Trädgården på Gäddeholm - ny bok!
Jag har alltid varit intresserad av historia och i synnerhet trädgårdshistoria. Nu har jag läst en bok om en plats som jag inte tidigare kände till. Efter att ha jobbat i 45 år i trädgårdar börjar jag bli ganska mätt på trädgårdsböcker och min trädgårdsbokylla är fylld av alla möjliga typer av olika typer av trädgårdsböcker, men nu för tiden går jag faktiskt hellre till bokhyllan med stockholmsböcker. De trädgårdsböcker som jag läser idag handlar mest om trädgårdshistoria och därför blev jag glad åt den här nya boken som heter - Trädgården på Gäddeholm!
Trädgården på Gäddeholms herrgård i Västmanland var en gång full av läckerheter. I drivhusen mognade vindruvor, meloner och tomater och i trädgården skördades äpplen, päron och plommon från flera hundra fruktträd. Sparris drevs fram tidigt på året och var så fin att den prisades på utställningar. Gäddeholm tillhör nuförtiden Västerås stads kulturreservat men under flera hundra år var det en adelsfamiljs praktfulla trädgård. Under 1900-talets senare hälft gick den långsamt till vila och idag finns bara enstaka spår kvar.
Maria Löfgren som skrivit boken har gjort ett gediget arbete i arkiven för att få fram kartor och fakta. Hon har även intervjuat ännu levande personer som förr jobbat i trädgården och förutom att det är intressant att få ta del av de arbeten som utfördes av trädgårdsmästarna och hans medhjälpare, så finns här små stycken i novellform, vilket gör att man lever sig in i de här människornas liv på 1700-talet och fram till 1900-talet.
På senare år har parkens träd inventerats av bland annat trädexperten Per-Ola Fritzon, som bland annat upptäckte ett honträd av en europeisk svartpoppel som är 150 år gammalt, vilket lär vara unikt i Sverige. Eftersom jag är intresserad av träd så gläder det mig att Maria Löfgren beskrivit tillkomsten av trädbeståndet och även tagit med kartor och ritningar där man ser hur äppelträdgården sett ut i slutet av 1800-talet.
Det var med nöje jag läste om trädgården på Gäddeholm och jag hade faktiskt velat haft ännu mer av de fina berättelserna om hur det kunde ha gått till i trädgården för flera hundra år sedan. Boken får nu en fin plats i min bokhylla och jag kommer med all säkerhet att läsa i den igen framöver och jag planerar även att besöka trädgården och caféet nästa vår eller försommar.
Kommentarer
Trackback