Bokförlag: Natur och kultur (den upplaga jag läst är tryckt 1965) boken är en klassiker och utgiven i 32 upplagor!
210 sidor
Utgivningsår: 1932
Vad gör denna skatt nere i bibliotekens magasin i Solna Centrum? Det här är mycket underhållande och märklig trädgårdsbok som är skriven i romanform av Beverley Nichols och han har en underbar ton och ett skönt flyt i sitt skrivande. Genom hela boken för han en kamp mot de kvinnor som är hans grannar eller bekanta. Det framgår att han bor ensam i London och har den här trädgården som en tillflyktsort. En intressant parallell är det ekonomiska läget på 30-talet då depression och svåra tider rådde så väl på Wall Street som överallt annars....och vårt läge nu då vi kanske är på väg in i något liknande...
Hur som helst så skulle dagens feminister svimma om de läste den här boken och tog del av hans syn på kvinnor i trädgårdar. Men som vanlig medborgare som ser jämlikhet och respekt för alla människor som en självklarhet så blir det bara roligt och det är så tydliga anklagelser och ofta helt utan ironi och glimtar i ögat....att det bara blir komiskt. Det blir som en historisk inblick i det tidiga 1900-talets England.
Boken handlar alltså om en man som köper ett hus och en trädgård på den engelska landsbygden och med i köpet finns en alkoholiserad trädgårdsmästare som sover längre än husets ägare på morgonen....han får sparken till slut.
Bokens författare förklarar på flera ställen att ´´släng inte boken ännu...vänta ett tag till´´. Hans iver att få vinterblommande växter i trädgården är nästan rörande...han nöjer sig inte med vinterjasmin och julrosor utan vill ha mer. Han hittar till slut en bok som hjälper honom på traven och han upptäcker den fantastiska vinterstormhatten. De blommar i snö och is. ´´Har man råd att köpa tiotusen är man galen om man inte gör det´´.
Förord till boken:
Jag tycker att man ska sätta igång med saker och ting för tidigt: smida innan järnet är för varmt, handla först och tänka sedan, förälska sig innan man är presenterad. Nästan alla spännande och stora händelser i mänsklighetens historia har inträffat därför att folk varit för tidigt ute.
Om växternas korta blomningstid.
Jag har en fasa för allt som tar slut, för alla avsked, för varje slag av död.
Naturens ofrånkomliga kurva, som stiger upp så frejdigt och faller ner så ynkligt är mig förhatligt.
Jag skulle vilja att linjen steg rakt upp i evighet.
Jag önskar att livets raket ska stiga till omätliga höjder.
Jag ryser när den faller, och det är ingen tröst att den löses upp i ett skälvande stjärnregn.
Jag hör bara hur raketkäppen dimper i marken på någon ruskig bakgård.
En fånig raketkäpps fåniga duns.
Slut på livet.
Se här vad Nichols säger om trädgårdsodlare.
Man tror i allmänhet att en trädgårdsodlare är en fridens man, som bara går omkring och idisslar...hans tankar rör sig i långsam takt likt ett blad som slår ut, hans sinne är så lugnt som jordens andedräkt, hans ögon så klara som morgonens dagg.
Visst inte! En trädgårdsodlare....om han är av den typ som jag oftast träffat på....är en bisarr, nervös varelse, vilkens själ darrar likt ett asplöv och som får sitt lugn förstört av oväntade frostnätter och sin morgonfrid härjad av oberäkneliga vindar. Hans ande är spröd som dimman som spöklik hänger runt trädgården i vintertid och i hans ögon skymtar skuggorna från molnen över mörka avlägsna kullar.
Berusad på plantskolan
Har man druckit en eller ett par förträffliga, väl avkylda Martinis blir besöket på plantskolan tillfredställande både för er själv och för ägaren. Om jag inte varit berusad hade jag aldrig vågar beställt min allé av Viburnum placatum´´
I ett drivhus en ovädersdag
Att gå till ett drivhus en ovädersdag, stänga dörren, stå och lyssna till blåsten där ute, till regnet, som piskar det tunna taket, att genom det immiga fönstret se det svarta svajande grenarna på almarna långt där borta, dra ett djupt andetag, helt och fullt ge sig hän åt den sällsamma, nästan mystiska känsla av frid, som denna bräckliga byggnad skapar....för mig är detta en av de största njutningar, som livet beskärt mig.
Jag erfar en känsla av räddning undan något hotande, en känsla av att ha nått en fristad.
Så var det synen på kvinnan i trädgårdar....
De flesta kvinnor - och detta ber jag verkligen om ursäkt för - är alldeles för fromma och milda för att kunna vara till nytta i en trädgård. Om det inte hade varit så utslitet skulle jag använt ordet ´´fin´´. Finhet är just deras kardinalfel. Man får till exempel inte vara för ´´fin´´ när man planterar narcisslökar. Det hela blir absolut förfelat om man trippar omkring på tå, stoppar ned en lök bakom en lagerbuske, en annan i en gammal trädrot och slänger iväg en tredje med en nyckfull rörelse mitt ute på gräsplanen.
Nej det måste vara en karl som planterar narcisser. En stor karl med svällande muskler, stora näsborrar, föga moral och absolut inget medlidande. Han måste vara lika känslolös som en matematiker, lika metodisk som en sergeant, och lika cynisk som en politiker. (detta måste väl ändå vara ironi....men man vet ju inte vad man ska tro om en välbeställd engelsk man i 30-talets England...)
Men som sagt ...det här var rolig läsning och det är ingen traditionell trädgårdsbok direkt. Jag vet inte om jag lärde mig så mycket av den....kanske tonen i 30-taltes England och hur han så målande beskrev sin trädgård och omgivning.... och hans syn på kvinnor.
Jag skulle verkligen velat ha träffat den här mannen och jag vill verkligen försöka köpa boken någonstans....det är svårt!
Originaltitel: Down the garden path
