Slottsträdgårdsmästare sökes
En dag tog jag mig upp till arbetsförmedlingen i Vällingby för att se vad de kunde erbjuda mig, det här var innan jag hade dator. Bland alla anläggningsarbeten och trädgårdsskötseljobb vid bostadsområden såg jag en annons som fick mig att börja drömma lite. ´´Slottsträdgårdsmästare sökes´´ löd annonsen som jag skrev ut och tog med mig.
Jag ringde samma dag och anmälde mitt intresse. Trädbeskärningen i Stockholm fortsatte och en dag när jag befann mig i ett träd i Hässelby så ringde VD:n på slottet och sa att hon ville träffa mig för en intervju.
Några dagar senare åkte jag från företaget i Sköndal som ligger i ett sunkigt industriområde och platsen ser ut som ett helvete helt enkelt. Kontrasten när jag kom in i slottsparken en timma senare var enorm. Slottet ligger mycket vackert på en udde och jag tänkte direkt att här vill jag vara.
Det var inga konferenser den här dagen och när jag bankade på stora slottsporten så fick jag det gladaste och trevligaste mottagandet man kan tänka sig. Jag fick kaffe och väntade i ett av de vackra rummen på att slottets VD skulle komma. Från industriområdet med den gamle egensinniga ägaren till anläggningsfirman till ett vackert rum i ett slott och med en ung, trevlig och positiv kvinnlig VD.
Under intervjun ställde hon frågan - hur ser din drömträdgård ut? Nu gällde det att inte bara svara spontant och som jag brukar, att jag tycker om lite vilda trädgårdar...det kunde ju missuppfattas. Om jag inte minns fel så svarade jag att jag var noggrann och tyckte om gammaldags växter och att det var viktigt att växter ska passa in i den miljö de ska växa i. Det där med vilda trädgårdar betyder inte att de ska var misskötta och slarviga utan mer att trädgården inte bör innehålla för många räta linjer och för putsade växter. Växter ska få utvecklas så naturligt som möjligt.
Hur som helst fick jag komma ut till slottet ännu en gång för att träffa vaktmästaren som jag skulle ha ett visst samarbete med. Till slut valde de mig som kom att bli den evigt bloggande slottsträdgårdsmästaren. Jag kommer att fortsätta att hålla platsen hemlig eftersom det är en privatägd konferensanläggning som är stängd för allmänheten.
Trots att kroppen börjar bli en aning sliten efter snart 40 års trädgårdsarbete så känner jag att jag absolut kan hänga med några år till. Jag trivs oerhört bra här, både med jobb, arbetskamrater och den fantastiska miljön.
.
En mycket trevlig berättelse.
Det var spännande läsning att få veta hur du hamnade just i din slottsträdgård! Ibland ställer slumpen till det hela på bästa sätt! Jag ser fram mot våren och ditt bloggande med bilder från din underbara arbetsplats!
Fortsatt trevlig helg önskar vi dig från ett grått N-köping!
10 år på slottet! Det låter härligt... Miljön du arbetar i är fantastisk även om arbetet i sig kan vara slitigt. Det var kul att få lite inblick i hur du hamnade där.
alltid spännande att få höra berättelser om hur folk hamnade i "sin" trädgård :o)
klart att man är nyfiken på var du jobbar men det är en del av tjusningen att inte veta och att få se alla vackra bilder och drömma sig bort om en egen slottsträdgård.
klart du hänger med i flera till, sedan är det bara att byta titel till nåt konsult-tjosan, dela med sig av din enorma visdom och kunskap och gå runt och peka med hela handen. :o)
Det är något att vara tacksam över, att man får ett arbete man trivs med och samtidigt är ett intresse.
Här i Kungälvstrakten blommar det stora fält med blåsippor på ett gammalt gravfält i närheten och några vitsippor har slagit ut.
Så nu är äntligen våren här :)
Trevli helg Eivor
Kristian: Kul att du gillade det.
Azola: Våren är på väg och med den vackra bilder.
Ronja: Trivseln är viktig på en arbetsplats eftersom man tillbringar så mycket tid där.
sericea: Nu är inte jag så bra på att peka med hela handen men jag ska fundera på det.
Eivor: Vi har också stora blåsippor men inga vitsippor. Vitsippor betyder mycket för mig.
Tänk så härligt att ha ett arbeta som man trivs med. Det är vikigt. Om man har det bli fritiden så mycket trevligare den också på något märkligt sätt. Jag hoppas att du har många år kvar som slottsträdgårdsmästare.
Tack snälla för ditt engagemang när det gäller min okända blomma. Jag tror att den var lite högre än Jungfru Marie Nycklar men jag är inte helt säker.
Tyvärr är det där den enda bild jag har och jag minns inte hur bladen såg ut. Blomman växte på ett två år gammalt kalhygge mitt i skogen i sörmland. Bilden togs i augusti. Jag får ta en ny tur dit i sommar och se om jag kan fånga lite mer av den på bild.
Till något helt annat, hur har det gått att använda den nya sekatören. Var det något att ha?
Kesrsti: Ja vi får forska vidare om blomman. Jag har endast provat lite med sekatören men ska beskära nu kommande vecka. Det lilla jag provande så var den över förväntan bra. Står man bara stadigt på en stege så ska det nog funka. En utförligare rapport kommer i slutet av veckan.
Får jag vara gissa på Din blomma Kersti?
Jag tycker det ser ut som en knölsiska.
Du kan kolla den på Googles.
Jungfru Marie nycklar har sporrar under blomman.
Hälsn. Eivor
Eivor: Helt rätt Eivor...visst är det en knölsyska. Härligt, då har du löst gåtan, tack!
Ursäkta felskrivningen - det låter som en fågel siska:)
Den här laptopen lever sitt eget liv när man skriver. Bokstäverna hoppar hit och dit.
Roligt att jag träffade rätt.
Hälsn. Eivor
Tack Eivor. Så har jag lärt mig en ny blomma. Härligt
Jag kan föreställa mig känslan då du kom till "din park" första gången. Vissa miljöer är ju bara så rätt. Jag hoppas du får ytterligare många härliga och givande år som slottsträdgårdsmästare. Och tack för att du vill dela med dig av din arbetsplats till oss andra suktande...
Hur har det gått med morgnarna och DN?
Ulrika: Det ligger inte något DN utanför min dörr längre. Jag hinner inte läsa den innan jag åker till jobbet vid fem-tiden så det för bli nät-DN eller läsa den på jobbet.
Vilken trevlig historia! Men där avslöjas också att man alltså inte kan komma och titta? Jag har nog missförstått var du jobbar någonstans. Men jag får titta på bilderna då ;).
Intressant beskrivning av hur du gick från
en trist miljö, från helvete till paradis.
Ja, det var nog bra att du inte nämnde "vildvuxet" i intervjun.
Själv satte jag bokstavligen nävarna i en vildvuxen sommarstugetomt på Öland 1980. Sågade enar, grävde rabatter och planterade dagarna i ända. Vilken förvandling! Nu kan jag sitta ner med en kopp kaffe och bara njuta. Nåja, nästan.
Tyvärr härjar en planttjuv i området. Jag har förlorat dillpion, näckrospion, dubbla narcisser
och en ädelsyrén. Vad göra? Kameraövervakning eller
glädjas åt inkräktarens goda smak?
Hälsn. Mia