Den här lediga onsdagen tillbringade jag i Vaxholmsområdet och som vanligt blev det en stund vid Bogesunds slottspark. 

Att vi har olika smak vad gäller växter och färger är en självklarhet men ibland blir det för svårt att förstå hur olika man ser på  skönhet. Några eller någon måste ju tycka om det här eftersom den här färgade ljungen återkommer varje år i butikerna....eller i varje fall hos Plantagen. Att de finns på Plantagen förvånar mig inte så mycket men vem köper dessa plantor? Det ska tilläggas att ljungen även har fått glitter som förstärker partykänslan!

Det blåser storm utanför fönstret och det känns som om det blåser även inne i lägenheten, tur att jag köpte ullstrumpor på marknaden. Man har lika mycket kläder på sig inne som utomhus och jag tycker bara mer och mer illa om den årstid som ska plåga oss nu i ett halvår.

Känns som om man längtar hela tiden, jag är trött på att längta, längta till nästa vår och sommar. Jag längtar efter en plats där man slipper längta hela tiden, där man hinner känna av sommaren, ta det lugnt och njuta av att ´´vara i nuet´´ som alla pratar om. Jag vill inte vara i ett nu där det är mörkt och kallt. Jag vill ha ljus och värme. Klimatet vid Medelhavet måste vara det perfekta. Den här sommaren i Sverige känns som om den varade i knappt två månader.

Krispiga färgsprakande höstdagar och senare i vinter kalla dagar med nysnö som bäddar in hela landet i ett rent vitt täcke, tända ljus och varm choklad nere i Gamla Stans kaffestugor i medeltida källare, stora duntäcket i soffhörnan med bra filmer eller böcker....det räcker inte. Jag tycker så oerhört illa om kyla och mörker.
Jag drömmer mig bort.....

Uppdatering efter morgonkaffet....
Fan vad jag gnäller!

Lär dig älska mörkret - U.L

För ett år sedan
För två år sedan

.

I onsdagens tidningar läste jag att man har på förslag att på taken till åttavåningshus bygga villor och trädgårdar....nu är det ont om attraktiv mark i Stockholm. Området är Hornsberg på Kungsholmen och ligger på andra sidan sjön där jag bor. Jag kan följa bygget där det också kommer att bli ett 20 våningar högt hus, ett torg och en strandpromenad.
Man undrar vad en villa med trädgård på taket här ska kosta.

På den här platsen har det tidigare legat grustag och asfaltsverk och annat som inte gör någon glad (mer än de som haft arbete här). Jehanders grustag (som låg här i 70 år och vars verksamheten nu flyttat till Hammarbyhamnen) har i och för sig gjort att det varit en levande yrkessjöfart här på sjön och inte bara fritidsbåtar men vackert har området inte varit. Nu vet jag inte om det blir så vackert med en massa hus...med villor och trädgårdar på taken heller. Helst hade jag sett att det blev trädgårdar på marken...
Länk till Svenskan.

Den här delen av Kungsholmen förändras kraftigt nu och min utsikt har också förändrats en del, speciellt när mörkret faller och jag har i blickfång en byggnad med så stark belysning att den nästan bländar mig. Jag vet inte vad det är för byggnad men jag ska undersöka det i helgen....och försöka ta mig in i elcentralen där. Det kanske är gnälligt men det kommer att ta tid att vänja sig vid den starka belysningen. Det är svårt att visa på bilden hur stark belysningen är.

Mitt hus från tunnelbanan....

Regnet fortsätter att falla under mina lediga onsdagar och idag begav jag mig till min barndoms stad Norrtälje för att gå på den årligen återkommande höstmarknaden som infaller första onsdagen i oktober.
Jag minns så väl när jag gick i skolan här en gång för länge sedan, då fick man ledigt efter lunch när det var höstmarknad. Den dagen luktade hela skolan vidrigt av alla stinkbomber (någon vidrig vätska fanns i små behållare av tunt glas och som man kastade där man ville ha lite annorlunda doft...) som man köpte på rasten vid marknaden. Marknaden var en stor händelse i den lilla staden och man fick stanna ute senare än vanligt på kvällen. Då blev allt mer spännande och i skenet av nakna glödlampor som hängde vid stånden tittade man storögt på allt spännande som fanns hos alla försäljare.

När man var riktigt liten köpte man lyckopåsar som kunde innehålla olika överraskningar. När man blev lite äldre köpte man stinkbomber och ärtrör med vilka man sköt vilt omkring sig.

Idag letade min syster och jag efter lyckopåsar. Stinkbomer och ärtrör lockade inte lika mycket idag men att få återuppleva en lyckopåse hade varit fint. Tyvärr fanns det inte en enda lycklig påse, det fanns inte heller ärtrör eller stinkbomber. I nästan alla stånd kunde man i stället köpa ullstrumpor vilket jag gjorde (här kunde jag lagt in ett Arne Hegerforsskämt om att gå på i ullstrumporna...men jag låter bli). Skäm bort dina fötter med varm, skön o hälsosam lama-ull stod skrivet på skylten. Jag lät också trycka en t-shirt med texten ´´Slottsträdgårdsmästaren´´.
Regnet fullständigt vräkte ner under den timma som jag vistades på marknaden,  den marknad jag inte besökt sedan 70-talet. Det var inte alls som förr men jag tycker om att vandra runt i Roslagens huvudstad vad än det är för väder. Efteråt blev det marknadsmiddag hemma hos mor.

Jag har för vana att försöka hitta det vackra i trädgårdar och på andra platser jag besöker för att sedan visa bilderna här på bloggen.
I helgen hamnade jag på en plats där jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta.

För ungefär fyra år sedan åkte jag buss för första gången till Kalmar och det kändes som ett äventyr för en som alltid färdas i bil. Långt innan bussen skulle gå från centralen i Stockholm var jag på plats och väntade med spänning på resan och när bussen rullade ut från stan kändes det lyxigt att kunna luta sig tillbaka och låta någon annan köra mig dit jag skulle. Ungefär mitt emellan Stockholm och Kalmar rastar man för att chauffören ska få vila och resenärerna ska kunna äta en bit eller ta en kopp kaffe. Som en stor familj gick vi i en lång kö in till restaurangen i Ringarum. Det var som att komma tillbaka in i 60-talet när man såg sig omkring i lunchrestaurangen med sura mat-tanter bakom disken som slevade upp dagens rätt på tallriken. Någon som sett Seinfeldts avsnitt Soup nazi?

När jag i helgen besökte Ölands skördefest flög jag hemifrån Bromma till Kalmar och jag tillbringade längre tid i väntsalen på Bromma än jag gjorde i luften ner till Småland. 50 minuter tar resan och man hinner knappt bli serverad kaffe innan man ska landa.
Av någon märklig anledning tog jag bussen hem på söndagen och som vanligt blev det paus i Ringarum. Och som vanligt...ett led in i restaurangen och dagens rätt uppslevad på tallriken. Jag tog ett fönsterbord och såg ut över en stor plan, längst bort fanns ett bussgarage. Mitt på planen fanns blommor i alla färger planterat i en stor urna och i fönstret stod plastblommor....urblekta med ljusgröna blad och skrikande röda pelargoner...allt i plast.

Som jag tidigare sagt har mitt luktsinne blivit sämre och nu kände jag att alla mina sinnen höll på att löpa amok. Med den utsikten kände jag knappt smaken på dagens rätt (vad det nu var för något) , jag ville blunda för att slippa se allt detta och jag lovade mig själv att aldrig mer stanna här i Ringarum.
Vem har inrett den här byggnaden?  Och vem fan har placerat blomsterurnan mitt ute på den stora asfaltsplanen? Och vem bestämmer dagens rätt? Nästa gång flyger jag i bägge riktningarna!

Någon som känner till platsen? De har faktiskt en hemsida.

I sommarvärme har jag åter besökt Ölands skördefest i nu helgen och som vanligt började festen med konstnatten då konstnärer över hela ön håller öppet sina ateljéer. Förra året öste regnet ner men i år var det en stjärnklar natt och vid Gråborg var det mycket stämningsfullt med medeltida musik inne bland ruinerna och med marschallupplysta gångar i området.

På lördagen sken solen och det var 20 grader varmt. Vid Eriksöre var det som vanligt mycket folk som skördefestade och här blev det lunch.
Det här är en härlig fest som varje år återkommer på ön och jag tror säkert att jag kommer att göra det här besöken till en tradition.
Förra årets konstnatt

Tack för alla vänlig ord i förra inlägget!

Ibland undrar jag varför jag drar mig till koloniområden allt mer. Till de små trädgårdarna med begränsade ytor och avsaknad av stora gräsmattor. Men det kanske inte är så konstigt ändå. Vissa dagar känns slottsparken så stor att jag har svårt att greppa hela denna trädgård. Idéer kommer och går. Det är så mycket man skulle vilja göra men platsen i sig hindar många av idéerna. Ibland kan jag sakna de där hemliga rummen, dit man tar sig genom gångar i någon vildvuxen del av trädgården. Vår slottspark är mycket vacker och har en fantastisk utsikt över vattnet men den är väldigt öppen och man kan överskåda stora ytor.....som ju är vanligt i stora slottsparker.

Nu ser inte hela slottsparken så öppen som på bilden, det kan man väl se på bloggens bilder hoppas jag.


Men som sagt....jag skulle vilja göra någon hemlig plats dit gäster kunde dra sig tillbaka från konfererandet och känna sig omsluten av det gröna, en berså eller ett refugium som hos Hans Drots i Erikdalslunden. En bit trädgård där slingrande gångar kantat med höga träd och buskar leder till en annan del av trädgården. Olika rum helt enkelt.
I Hans Drots trädgård på 237 kvm finns många små rum som han har döpt och det ger en fin känsla och intimitet.
Jag har 8 hektar trädgård som ska vara vacker överallt egentligen, den ska blomma och planteringar ska dra blickarna till sig. Jag vill visa och prestera. Visserligen har jag ingen press på mig, det är jag själv som skapar pressen ibland.
Jag kan känna mig stressad och vill dra tiden framåt. Till nästa år...då ska jag så eller plantera det som verkligen ska bli bra. Nästa år!
Visst måste man ju planera framåt, det är en del av arbetet men ibland måste man också stanna upp och njuta av det som är just nu, det som blev av förra årets plan och längtan.



Men det här med en liten trädgård......jag kanske ska ha en liten trädgård på 300 kvm en gång i tiden. Där man kan ha kontroll över ytorna och där man som Hans Drost skulle ha sparsamt med blommor och i stället bygga sig ett lummigt paradis att gömma sig i.
Problemet är att jag nog inte vill ha en kolonilott eftersom jag behöver mer frihet. Att gå på led och ha gemensamma städdagar eller att sitta i möten och bestämma vilken höjd det ska vara på häckarna....nä, då spricker paradiset! Rätta mig om jag har fel Katarina, Claus och ni andra som har koloni., är det så det går till eller vad har man för plikter? (antagligen är jag bara avundsjuk). Ska jag ställa mig i kö i något av områdena Tanto eller Erikdalslunden? Nej visst ja...man fick inte vara äldre än 40 år som sökande.

Kontrasten mellan det tuktade och det vilda gör en trädgård både spännande och lugn.

Det finns inget vackrare än spelet och spänningen mellan tutktat och friväxande, enligt honom. Det är väldigt tilltalande. Det går inte att göra ett sofistikerat arbete i en trädgård om den inte också tuktas. Det är fascinerande med denna konstart. Om allt är friväxande finns ingen kontrast. Om man inte har något tuktat blir det lätt ett virrvarr. Det går lätt att överföra till hur mänskligt liv levs. Precis som i trädgården behövs både ordning och lekfullhet.

Skånegårdens trädgård på Skansen

Vår egen slottspark med måbärsbollar.


Nu pratar vi alltså inte om att ta fram häcksaxen och göra bollar av alla prydnadsbuskar i trädgården som många gör utan att ha välklippta häckar (och några bollar då...) någonstans inne i trädgården....inte bara runt tomtgränsen. Jag tycker att det är mycket effektfullt med en nyklippt liguster- eller buxbomhäck mitt i en lite vildvuxen trädgård och som bildar spännande rum. För att få den där riktiga kontrasten bör man ha småbladiga häckar som just liguster, buxbom eller kanske måbär.

Men det är ju med trädgård som med allt annat som ska vara vackert för ögat, vi har olika tycke och smak om hur vi ska utforma våra trädgårdar. Vill man göra bollar av allting i trädgården så ska man göra det och vill man forma buxbomen till tuppar  eller kyrktorn så ska man göra det också.
Nu är inte jag någon ´´gräsmattsmänniska´´ men jag erkänner att man får fram lite av den där kontrasten mellan tuktat och det vilda när gräsmattorna är nyklippta.

Jag minns en gång när vi hade vårt familjeföretag och jag kom till en kund som ville att jag skulle klippa bollar av de flesta av hennes buskar i trädgården, bl.a. forsythia. Jag nekade till att göra det jobbet och åkte därifrån, jag ville inte förstöra mitt rykte.

Jag har ju berättat tidigare att jag kapitulerat inför de gula och orangea färgerna i höst....att de lyser upp i höstmörkret och när jag körde förbi rondellen vid Djurgårdsbron idag så håller jag fast vid den åsikten. Tidigare ville jag inte se åt dessa färger men nu tycker jag att de sprider glädje och jag har redan en plan att lysa upp delar av slottsparken med liknande växter till nästa år. Det gulbladiga penningbladet avslutar snyggt planteringen mot gatan, annars finns här tagetes, bidens mm.
Man kan se liknande färger på Gustav Adolfs torg och även på Sergels torg. Det varkar vara innefärgerna just nu i stadens rabatter och urnor. Undrar hur det ser ut nästa år?

Senast jag frös så här var tidigt i våras. De kalla vindarna var nog anledningen till att det var glest med människor vid Rosendals trädgård idag. Nu hänger jag in de tunna sommarjackorna och tar fram vinterjackor i stället. I ett av växthusen var det försäljning av tulpanlök mm.

De stora kål-landen var mycket vackra med raderna av tagetes mellan kålen och som lyser upp de stora fälten. Man planterar tagetes för att hindra nematoder som finns i jorden ska skada kålen. Det ska tydligen vara Tagetes erecta och Tagetes patula som ska hålla nematoderna borta. Jag har aldrig odlat kål eftersom jag ju inte är någon köksträdgårdsodlare, men det vore intressant att höra om någon provat tagetes bland kålplantorna.

Det här är nya örtagården och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Växterna är nyplanterade i år och allt blir nog bra till nästa år då allt har etablerat sig lite bättre. Men den blå färgen - är den inte lite för mycket?

 

Gullris - Solidago `Citronella´