Nationaldag och jag flydde stan. Hängde på mig kameraväskan, tog tunnelbanan till Ropsten och sedan Lidingöbanan ut till ön som jag har så svårt för. Men jag hittade tre vandringsvägar på Lidingö i boken ´´Alla dessa promenader i Stockholmstrakten´´ och jag valde nr. 34 - Kappsta och Lilla Värtan. Lidingö är en ö som jag väldigt sällan besöker och när jag någon gång kör bil genom ön, tycker jag att många platser är förstörda av fula bostadshus. Det ser på vissa håll ut som vilken förort som helst. Visst vet jag att det finns fantastiska platser efter stränderna och den här nationaldagen tänkte jag ge den ´´fina´´ ön en chans.

 

Jag klev av vid Skärsätra, vandrade Primulavägen ner till Törnrosvägen, precis som det står i boken och här fanns många stora vackra trähus i en idyllisk miljö. Jag gick genom båtklubben och kom in i en mycket vacker skog med mjukt lummiga vackra lövträd. Skogen är ett naturreservat och här finns flera ovanliga gräs och örter. Näktergalen sjöng starkt för mig inne i den vackra skogen, där jag hela tiden hade vattnet intill mig - Lilla Värtan som är inloppet till Stockholm från skärgården. Jag hoppas näktergalen sjunger ett tag till, det blir alltid så stor saknad efter den starkt sjungande vännen.

 

När jag kom ut ur skogen började Lidingövillorna rada upp sig och jag vågar inte ens tänka på vad dessa hus är värda, även om de inte var så vräkiga här, som Lidingövillor kan vara. Som tur var är det en ordentligt tilltagen strand/parkmark mellan husen och vattnet och den skärgårdslika stranden är fantastiskt vacker, med bryggor, blommande syrener och hagtorn. Den här strandsträckan är rena idyllen, som jag med all säkerhet kommer att vandra utefter många gånger framöver. Nu började jag förstå storheten med vår grannby Lidingö! 

 

Vid Mölna brygga och gård blir man tvungen att lämna stranden och vandra upp genom en vacker äng upp till den trafikerade Södra Kungsvägen, men efter en stund leder en stig ner mot Kottlasjön och nu möter jag en annan idyll. I början av stigen ligger Apelsinvillan som är byggnadsminne och bjuder på gammal fin snickarglädje i en tallbacke ner mot den vackra stilla insjön. En nytjärad eka låg vid en liten brygga och innan stigen som leder upp mot villagatorna, ligger några hus med mycket vackra strandtomter och jag undrar vilka som bor där!

 

Jag tog bussen från Skärsätra tillbaka till huvudstaden och tänkte att jag nog börjar ta till mig Lidingö en aning. Jag har två vandringssträcker kvar från boken på ön, som jag snart kommer att gå!