Vi landade på flygplatsen Ciampino utanför Rom vid åttatiden då en blodröd sol just gick ner över Rom. Lite vilsen på en främmande flygplats hittade jag till slut vår guide på resan som stod utanför i den ljumma kvällen och väntade in alla 36 förväntansfulla trädgårdsresenärer. Efter en timmas bussresa ´´loggade´´ vi in på Diana Park hotel i den lilla orten Nemi i Albanobergen några mil utanför Rom. Vi fick en lättare buffémiddag innan det var dags för att somna in.

Ifrån bussfönstret på väg mot Villa d´Este såg vi blommande blåregn, judasträd, rosor, fläder, syrén mm. Köerna var enorma och om det klagades över trafiken i Peking så var det rena barnleken. På bussen hade mina medresenärer redan börjat diskutera sina trädgårdar hemma i Sverige och alla de vanliga trädgårdsfrågorna hördes.
Hela den här trakten är mycket vacker med de höga bergen och den lummiga grönskan. Man anade staden Rom på håll men vi skulle inte hinna besöka den eviga staden.

Bussen stannade en bit från Villa d´Este och guiden Maria sträckte upp den svenska flaggan och satte av mot den världsberömda trädgården. Det var mycket folk i Tivoli som orten heter och bussar stod i rader. Det gällde alltså att följa sin grupp och jag hade ingen tanke på att se mig omkring för att kunna hitta tillbaka till bussen igen. Jag fokuserade blint på guidens Marias svenska flagga. 
Efter ivrigt fotograferande inne i den fantastiska trädgården tappade jag min grupp och skulle gå mot bussen. Hm...efter några varv kring torg och gränder hittade jag till slut mina kompisar.

 

Vi åkte vidare till vingården Azienda Agricola Donnardea i San Palomba, utanför Ardea. Här visade ägarinnan oss runt och berättade om odlingen och framställningen av vinet och efter så åt vi i trädgården bland olivträd och ljudet av fåglar och drack det fantastiska vita vinet från gården.