I Stockholms största koloniområde gick jag runt och letade efter Kollitott då vi bestämt fikamöte vid hennes lott. Gick lite vilse bland alla 150 lotter men det gjorde inte så mycket för jag vandrade i ett mycket vackert och idylliskt område med små tomter där vissa var helt täckta av blommor. Till slut hörde jag Olle Adolphsons musik från en grön liten stuga och visste då att jag kommit rätt.

Det var en mycket charmig och vacker plats hon hittat här i sluttningen vid Eriksdalslundens koloniförening och jag undrade hur länge man behövde stå i kö för att få en lott här. K trodde att jag skulle få förtur då jag är man....det var tydligen överskott på kvinnor och det behövdes händiga män i föreningen. Där sprack det direkt, växter har jag god hand med men när jag ser virke, vattenledningsrör, el och annan teknik blir jag osäker.

Skulle jag ha en lott skulle jag inte vilja ingå i föreningen med alla möten och åtaganden utan bara påta lite i trädgården men helst av allt sitta i en skön vilstol med allt det vackra runt om, läsa en bok, dricka vin och njuta av ledighet. Kanske inte kolonilivet är något för mig men jag förstår absolut de som har lotter och det här är ett vackert område.
Det blev en mycket trevlig stund i trädgården med kaffe och prat om bloggar och om livet i stort och smått.
Stort tack för kaffe och för trevligt sällskap.