Site Meter

Rum med utsikt i Båsenberga och besök på Julita

 
Julita gård hade jag inte besökt sedan 2006 då jag skrev det här inlägget. Idag den 16 augusti hängde regnet i luften, men ljusblå partier och fantastiska fluffiga moln samsades på himlen. Pionernas och rosornas tid hade passerat, men några långblommande sorter som Stanwell Perpetual hängde fortfarande med. Julita är en fridfull och vacker plats som jag gärna skulle vilja återvända till när äppelträden i genbanken blommade eller när alla pionerna i den stora samlingen är fullt utslagna.
 
Det är inte ofta som man får vandra i en äppeltunnel, eller hur Ingela?
 
Jag tycker så mycket om när man klär in staket eller murar med vildvin som mjukt följer formerna.
 
Vid Julitas brygga infann sig lugnet och vyn ut mot det stilla vattnet och de oerhört vackra molnen tillhör bland det vackraste jag sett i år! Här kunde vi ha stannat länge!
 
 
Efter ett välkomnande av rang...checkade vi in på Båsenberga konferens och hotell och fick ett fantastiskt vackert rum med sjöutsikt. Rummet var smakfullt inrett i minsta detalj och det var synd att vår vistelse endast handlade om en natt. Vyn från fönstret ut mot sjön och Vingåkers kyrka var som en tavla och augustimolnen hjälpte till att göra tavlan perfekt.
 
Thomas och Maria som äger Båsenberga var mycket gästvänliga och trevliga. Maria som styrt över renovering och inredningen av hotellets vackra rum stod även för blomsterprakten runt huvudbyggnaden och har en mycket fin blick för blomsterkompositioner där hennes favorit gaura ofta svävade över de andra växterna. Thomas är både VD och vaktmästare och sköter förutom hotellet, grönytorna och gångarna i trädgården, även golfbanans gräsytor. Här trivdes vi och vid frukostbuffén hade vi kunnat stanna hela förmiddagen...! De ville ha några tips i trädgården av slottsträdgårdsmästaren och nästa gång jag kommer till Båsenberga så får vi se om de lydde mina råd!
 
Kvällen var vacker vid Båsenberga!
 
Maria och Thomas...hoppas vi ses igen!
 
 
Ett av mina vackraste favoritmusikstycken spelades när vi kom in till frukostbuffén på morgonen!

Vinön

Gäst- och fiskehamnen på norra sidan av ön.
 
För många år sedan såg jag en Tv-dokumentär om en fiskare på Vinön i Hjälmaren och blev fascinerad av platsen. När vi planerade en kortresa i Sverige, så skulle det bli lagom med en tur till Sveriges fjärde största insjö. Vägverkets lilla bilfärja från Hampetorp över till Vinön tog 25 minuter och gled sakta fram på lugna vatten där här semesterfredagen i augusti. Färjeleden mellan Hampetorp och Vinön är med sina 5 km en av Sveriges längsta insjöleder och är Vinöns enda allmänna förbindelse med fastlandet.  På Vinön går en ca fyra kilometer lång asfalterad väg tvärs över ön och eftersom vi lämnade bilen på fastlandet, vandrade vi. Det var inte läge för mat på värdshuset så i stället blev det fika vid Nya Caféet som ligger i den gamla nedlagda skolan, där vi drack kaffe och åt räkmackor tillsammans med ivriga getingar. Innan fiskehamnen i norr ligger fina gamla hus inbäddade av gamla syrenbuskar. 
 
Väl framme vid gäst- och fiskehamnen vilade vi en stund innan vi tog vandringsstigen längs västra stranden tillbaka till färjan. Invid den lilla hamnen finns en fin badstrand och plats för husbilar/vagnar och tält. Fyra timmar på ön var ganska lagom och vi upplevde olika naturtyper, allt från öppet jordbrukslandskap till djungelliknande lövskog med bland annat höga hasselbuskar, hägg och al. 
 
Vinöns hemsida får man bra information om vad man kan sysselsätta sig med på ön.
 
  • Vandringsstig utmed västra ön
  • Örtboden, gårdsbutik och cykeluthyrning
  • Vinöns Värdshus, mat, pub, underhållning, konferenser
  • Fiskare Brynolf, rökt och färsk fisk
  • Vinöns Nya Cafe, sommarcafé i skolhuset och bersån
  • Skolhuset, konst, hantverk, museum, turistinfo, toalett
  • Missionshuset, bröllop, gudstjänst
  • Nilssons Hjälmargös, rökt och färsk fisk
  • Gästhamn
  • Norra badet, badplats, grillplats, toa, soptunnor
 
Badstranden...det är inte vi som syns på bilden!
 
 Man vandrar i en djup lummig grönska längs västra stranden.
 
På värdshuset skulle Lisa Miskovsky uppträda på kvällen och sedan stänger värdshuset för den här säsongen.
 
Vinöns Nya Café i den gamla nedlagda skolan.
 
 

Åland

 Vi följde åskvädret över havet. Från Kapellskär tar det bara två timmar med Viking lines gamla trotjänaren Rosella.
 
På 60-talet när jag som barn bodde i Norrtälje, gick Siljas färjor Skandia och Nordia från vår lilla stad. Det hände ibland att vi tog oss över till Åland med något av dessa fartyg, viket var ett litet äventyr på den tiden. Man åt köttbullar med potatismos och lingonsylt på båten, köpte godis och framme i Mariehamn gick vi i den enormt långa (tyckte man då) lindallén upp till själva centrum, där varuhuset Varmans lockade...!
 
Det har inte blivit så många Ålandsresor sedan dess och i Finland har jag ännu inte varit. Nu i sommar fick bilen följa med över och vi såg mer av ön än bara Mariehamn, staden som tillsammans med Flen nog är de tråkigaste städer jag sett (förlåt alla ni som bor där). Staden består av ett rutmönster av gator och planerades av arkitekten Georg Theodor Chiewitz i Åbo, kan man läsa i Wikipedia - herregud Georg, hur tänkte du?
 
Ute på landsbygden och längs stränderna finns dock många natursköna platser på Åland och Pensionat Solhem där vi bodde ligger fantastiskt vackert bara några stenkast från Mariehamn. Det här var bara en tvådagars vistelse och vi hann självklart inte besöka alla fina platser som säkert finns på ön.
 

Mer från Wikipedia

Åland är en självstyrande del av republiken Finland där ögruppens svenskspråkiga status samt invånarnas svenska kultur och språk skyddas av internationella garantier. Åland är också demilitariserat, vilket innebär att det inte får finnas någon militär aktivitet på Åland i fredstid.

Genom sin självstyrelse intar landskapet Åland en särställning i Finland. Ålands parlament har rätt att stifta egna landskapslagar och Åland har en egen flagga, egna frimärkenregistreringsskyltar och en egen polis, men ingår i samma skattesystem som övriga Finland utom den kommunala beskattningen som ligger under åländsk behörighet. Åland är med i EU och har euro som valuta men Ålands särskilda status i EU gör att tax free-försäljning är tillåtet på resor till och från Åland. 

 

I det gula huset vid stranden bodde vi med havsutsikt.
 
Det var gratis att låna ekorna.
 
Utsikten från rummet.
 
Fikaplatsen
 
Den här solrosen hade hittat sin plats nere vid bryggan och finns säkert flitigt på Facebook och Instagram hos de som besökt Pensionat Solhem i sommar.
 
Fruktlunden vid Pensionat Solhem skulle jag vilja se i maj månad.
 
Pensionat Solhems strand vid dagens slut.
 
Geta på norra sidan av ön.
 
Det här var sommarens coolaste café. Den äldre mannen som förestod caféet serverade inifrån båthuset - man kan se hans båt där inne. Gott kaffe och winerbröd på bryggan!
 
Kastelholm nämns för första gången i riksdrotsen Bo Jonsson Grips bouppteckning 1388. Slottet är Ålands enda medeltida befästningsanläggning. Borgen anlades ursprungligen på en liten holme, men har idag genom landhöjningen vatten endast på en sida. Borgen byggdes ut och om i flera omgångar, senast efter en brand 1619. Det centrala tornet, Kuretornet, är från 1300-talet men har höjts i omgångar. (Wikipedia)
 
Pensionatet från Rosella.
 
 Hemresa.

La Cantina de Palo Alro - Barcelona

 
 Barcelona är inte direkt känd för fantastiska parker eller trädgårdar, även om man kan hitta flera vackra gröna rum i denna spännande favoritstad. Vi läste om ´´Secret gardens´´ innan resan i början av maj 2014 och fann då denna otroliga plats. I byggnaden från slutet av 1800-talet låg tidigare en läderfabrik och det var den spanska konstnären och animatören Javier Mariscal som 1993 upptäckte den gamla nedlagda fabriken i en sliten del av Barcelona. Trädgården är ett verk av designern Javiers vän José Farriol som första gången kom till den här platsen och fick uppdraget att skapa något grönt. 
 
Idag är byggnaderna ett konstnärligt och kulturellt centrum som grundades 1997 och här finns även en lunchrestaurang där man kan äta mycket god ekologisk mat till bra pris. Men det var den hemliga trädgården som lockade oss hit. Utanför området finns inga vägledande skyltar och vi undrade först om vi verkligen hade kommit rätt. Väl inne i trädgården kom den ena överraskningen efter den andra. Först den lummiga lilla trädgården med enkla trädgårdsmöbler, en stilla porlande fontän, bananplantor och en precis lagom vild vegetation vid sidan av de stora byggnaderna. Den häftigaste upplevelsen var när vi kom in på gården där enorma klätterväxter klädde in hela fasaderna, med en växtkraft som jag aldrig tidigare sett. Det är svårt att förklara känslan, men bilderna kanske kan visa på något sätt. Här växte många sorter av vinrankor, bougainvillea, jasmin, klättervildvin, rådhusvin och klättrande ficus. En trädgårdsmästare vattnade växterna och det var en skön och stillsam atmosfär här inne på den gamla fabriksgården. 
 
Trots att den här trädgården huvudsakligen klättrar på väggarna så är det en av de häftigaste trädgårdsupplevelser jag varit med om.
 
 

Blått och vitt regn på Österlen

Sveriges äldsta blåregn.
 
Simrishamn och hela Österlen var fyllt av blommande blåregn, en växt som jag tror att alla älskar. Blått eller vitt. Här blommar oxelträden i Simrishamn tillsammans med blåregn.
 
Apotekarens trädgård i Simrishamn
 
Inne i Apotekarens vackra trädgård bjöd Peter Englander på kaffe och vi satt inbäddade av vitt och blått regn
 
Den fantastiska tulpanen Greenland är perfekt tillsammans med iris och förgätmigej i Apotekarens trädgård.
 
I grannträdgården Bergengrenska gillade jag den här gula aklejan.
 
I Simrishamn har böckerna en framträdande plats...
 
Älskade Haväng!
 
Verkåns stilla flöde på väg mot havet vid Haväng.
 
Lindgrens länga 
 
Havängs vandrarhem där vi fikade.
 
Christinehovs slott där vi åt lunch.
 
I Lillebeths trädgård i Borrby rådde harmoni bland växterna, men det var en spännande harmoni med växter utvalda med kunskap och konstnärlighet. När de fantastiska träden vuxit till sig, blir trädgården ännu vackrare. Vi trivdes gott i den välkomnande och vänliga trädgården. 
 
 Tack Lillebeth! Vi kommer tillbaka!

Annorlunda möte i Skepparegården

 Grinden inne i Skepparegården kommer ursprungligen från Stockholm. Den kallas Strindbergs grind eftersom den en gång fanns på den gård vid Karlavägen 82 där han bodde 1901-1908. Huset revs tråkigt nog 1969 och på något vis hamnade grinden här på Skepparegården i Brantevik.
 

Vi bodde även i år i vackra Brantevik och besökte åter igen gården som vi upptäckte förra året. Jag låter Ingela berätta i det här blogginlägget om platsen och kvinnan som hon blev så fascinerad av. Även om jag nästan tappade andan när jag kom in i den här hemliga, vackra, vilda, tuktade och lite galna trädgården, så var det Ingela som fullständigt föll för både trädgården...och den mystiska kvinnan!

 

Minns stunden så starkt för ett år sedan när vi vandrade tillsammans för första gången bland husen i Brantevik och såg en skylt med ”Till Salu” i närheten av Klocktornet. Vi såg bara en hörna kantad med stora stenblock som mur och en växtlighet bakom som gav totalt insynsskydd. Den annorlunda och färgglada smidesgrinden bad om att få öppnas så vi smög in. Väl inne tystnade vi och bara gapade, det var en trädgård som vi aldrig upplevt tidigare. Den var vild, vacker, mystisk, magisk och lite suspekt. Alla rum, grindar/portaler och föremål som blandades på denna plats i denna stund fick oss att börja fantisera med blandad förtjusning. Vem är denna människa som har skapat detta? Hur mår hen? Vad vill hen med detta? Vad har hänt eftersom trädgården är till salu? Frågorna var många så när vi kom tillbaka ett år senare ville vi se vad som hänt med den spännande platsen. Till salu skylten var borta men trädgården såg ännu vildare ut från gatan så vi smög oss in en gång till genom den magiska grinden med ett stort W i smidet.

 

Allt var intakt från året innan men snäppet vildare och vi konstaterade att det inte hade tillkommit någon ny ägare. Tyst smög vi runt och försökte memorera tidigare års upplevelse när en äldre kvinna med en liten hund bredvid sig plötsligt dök upp bland växterna och frågade vilka vi var. Hon var klädd i svarta kläder, lila strumpor och skor som hon hade matchat med lila ögonskugga och färgade läppar och hennes hår var svartfärgat med några centimeters ljusgrå utväxt. Vi bad om ursäkt för intrånget men presenterade oss och berättade att vi var nyfikna turister men även trädgårdsmästare och undersköterska från Stockholm. Kanske var det den kombinationen som öppnade dörren till denna kvinnas hjärta med en aura som är helt obeskrivbar. Hon berättade lite om sina konstskapelser i trädgården och vi fick bara fotografera henne på det villkoret att hunden Pytte fick vara med på bilden.

 

För mig berättade hon om sina tidigare relationer och sitt sinnestillstånd och till Hasse kom ständigt frågan om växter: - Har du den här? Efter en stund ville hon visa oss något och vi följde henne igenom ett låst plank och kom in till ytterligare en trädgård men först var vi tvungna att presentera oss för en docka. Denna trädgård var mer privat, där hade hon sin lilla damm omringad av högst personliga buxbomsklippta häckar med platser för tronstolar och även ett kapell för sinnesro. Vi bestämde att vi skulle komma tillbaka kvällen därpå för att få med oss några växter från denna spännande trädgård som ett minne. Vi kom tillbaka och jag fick även komma in i huvudbyggnaden, vi hade växter med oss hem och jag har fått en ny brevvän och brevhund

 

Innan vi fick komma in i kvinnans privata trädgård, så var vi tvungna att säga våra namn till den här dockan och det tog ett tag innan jag förstod att jag verkligen pratat med en docka...! (Hasse)
 
Inne i trädgården växte den mycket vackra Akebian, den som Gustav Mandelmann samma tag talat så varmt om och vilken jag aldrig tidigare sett. (Hasse)
 
 

Randomresa 2014 - Häckeberga slott

 
Ingelas och min fjärde randomresa gick till Häckeberga slott i Lunds kommun. Varje år gör vi en slumpmässig resa ut i Sverige, som jag fått fram genom att kasta pil på Sverigekartan. I höstas fastnade pilens spets mitt på ön där Häckeberga slott ligger. Slumpen har gjort att vi sett platser som vi aldrig annars skulle fått se. Vem tar bilen för att åka specifikt till Gonäs, Mangskog, Asa eller Häckeberga? Ok, Häckeberga är ett slott som säkert besöks flitigt, men de övriga platserna är små orter långt utanför de stora vägnätet. Det här blev vårt första stopp på fyradagarsresan till Skåne och jag hade bilden från slottets hemsida i huvudet när vi körde vägen fram. som var kantad av avenbokhäckar.
 
Slottet är beläget på en av Häckebergasjöns sju holmar. Det uppfördes i fransk renässansstil 1873–1875 av Tönnes Wrangel von Brehmer efter ritningar av Helgo Zettervall. Byggnaden renoverades på 1990-talet....kan man läsa på Wikipedia. Det är en ganska märklig arkitektur tycker jag, där tornen känns avklippta. Formklippt idegran och en lång rad av min favoritros Stanwell Perpetual nedanför muren utgjorde trädgård, men även gräsmattan runt anläggningen, som gässen gillade.
 
Slottet och parken kanske inte uppfyllde förväntningarna fullt ut, med tanke på den fantastiska bilden på hemsidan, men en stillsam och vacker plats var det.
 
 
Redan i höstas då pilen träffade Häckeberga på Sverigekartan,blev vi inbjudna till min blogg- och Facebookvän Eva Kronvall och hennes man Johnny, som har sin trädgård endast några kilometer från slottet. Evas fågelbilder har under flera år fascinerat mig och det är sällan som bilder på fåglar blir så intressanta som när Eva riktar sitt kraftiga objektiv mot våra flygande vänner. 
 
Nu fick vi även bekräftat att Eva inte bara är en proffsig fågelfotograf utan även en duktig trädgårdsmästare som av ingenting har skapat en mycket vacker trädgård på en lugn plats på landet, där betande får är grannar i en hage intill tomten. Just vid vårt besök blommade vackra snöbollsbuskar och en av mina favoritsyrener Syringa josikaea 'Holger' med sina sirligt kritvita blommor. Vi fick en riktigt trevlig trädgårdsvandring med Eva som prydligt i en pärm hade dokumenterat det som planterats i trädgården. Mötet med de här genomtrevliga människorna och våra samtal om allt från växter till livet i stort, gjorde att jag nästan glömde bort att fotografera allt det vackra i trädgården, men några bilder fick jag trots allt med mig. 
 
Efter en härlig lunch och kaka, fortsatte vi sedan till vårt ´´´hem´´  i Brantevik där vi skulle bo i tre nätter.
 
Stort tack Eva och Johnny och jag hoppas att vi ses igen!
 
En av gårdens blåögda skönheter smög försiktigt med oss under trädgårdsvandringen.
 
Syringa josikaea 'Holger' 
 
Geranium phaeum 'Album'
 
 Viburnum opulus 'Roseum' 

43 bilder från Rom

 
Den 6 maj kom vi med flyg från Barcelona och äntligen fick jag besöka Rom som jag så länge drömt om. Vi var ute på vår fotbolls/60-årsresa och såg Barcelona spela 2-2 mot Getafe på Camp Nou. Den eviga staden hade som sagt länge lockat mig och 2007 då jag reste med Rosebuds på trädgårdsresa, såg jag in till stan från vårt hotell som låg utanför Rom. Det ingick dock inte i resplanen att besöka själva Rom och alla fantastiska trädgårdar som vi besökte var belägna i distrikten runt om Rom. Nu fick jag tillsammans med min dotter äntligen besöka det gamla romarrikets huvudstad som lär ha grundats 700 år före Kristus. Att komma från ordningen och det vana i Barcelona till det charmiga kaoset i Rom var både intressant och roligt. Jag kommer aldrig att glömma taxiresan in i den gamla staden invid Piazza Navona där vi skulle bo. Genom trånga gränder med små uteserveringar körde vi i hög fart och det kändes som att befinna sig i en film. Allt var precis som man föreställt sig Rom och det visade sig också att flera amerikanska Hollywoodfilmer hade spelats in just i dessa kvarter. Vid ett lite torg hundra meter från Piazza Navona låg vårt hotell och många av stadens berömda turistattraktioner låg samlade runt omkring.
 
Det kändes verkligen som att vandra rakt in i en historiebok när vi gick bland alla dessa gamla byggnader och även om jag älskar Barcelonas arkitektur med fasader som egentligen är alldeles för utsmyckade, så kändes Roms arkitektur så lugnande och rätt på något sätt. Här finns ju traditioner från konstens stora mästare och att få se Pantheon kändes väldigt stort. Jag har alltid varit intresserad av arkitektur och hade en period då jag samlade på böcker om renässansens tid i Italien. Nu hade jag mycket av det jag läst om framför mig under våra vandringar. Jag har nu lagt till Rom som en av mina favoritstäder och jag kommer med all säkerhet att återvända.
Tack ännu en gång kära dotter för ditt val av hotell och din planering av det vi skulle se i den eviga staden och för att vi inte fastnade i turistfällorna...även om jag själv var tvungen att besöka Peterskyrkan.
 
 
Spanska trappan
 
 
Pantheon
 
Kaffet var verkligen fantastiskt på berömda Sant Eustachio il café
 
 
Peterskyrkan
 
Schweizergardet - Jag har så svårt att tro att det här är på allvar...
 
 
Mitt första försök att besöka Peterskyrkan fick mig att snabbt vända efter att ha sett denna kö. Tidigt nästa dag hängde jag på låset och tog hissen upp i tornet. Sista biten fick man vandra i trånga trappor, men det var det värt för att få se Rom från ovan.
 
Peterskyrkans kupol var verkligen imponerande.
 
 
När jag besöker sådana här oerhört påkostade byggnader som byggts för religionens skull blir jag väldigt kluven. Visst är det fantastiskt vad människor kan åstadkomma, men jag får en ganska dålig smak i munnen när jag ser allt detta som för mig visar på makt och tänker på vad hela den katolska världens fattiga befolkning skulle ha kunnat fått i stället för detta skrytbygge. Jag undrar just vad den enkla kärleksprofeten Jesus skulle ha tyckt om detta maktpalats? Det var väl inte så här han tänkt sig platsen där hans ord skulle spridas bland folket.
 
Jag kommer att tänka på Ulf Lundells text i ´´Gå upp på klippan´´
 
Det står en man på en klippa
Han har fjädrar och örter i handen
Se hur han sträcker sina armar
Upp mot molnen, ut över landen.
Han behöver ingen död kyrka
Han behöver inga stickor och plån.
Han kan sin sak
Han känner sin styrka
Och han vet var den kommer ifrån.
 
Anita Ekbergs badplats - Fontana di Trevi.
 
Två gamla
 
Blomsterbilen kom varje morgon i våra kvarter
 
 

Alla vägar bär till Barcelona, Rom och Florens

 
Den här resan ska min dotter och jag göra om några veckor, dels för att jag just fyllt 60 år och dels för att vi varje år brukar göra en fotbolls-trädgårds-shoppingresa. Den här gången börjar vi i Barcelona för att sedan flyga över till Rom. Vi planerar också att en av dagarna ta tåget till Florens. Jag ser fram mot att möta Spaniens och Italiens trädgårdar i maj månad.
 
 
 Camp Noe rymmer nästan 100 000 åskådare. Där ska vi se Barcelona-Getafe...trots att Barca just nu fullständigt tappat sitt vackra spel.
 


RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails