Jag gjorde som den där skomakaren i Torshälla, Sölvesborg eller var han nu var någonstans, jag tog ledigt mellan hägg och syren - det är tydligen en skröna, eller något som har förvrängts eller förstärkts. Det senaste jag hörde om skomakaren var att han tog ledigt för att sätta potatis! Hur som helst gjorde jag som skomakaren och tog två dagar semester. Dels för att fotografera för ett framtida projekt, dels för att bara njuta av den vackraste tiden på året. Mellan hägg och syren är oftast en svindlande kort period nu i hänryckningens tid.

 

Min idé är att perioden skulle börja då häggens blommor började knoppas och sluta när syrenernas blommor föll till marken, vilket skulle betyda många veckors ledighet för skomakare. Jag blev rättad och man menade att min period betydde ´´under tiden då hägg och syren blommade´´ och visst förstår jag att ´´mellan´´ innebär tiden efter det att häggen slutat blomma, tills syrenerna börjar blomma. Men någon sådan period finns egentligen inte. De överlappar nästan alltid varandra i sin blomning, så även i år. Ja ja, mellan hägg och syren är i varje fall en magiskt vacker tid som ofta stressas bort. Det är nu allt ska hinnas med inför sommarens semestrar och den överdådiga prakten i trädgårdar och i naturen är ibland svår att ta till sig. Man vet liksom inte vilket håll man ska titta, eftersom det är så galet vackert överallt! Därför tog jag två dagar semester, för att ´´hinna med´´! 

 

Under tisdagen tillbringade jag en stund på Långholmen och sedan en längre stund på Djurgården, där vackra häggmiljöer finns på många ställen. Att hitta det rätta ljuset för att ta de perfekta bilderna är inte lätt. Jag hade tur vid Prins Eugens Waldemarsudde och fick några timmar då lagom täta moln skymde solen. Ett fint fotoljus. Det är något som händer med mig när häggen blommar, så mycket känslor sätts igång och jag tycker att blomningen är bland det vackraste man kan se i Sverige. Det är nästan samma sak med syrenblomningen, då jag helst vill bo i en syrenberså så länge de blommar.

 

Onsdagen började med sol, men de utlovade fluffiga fotomolnen anlände aldrig den här dagen. Det blev den vanliga rundan i innerstaden. Jag klev av tunnelbanan vid Odenplan, gick Drottninggatan ner mot Centralbadets trädgård, tog Brunkebergstunneln till Humlegården, vidare till Berzelii park och Kungsträdgården. Drack te och åt en ost-skinkmacka ´´Under kastanjen´´ och vandrade sedan upp mot Söders höjder. Slussen är nu en byggarbetsplats och kommer att vara så i många år. Monteliusvägen bjöd däremot på syrener som nästan var i full blom och inne i Olle Adolphsons park beundrade jag den nya statyn av vår vislegend. Statyn invigdes den 2 maj i år och bronsbysten har gjorts av Olle Seglert som var en vän till Olle. Läs mer här!

 

Mitt mål var sedan Groens malmgård som har öppet onsdag-fredag 11-15. Jag har skrivit många gånger om den här lite hemliga och mystiskt vackra trädgården innanför planket vid Malmgårdsvägen, där jag ofta står och sträcker kameran över planket för att fånga något av allt det vackra, när caféet och den lilla handelsträdgården har stängt. Den här trädgården är dock inget för trädgårdspedanter, utan här råder den vackra balansgången mellan kärleksfull skötsel och närheten till ett förfall. Då menar jag ett positivt förfall, det vackra vilda som man sällan ser i en storstad. Självklart kommer inte den här trädgården att förfalla utan den kommer med all säkerhet att vara lika vacker i många år framöver.

 

Dagens besök blev dock inte riktigt som jag tänkt mig. Dels hade den enorma häggen som böjer sig mot malmgårdsbyggnaden blommat över, likaså det lika stora körsbärsträdet intill, dels var himlen klarblå och det var ett svårt fotoljus och inga fluffiga moln över trädgården. Jag hade till och med önskat mig en molnig dag! Men jag vore väl en idiot om jag klagade en sådan här dag då solen värmde, koltrasten sjöng och då jag satt i trädgården med kaffe och en helt ljuvlig rabarberkaka. Cafébordet hade två ben och bordskivan stöttades mot muren. Jag älskar sånt! Jag sa till kvinnorna som driver café och trädgård, att jag återkommer nästa år då häggen blommar som bäst.

 

Vid Kvastmakartrappan började syrenerna gå i blom, liksom på hela Åsöberget. När jag tog tunnelbanan från Slussen hem till Bromma, såg jag i mobilen att jag hade gått 20 213 steg och trots två fikastopp så var det skönt att sitta en stund.

 

Nu är häggens tid snart över och nu blir det snart syrenvandringar...!