1 maj 2015
Dagens Djurgårdsvandring blev en stund då alla sinnen användes på bästa sätt. Att få se hela Djurgårdens marker täckta av vitsippsmattor, att få höra koltrastens sång så stark där vid Skansen staket, att få känna doften av vitsipporna om jag kommer riktigt nära, att få smaka på en bukett lönnblommor och att känna att maj äntligen kommit och sopat bort allt vad mörker och kyla heter.
´´Sagoslottet´´ där magnolior lyser upp den praktfulla trädgården heter ´´Täcka udden´´ och ligger på södra sidan av Djurgården. Byggnaden stod färdig 1869 och arkitekter var bröderna Axel och Hjalmar Kumlien som ritade byggnaden i nyrenässans.
År 1889 förvärvade Knut Agathon Wallenberg huset som sitt sommarresidens eftersom byggnaden då inte var vinterbonat. Man flyttade ut hit i början av juni till parken och närheten av Stockholms inlopp.
I den stora trädgården fanns drivbänkar och drivhus med vinstockar och nere vid vattnet fanns ett kallbadhus och brygga. Under Wallenbergs tid tillkom även den originella garagebyggnaden strax öster om huvudbyggnaden vid Djurgårdsvägen 266. Här finns numera Wallenbergsarkivet. Knut och hans fru Alice bodde på Täcka udden fram till Knut Agathon Wallenbergs bortgång 1938.
Paret förblev barnlösa och i Knuts testamente stod att huset skulle användas till representation. Sedan 1958 har huset använts i just detta syfte av VD och ordförande i SEB och Investor. Trädgården är fortfarande en mönsteranläggning. (Wikipedia)
Magnolia och ek - skönhet och styrka, vid Täcka udden!
Jag fick även i år njuta av Djurgårdens vitsippsmattor, men redan nu börjar de packa ihop för den här gången. Det är nu man vill bromsa tiden, så att man hinner njuta av allt det vackra.
Vid Rosendal började labyrintens hagtornshäckar grönska. Jag gav mig inte in i den här labyrinten. Hela livet är ju ändå som en labyrint att vandra i...
I Rosendals Trädgård finns sedan 2001 ett alldeles unikt inslag: häcklabyrinten Tittin. Den är skapad av konstnären Katarina Mark, tillsammans med Rosendals trädgårdsmästare.
Hagtorn är valt som växtmaterial, bland annat för att hagtorn växer vilt på Djurgården. Tittin ligger med ingången mot väster, som nästan alla gamla stenlabyrinter. Labyrinten är 26 x 29 meter och består av 1 100 plantor som planterades 2001. (Från Rosendals hemsida)
I Rosendals trädgård bjuds man på ett överdåd av vårblommande lökväxter och jag tycker om idén med få sorter på stora ytor. Det blir en harmonisk effekt när några få sorter försiktigt får vävas samman och jag blev lite harmonisk här faktiskt! Snyggt jobbat!
Ståtliga kejsarkronor kommer verkligen till sin rätt när de får växa tillsamman i en sådan här armé!
Rosendals orangeri som numer innehåller privatbostäder.
Rosendals trädgård är verkligen en vacker och självklar plats att besöka vid Djurgårdsvandringarna. Idag var jag där innan någon annan fanns på plats. En mycket annorlunda känsla jämfört med att köa vid caféet under öppettiderna. I morse slapp jag få folk med färggranna jackor på bilderna...
Jag har ett antal favoritvyer i Stockholm gröna rum. Det här är en av dem. Ferdinand Bobergs vackra staket, stockholmsbänken och den slingrande gången som nu kantas av vitsippor.
En vårtrött kompis på Prins Eugens Waldemarsudde.
Vårfägring på Waldemarsudde.
Från Waldemarsudde har man en av Stockholms vackraste utsikter.
Jag känner för den här ensamma kejsarkronan. Kanske en desertör från Rosendals armé!
Vilda trädgårdar får extra stor plats i mitt hjärta.
Tack Djurgårdsförvaltningen för att natuen få ha sin gång...
Träden går hemligt i blom - som Beppe Wolgers skrev när han skapade ´´Sakta vi gå genom stan´´ åt Monica Zetterlund. En av årets stora händelser i trädgårdar och natur, är när häggens blommor slår ut. Nu är det inte lång tid kvar, men stressa inte snälla Prunus padus. Jag måste ju hinna med att se den vackraste av de vilda trädens blomning. När tiden mellan hägg och syren infaller, då borde man vara helt ledig!
Det mesta var sig likt på Djurgåden. De kaxiga vitkindade gässen betar vidare, här invid Villa Mullberget.
Villa Parkudden har flera gånger nämnts som framtida bostad åt prinsessan Madeleine. Men passar hon här längst ute på Djurgården?
Med genvägar vinner man tid!
Jag som har så svårt för dessa stora bellis - i den här vackra kompositionen passar de alldeles utmärkt!
Det är den här grönskan av häggsnår i maj månad, som jag drömmer om i vintekylan.
Varför vill så många gå bakom Djurgårdens bänkar? Jag fick en tänkbar förklaring av Jannika på Facebook - att de som gått förbi med hänsyn till de som suttit på bänken, inte ville skymma utsikten! Så fint tänkt!
Vid Isbladskärret renoverar hägrarna sina bon.
Rosendals slott glöms ofta bort av de som besöker grannen - Rosendals trädgård. Nästa gång ni besöker Rosendal, gå ner till det lilla slottet och besök den vackra trädgården på norrsidan. Nu blommar mängder av vårblommande lökväxter i milda färger!
Blomsterlökar vid slottet (klicka på länkarna):
Vid nyöppnade Djurgårdsterrassen festade jag med kaffe och en prinsessbakelse i duggregnet.
Undar just om det är värt försöket att planka in till Skansen här?
Ibland kan jag nästan må dåligt av påskliljor med sin starka och ilskna färg. Varför använder vi inte mer av den här ljusare sorten? Den här mjukt gula färgen skulle bara få mig att må gott! Palnteringen kallas Långkorven av Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare!
Djurgårdsslätten, vägen fram mot Grönan och Skansen har för några år sedan fått nya mycket fina planteringar i mittrefugen och nu börjar tulpaner lysa upp vägen fram! Mycket snyggt!
Men, där står ju två nyplanterade magnoliaträd på Djurgårdsslätten också!
Vita förgätmigej, tulpaner och kejsarkrona. Ännu en mycket vacker vårplantering. Jag måste återvända när tulpanerna slagit ut!
När jag precis intill dessa planteringar väntade på spårvagnen, kom regnet!
