Veckan som gick var som en sommarvecka med kalla morgnar. Tycker om de här kyliga morgnarna i oktober när dimman ligger över åkrar och ängar...när vattnet är stilla. En morgon gick jag ner till bryggan och mötte gryningen. Ett svanpar gled förbi i det stilla vattnet och jag så bort mot grannslottet på andra sidan viken. Det var tyst och jag frös lite. Ett lastfartyg gick in mot hamn.

Inte mycket att berätta om trädgårdsmästarens arbete just nu. Slår med trimmer i utmarkerna kring slottsparken...röjer sly och högt gräs för att ge plats för vårfloran och för att skapa öppna landskap. Det känns i ryggen efter en dag med trimmer hängande på sig. Använder helgen till vila. Läser Lundells ´´Värmen´´ lyssnar på Lundells ´´Lazarus´´......väntar på fotbollen mellan Kroatien och Sverige.

Då värmen stannar kvar hos oss längre än vanligt i år så blommar det riktigt fint fortfarande. Lejongapen som jag tjatat om är som finast nu och mina perennplanteringar är vackert höstiga med starka färger i orange och rött.
Nästa vecka ska jag göra ordning i trädgårdslandet. Ta bort det som är kvar i lådorna och gräva om jorden. Vi väntar in kogödsel till parken som jag kommer att fräsa ner.
Känns både sorgligt och skönt att växtsäsongen lider mot sitt slut. Alltid skönt att avsluta ett arbete.....och att längta till våren. Nästan så att jag känner känslan i april då vårfåglarna håller konsert i parken....när lärkan sjunger högt över åkrar och ängar.....när det doftar jord.....när det börjar spira i planteringar och då backarna fylls av blå- och vitsippor.....då man har sommaren framför sig.