2. Djurgårdsbrunnskanalen

 

 

 

 

Ut i skogen ska vi gå, pjäx och keps och ränsel på - som Povel Ramel sjöng en gång i tiden!

Men vi hade varken pjäxor, keps eller ränsel på, den här lördagen i Bogesunds svampskog.

 

Jag är en stadsvandrare, men älskar även att vandra i skogar. Född i Roslagen är jag van att vistas i naturen, men jag tycker om kontrasten mellan stadens puls och naturens stillhet. Enligt SMHI var regnet på väg, så vi var tidigt ute i Bogesund den här oktobermorgonen. Det var stilla i skogen och vi hade som mål att hitta lite trattkantareller till en middagspaj. Att det är ett fantastiskt svampår fick oss att känna en viss press. Tänk om vi inte skulle hitta någon svamp alls? Att skogen skulle vara dammsugen på trattkantareller, efter alla Facebookinlägg där stora berg av plockade trattisar dagligen visas.

 

Vi lät Lexus nosa på den första kantareller vi hittade och bad honom sedan att söka! Nog satte han iväg med nosen i marken, men jag är osäker på om han förstått att det var svamp han skulle söka efter. Nåväl, Cecilia är en uppmärksam och duktig svampplockare och hittade lite trattkantareller här och där och till slut fick vi ihop en liten vacker korg med paj ingredienser. Själv är jag verkligen ingen svampplockare, eller kännare av svamp, men jag tycker att de är vackra och inriktade mig mest på att fotografera vår fina vistelse i svampskogen. Samtidigt sjöng jag ´´Ut i skogen ska vi gå...´´  

 

Tre trattkantareller hittade jag i varje fall och en hel del andra svampar som fick stå kvar i skogen. Jag hörde att nästan tusen fall av svampförgiftning skett i år, så vi nöjde oss med trattkantarellerna. Tyvärr hittade vi inte en enda Karl Johan, som skulle vara så vanlig i år. Jag antar att de redan är plockade.

 

Vi hittade en fantastisk plats där underbar mossa lagt sig som ett täcke över stora vackra stenar, där åt vi god hembakad sockerkaka och drack te. Lexus fick ett wienerbröd...! Det utlovade regnet kom, men vi fortsatte en stund till att vandra på den mjuka mossbelagda marken, för att fylla vår korg. 

 

Hemma på Djurgården lagade sedan Cecilia till en fantasktisk god paj, där vår svamp fanns med!

 

 

Marina Rydberg, trädgårdsmästare på Waldemarsudde, besöker bänken! 🙂

 

 

 

 

 

Jag är inte ironisk i rubriken, utan nu när jag snart slutar jobba ska jag lära mig att tycka om alla årstider, eftersom jag då inte behöver tvinga mig ut i väder som jag inte trivs i. Men oktober är en månad som jag alltid tyckt om. Färgerna och den klara luften, men nu gäller det bara att lära sig tycka om mörkret också! Bilden här ovan är från Humlegården i en allé fram mot Linnéstatyn och Kungliga biblioteket.

 

Den här vackra 1 oktober började dock tidigt på morgonen med en hundpromenad på östra Djurgården, där dimman låg trolsk över Isbladskärret och Djurgårdsbrunnskanalen. Min underbara kompis och jag vandrade i skog och längs stränder och vi njöt av stillheten i den vackra naturen. Jag mådde verkligen gott av lugnet och de vackra färgerna. Lexus var som vanligt mest inresserad av dofterna.

 

Efter vandringen, tog jag mig till Sankt Eriksplan och vandrade inåt stan. Nere vid Norra Bantorget framför Brantingmonumentet, låg 25-30 personer och sov i sovsäckar och plötsligt försvann den vackra morgonkänslan från Djurgården och jag hamnade i verkligheten igen. Efter en hastig vandring runt i parken, tog jag mig över till Norra Latins gård där någon eller några hade haft roligt med fontänen ´´Maskrosbollen´´  och hällt i diskmedel eller något liknande, så att det skummade kraftigt i och runt och i bollen. Jag antar att det var ett busstreck, men det såg ganska roligt ut...!

 

Inne i Centralbadets trädgård grönskade det fortfarande och vi får vänta ett tag till på höstfärgerna där. Jag hittade några vackra nävor utefter gångarna och jag tycker verkligen om de här perennerna, där vissa sorter blommar väldigt länge. Det finns de som inte alls tycker om nävor och en viss f.d. redaktör avskyr hela det här släktet. Själv tycker jag att de är användbara på så många olika sätt, som marktäckare och som vävarväxter i perennplanteringar, plus fördelen att många sorter blommar långt in på hösten. Rozanne är en sort som är helt fantastisk och blommar nog längst av alla perenner som jag känner till, utan att man behöver klippa den på något sätt. 

 

Jag vandrade Brunkebergstunneln bort till Humlegården som sprakade av höstfärger på vissa platser och avslutade min stadsvandring med att handla mat på T-Jarlen. I morgon ska jag ta hand om oktober i min slottspark! 

 

 

 

 

 

Rosendals slottsträdgård har i år varit vackrare än någonsin tycker jag och har under säsongen visat flera fantastiska sidor. Just nu i slutet av säsongen är det dahlior som förgyller trädgården och den vackra sorten Dahlia ’XXL Rose’ har planterats i mängder och det blir verkligen effektfullt när en sort får så här mycket plats. De ljuvliga lejongapen blir perfekta vänner nu i september.

 

Klicka gärna in på Djurgårdslänkar för att se trädgården under andra tider på säsongen.

 

 

 

 

En av mina absoluta favoritplatser i Stockholm - Skogaholms köksträdgård!

 

 Cecilia Adéns bild

 

September 2017

 

Solliden är en svensk slottsliknande villa på Öland. Den är svenska kungafamiljens sommarbostad och kung Carl XVI Gustafs privata egendom. Solliden är belägen i Räpplinge socken, nära Borgholms slottsruin och stod färdig 1906.

Solliden anlades på initiativ av drottning Victoria som inspirerats av flera besök i den svenske läkaren Axel Munthes italienska villa San Michele på Capri. Drottningen besvärades av hälsoproblem och sökte sig till Ölands mildare klimat i förhoppning om lindring. Sedan Sveriges Riksdag beslutat sälja 160 tunnland mark, engagerade Victoria arkitekten Torben Grut. Den 25 september 1903 lades grundstenen. Den 15 september 1906 kunde drottningen flytta in. (Wikipedia)

 

Sollidens park vid Borgholm på Öland bjuder på flera olika trädgårdsstilar och vid vandringen från entrén in i trädgården möter man först den vackra italienska renässansträdgården runt slottet. Den här platsen är ju kungafamiljens sommarbostad och trädgården närmast slottet är inte öppet för allmänheten, men det går att beskåda den vackra anläggningen på hyfsat när håll. Vid vårt besök i början av september, blommade hortensior, vissa rosor och perenner, och sommarblommor.

  

Italienska renässansträdgårdar ligger mig varmt om hjärtat och jag tycker om hur Sollidens trädgårdskvarter framför slottet är utformade geometriskt med buxbomhäckar och klot, samt höga tujor. Allt är extremt välskött och jag tänker tillbaka på mina resor till Italien där jag oftast blir imponerad av den goda skötseln i trädgårdarna. Här i parken jobbar sju trädgårdsmästare/arbetare under sommarsäsongen, varav tre heltidsanställda.

 

Från den italienska trädgården blir kontrasten stor då man vandrar in i den engelska parken intill. Från det strikt tuktade till den naturliknande engelska stilen. Här finns mycket högväxta bokar, cypresser, plataner och tulpanträd och jag blir nästan lika imponerad av trädens storlek som i Visby botaniska trädgård

 

Innan rosenträdgården, passerar man platsen där idéträdgårdar varje år visas och vi tyckte att Gunnar Kajs och Kristina Björks blå trädgård var bäst och vackrast. I den skyddade rosenträdgården blommade fortfarande en hel del rosor och den stora röda tehybridrosen Ingrid Bergman har en framträdande roll här inne. Den symmetriska utformningen av buxbomkvarteren var spännande och jag skulle verkligen vilja besöka platsen när rosorna har sin bästa tid i juli. Rosenträdgården som är en gåva från Drottning Wilhelmina, har fått namnet Holländska trädgården eftersom den är anlagd av holländska trädgårdsmästare 1926.

 

Drottning Silvia som kom till parken första gången 1973, lät plantera olika träd i ekskogen, så som bland annat tulpanträd och tuja och har även låtit uppföra fuchsiaarkaderna i engelska parken.

 

Som vanligt när man besöker trädgårdar, så bör de beskådas minst tre gånger under säsongen för att se växterna i olika perioder och förstå tanken med anläggningen. 

 

 

 

 

 

 

Sommarvärmen från gårdagen då vi anlände till Öland, fortsatte under fredagen då vi körde ner mot södra delen av ön. Trots det stora, vackra och karga alvaret, är naturen runt omkring mjukare än på norra Öland.

 

Byar med gamla vackra gårdar, där husen omges av lummiga trädgårdar, ligger tätt efter vägen och jag minns när jag åkte här i början av juni 2010, att gårdarna var fyllda av blommande syrener. Vi rullade lagom sakta söderut och stannade vid Mörbylånga för att äta lunch på Café Söderbönor. 

 

Det är alltid en mäktig känsla att köra ut mot Ottenby på Ölands sydligaste udde. Här finns förutom mängder av betande får, Ottenby fågelstation som är en av Sveriges mest berömda fågellokaler och även Sveriges högsta fyr, Långe Jan som är 41,6 meter hög och som tändes första gången 1785. Vi klättrade upp de 197 trappstegen för att njuta av utsikten över det vackra landskapet. Här vore det fint att vistas på våren när fåglarna anländer!

 

Under min resa här på Öland för 7 år sedan, hittade jag en plats vid havet på östra sidan som heter Seby läge och jag ville återse den vackra platsen med den speciella stranden där kalkflaken ligger som ett pussel. Vid den här kända fågelmarken, fikade vi vid stranden och stora flockar av sjöfågel skränade söderut. Plötsligt börjar en av korna som betade på strandängen, vandra ner mot stranden och vi var beredda med våra kameror. De andra korna hakade på och till vår lycka fylldes kalkstranden med kor, som kom ner för att dricka (tydligen klarar de att dricka saltvatten) och även klia sig på den betongpir som vi satt på.

 

 

 

 

Att vila är underskattat i vår stressiga tid, där aktivitet och träning har blivit som en ny religion. Själv känner jag ett stort behov av att vila och därför kändes det skönt att checka in på Drottning Victorias vilohem på Öland, som ligger med gångavstånd till Solliden och Borgholms slottsruin. Det var Cecilias idé att besöka det här vackra vilohemmet och just nu i september är det Öländska landskapet rent meditativt, med sina öppna vidder, där himmel, hav och alvar smälter samman vackert och harmoniskt.

 

Den första kvällen blev mycket speciell eftersom vi var de enda gästerna den här torsdagen i början av september, de övriga gästerna skulle komma på fredagen. Det betydde att vi hade hela anläggningen med den stora trädgården, helt för oss själva och vi satt länge ute i den sommarlika kvällen, innan vi motvilligt i mörkret, drog oss inomhus. Vi fick ett bra rum i Boströmska villan som ligger just intill en magisk mullbärsallé, som gjorde mig galet trädlycklig. 150 år gamla träd som böjde sig gudomligt vackert och en aning krångligt åt alla håll och där bären just började mogna. (mer om mullbärsträden i ett senare blogginlägg)

 

När vi anlände på eftermiddagen, vandrade vi in till Borgholm på stigar med lummig grönska, men vi fick även se stora bestånd av almar som dött av almsjukan och det såg verkligen sorgligt och dramatiskt ut. Resdagen och besöket på Solliden hade gjort oss en aning trötta, men behagligt trötta och vi åt och drack i trädgården och planerade våra tre dagar på den långa vackra ön. Det sägs att det spökar här på vilohemmet, men det enda spölika jag hörde var en fågel som skrek i natten.

 

Att ha en hel frukostbuffé för oss själva kändes lyxigt! Personalen var trevlig och vi pratade om platsen och om mullbärsallén och de lovade att ta fram gamla bilder som visade hur allén såg ut en gång i tiden. Efter frukosten åkte vi hem till min bror och hans fru i Rälla, där de bott nu i några år och vi fick ännu en liten frukost. Vi ses inte så mycket nu för tiden min bror och jag, så det var ett riktigt trevligt besök. 

 

Vi begav oss ner mot södra Öland den här fredagen! Mer om det i nästa blogginlägg!

 

 

 

Huvudbyggnaden (Cecilias bild)

 

 

Jobba på Engsholms Slott!

 

Slottsträdgårdsmästare 50%
Säsong 15 april – 15 oktober 2018

Vår Slottsträdgårdsmästare Hasse går i pension.
I över 20 år har vår Slottsträdgårdsmästare arbetat, skapat och vårdat den vackra park vi har idag. Nu är tiden inne för Hasse att gå i pension och vi söker därför hans efterträdare.
Arbetet i parken börjar ca 15 april 2018. Men redan nu under hösten börjar viss ”inskolning”.

 

Vår park består av både naturtomt, större perennrabatten, sommarrabatter, grusgångar, gräsmattor (som till stor del klipps av 4 robotar), trädgårdsurnor samt ett stort trädgårdsland.
I parken sker även en del slyröjning varje år.
Förutom arbetet i parken ser vi gärna att du även pysslar om våra krukväxter och ev snittblommor i Slottet.

 

Arbetet är förlagt mån – fredag med fördel hela dagar. Semester planeras i samarbete alt vintertid.
Du har dokumenterad erfarenhet och kunskap i parkskötsel, kan arbeta självständigt och har stor ansvarskänsla. Fantasi, passion för växter, parker, blommor och träd ser vi som en självklarhet.

 

Välkommen till en park att älska.
Vi kan tänka oss anställning alt fakturering från eget bolag. Årsarbetstid.
Bil för egen kommunikation är ett måste, då allmän saknas.
Fördel om du bor i närområdet.

 

Skicka din ansökan till [email protected]

 

Välkommen!

 

Vävarnas barn 1749-1779 - utgiven 1981

Krigens barn 1788-1814 - utgiven 1985

Vita bergens barn 1821-1860 - utgiven 1987

 

Mina drömmars stad 1860-1880 - utgiven 1960

Barn av sin stad 1880-1900 - utgiven 1962

Minns du den stad 1900-1925 - utgiven 1964

I en förvandlad stad 1925-1945 - skrevs 1966

Stad i världen 1945-1968 - utgiven 1968

 

 

 

Som så många andra trädgårdar, vill jag helst se dem under vår/försommar och nästa år har jag tid att besöka många av de platser som jag förr inte hunnit med under den tiden på året.

 

Om man inte har barn och inte vill hamna i ett stort barnkalas, så ska man inte besöka Nyckelviken under helger. Det blev ett hastigt besök idag då ljudnivån låg på smärtgränsen på grund av glada/lessna barn. 

 

Nästa besök blir en vardag, helst tidigt på morgonen, för det här är en vacker plats från 1700-talet i Nacka!