Vecka 34, 2018 - Porträttfotografering
20 augusti - måndag
Min granne Anders som är fotograf och som just nu jobbar åt Riksdagen, ville fota in sig med sin utrustning till hösten och frågade mig och jag ville bli porträtterad. Som ett ´´förband´´ år riksdagsledamöterna, som jag uttryckte det och vad gör man inte för grannsämjan. Det var ju också ett tillfälle att bli fotograferad av ett proffs, så vi träffades ute vid Isbladskärret på Djurgården och travade mitt ut i den torrlagda våtmarken med hela hans enorma fotoutrustning.
Efter att ha riggat och testfotat, började Anders skjuta bilder på mig! Att stå stilla i en torrlagd våtmark i en timma med en kamera riktad mot sig, hade jag inte direkt någon vana med, men Anders tyckte att jag hade ett bra tålamod! Det var som alltid fint vid Isbladskärret, trots avsaknaden av and- och vadarfåglar, då det knappt finns något vatten kvar efter den torra sommaren, men de välmående våtmarksväxterna skiftade i många vackra nyanser av grönt. Över Kaknästornet låg tunga mörka moln och hotade, men vi slapp regn.
21 augusti – tisdag
Knät värker idag så det blev en dag hemma i Brommanästet, då jag passade på att ordna med bilder, något som verkligen var nödvändigt efter sommarens ivriga fotograferande. På eftermiddagen blev jag dock uttråkad och rastlös. Den planerade Söder-vandringen får bli på torsdag i stället - om knät håller!
22 augusti – onsdag
Knät mår bra igen!
Idag fick jag bilderna från fotograf Anders Löwdin och själva fotografierna blev mycket bra, med fantastiska Isbladskärret som bakgrunden. Att se sig själv på bild däremot är inte alltid så kul, men stort tack bästa granne, du är en mycket duktig fotograf! Tack så mycket Anders!
Mina C:n tyckte att jag skulle använda den glada bilden som profilbild i Stockholms gröna rums Facebooksida! Det var bara att lyda!
Jag åkte ut till Hässelby slott för att se om de fantastiska granhäckarna i trädgården var klippta. Visst var de klippta, men fotoljuset var det sämsta tänkbara, som så många gånger den här sommaren och under hela våren! Var är de dimmiga stilla morgnarna, med magiskt mystiskt ljus?
23 augusti – torsdag
Packade fotoryggsäcken med kamera och kaffe, tog tunnelbanan till Slussen och gick mot Mariatorget och fortsatte upp till Mosebacke där ett gäng pensionärer gick omkring och fotade. Möjligen någon seniorfotoklubb. Jag gick hastigt därifrån! Vandringssträckan på Söder är nästan alltid den samma. Visst väljer jag en annan gata här och där ibland, men för att se Söders äldsta och vackraste miljöer så håller jag fast vid min vandringsled. Fortsätter förbi vackra Katarina kyrka och bort mot Fjällgatan, där jag tar en kaffe och kanelbulle på utsiktscaféet, en silltrut lyckas nästan ta min bulle när jag ska fotografera. Turister trängde sig fram till mitt bord för att ta utsiktsbilder och jag hittade inte det där cafélugnet som jag trivs bäst med. Nä, det här är inget café för mig, trots den fantastiska utsikten över vår stad. Det är alldeles för mycket turister på Fjällgatan. Med Uffe Lundells ´´Så nära´´ i lurarna, vandrade jag vidare uppför Sista styvens trappor!
På Nytorget, där Söders hipsters brukar hålla till, undrade jag om dessa söderkufar fortfarande finns kvar här?
De som enligt Wikipedia definieras som - en ung och trendmedveten person som betraktar sig som kreativ finsmakare av kultur.
Har tidvis associerats med vintage- och secondhandbutiker, gör-det-själv-trender som egen ölbryggning, korvstoppning, smide och surdegsbröd, veganism, miljömedvetenhet, vinylskivor, cykel med fasta växlar, stringhylla, keps eller högt sittande upprullad sotarmössa, helskägg eller mustasch, tatuering, plastbågade glasögon, rutig skjorta, retrosneakers, upprullade stuprörsjeans och stickad tröja.
Jag såg ingen sådan person på Söder idag!
För övrigt har jag mycket svårt för dessa plastgräsmattor som dyker upp här och där i stadens parker, i Kungsträdgården och här på Nytorget. Det ser verkligen plastigt och sterilt ut och microplastpartiklarna som lämnar dessa mattor törst jag inte ens tänka på!
Jag gick ner till Norra Hammarbyhamnen och vandrade förbi det underbara blomsterfartyget Gratia. Som vanligt var hela akterdäck och stora delar av fördäck fylld av växter i krukor och urnor, mängder av röda blommande kannor! Vid tidigare besök och när jag skrivit om fartyget, så har ägarna som bor på Gratia, hört av sig till mig och ville att jag skulle knacka på nästa gång som jag gick förbi, så skulle jag få komma ombord. Tyvärr fanns det ingen hemma idag.
Vandrade vidare längs Årstaviken, där några fortfarande badade vid Tanto Beach. Jag åt en ’’Bästis-sallad’’ på Vurma/Bergsundstrand 31, innan jag hoppade på 54:an som tog mig över Västerbron till Fridhemsplan. En skön vandring i Stockholm som nu balanserar mellan sensommar och förhöst…
Dagens ljusa tid har nu minskat med 3 timmar och 52 minuter sedan midsommar!
25 augusti – lördag
Lördagsmorgonen var frisk med behaglig temperatur och trädgården på Blockhusudden kändes fräsch efter nattens regn. Cecilias stora blomsterlådor prunkar av de vackraste sommarblommorna. Frukost på altanen innan långpromenaden med Lexus längs stranden och inne i vitsippsskogen. Inne i den lugna skogen mötte vi en ryttare med sin ståtliga häst. Egentligen får de inte rida här, utan måste hålla sig till Djurgårdens många ridvägar, men det såg så vackert ut att jag inte brydde mig. Tänker tillbaka till maj månad då marken här var täckt av vitsippor. Om 9 månader blommar sipporna igen!
Sista lördagen varje år är det båtklubbarnas dag i Stockholm och jag tog Djurgårdsfärjan från Gröna Lund över till Slussen, för att sedan vandra bort längs Södermälarstrand till Långholmen. Slussen är en enorm arbetsplats som känns skrämmande med alla kratrar och söndersliten betong, men framför allt är det skrämmande när jag tänker på resultatet som ska vara fullt färdigt 2027.
Jag hälsade på Per och Catherine i deras fina träsnipa Tea i Pålsunden, eller det är ju egentligen Per och hans kompis Dan som äger båten tillsammans och som ska förvandla den lite slitna skönheten som byggdes i Trosa någon gång på 60-talet, till en mer glänsande skönhet! Det ska skrapas, slipas och lackas framöver och jag är övertygad om att Tea kommer att bli en av Pålsundets pärlor!
Dan och Pia kom också ombord och vi hade en mycket trevlig stund när satt och såg vackra träbåtar glida förbi. Några mindre ångbåtar som Gerda och Fredrika passerade och ångvisslan tog mig tillbaka över hundra år tillbaka i tiden. Jag vandrade hemåt över Västerbron, i den himmelska ron…
26 augusti – söndag
Under natten regn!
Vi avslutar vecka 34 med att se GES på Skansen! Jag vet att det är coolare att se något obskyrt garagerockband som inte ligger på listorna med sin musik, men GES funkar bra för mig en skön augustikväll på vackra Skansen.
Nu väntar en Djurgårdsvecka!
Porträttfotografering vid Isbladskärret
Min granne Anders som är fotograf och som just nu jobbar åt Riksdagen, ville fota in sig lite med sin utrustning till hösten och frågade mig och jag ville bli porträtterad. Som ett ´´förband´´ år riksdagsledamöterna, som jag uttryckte det och vad gör man inte för grannsämjan och det var ju verkligen ett tillfälle att bli fotograferad av ett proffs, så vi träffades ute vid Isbladskärret på Djurgården och travade mitt ut i den torrlagda våtmarken med hela hans enorma fotoutrustning.
Efter att ha riggat och testfotat, började Anders skjuta bilder på mig! Att stå stilla i en torrlagd våtmark i en timma med en kamera riktad mot mig, hade jag inte direkt någon vana med. Men Anders tyckte att jag hade ett bra tålamod! Det var som alltid fint vid Isbladskärret, trots avsaknaden av and- och vadarfåglar, då det knappt finns något vatten kvar efter den torra sommaren, men de välmående våtmarksväxterna skiftade i många vackra nyanser av grönt. Över Kaknästornet låg tunga mörka moln och hotade, men vi slapp regn.
Mina C:n tyckte att jag skulle använda den glada bilden som profilbild i Stockholms gröna rums Facebooksida! Det var bara att lyda!
Anders Löwdins hemsida här!
100 åringens fuchsior i Lännersta!
Vecka 33, 2018 - En blommande slottspark, bokbord och en 100-åring!
13 augusti - måndag
13 grader på morgonen och det hade regnat något under natten. Kontrasten mot tidigare Stockholmsmorgnar den här sommaren och mot Skitathos konstanta värme var oerhörd. Gräset var vått, luften frisk och det var lätt att andas. Stockholm grönskade något mer än när jag flög iväg till Grekland den 5 augusti och det har tydligen kommit en del regn, vilket snabbt gör att gräsmarker grönskar igen. Visst ser jag att många träd har haft stora problem med torkan i sommar och har fällt en hel del av sina löv för att klara sig och jag tror att de flesta överlever trots att de ser döende ut just nu. Många björkar är gulbruna och det är lite av förhöstkänsla i huvudstaden. Fåglarna tycks helt att slutat sjunga, kvittra och skräna och den där lugna tysta augustikänslan infinner sig!
När C åkt till jobbet vandrade Lexus och jag bort till Prins Eugens Waldemarsudde där det blommade fint på galleriterrassen. Mer blomstertobak än under andra år. Det var länge sedan Lexus orkade vandra långt på grund av den långvariga hettan, men idag trippade han lätt och villigt fram längs strandvägarna och hälsade på några spännande tikar av olika raser. Vi passerade Rosendals trädgård och trots att jag hade tänkt vänta till en dag med bättre fotoväder, gick vi ner till Rosendals slott där planteringarna bara blir vackrare för varje gång jag ser dem och jag gick där leende med min kamera och njöt av prakten en stund. Det här är sommarblomsplanteringar när de är som bäst!
Vi vandrade hemåt längs Djurgårdsbrunnsviken och utefter kanalen. Plötsligt, ropade en kvinna som vi mötte:
- Hej Hasse Wester! Det visade sig vara en följare av mina sociala medier, främst bloggen tror jag, som jag aldrig tidigare träffat och som var ute och vandrade runt Djurgården med sina tonårsdöttrar och hunden. Hon är finlandssvensk och har bott länge i Sverige, men bor nu i USA, eller om det är Japan, eller på båda plasterna?
Liisa berättade att hon tycker om att jag på bloggen visar bilder från hennes tidigare hemstad Stockholm, när hon befinner sig i USA, eller är på resa runt om i världen. Det var ett mycket trevligt möte och jag ska verkligen tänka på det hon berättade, när jag ibland tvivlar på allt skrivande och fotograferande som jag ägnar mig åt.
Senare lyssnade jag på Jack Vreeswijk när han sommarpratade. Ett av de bättre den här sommaren, i all sin enkelhet! På kvällen blev det Power Walk i en timma, backe upp och backe ner här på Djurgården! Hemma på altanen var allt stilla när det började skymma, men jag anade Greklands cikador någonstans där inne i huvudet....
14 augusti – tisdag
Ljuset var för en gång skull riktigt bra för fotografering. Lexus och jag åkte till Rosendals slottspark ännu en gång, för att ta bilder av sommarblomsplanteringarna - ännu en gång! Jag tycker alltid att ljusförhållandena är fel när jag kommer dit, men idag var det ett varmt och vänligt ljus över de vackra blommorna. Samtidigt som jag fotade hade den världsberömda rapparen Post Malone soundcheck nere vid Sjöhistoriska på andra sidan Djurgårdsbrunnsviken, inför konserten på kvällen. Det lät mycket! Väldigt mycket!
Just när jag var klar med fotograferingen kom den trevliga slottsguiden ut och frågade om jag ville ta bilder över trädgården, inifrån övervåningen på slottet. Hon hade redan tidigare diskuterat med Cecilia om att vi skulle få ta bilder inifrån det vackra lilla slottet. Lexus fick passning på nedervåningen medan vi gick upp för att fota från fönstren. Det är verkligen ett fint och lite lustigt slott detta och trädgården såg väldigt vacker ut här uppifrån också, även om jag trivs bäst närmare växterna. Men det var vänligt av guiden att jag fick ta några översiktsbilder!
15 augusti – onsdag
Tidigare har jag sålt fotografier till ett företag som inreder äldreboenden där de lokala bilderna används till tavlor för att visa minnen från hembygden för de boende. Idag hörde de av sig igen och ville ha bilder till ett nytt äldreboende på Lidingö. Jag fick även ett spännande uppdrag. I det nya äldreboendet har det inretts en plats som heter Rudalids Dansbana, där en bild av dansbanan skulle användas som en mindre fototapet och nu sökte de en bild på den gamla dansbanan. Jag bestämde mig för att åka ut och titta, men ville först höra med Lidingö stad om dansbanan fortfarande fanns kvar. När jag googlade stod det nämligen att det beslutats att den gamla dansbanan skulle rivas. De var osäkra men trodde att den revs förra året.
Med hjälp av gps:en tog jag mig ut till Lidingö och vandrade längs Kyrkvikens norra strand där dansbanan skulle finnas. Jag träffade en kvinna som berättade att dansbanan revs förra året, men att hon hann med att ta en bild innan. Den vänliga kvinnan berättade att hon tog bilden för att skicka till Lidingö stad. Hon ville visa att golvets trä var ruttet och barn som lekte vid dansbanan kunde skada sig. Hon skickade senare bilden till mig, men den hade tyvärr inte den kvalitet som krävdes för att användas. Stort tack för hjälpen ändå!
16 augusti – torsdag
Vaknade och kom på mig själv att jag inte längre undrar om jag försovit mig när klockan passerat 6, att jag inte längre behöver kasta mig i bilen och köra sju mil till Engsholms slottspark! Den sköts nu i stället av trädgårdsmästare Bruno och jag kan ligga kvar i sängen och sträcka på mig, innan jag äter frukost i lugn och ro.
Jag återvände till Lidingö för att försöka hitta några äldre vackra miljöer att fotografera till det äldreboende som jag har fotouppdrag åt. Min dotter som har semester följde med och vi körde runt lite på ön utan att hitta det vi sökte. Det enda ställe som jag visste om och tidigare besökt var Grönstakolonin och jag läser på en informationsskylt:
I strandsluttningen mot Grönstaviken, på ett tidigare åkerfält, anlades 1910 ett område med sportstugor på mark som föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm arrenderade av Lidingö prästgård. Initiativet till denna bebyggelse var reklammannen Stig Milles, en yngre bror till den kända konstnären Carl, samt föreningens sekreterare Sigrid Hård af Segerstad. Efter några år bildades föreningen Lidingö söndagsstugor. I en av de första stugorna bodde Anna Lindhagen, stadsfullmäktigeledamot i Stockholm.
Nej det är inte lätt att hitta äldre vackra miljöer på Lidingö. Längs öns stränder finns mängder av privata pampiga hus där jag knappast kunde fotografera och jag vet att det även finns några miljöer inne på ön som är värda att besöka, men nu skulle bilderna helst visa vattnet runt ön. 2016 gjorde jag det här blogginlägget och där finns bilder som de är intresserade av att använda.
Över en öl på Mälarpaviljongen pratade vi om sommaren, kamrat Per och jag i den prunkande grönskan runt omkring oss! Trädgårdsmästare Kristina Björk har en förmåga att varje sommar få den här platsen att bli till en mästerligt vacker trädgård och det är en fröjd att besöka platsen. Men den där regnbågsölen…!
18 augusti - lördag
Regn under kvällen och natten och det ser inte lika utbränt ut i natur och trädgårdar längre. Det skulle i och för sig behöva regna i veckor för att grundvattnet skulle komma upp i hyfsade nivåer och för att träden skulle bli nöjda, men jag är glad åt det som kommer och det ser plötsligt ganska grönt och frodigt ut i huvudstaden. Det var tjejfiske i Djurgårdsbrunnskanalen den här dagen och trots den täta båttrafiken blev det en del fångst.
Nästa vecka börjar skolorna och de flesta är tillbaka på sina arbetsplatser efter semestern. Själv fortsätter jag mitt liv som pensionär, med lagom med uppgifter att utföra. För första gången i mitt vuxna liv, är jag inte skräckslagen inför höst och vinter. Jag är beredd och kommer att njuta av en förhoppningsvis vacker höst och vintern är inte längre något problem.
Efter årets många resor, känns det lite tomt att inte ha en inbokad resa framför mig, men vi kanske åker över till Visby en helg i höst. Det ser jag fram mot!
Rosendals slottsträdgård 2018
Vecka 32, 2018 - Skiathos
Efter två tidigare resor till den lilla vackra grekiska ön, ville min dotter så gärna visa sin favoritplats för sin pensionerade far och jag blev till min stora glädje bjuden av henne på den här fantastiska resan till Skiathos i Egeiska havet.
Inflygningen och landningen på ön är lite av ett äventyr, då flygplatsen som byggdes 1984, har en av Europas kortaste landningsbanor och det gäller att få stopp på planet som annars riskerar att fortsätta ut i havet på andra sidan ön. Nu gick landningen bra och förväntansfull satt jag i bussen till hotell Atrium och såg ut över alla härliga stränder som vi passerade längs kusten. Det ska tydligen finnas ungefär 60 olika badstränder på den här lilla ön. Hotellet var mycket fint och byggd i olika etager i ett underbart virrvarr av huskroppar. Högst upp låg poolen, restaurangen och utomhusbaren. Utsikten var fantastisk och det kändes mycket bra att få vistas här i en vecka. Egentligen borde jag inte vara förvånad eftersom min dotter och resekompis har en förmåga att hitta fantastiska platser och få till perfekta resor.
Det här blev en annorlunda resa för mig. I vanliga fall reser jag för att besöka vackra trädgårdar i Europa, eller se storstäder på Weekendresor. Nu fick jag i stället vila längs sagolika stränder under en solsemestervecka och det var oerhört skönt. En dag på stranden kunde se ut så här – hyra en solstol, ta första badet, läsa bok, slumra till en stund, bada igen, äta lunch och ännu mer bad och vila. Märkligt nog blev jag inte otålig av att vara stilla, som jag annars så lätt blir.
En dag följde vi med på en dagsutflykt med båt och första stopp var den märkliga och oerhört vackra stranden Lalaria, där det turkosblå vattnet är nästan overkligt klart och där stranden är fylld av mjukt formade vita stenar. Här stannade vi i två timmar innan vi fortsatte till Kastro som var Skiathos forna huvudstad och började byggas på 1300-talet högt uppe på klippan. Kastro som ockuperades av både venetianare och av turkar, övergavs 1829 då invånarna flyttade och grundade Skitahos stad.
Vid Kastro åt vi lunch på en enkel liten restaurang, innan vi fortsatte färden förbi spännande grottor, för att sedan vända om och sätta kurs mot ön Tsougria med den fantastiska stranden där vi stannade i två timmar. Över en Mythos, bestämde vi att vi skulle återvända hit någon dag senare, för att vistas en hel dag på den lugna, vackra platsen. Vilket vi också gjorde, med en båt från gamla hamnen i Skiathos. Det ryktas att The Beatles en gång i tiden ville köpa ön!
Stränderna som vi besökte var alla fantastiska, även om favoriten blev den ljuvliga stranden på den grönskande ön Tsougria. En annan favorit var den underbara stranden som vi hade gångavstånd till från hotellet – Porto Paradiso!
Hela Skiathos grönskade ljusgrönt i ett böljande skogslandskap och jag undrade först hur ön kunde prunka så i det heta klimatet. Senare upptäckte jag att trädbeståndet bestod av väl anpassade pinjeträd och olivträd, som trivs utmärkt i gassande sol på sandig mark. Barrträdsskogar hemma i Sverige är oftast mörka och dystra. Här liknar träden på håll en försommargrön lövskog hemma i Norden.
Ön har endast 6000 invånare och Skiathos stad är verkligen ljuvlig att vandra i. Jag trivdes bäst i de höglänta delarna där smala gränder slingrade fram längs vita bostadshus med små trädgårdar och utsikten var makalöst vacker. Nerium, blyblommor och bougainvillea blommade på många platser, men det var svårt att fånga det vackra med kameran i den gassande solen. Det var även mycket trevligt att vandra där restauranger och butikerna låg, längs de smala vackra gränderna i ett slingrande gatunät så som i medeltida städer, trots att största delen av staden byggdes i början av 1800-talet. Det var tur att inte stadsplanerarna brydde sig om att efterlikna norra Europas rutnätsplaner med raka gator.
Restaurangerna var små, bord och stolar placerades längs gränderna och på små torg vilket skapade en trevlig känsla. Hela innersta delen av staden är bilfri, men vespor och mopeder smattrar förbi då och då, inget som stör direkt. Ja, jag tyckte verkligen om den här vita staden med färgglada inslag av restaurangmöbler, dörrar och fönsterkarmar. Jag skulle faktiskt vilja bo i en stad som inte planeras främst för biltrafik, som Stockholm fortfarande gör och där bilälskare som Stefan Sauk rasar över att cykelbanor börjar ta för mycket plats för bilarna.
På Skiathos är det stränderna, naturen och den mycket trevliga staden som är det viktiga, här finns inte överdrivet många sevärdheter och jag tyckte för en gång skull att det var riktigt skönt. Nu har jag lärt mig att jag framöver kommer att lägga in en solresa då och då bland mina upptäckarresor.
Ännu en gång, tack så mycket min kära dotter för denna fantastiska vecka på underbara Skiathos! Jag förstår mycket väl varför du återvänder hit och vem vet, jag kanske också kommer tillbaka någon gång! Jag hoppas det!
Vecka 31, 2018 - Djurgården blommar
30 juli – måndag
28,5 grader
I 28 graders värme släpade vi oss ner genom Tessinparken, min dotter och jag. Rosorna blommade fint men jag tycker att det är synd att det inte finns tid att putsa dessa tusentals rosor, så att de kan få remontera. Augusti är ju en viktig turistmånad för Stockholm. Vi fortsatte bort mot Karlaplan och vid järnaffären fotade jag katalpaträdets långa frökapslar - jag missade årets blomning som var tidigare än vanligt, som allt annat detta märkliga år. I mina anteckningar såg jag att trädet blommade just den här dagen 2012. Den stora fontänen som omsluts av höga almar, var igång här mitt på Karlaplan och folk sökte sig till de skuggigaste bänkarna för att vila. Sakta vandrade vi på Narvavägen, vars lindalléer tyvärr fungerar som parkeringsplatser. Vi nådde Djurgårdsbron och fortsatte förbi Nobelparken och ambassaderna, tills vi kom fram till Källhagen. Där blommade de röda rosorna fint och även blomsterurnorna. Värmen var oerhört tryckande när vi gick tillbaka över Gärdet.
31 juli – tisdag
29,3 grader
Klockan hade passerat sju när jag parkerade bilen på Slipgatan, för att sedan gå över till Långholmen. Två saker ångrar jag denna varma sommarmorgon, jag glömde badbyxorna och jag ångar att jag inte tog med frukosten hit till Stockholms näst vackraste ö. Jag hade kunnat njuta av morgonkaffet på en av mina favoritbryggor i fullkomlig stillhet. Nästa gång ska jag planera min morgon bättre. Vattnet var lugnt och temperaturen hade redan kommit upp till 26 grader, borta vid badplatsen simmade två personer med lugna simtag och de såg ut att njuta. Vilken start på dagen!
Som på många håll i Sverige kämpar naturen mot torkan och här på Långholmen som brukar kallas ´´den gröna ön´´ var marken på sina håll täckt av bruna löv. De träd och buskar som valt, eller slumpmässigt placerat sig på fet jord, klarar sig bäst nu. Vi har i ´´mannaminne´´ inte haft en sådan här varm och torr sommar, inte sedan mätningarna började för 260 år sedan, så vi har alltså inget att jämföra med. Vi får helt enkelt se nästa år, hur träd och buskar tagit skada av den långvariga värmen och torkan.
På en informationsskylt på ön kunde jag läsa:
Välkommen in!
Arbetsmarknadsförvaltning anordnar en del i vår arbetsträning en restorativ trädgård – en trädgård för återhämtning.
Vår ´´glänta´´ är till för alla och sköts och utvecklas av oss själva.
Trädgården ska vara vilsam, vara i samklang med naturen och byggas av i huvudsak naturliga material.
Nu är hjärtligt välkomna in för att vila en stund, eller ställa frågor till oss när vi är där.
Det lät ju trevligt, så jag gick in i den lilla gläntan där något trots allt blommade i torkan. Hänsynsfull som jag är så vände jag dock om. En sliten man sov på parksoffan som var placerad mitt i trädgårdsgläntan. Alla var ju välkomna och han såg ut att sova gott!
Min dotter har semester, så senare på dagen tog vi en tur till Sigtuna. Det är 10 år sedan jag var där och då var det vinter. Nu blev jag smått förälskad i idyllen vid Mälarens strand, som är Sveriges äldsta stad och fick sina första stadsprivilegier år 1010 av Olof Skötkonung. Vi vandrade en liten stund i gränderna, men hettan var för svår. Det är ju helt omöjligt att vistas utomhus nu, så med snabba steg gick vi mot bilen där AC:ns kyla väntade. Men en sak är säker, jag kommer snart att återvända till den här idyllen som ligger ndast 4 mil från Stockholm och jag förstår inte varför jag inte oftare har besökt denna pärla! Jag skämtade lite - eller gjorde jag verkligen det? – att jag skulle vilja bo i Sigtuna!
1 augusti - onsdag
30,5 grader
Landade på Blockhusudden tidigt på morgonen. Efter kaffefrukosten vandrade jag längs stränderna med Lexus i total tystnad. Inga vindar och vattnet helt stilla. Inte ett ljud från fåglarna. Måsarna som nu fått ut sina ungar från sina bon, har ingen anledning att skräna längre och jag saknar faktiskt ´´oljudet´´ från de vita kompisarna ute på sjön. Inte ens svanparet med sin enda unge, fräste åt Lexus när vi gick förbi lusthuset nedanför tomten. Båttrafiken hade inte kommit igång och det var nästan skrämmande lugnt här på Djurgårdens ostligaste udde. Det berodde inte endast på att jag har vaxproppar i båda öronen, naturen blir tyst i augusti. I varje gammalt trähus här på Blockhusudden, stod fönster på vid gavel och de som har fönsterluckor hade använd dessa för att hindra solen att nå in. Det är den 1 augusti och vi är på väg in i sensommaren.
Vattnade ligusterhäcken noggrant på tomten, eftersom den är ett mycket viktigt insynsskydd. Många tror tydligen att det är bevattningsförbud i Stockholm, men Stockholm Vatten meddelar att så är inte fallet, det finns fortfarande gott om vatten i Mälaren...!
Annars ägnar jag mig en hel del åt Klas Östergrens ´´I en skog av Sumak´´ och jag njuter verkligen när jag får läsa något nytt av min favoritförfattare.
Jag såg ett minne på Facebook att jag just den här dagen 2015 gick på semester efter den mest arbetsamma sommar jag någonsin upplevt på Engsholm. Det hade tydligen varit en perfekt trädgårdssommar med lagom av allt väder, parken var frodig och det blommade vackert i överallt. Gräset hade jag klippt fler gånger än normalt och när jag läser detta så det ännu mer tydligt att denna sommar 2018, är en katastrofsommar för natur, trädgårdar och för människor, som lider av torkan och hettan.
2 augusti - torsdag
28,4 grader
Jag orkar inte med den här värmen längre!
Det är alltid lika härligt att se sommarblommorna i Djurgårdens alla vackra trädgårdar och den blå planteringen i Lusthusportens park är i år extra fin, med det höga gräset som svävar över de blå och lila sommarblommorna. Här i parken mittemot Nordiska museet finns fem olika färgplanteringar, blå, gul, vit, rosa och röd och mina favoriter är alltid den blå och den vita. Som vanligt detta år så är det hopplöst att ta bra fotografier i det starka solljuset.
4 augusti - lördag
Planteringarna vid Rosendals slott lockar till täta besök och idag njöt jag speciellt av de två listerna framför slottet där de vita petuniorna växer ut på gångarna mjukt böljande. Runt porfyrvasen är blomstertobaken fantastisk i år, men under stark sol sluter sig blommorna, då de gör sig allra bäst morgnar och kvällar, eller vid mulet väder.
På borggårdssidan står de otroliga blomsterurnorna och Cecilias bild på hennes urna, fick i veckan 600 ´´likes´´ på Stockholms gröna rums Facebooksida och många berömmande kommentarer.
Det här veckoinlägget kom en dag tidigare eftersom jag i morgon söndag, åker till en vacker Grekisk ö!
