30 juli – måndag

28,5 grader

I 28 graders värme släpade vi oss ner genom Tessinparken, min dotter och jag. Rosorna blommade fint men jag tycker att det är synd att det inte finns tid att putsa dessa tusentals rosor, så att de kan få remontera. Augusti är ju en viktig turistmånad för Stockholm. Vi fortsatte bort mot Karlaplan och vid järnaffären fotade jag katalpaträdets långa frökapslar - jag missade årets blomning som var tidigare än vanligt, som allt annat detta märkliga år. I mina anteckningar såg jag att trädet blommade just den här dagen 2012. Den stora fontänen som omsluts av höga almar, var igång här mitt på Karlaplan och folk sökte sig till de skuggigaste bänkarna för att vila. Sakta vandrade vi på Narvavägen, vars lindalléer tyvärr fungerar som parkeringsplatser. Vi nådde Djurgårdsbron och fortsatte förbi Nobelparken och ambassaderna, tills vi kom fram till Källhagen. Där blommade de röda rosorna fint och även blomsterurnorna. Värmen var oerhört tryckande när vi gick tillbaka över Gärdet.

31 juli – tisdag

29,3 grader

Klockan hade passerat sju när jag parkerade bilen på Slipgatan, för att sedan gå över till Långholmen. Två saker ångrar jag denna varma sommarmorgon, jag glömde badbyxorna och jag ångar att jag inte tog med frukosten hit till Stockholms näst vackraste ö. Jag hade kunnat njuta av morgonkaffet på en av mina favoritbryggor i fullkomlig stillhet. Nästa gång ska jag planera min morgon bättre. Vattnet var lugnt och temperaturen hade redan  kommit upp till 26 grader, borta vid badplatsen simmade två personer med lugna simtag  och de såg ut att njuta. Vilken start på dagen!

Som på många håll i Sverige kämpar naturen mot torkan och här på Långholmen som brukar kallas ´´den gröna ön´´ var marken på sina håll täckt av bruna löv. De träd och buskar som valt, eller slumpmässigt placerat sig på fet jord, klarar sig bäst nu. Vi har i ´´mannaminne´´ inte haft en sådan här varm och torr sommar, inte sedan mätningarna började för 260 år sedan, så vi har alltså inget att jämföra med. Vi får helt enkelt se nästa år, hur träd och buskar tagit skada av den långvariga värmen och torkan.

På en informationsskylt på ön kunde jag läsa:

Välkommen in!

Arbetsmarknadsförvaltning anordnar en del i vår arbetsträning en restorativ trädgård – en trädgård för återhämtning.

Vår ´´glänta´´ är till för alla och sköts och utvecklas av oss själva.

Trädgården ska vara vilsam, vara i samklang med naturen och byggas av i huvudsak naturliga material.

Nu är hjärtligt välkomna in för att vila en stund, eller ställa frågor till oss när vi är där.

Det lät ju trevligt, så jag gick in i den lilla gläntan där något trots allt blommade i torkan. Hänsynsfull som jag är så vände jag dock om. En sliten man sov på parksoffan som var placerad mitt i trädgårdsgläntan. Alla var ju välkomna och han såg ut att sova gott!

Min dotter har semester, så senare på dagen tog vi en tur till Sigtuna. Det är 10 år sedan jag var där och då var det vinter. Nu blev jag smått förälskad i idyllen vid Mälarens strand, som är Sveriges äldsta stad och fick sina första stadsprivilegier år 1010 av Olof Skötkonung. Vi vandrade en liten stund i gränderna, men hettan var för svår. Det är ju helt omöjligt att vistas utomhus nu, så med snabba steg gick vi mot bilen där AC:ns kyla väntade. Men en sak är säker, jag kommer snart att återvända till den här idyllen som ligger ndast 4 mil från Stockholm och jag förstår inte varför jag inte oftare har besökt denna pärla! Jag skämtade lite - eller gjorde jag verkligen det? – att jag skulle vilja bo i Sigtuna!