Vilka barnprogram såg ni på?
Att det var så fruktansvärt dåligt kommer man ju såklart inte ihåg, man älskade de här figurerna. Detta barnprogram har alltså format mig och min generation.....! Innan vi hade egen TV gick jag in till tant Aronsson och tittade.
Och så klagar man på Staffan Westerberg-generationen ....!
Astrid Lindgren har ju spelat en stor roll som barnboksförfattare och alla TV-produktioner och filmer som blivit till av böckerna lever ju vidare från generation till generation. Men det finns ju massor av andra barnprogram. Vilka barnprogram ser barnen idag?
Vilka barnprogam såg ni på? Rösta gärna uppe till höger.
För 25 år senare tittade min dotter på Alfons Åberg...mycket charmigt och med fantastiska Björn Gustafson som berättare.
Staffan Westerberg har format många nu vuxna människor.....!
I omröstningen hade jag :
- Fem myror är fler än fyra elefanter - 18 röster
- Vilse i pannkakan - 0 röster
- Alfons Åberg - 0 röster
- Bolibompa - 0 räster
- Vi på Saltkråkan - 12 röster
Staffan Westerberg, vilse i pannkakan... Fy bubblan!!! Däremot 5 myror är fler än 4 elefanter, det var grejer de´! Helst när Brasse skulle avgöra vilken som skulle bort och trumpetelefanten i slutet. Oj vad vi tyckte det var skoj, jag och mina ohängda bröder! Önskar dig en trevlig helg i storstan. Här på ön regnar det ikväll!
Eftersom jag är ungefär jämngammal med dig så minns jag ju Humle och Dumle, Andy Pandy och Sigges cirkus.
Tycker nog att barnprogrammen var bättre när man tittade med barnen.
Sökte en av rollerna till Saltkråkan när jag var 8-9 år som Teddi el. Freddi. De hörde aldrig av sig... Märkligt - mörk och brunögd med hälsingedialekt och knappt simkunnig, till en roll som skärgårdstjej...:O)
Visst älskade man sändningarna med Humle o Dumle. Minns hur mänskorna flockades framför radiohandlarens skyltfönster på Mariatorget i Majorna. Där stod göteborgarna och gapade av förvåning över teknikens landvinningar. Det var på den tiden då folk fortfarande kunde förvåna sig över någonting. Sedan kom familjens första Concerton in i huset och sedan kom.... ja, Andy Pandy och så småningom de välrakade Bröderna Cartwright med Hoss, Little Joe, Adam & Co. Men det är kanske en annan historia, var ju inget barnprogram precis med en så våldsbenägen rollfigur som jätten Hoss. Vi på Saltkråkan är väl annars det program jag älskar allra mest, så till den grad att jag i sommar har besökt Norröra och Snickargården där farbror Melker en gång satt och knackade på sin skrivmaskin.
Mitt första minne av barnprogram är Andy Pandy och så Humle och Dumle. Jag fick inte se bröderna Cartwright det minns jag. Men mins High Caparall inget barnprogram kanske men i alla fall.
Minnena strömmar över en.
Andy Pandy som grannen fick in från Danmark när vädret så tillät. Massor av ungar som trängdes hemma hos lekkamraten för att storögt förundras över rörliga bilder. Sen Humle och Dumle. Jag kan fortfarande sjunga sången om dem som ...."varje fredag träffas vi, i kaptens Bäckdahls skafferi...".
Småstad sändes i början på 60-talet. Det programmet tyckte jag mycket om liksom Saltkråkan som kom senare.
Jag kommer aldrig att glömma en serie som hette "Här kommer Petter" (1963-69)! Den handlade om en grabb från storsta'n som flyttade ut på landet eftersom hans pappa hade fått jobb som chaufför där. Lantisarna, vuxna och barn, var hemska mot Petter och hans familj och jag har lidit med honom sedan dess och dessutom skämdes jag så för att jag själv var lantis och faktiskt hade räckt ut tungan åt bilar som var A-registrerade som for genom byn.
Jodå, visst minns jag Humle och Dumle svagt. Några jag minns bättre är Pellepennan och Suddigumman.
Jag älskade alla Astrid Lindgren filmer och så Saltkråkan förstås, min lille kille hemma vill bara se lilla röda traktorn eller "kacko" som han säger. Det finns många underliga barnprogram nuförtiden med, som gott och väl kan mäta sig med vilse i pannkakan.Antar att de skall vara nyskapande? Men det fanns de som gillade Westerberg min lillebror var väldigt förtjust i lillstrumpa och syster yster, kommer ihåg ett avsnitt där lillstrumpa besökte en riksdagsman från vänsterpartiet kommunisterna som det hette då, vilket barnprogram!
Jag säger bara en sak...
Kullamannen!
Och sen tittade jag på Tekniskt magasin och allt som Bengt Feldtreich gjorde. Men så var jag väl heller inte riktigt något vanligt barn...
Åsa: Magnus och Brasse var nog omtyckta.
Katarina: Just det Sigges cirkus, det hade jag glömt. Synd att du missade rollen....men det kanske kommer fler tillfällen?
Thomas H: Bröderna Cartwright var en höjdare. Trots att jag har släkt intill Norröra så har jag aldrig varit där. Men nästa sommar ...då!
Kersti: High Chaparall var också något man satt klistrad vid.
Lilla B: Småstad kommer jag inte ihåg...jag kanske var ute i trädgårdslandet då.
Parkarbetaren: Nu börjar minnena vakna i en...visst kommer jag ihåg ´´Här kommer Petter´´. Tyckte mycket om det.
Panter: Svagt minne av de där figurerna...
Nattvakten: Synd att inte det avsnittet fanns på Youtube...
Miranda: Kullamannen tänkte jag köpa förra året då den kom på DVD men jag vill nog behålla känslan som jag mindes den i stället. Kanonbra!
Blev du en vanlig vuxen då?
Jag var faktiskt rädd för Humle och Dumle!
Men Bröderna Cartwright gillade jag, pga alla hästar man fick se... :-)
Ursula: ... och jag är rädd för Humle och Dumle idag!
Vanlig vuxen? Näe, inte mycket...
Kolla in min blogg så får du se nåt tämligen halvknäppt.
Fast å andra sidan - vad är vanligt? Jag har inte grönt blod, huggtänder och lägger mej i tre små högar och illskriker två gånger om dagen...
Däremot sägs det att jag har gröna fingrar. Men det beror nog på att pappa var agronom...
Sov gott, Trädgårdsmästarn!
Miranda: Vilken tur...hur spännande är det med det vanliga? Sov gott själv du med de gröna fingrarna...
Jag tillhör ju dom här krakarna som såg Staffan Westerbergs..hm...rara barnprogram. Tog ingen skada men programmen var FÖÖÖÖR barnsligt töntiga för min smak redan då! Gick ut i snickarboden istället å snickrade nåt kul eller lärde mig nåt av vikt i Tekniskt magasin, likt Miranda. Julkalendrar är ju också ett diskussionsämne som engagerar...det mest obegripliga var nog K-G Lindstedt och Clarie Wikholm som hade nån dörr ståendes på en åker...har förträngt titeln!
Jag gillar ju kalles klätterträd ..nina ninana lässtund..så var det ett program på 80talet som började med dizzade gitarrer och en hund eller katt vadvardet?
Matulda och Megasen av Hans Arnold var en av mina favoriter. Dom råkade alltid ut för Luftrövaren. Och i natthimlen fanns även Gubben Luft och Farbror Blåsväder om jag minns rätt. Barnen hette Mats och Mi.
Har inte lyckats hitta nåt inspelat avsnitt tyvärr
