Författare: Mary G. Ware (1818-?) och översättare är ...´´Öfversättaren´´. Det var tydligen inte viktigt att översättaren gick ut med sitt namn på 1800-talet.

Bokförlag: Carl Daléen & comp. Stockholm.

Utgivningsår: 1882 (mitt ex tryckt på Ålanders boktryckeri 1889)

153 sidor

Sök boken här.

Jag har fått en ny husgud...,eller gudinna! En författare från 1800-talet vid namn Mary G Ware!

I veckan besökte jag för första gången i mitt långa Stockholmsliv, Kungliga biblioteket i Humlegården. Jag sökte gamla trädgårdsböcker från förra sekelskiftet. Här kan man inte låna hem böcker utan i stället studera på plats och efter att ha beställt sju böcker så placerade jag mig i läsesalen med lill-datorn för att se om jag kunde skriva av något intressant. Just när hittat en riktig skatt från 1882....så gick brandlarmet i KB och hela byggnanden utrymdes på folk. Två brandbilar kom tjutande in på gården. Efter ett tag visade det sig vara ett falskt larm.

Jag dök åter ner i boken som heter ´´Tankar i min trädgård´´ som är skriven av en Mary G Ware år 1882. Hela den här boken är som en hyllning till livet. Det är typ av trädgårdsbok jag aldrig tidigare sett. Det är väl så att antalet trädgårdsböcker som kom ut i boklådorna på den tiden var begränsat och det här är ingen faktabok utan mer en lärobok hur man bör se på natur och trädgård i stort.

Ware beskriver sina stunder i sin trädgård på ett otroligt vackert sätt och när hon beskriver känslan då hon möter  en sommarmorgon, då solen går upp över hennes trädgård är rörande vacker naturromantik. Hennes underbara syn på ogräs var också något alldeles speciellt att läsa.

På 1800-talet beskrev man både natur och trädgård som ett verk av Gud och hela boken har en andlig ton som till slut blir lite för mycket för en man som egentligen inte är religiös på något sätt...

Men jag gillar hennes sätt att beskriva det hon upplever.

Se bara hur hon funderar över en fråga som jag ofta tar upp:

Det är mycket egendomligt - och detta visar hvilket lågt tillstånd menniskan sjunkit - att hon kallar endast de ting nyttiga, hvilka gagna kroppens lif, medan de, som föda och kläda själen, visserligen kallas sköna, men dock onyttiga. Huru är det möjligt, att det kan finnas varelser, som verkligen tro, att de hafva själar, och det oaktadt göra en sådan åtskillnad?

Så här kan man nog inte  uttrycka sig idag, men vem vet...jag citerar mitt tidigare inlägg om de nya parkidéerna

´´Vi går i full fart från informationssamhället till känslosamhället´´

När jag kom hem tog jag chansen att söka boken på Antikvaritatsök och lyckades hitta ett ex för 150 kr som jag genast beställde. Då blir man hyfsat lycklig!

Egentligen skulle jag vilja skriva av hela boken här men jag nöjer mig så här. Ni som är intresserade av en annorlunda och kanske bortglömd syn på naturen och trädgården borde låna eller försöka få tag på denna skatt.

Bokens innehåll:

• Morgongryningen
• Trons verk och kärlekens verk
• Almfrön
• Ogräs
• Ekorrar
• Foglar m.m.
• Frösådd
• Om frön
• De vexlande årstiderna
• Bladfällningen
• Nyttan af trädgårdsskötsel
• Hemmets trädgård
• Föräldrapligt
• Oskyldiga nöjen
• Barnakärlek och föräldrakärlek
• Svikna förhoppningar
• Torka
• Insekter och maskar
• Omständigheternas makt och nytta

____________________________________________________________________________________________

Vad sägs om den här tanken om trädgårdsskötselns betydelse?

Jag har trott mig finna, att skötsel af en trädgård skänker menniskan ej blott nöje utan äfven uppfostran. Alla göromål derstädes äro fulla af väckelser för hvarje sinne, som vill tänka.

Herren predikar alltid för oss i hela sin skapelse, men aldrig tydligare än i plantans uppspirande och utveckling.

Tidig morgon

Jag älskar att på de vackra sommarmorgnarna stå i min trädgård och betrakta den uppgående solen, som öfvergjuter landskapet med en sådan strålande skönhet, att ingen annan tid af dagen kan täfla dermed i fägring.

Hvad knoppen är för rosen, det är den tidiga morgonstunden för återstoden af dagen.

I landskapets hela utseende råder då en friskhet och renhet, hvaromintet så lifligt påminner som en blomsterdrottningens halfutsprungna knopp. Uti atmosferen ligger då äfven en strålande, kristallisk klarhet, hvilken gifver äfven aflägsna föremåls konturer en tydlighet, som aldrig kan frambringas af middagssolens bländande sken eller af aftonskymningens dunkla skimmer.

Detta är naturens mest leende timma, då hennes glödande anlete sänder sin varmaste välkomsthälsning mot hennes beundrare, ofördunklad utaf några jordiska töckenslöjor, hvilka för visso under en senare timma skola förmörka hennes skönhets ljusglans.

Ogräs

Ordet ogräs har förklarats på olika sätt. Några gifva deråt den negativa definitionen ´´en växt, som ej är på sin plats´´  andra den positiva definitionen ´´en onyttig eller skadlig planta´´ Enär ogräset motsvara falskheterna, synes detta senare uttryck komma sanningen närmast.

Ibland säga vi om en värderik planta, att den sprider sig som ett ogräs, men vi märka likväl en skillnad mellan en sådan växt och det verkliga ogräset. Så uppfattas stundom en nitälskande dygd såsom något felaktigt, men förnuftet urskiljer en väsentlig olikhet häremellan och de fel, hvilka äro sådana genom sin ursprungliga beskaffenhet.

Enär den Allsmäktige är alltings skapare, blir det af intresse att fråga, hvarför han då skapade ogräset, och hvarför han sprider det så ymningt öfver jorden.

I vidsträcktaste bemärkelse motsvarar jorden. Med allt hvad den bär , de folkslag, som bebo dess yta. I inskränktare meníng framställer den den enskilda menniskan.

Den, som studerar naturvetenskaperna endast i deras inbördes förhållande eller i syfte att undersöka huru de kunna gagna mennsiskans materela behof står blott på tröskeln till naturens stora tempel.

Ogräset skapades icke och växa icke så frodigt, på den grund att de i sig sjelfva äro goda, ehuru de under sitt lif deltaga i förtärandet af den kolsyra, hvarmed luften uppblandas genom djurens andedrägt, och vid sitt förmultnande rikta marken med ny fruktbarhet. De skapades för vår undervisning, och de få hemsöka våra odlade fält för att visa oss, huro falska läror upprinna i vårt hjerta och förändra det, som skulle motsvara en välskött trädgård, till en intrasslad labyrint af motbjudande och onyttiga eller skadliga ogräs.

Sid 70

Man kan älska blommor och njuta af dem när de växa under andras vård, men plantor likna barn, de berätta sina hemligheter endast för dem som visa dem kärlek genom at göra något för dem, och ju mer man gör af kärlek, dess flera hemligheter får man se och höra.

Många mena att en sak kan uppskattas genom ett från all verksamhet fritt betraktande men när de praktiskt göra försök med samma sak, upptäcka de att de dittills med seende ögon intet sett och med hörande öron intet hört. Abstrakt kunskap är något automatiskt och utvärtes, då deremot praktisk kunskap är något lefvande och invärtes. Hvad vi praktiskt lära, blir en del af oss sjelfva och åstadkommer något som i evighet blifver qvar hos oss.

Fröet

Fröet är alla växters begynnelse och ände. Från fröet uppspirar växten och hela växten afser att frambringa det. När en växt gått i frö, har den fulländat ett skede af sin tillvaro. Sedan fröet mognat, vissnar plantan bort, den har fullgjort sitt värf. Andra växter frambringa år efter år nya frön men likväl är fröalstringen kronan på deras lifsverk.

Ur ´´Tankar i min trädgård´´ av M Ware från 1882.

Har genom kommentaren från Sven fått reda på att boken finns som nyutgåva i England. Se här.