Ok...då var det dags att hänga på sig den dånande maskinen med de piskande trådarna igen. Många och stora ytor ska slås med trimmer och den här maskinen kommer att hänga på mig några dagar nu. Eftersom det väntas regn så skyndade jag mig att börja slå det höga gräset och klockan var bara halv sju när brutala ljudet som skär rätt in i märgen hördes över området. Själv lyssnade jag på radio Stockholm i mobilen så jag störs inte så mycket av ljudet....men det gör säkert bonden en bit härifrån. Det brukar dock låta en del om hans traktor också när han skördar sina marker här omkring.
Att jobba med trimmern är ett tungt men nödvändigt jobb som gör en gammal trädgårdsmästarkropp en aning mör. Men nu har jag lunch och ska njuta av en köttgryta.

Det blåser hårt och urnor och krukor välter, grenar blåser ner och de stackars änglatrumpeterna ser inte ut att må bra i den hårda vinden. Man har inga större krav på den här sommaren längre så jag orkar inte bekymra mig mer...det är som det är.
Lasse Krantz sa ju att man måste få vara ledsen i sin trädgård....själv pendlar jag mellan att vara förbannand och lite uppgiven i min trädgård...får man vara det Lasse?

Att fotografera växer kan man ju glömma i det här vädret.

Vill passa på att tacka Lilla B för att hon återspanat i den bibliska trädgården i Kopparberg. Jag har fått bilder och text och ska så snart jag får tid och ordning på bråkande datorer där hemma lägga ut dem på Trädgårdsspaning.