Stanwell har huvudrollen
Annars är det perennernas tid nu.
Just nu skulle jag vilja bjuda in alla som följer bloggen på en trädgårdsvandring i parken. Därför att just nu är perennplanteringarna som allra vackrast och jag tycker att det för få som ser dem...alltså som verkligen ser dem.
Men tyvärr så får vandringen bli här på bloggen i stället.
I morgon är det ledig onsdag igen. Hoppas på sol och frukost på balkongen.
Den enda gången man ser Sophie Zelmani le...
Ser fram mot en perenn visning på bloggen.
Kan tänka mej att det blev frukost på balkongen.
Ha de bra
Mariana
Ja, den rosen är ju bara bäst! Tycker att den förenar många eftersökta aspekter som härdighet, anspråkslöshet, återblomning, blomrikedom, sundhet och inte minst doft! Och allt detta i en ros som är mer än hundra år gammal! Vad sysslar förädlarna med nuförtiden? De nyare pimpinellhybriderna som Frühlingsduft och de andra Frühlings-sorterna har visserligen en massiv första blomning och härlig doft, men sedan händer inte så mycket. Dessutom blir de för stora i flera fall, om man inte använder dem som klätterrosor, vilket ju går bra.
De nyare rossorter som jag uppskattar mycket är i flera fall rugosa-hybrider som 'Louise Bugnet', som ju är extraordinär med tidighet, blomrikedom, doft, återblomning och sitt mörkt gröna och friska bladverk som lyfter fram de snövita blommorna med de rosaröda anstrykningarna i kanterna.
Även Jens Munk är en favorit bland rugosahybriderna: extremt härdig, återblommande och med en välformad, djupt rosa och doftande blomma. Inte lika tidig i blom som sin förälder 'Dagmar Hastrup' men den fyllda blomman gör att den kvalificerar sig för den finare trädgården också.
Måste dock kasta in en reservation när det gäller Jens Munk. Den är vacker, frisk och härdig, men doften är inte så mycket att hurra för, tyvärr. Vanlig rugosa doftar betydligt mer och har en riktigt god doft. JM är en korsning mellan Dagmar Hastrup och Schneezwerg och den sistnämnda har knappast någon doft, men däremot vackra blommor.
