Då var jag tillbaka i slottsparken igen efter semestern och jag tackar J och de andra som pysslat om både gräsmattor och blommor. Just nu är det Clematisen som märks mest och Summer Snow blommar vidare utan några uppehåll och jag slutar aldrig att imponeras av den vilt växande skönheten. Själva blommorna kanske inte är lika tjusiga som de som växer vid vårt järn-lusthus, men hela växten är så tålig och bra på alla vis, att den lätt blir en favorit.

 

Så här i slutet av augusti infinner sig en tystnad i parken, som både är lugnande och lite sorglig. Nu drillar inga bofinkar i träden, inga koltrastarior hörs i gryning och skymning och inte någon exotiskt tjattrande näktergal i de stora pilträden. Det är lite som en föraning om vad som komma skall. Än så länge är det ljust när jag åker till jobbet klockan fem och värmen gör att sommarkänslan stannar kvar. Men snart börjar man väl snegla på vinterkängorna och dubbdäcken...

 

 

I Am Lady Q och Blue Angel.