Söndagsmorgon på Djurgården
De här vitsippsbackarna finns inne på Skansens område ner mot Rosendalsvägen.
Rosendals café
Fågelbärsträdets blommor (Prunus avium). Jag vet inte många japanska pryndnadskörsbärsträd som slår det vanliga fågelbärsträdet i skönhet.
.
Undrar hur Rosendals trädgård ser ut just nu? Det är min favorit men jag är säkert inte ensam om det... Och så finns en trevlig fransk trädgårdmästare där, Antoine, som jag har träffat ett par gånger.
Anne: Ok...då lägger jag ut en bild till...på caféet. Jo Antoine har kommenterat på mitt inlägg från Rosendal en gång.
http://gardener.blogg.se/spaning/2006/july/rosendals-tradgard.html
Precis så där ska det se ut om vårarna! Blommor i massor. Inte en eller två påskliljor utan ett hav. Inte fem taniga vitsippor utan en backe full.
Överdåd ska det vara. Blomrikedom utan gräns.
Nu börjar det bli lite fart i markerna även här. Äntligen!
Fortsatt trivsam helg, Slottsträdgårdsmästaren!
Hur morgonpigg ÄR du egentligen??:) Blir lite avundsjuk. Underbara bilder, det känns som om man vore där på riktigt.
Uppe med tuppen som vanligt, jag begriper inte hur du bär dig åt!
Seg är jag som attan på morgonen, jogga skulle jag inte ens drömma om vid den tiden. När jag är ledig släpar jag mig upp vid 7-8 tiden, släpper ut hund och katt för en morgonkissning. Därefter en lång capuccinokopp och sedan är det full fart på tanten:)
Härligt härligt! Ha en skön söndag och en trevlig ny vecka. Kram och hej från Gävle.
Hade det varit igår på morgonen så hade vi kanske mötts. Var där i samma krokar på lördagsmorgonen och fotade. :-)
Lova att du kommer fram och säger hej om du ser oss på någon morgonpromenad med hunden! Vore så kul.
Du borde väl ha ett perfekt jobb för att kunna ha med hunden på till och med? Du kanske ska skaffa en hundkompis?
Hund på promenaden är trevligt men kan ställa till bekymmer när man ska stanna och fotografera stup i kvarten. Vi stannar aldrig på samma ställen hunden och jag.
Vackert med alla blommorna. Jag blir lite avis på att du ger dig ut med kameran i högsta hugg så där på morgonkvisten. Jag kommer inte på tanken...
Kram!
Våren är den tid jag kan längta tillbaka till Stockholm. TAck för dina smakbilder!
Skulle det inte vara perfekt med en hund för dig som är ute så mycket?! Den kunde kanske hjälpa till med vildsvinen. Minsta motstånds lag gäller i naturen, blir det besvärligt med hunden för dom så kommer de säkert att vika av i stället för att slåss. Är du förtjust i någon särskild ras? Min Husky-Schäfer (ansedd som en svår blandning även om min inte blev det) släpar hem bränne året runt. Varmt skall det vara i lyan:)
Underbara bilder du bjuder på men så är det också helt fantastiskt nu. Häggen har slagit ut nu i det vilda så nu kan tiden få lov att gå extremt långsamt tills syrénerna slår ut. Lyckliga oss! Yo
Ah, man blir ju riktigt sugen på att göra ett besök till huvudstaden efter de här bilderna!
/Monica
Lilla B: Visst blir det effekt när det är mycket blommande tillsammans. Härligt att det börjar hos dig också!
Lena: Ganska morgonpigg.
billan: Det är inte så vanligt att jag ger mig ut så tidigt på helgena men det händer. Jag brukar annars ha långfrukost som kan vara i flera timmar på helgena.
Madde: Ha en trevlig vecka du också i Gävle.
Londongirl: Om du har en skylt med ditt namn ska jag absolut komma fram och hälsa. Jag kan ju inte gå fram och hälsa på alla hundägare...
Kersti: Aha...nä då blir det ingen hund...
Ronja: Prova någon gång!
Lillebeth: Det är ju vackert var man än befinner sig nu men visst är Stockholm en vacker stad nu.
Yo: Jag är nog för bekväm för att ha hund tror jag...om jag tänker efter. Sitter just och ser hur häggblomningen börjat utanför fönstret.
Monica: Det tycker jag att du ska göra!
en liten hund med stora ambitioner!
Första besöket -tack vare Donna och Kojiki- men det blir flera!
Jag var med några vänner på Waldemarsudde förra veckan, utanför blommade fullt med Klosterlilja (Leucojum veris)! Jag blev så lycklig att se dem, det vimlar ju inte av sådana blomster, men hade tyvärr inte kamera med.
Lunch intogs på Rosendal,gott,gott! (Prinsens (Eugéns) restaurang var , som oftast, tyvärr alldeles överfull.
