Den här stadsparken har jag länge tänkt att återbesöka och när jag närmade mig Örebro söderifrån så regnade det kraftigt men väl inne i stan så sken solen. Örebro är lite speciellt då min dotter bodde här under några år och då besökte jag både henne och stadsparken här.

Det verkade som om Örebro drabbats mer än andra av den regnperiod vi haft. När man gick på gräsmattorna var det som att gå i ett kärr. Frodigt och grönt var det och träd och buskar såg ut att trivas förträffligt. Däremot har sommarblommorna levt ett tufft liv här under regnet. De ljusa planteringarna var som vanligt vackra men såg dock lite trötta och slitna ut. Blomstergatan svänger mjukt genom parken och man lockas att se vad som döljer sig längre bort.

Tro det eller ej....men när jag såg de gula-röd-blå planteringarna som med sina starka färger lös upp hela parken, då fick jag en släng av den där trädgårdslyckokänslan igen. Det diskuteras mycket om att den gula färgen i trädgårdar är svårt att ta till sig och jag har alltid hävdat att gult är svårt att ha i planteringar.
Här kapitulerar jag helt och hållet. Det här var  riktigt häftigt. Nu tror jag att de gula margeriterna får hela den gula färgskalan att tona ner det ilskna och staka gula en aning. Det märktes heller inte så mycket i de här planteringarna att det regnat så kraftigt. Solrosorna stod stolt och vackert mitt i rabatterna.
Det blev automatiskt att man drogs till de här planteringarna. Nu har det möjligen lite med ljuset att göra också, i skymningen skulle jag säkert ha stannat hela tiden vid de ljusa planteringarna även om de var lite trötta. Men som sagt....gult vinner mark!

Besök i september 2010
Men min resa började hemma i Stockholm och mitt första stopp blev i Örebro stadspark där det kryllande av trädgårdsarbetare som putsade parken inför en ny dag. Längs den stora blomstergatan inne i parken stod kampen mellan den harmoniska, lugna och fina delen med pastellfärger, rosa, vitt, lila...som jag brukar tycka om men jag tror att jag börjat tröttna faktiskt. Just här i Örebro såg de där harmoniska växterna tamare ut än vanligt och det lockade mycket mer att gå bort till de glödande delarna där rött och gult i olika nyanser dominerade. Överallt i denna röd-gula röra fanns på många håll...praktsalvian.

Visst ser det rörigt och helt galet ut ibland men man väcks upp ur det evigt harmoniska tänkandet. Lite kul helt enkelt. Det var mycket begonior, röda och orange bladat och jag visste ibland inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag blev berörd och glad av de där eldiga delarna och då har de ju de som skapat kompositionen har verkligen lyckats. I så här stora ytor känns det helt rätt med detta fyrverkeri av färger.

Nu är inte Örebro stadspark bara blomstergatan utan det är över huvudtaget en mycket fin stadspark som ligger vackert vid Svartån och verkar vara en levande park med en stor scen där det säkert händer en hel del på somrarna. Caféet ligger fint vid ån och med utsikt bort mot scenen. Här tog jag mitt kaffe.

Det finns även stora perennplanteringar runt om i parken och en fin örtagård som invigdes 1998 och innehåller ca 100 olika örter. Rosengården invigdes året före och innehåller ungefär 100 gammaldags rosor och lika många moderna rosor. I pergolan finns 10 olika klätterrosor och även pipranka, klematis och kaprifol. Den pergolan skulle jag vilja gå i när rosorna blommar. I övrigt är väl rosengården ganska traditionell i formen och ingen plats man svimmar av beundran i, men ändå ganska fin. Mitt i rosengården står en stor bur med undulater i...!

De formklippta idegranshäckarna inne i parken är riktigt fina. Många tycker att idegran ser mörkt och dystert ut och passar bäst på kyrkogårdar men jag tycker att den mörka färgen gör sig bra mot t.ex. blommande planteringar.

Visst är det effektfullt med formklippta häckar men jag förstår inte riktigt varför man valt att luta den nedre delen av häcken inåt....man brukar luta dem svagt utåt i stället, för att solen ska kunna belysa hela häckytan. Men det finns säkert en förklaring och det var ganska snyggt!

Annars växer stora vackra träd i parken och jag stannade till vid Juglans cineria - grå valnöt som var stort och mäktigt.