Pioner igen
De är otroliga!!!Gillar just dessa gräddga bakelser i rosa;)Tänk om jag hade dem i nya trädgården!
Det finns inte en enda Pion på nya tomten...vad jag sett...så det måste inhandlas vid tillfälle. De hör ju liksom till de gamla trädgårdarna.
Ps! lovar att skicka foton som du ville ha...men ännu
har jag inte tagit ett endaste ett. Ser inte mycket ut där ännu.Njuter av dina foton så länge ;)
Ha en bra onsdag! A
Undersköna, fluffiga gräddbakelser! En Slottsträdgårdsmästare i konditoribranschen :)
Vackra! Nu blev jag sugen både på pioner och gräddbakelser!
Favoriter...absolut! Och då menar jag INTE gräddbakelser nu alltså....
Trolda - gräddig...=D
Jag önskar att jag kunde känna doften ända hit ;-) Hur var det - visste du sortnamnen? En sådan där vit fluff måste jag införskaffa snarast! Kan det vara en 'Shirley Temple'?
Vilket fluff men jag har gått och blivit lite kräsen sen besöket på Guldsmedsgården. Det ska vara med grädde med god doft!
Det var just det... Stoooora gräddbakelser.
Törs knappt säga det, men jag har lite svårt för stora gräddbakelser i trädgården... tycker att det blir lite för svulstigt. Men jag skulle aldrig sträcka mig så långt som till att säga att de är fula, nej riktigt så illa är det inte. Men jag får inget "vill-ha-begär"-alls...
Azola: Ska bli intressant att se din nya trädgård.
Lilla B: Nja...någon bagare blir jag nog inte.
Pallas: Det går att ordna.
Trolda: Pioner väcker intresse och debatt.
Calle: Tyvärr så vet jag inte namnen...de här pionerna har funnits mycket länge i parken och det är ganska svårt att identifiera sorterna, det är många som är så oerhört lika.
Karin A: De här doftar mycket gott!
Ronja: Mitt förhållande till pioner är ganska komplicerat. När de är i knoppstadiet och precis håller på att gå i blom, då är de fantastiska, eller när man ser de vita pionerna på håll i trädgården.
När de däremot är i sin fulla blomning är de nästan groteska och när regnet kom hårt efter de här fotografierna så blir dessa enorma blommor som svampar och suger åt sig vattnet och hur noga man än gett dem stöd så tippar de omkull av tyngden. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om pioner...jag har inte bestämt mig än.
pioner är nog min favorit, speciellt de vita!
Visst minns vi ännu Harry Martinson? Hans nära och ibland närmast sakliga iakttagelser av årstiderna är stor och kär poesi, som ger berikande associationer åt många håll. Hans sommar kan vara regnigt våt och yppig som i följande utdrag ur dikten Pionerna. Det kan eventuellt ses som ett bidrag till förståelsen av relationen till mångas favoritblomma, sommarens
sinnliga och fullblodiga pion.
Sommaren växte den fick bredare höfter.
Bejakelsen blev nästan klossig.
Mörkröda bondpioner svällde i regnet.
När de öppnade sina hårt åtdragna klutbollar
kom hon förbi,
det köttsligas drottning.
Hon sökte ymniga buketter,
frodiga måltider för sinnena.
Grönskan var regnig. Livsvåt var sommarsagan.
osv.
Thomas H: Måste nog börja läsa poesi....
