En något deppig rapport
Fortfarande hårda vindar. Torra grenar överallt. Gräset växer hysteriskt. Perennslänten ser stökig ut. Den hårda vinden gör att det behövs vattnas...trots att man inte tror det. Tomaterna vill inte mogna...det är ju aldrig sol. I min stora släntplantering planterade jag förra året en liten planta rosenvial som jag tog från trädgårdslandet där de växer hängade över staketet. Den lilla plantan har vuxit kraftigt och är tänkt som en blommande marktäckare. Idag såg jag att de glupska fula hararna har ätit upp alla blomknoppar. Hur hämnas man på harar? Fångar dem och binder ihop bakbenen på dem?

Två veckor kvar tills det ska var toppklassputsat i parken. Massor att göra, det ska slås med trimmer i flera dagar, vildvinet på slottsväggarna ska beskäras, gångar ska kantskäras mm. Känner lite stress just nu idag. Möjligen sänks humöret av småregnigt väder, 14 grader och hårda vindar. Lider med mina arbetskamrater som har så dåligt semesterväder.

Tänker att den viktigaste egenskapen hos en trädgårdsmästare...förutom en del kunskap och erfarenhet....är att lära sig stå ut med motgångarna i sina odlingar vare sig det är i köksträdgården eller i prydnadsträdgården. Lasse Krantz har ju sagt att man måste få vara ledsen i sin trädgård. Tänker att man skulle ha en inhägnad och låst trädgård i Gamla Stan i stället.
Trots allt så är det vackert ändå i parken. Det är ju egentligen så enkelt att man i ännu större utsträckning ska använda de växter som de vilda djuren skyr.