att parken skulle vara tråkig och blomfattig kan man kanske tycka om man förväntar sig en prunkande trädgård men det här är en barockpark som följer en historisk stil och barockparker är inte några blomstrande platser.

Det jag tycker är så vackert vid Drottningholm är att den tuktade parken gränsar mot både vatten och mot vild natur vilket skapar underbara kontraster och att den engelska parken så fint kopplas ihop med barockparken.

Jag skulle verkligen vilja glida sakta över parken med en luftballong för att verkligen se platsens struktur och ordning.

Redan i slutet av 1500-talet lät Johan III bygga ett lustslott här vid Drottningholm men 1651-58 byggdes ett nytt slott som ägaren Magnus Gabriel de La Gardie sålde redan några år efter färdigställandet till riksänkedrottning Hedvig Eleonora. Efter det att slottet brunnit var det dags för Tessin d.ä. att börja skapa det som idag är Drottningholms slott och vid hans död tog sonen Tessin d.y. vid, han som senare också skapade det kungliga slottet i Gamla Stan.

Tessin d.y. var även mycket intresserad av att anlägga en vacker slottspark i anslutning till Drottningholms slott och han står bakom stora delar av planeringen av parken efter att ha inspirerats av de franska barockträdgårdarna.

Det tog mycket lång tid att färdigställa Drottningholms slottspark och 1726 var alla alléer planterade.

 I en artikel i Dagens Nyheter från 3 november 1991, som jag sparat, finns att läsa:

Av parkens 846 lindar, har inventeringen visat att endast 88 träd är i prima skick, inte stympade och rötangripna. Så gott som alla dessa är 150 år eller yngre. 99 träd är i mycket dåligt skick, lever möjligtvis 5 år till.

I en annan artikel i Dagens Nyheter från 2 september 1997, kan man läsa:

När den första etappen av träd skulle fällas (ca 200 st) hade slottsträdgårdsmästare Dan Haubo tänkt anlita en skogsmaskin, men föraren vägrade göra jobbet. De ihåliga gamlingarna skulle kunna smulas sönder av skogsmaskinens gripklor och falla över föraren. Det vore livsfarligt. Alltså drog på onsdagen två erfarna skogsarbetare, specialister på att fälla träd manuellt ingång arbetet. De kommer att vara klara på endast två dagar. I veckohelgen sker röjning. 

Genom åren hade röta, svampangrepp och hård beskärning i kombination med dåliga växtplatsförhållanden försvagat lindarna i parken och det beslutades att alla skulle bytas ut i olika etapper. 1997 fälldes de första 168 lindarna och jag var där en helg och såg de gamla lindarna där de låg på marken, fällda av motorsågarna. Nya växtbäddar gjordes noggrant i ordning inför planteringen av de nya lindarna. Det stora arbetet med att byta ut alla parkens lindar hade inletts och under åren som det omfattande arbetet pågick besökte jag parken med jämna mellanrum för att följa den spännande och ofrånkomliga förnyelsen av alléerna.

De 350 lindar som planterats närmast slottet är framdrivna med sticklingar från parkens gamla lindar. De övriga lindarna i parken är av sorten Tilia x europaea ´Pallida´ vars klon är känd från tidigt 1600-tal och ett av de äldsta träden av ´Pallida´ i Sverige, finns för övrigt i Svartsjö slottspark på Färingsö och kallas Drottning Kristinas lind. Den här sorten av parklind har en ganska smal krona med korta lite hängande sidogrenar vilket gör att man slipper de annars breda trädkronorna i parkens alléer.

Alla de 846 nya lindarna i parken ser välmående ut och jag imponeras av det arbete som lagts ner för att förnya alla dessa alléer. 2011 var alla nya lindar planterade och nu ska träden uppbyggnadsbeskäras på ett ganska avancerat sätt (kandelaberbeskärning) så att man får den perspektiveffekt som man eftersträvar i parken och tanken är att man från den mer öppna allén i mitten, ska kunna se slottets flyglar.

Ett världsarv är ett kulturminne eller ett naturminne i världen som är viktigt för hela mänskligheten och idag finns Drottningholm på världsarvslistan. Parken brukar ibland kallas ´´Sveriges Versailles´´ och även om vi inte kan mäta oss med den franska prakten så finns i varje fall vissa likheter i planeringen av vår egen slottspark. Annars hämtade Tessin d.y. som ritade stora delar av slottsparken sina idéer från de franska slottsparkerna vid Vau le Vicomte och Chantilly.

Vid många tillfällen har jag fått frågan om hur min drömträdgård ser ut och jag skulle nog aldrig komma på tanken att nämna en barockpark som Drottningholms slottspark. Trots det så tycker ändå mycket om att vandra här i parken, speciellt när det är tomt på folk och av någon märklig anledning blir jag lugn av den här ordningen och symmetrin. Vid något tillfälle har jag vandrat här en lite kylig höstdag då löven gått från grönt till sprakande höstfärger och då har jag haft barockmusik i öronen. Nu kanske jag ska berätta att jag inte är någon monarkist eller ser upp till den gamla adelns liv på något vis, tvärtom kanske jag skulle säga, men jag hittar min egen känsla i de vackert anlagda slottsparkerna och i barockmusikens toner.

Men när snön äntligen börjar smälta och trollhasseln blommar nere vid den japanska dammen, då börjar min tid i Bergianska trädgården. Det är då jag startar mina vandringar runt i den här botaniska trädgården för att följa vår, sommar och höst. Trollhasseln är en av de växter som verkligen förlänger växtsäsongen i Sverige då den ibland får för sig att börja blomma redan i februari, men oftast vecklar de ut sina trassliga gula blommor på bar kvist i mars månad.

Den tidiga våren i Bergianska trädgården brukar jag annars tillbringa inne i Edvard Anderssons växthus där mandelträdet blommar ungefär samtidigt med trollhasseln nere vid japanska dammen. Inne i växthuset kan man hänga av sig vinterjackan och njuta av både Medelhavsklimat och tropisk värme och det är en speciell känsla att befinna sig inne i det varma vackra växthuset samtidigt som senvintersnön yr utanför glasrutorna. Man avslutar sedan besöket med en kopp kaffe uppe på den övre våningen där man kan blicka ut över hela anläggningen.

Annars är maj månad trädgårdens absolut vackraste tid då träd och buskar skummar av vita och rosa blommor runt hela trädgården. Då vill man egentligen besöka den här trädgården varje dag för att inte missa något av växternas utveckling, men jag har ju jobbet i Engsholms slottspark att sköta också.

Det har blivit en tradition för mig att besöka Bergianska trädgården den första maj varje år och om våren varit gynnsam med lagom sol, värme och regn så bjuder då alla prydnadskörsbärsträden på ett vackert skådespel när de blommar. Då är även de små ängsmarkerna nedanför klippträdgården och borta vid Italienska terrassen fyllda av en vacker vårflora med vårlök, scilla, nunneört och porslinshyacint. I perennkvartern blommar blodörten med sina kritvita blommor och borta vid instutitionsbyggnaden blommar magnolior som den stora stjärnmagnolian som lyser med sina vita stjärnlika blommor som syns från långt håll.

Historia

Bergianska trädgården är Stockholms botaniska trädgård och ligger vid Brunnsviken fem kilometer norr om Stockholms innerstad. På den här platsen har trädgården legat sedan 1885 då den flyttade hit från Vasastan i centrala Stockholm.  Där låg då trädgården mellan Karlbergsvägen, Torsgatan, Hälsingegatan och Sabbatsbergs sjukhus från mitten av 1700-talet och fram till flytten till Brunnsviken. Det som idag är Vasaparken och marken mellan Odengatan och Karlbergsvägen var då platsen för fruktodlingen där sjuhundra äppelträd fanns. Man kan tänka sig hur vackert det var när alla dessa träd blommade. Anledningen till att trädgården flyttades var att man på platsen i Vasastan skulle bygga stora kvarter med bostadshus. Stockholms befolkning ökade kraftigt i industrialismens tid och det behövdes snabbt bostäder åt alla nya stockholmare. Här byggdes då också Vasa realskola där man på skolgården mot Hälsingegatan kan se ett Ginkgo biloba som finns kvar från den gamla trädgården. Det finns även en lind med sju stammar i Vasaparken som är kvar från den gamla trädgårdens dagar.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                            

Femton år efter flytten ut till Brunnsviken skriver pseudonymen Chevalier i ´´Boken om Stockholm´´ från 1901 -  ´´Här i härlig Haganatur har Stockholm sålunda erhållit sin kanske vackraste och utan allt tvivel intressantaste parkanläggning, ty Bergiilund hyser inom sitt stora, kuperade område mycket af intresse ej blott för botanisten och den fackbildade trädgårdsmannen, utan äfven för andra besökare´´.

Trädgården hette tidigare Bergielund efter bröderna Bengt och Peter Jonas Bergius som ägde trädgården i Vasastan och där fanns bl.a. växtförsäljning, en försöksanläggning och en trädgårdsskola. Vid brödernas död bildades Bergianska stiftelsen efter testamentet som trädde i kraft 1791 och trädgården donerades samtidigt till Kungliga vetenskapsakademin. På Bergianska trädgårdens hemsida kan man läsa att ´´syftet var att förvalta brödernas trädgård, driva trädgårdsskola och inrätta en proffesur, Professor Bergianus´´.

Bergianska trädgården ägs idag av staten och Kungliga vetenskapsakademin och man bedriver forskning inom ´´naturalhistoria, särskilt botanik´´  enligt bröderna Bergius testamente. Bergianska stiftelsen ansvarar även för Edvard Anderssons växthus som invigdes i parken 1995. Stockholms universitet har ansvaret för delar av trädgården som bl.a. frilandsanläggningarna och Victoriahuset där världens största näckrosor visas.