Årets sista dagar
Det här året går mot sitt slut och jag ser fram mot ett nytt orört år att börja fylla med kärlek, glädje, vänskap, god hälsa, en vacker vår med hägg och syren, fotovandringar i huvudstaden och en massa fotboll att njuta av!
2015 var ett bra år - mer om det i Bloggens Årskrönika som kommer på Nyårsdagen!
Det enda som stör nu är min trasiga axel som inte vill läka och jag blir sjukskriven även i januari. Nu kommer dock experter att jobba skift med axeln, så att jag ska vara helt frisk senast om en månad! Så!
Just det, svanarna är i Riddarfjärden vid Norr Mälarstrand!
Idag upplevde jag en liten lyckostund när jag fick följa med Cecilia och Lexus till ´´Himmelska hundar´´ som är ett hundcafé vid Tessinparken. Här finns hundmenyer - Lexus tog ´´Bosses lilla´´, men självklart finns även mat och fika till hussar och mattar. Till och med vin serveras på det här mysiga fiket. Cirkus-Henry Bronett kom in med sin lilla vita tik av okänd ras och Lexus blev intresserad, men den förnäma Östermalmshunden satte nosen i vädret och tittade år ett annat håll! Du är värd något mycket bättre Lexus!
Dagen före julafton fyllde min fina mamma 90 år och vi firade henne lugnt och fint hemma i hennes lägenhet i Norrtälje.
...och här är teet som ska hålla mig frisk!
Villa Parkudden på Djurgården i december!
13 december 2015
Den finns några platser och byggnader i Stockholm som jag förälskat mig extra mycket i. Villa Parkudden på Blockhusudden, längst ute på östra Djurgården är en sådan plats.
Under nästa sommar kommer jag att fotografera Djurgårdshus med tillhörande trädgårdar och skriva histora om platserna. Det är bara ett av alla fotoprojekt inför nästa sommar...!
Trädgårdsjulkalender på Facebook
Fram till nyårsafton visar jag en stockholmsträdgård varje dag på Stockholms gröna rums Facebooksida - Klicka här!
Drönarbilder över Stockholm
Klicka Här och välj ´´fullskärm´´ för att se den vackra östra delen av Djurgåden.
Hitta.se har börjat lägga ut drönarbilder 100 meter upp i luften i 360 grader. Människor går inte att identifiera på bilderna och knappt bilar heller. Nu ser man ännu tydligare hur vacker vår huvudstad är! Här ute på Blockhusudden trivs jag som allra bäst i Stockholm. Så nära staden, men ändå så tyst och stilla. Här vistas jag mycket nu för tiden...!
Thielska galleriet ligger som ett sagoslott mitt i grönskan.
In mot stan!
Pojke som tittar på månen. (Järnpojken)
Järnpojke, även kallad "Pojke som tittar på månen", är en skulptur av konstnären Liss Eriksson. Skulpturen återfinns på Bollhustäppan, på Finska kyrkans bakgård i Gamla stan i Stockholm. Skulpturen är 15 centimeter hög och känd som "Sveriges minsta offentliga monument".
Skulpturen restes 1967. Det har hänt att förbipasserande offrar pengar till pojken och klappar honom på huvudet i syfte att få tur. Åt skulpturen har halsduk och mössa stickats. (Wikipedia)
Bilder från andra tillfällen med en av mina favoritskulpurer i Stockholm. Som jag har klappat denna kompis på huvudet...
17 januari 2018
18 maj 2016
5 juni 2015
12 januari 2015
11 november 2016
4 december 2016
28 januari 2017
20 maj 2017
8 oktober 2017
1 mars 2018
20 september 2018
18 mars 2017
Stilla dimma
Den här tiden på året brukar jag beskära sly i backarna runt slottet, så även i år. När jag ser solen försiktigt försöka bryta igenom den tjocka morgondimman och allt är stilla och fridfullt, då tänker jag på den oro och ondska som råder i världen. Terrorhotet har nu också nått Sverige och den stilla dimman kan knappast dämpa min oro.
På Djurgården tog Cissi den här fantatiska bilden i veckan. Hon skickade in den till TV4 Vädret och självklart kom bilden med i programmet i onsdags! Grattis!
Höst i Humlegården - Stockholms vackraste park!
Jag ringde företaget på Sturegatan 10 och frågade om jag fick fotografera från deras terrass och det gick bra! Visst hade jag velat att huset skulle haft några våningar till, så att jag fått en bättre överblick av Humlan, men jag är tacksam att jag fick några minuter på terrassen där på 7:e våningen.
Så mycket bättre...
25 oktober 2015
Oktoberhelg. Skrivarförmiddag hemma i nästet. Hornsgatans Ginkgoträd. Bysistorget. Djurgården. Thielska galleriet. Laxlunch hos Monika där. Hundpromenad på Blockhusudden. Höstfärger. Fotograferar. Mat från Sjöcaféet. Vin. Så mycket bättre. Hundpromenad igen!
Den vackraste platsen!
Min kompis Lexus
Cissi och Lexus
Busiga pilar
Bysistorgets Prunus Accolades höstfärger!
Hornsgatans Ginkgoträd börjar gulna en aning.
Bland alla Hornsgatans Ginkgoträd ligger den vackra blomsterbutiken Ginkgo i nr. 60.
Utsikt över en höstfärgad stad, från Wenner-Gren Center
20 oktober 2015
När jag skrev boken Stockholms gröna rum, besökte jag vid några tillfällen kyrktorn och höga byggnader för att få annorlunda vyer och vinklar av Stockholm. Jag har fortsatt att klättra upp för att få fin utsikt och idag besökte jag den 25 våningar höga Wenner-Gren Center vid Sveaplan, efter att ha fått tillåtelse att ta bilder från festvåningen på plan 24.
För några veckor sedan skrev jag att den här hösten nog inte skulle bjuda på någon större färgprakt i träden, men jag hade fel, färgerna tog lite tid på sig bara och idag var Stockholm underbart vackert!
Jag fick fem minuter på 24:e våningen och jag hänfördes verkligen av utsikten, både ut mot Brunnsviken och prinsessan Viktorias Haga och över Vanadislunden och Sveavägen in mot City. Några bilder är tagna genom fönstren, men jag fick även öppna ett litet fönster där jag kunde få ut kameran.
Det här var ännu en spännande och fin fotostund i huvudstaden och jag tacker Anders och Pauline för att ni lät mig ta bilderna!
Wenner-Gren Center är ett höghus intill Sveaplan vid norra delen av Sveavägen i stadsdelen Vasastan i Stockholms innerstad. Byggnaden, som ritades av arkitekt Sune Lindström, var det första höghus i Sverige som genomförts i stålkonstruktion och var vid färdigställandet Europas högsta byggnad med en stomme av stål. Wenner-Gren Center invigdes 1962.
Axel Wenner-Gren, tidigare Axel Wennergren, var VD för Electrolux, skapade sig en stor förmögenhet under 1920-talet genom försäljning av dammsugare och kylskåp, främst i USA. På förslag av nobelpristagaren Hugo Theorell (medicin 1955) donerade han 1955 pengar till ett internationellt centrum för gästande vetenskapsmän i Stockholm. Wenner-Grens donationen belöpte sig på 8 miljoner kronor (motsvarar cirka 100 miljoner i 2005 års penningvärde), och regeringen tillhandahöll en gratis tomt.
Byggnadens läge var väl valt, på vägen till Arlanda, porten till världen, där utrikeshallen invigdes samtidigt med Wenner-Gren Center. Axel Wenner-Gren dog samma år som byggnaden stod klar. (Wikipedia)
Här skulle man kunna sitta en vecka...
Brunnsviken och Kräftriket som tillhör Stockholms universitet
Brunnsviken/Haga
Bellevueparken med Carl Eldhs ateljé och Paschs malmgård
Höstport - Grönstedtska palatset
Grönstedtska palatset, även kallat Vinlagret, är en byggnad vid Norra station i Vasastan i norra utkanten av Stockholms innerstad. Byggnaden är ritad av Cyrillus Johansson och uppfördes 1923 för den nybildade Vin- & Spritcentralen. Från början bedrevs verksamheten i Grönstedts namn, en av de vinfirmor centralen tog över, därav byggnadens namn. Från 1967 till 2011 hade Vin och sprithistoriska museet sina lokaler i huset. År 2012 flyttade museet (som bytt namn till Spritmuseum) till Galärskjulen på Djurgården. (Wikipedia)
Alla broars dag på Djurgården
Lilla Sjötullsbron över Djurgårdsbrunnskanalen
18 oktober 2015
På lördagen var det ´´Alla broars dag´´ och jag hade bett mina följare på Facebooksidan Stockholms gröna rum att skicka in bilder på sin favoritbro idag. För min egen del måste jag ju nästan välja min bro hemma och tog en selfie på balkongen när jag kom hem från jobbet...! Annars har jag tillbringat en del av helgen ute på ljuvliga Blockhusudden på Djurgården och under lördagsmorgonen tog vi några brobilder vid Lilla Sjötullsbron vid Djurgårdsbrunnskanalen. Under natten och morgonen låg dimman tät och finlandsfartygens mistlurar brölade ständigt, jag läste att fartyg som är över 200 meter långa måste avge en signal på 130 dB! Jag lovar att det hördes, vilket gjorde att nattsömnen blev aningen orytmisk!
På några minuter lättade dimman och himlen blev klarblå. Jag försökte att låta bli att längta efter vita fluffiga fotomoln och i stället njuta av det underbara höstvädret när vi vandrade längs Djurgårdens södra strand bort mot Prins Eugens Waldemarsudde.
Täcka udden
Listonhill. Byggnaden uppfördes 1790-1791 efter ritningar av Hagaparkens skapare arkitekt Fredrik Magnus Piper åt Robert Liston, engelsk ambassadör i Sverige 1788-1793. Listonhill är ett av de få helt genomförda proven av en planlösning inspirerad av den italienske arkitekten Andrea Palladio och den brittiske arkitekten Sir John Soane. Läs mer om byggnaden på Wikipedia här!
Ibland blev jag tvungen att se om det kommit in några broar till Facebooksidan! I skrivande stund har det kommit in 17 broar. Eftersom jag har 2889 följar på Facebooksidan så kanske jag hade väntat mig några till, men jag är glad åt de vackra broar som kom! Tack för dem!
Vi närmade oss Waldemarsudde...
...där jag fick en smärre chock av att min favoritstaty ´´Tänkaren´´ av Auguste Rodin inte fanns på sin plats! Jag blev tvungen att skriva till Waldemarsuddes trädgårdsmästare Marina och fråga vad som hänt. Efter en stund fick jag svaret. Hon berättade att han är utlånade till Nationalmuseums utställning om Auguste Rodin i Konstakademins lokaler på Fredsgatan 12 som pågår till 16 januari 2016. Jag måste gå dit och hälsa på helt enkelt. Efter det ska han lånas ut till konstmuseet Ateneum i Helsingfors för att sedan vara tillbaka på ´´Wudden´´ i maj månad! Tills dess får vi nöja oss med den vackra urnan!
Vid vackra Café Ektorpet blev det våfflor med blåbärdssylt och kanske var det här årets sista ute-fika-stund!
Jag har några favoritplatser i Stockholm som gör att mitt hjärta slår några extra slag och Blockhusudden längst ute på östra Djurgåden är definitivt en av platserna!
Min bro och jag! Tranebergsbron på ´´Alla broars dag´´. Bilden tagen på min balkong!
Längst ute på Djurgården...
4 oktober - 2015
Det finns några platser i Stockholm där jag hittar det totala lugnet, där mina andetag blir djupare och där oro och stress rinner av. Jag har sagt det många gånger tidigare och jag säger det igen. Skulle inte Långholmen och Djurgården finnas i Stockholm, så vore det inte lika självklart att jag skulle vilja leva resten av mitt liv i huvudstaden. Det är möjligt att jag ser de stora gröna öarna som så viktiga på grund av att jag är född i Roslagen, där naturen och vattnet är en självklarhet.
Tack Djurgården och C för en underbar helg!
Ett lusthus omfamnat av vildvin.
Ingen färgsprakande höst
Ja är lite osäker på om vi får någon sådan där härligt färgsprakande höst i år. Klorofyllen lämnar löven, men på grund av den varma hösten så blir inte löven så vackert rödfärgade som de vissa höstar kan bli. I år är löven mest gulbruna. Rätta mig om jag har fel, men så här är fallet i Stockholm i varje fall. Bilden kommer från en lördagsvandring på Långholmen.
Skön musik till kommande höstvandringar
Hoppets skepparglas från Heta Hyttan
Tyvärr hade jag inte möjlighet att träffa min morfar Carl Bernhard Söderholm som var sjökapten och seglade på vackra segelfartyg längs kusterna i Europa. Det var på den tiden då lastfartygen var vackra och då vi inte konsumerade och importerade varor så hysteriskt som idag. Han levde mellan 1866-1944 och tillbringade sitt liv i Roslagen och ute på haven. Det sista fartyget han seglade var skonerten Hoppet av Länna, som strandade utanför Torekov på 1930-talet. Där finns Hoppets kajuta uppställd och sammanbyggd med fartyget FRAM av Brantevik på Torekovs Sjöfartsmuseum.
Hoppet har på sätt och vis blivit en symbol för segelfartygen genom att både dess kajuta och skans har bevarats och finns på Sjöhistoriska museet i Stockholm där livet ombord på Hoppet var en permanent utställning från 1930-talet fram till de av någon märklig anledning tog bort utställningen för några år sedan. Mer om Hoppet här!
I somras fick jag det här mailet:
Hej Hasse!
Linda heter jag och driver en liten glashytta uppe i Piteå.
jag läste ditt blogginlägg om din morfars skepp hoppet och undrar nu om du har något emot att din morfar förknippas med en produkt jag nyligen tagit fram som jag gärna vill döpa till Hoppets skepparglas.
Till denna produkt tar jag gärna fram ett litet kort med bilden på din morfars besättning samt en kortare text.
Självklart tyckte jag att det lät spännande och det känns mycket fint att minnet av vår morfar nu lever vidare i form av Hoppets skeppsglas. Nu står fyra vackra, handblåsta glas med tjärsnören som sprider en svag doft av tjära i mitt hem, trots att de står inne i ett vitrinskåp. Tack Linda, för att CB får leva vidare på grund av dina vackra glas. Läs mer om Heta Hyttan och Lindas glas på hemsidan - Heta Hyttan
Texten på kortet där morfar med besättning finns med, lyder:
Kapten Carl Bernhard Söderholms djärva och säkra besättning på skonertskeppet Hoppet av Länna i början av 1900-talet.
Det är morfar Carl Bernhard som sitter i mitten!
På väg in i hösten...
Att navigera på bloggen
Jag har många gånger fått frågan vart olika blogginlägg tagit vägen - om jag tar bort dem efter en tid. Därför tänkte jag berätta hur man navigerar här på bloggen! Bloggar och vanlig hemsidor skiljer sig ju en hel del i uppbyggnad och eftersom bloggar hela tiden uppdateras och har ett fortlöpande flöde, så blir ju äldre inlägg inte synliga på sidan.
- Alla 3 243 blogginlägg och alla 21 464 bilder sedan juni 2005 finns kvar här på bloggen!
- ´´Sök i bloggen´´ är som att googla i min blogg och där kan man alltså söka på ord eller meningar från alla inläggen. Testa att söka på ert namn om ni någon gång kommenterat på bloggen...! Precis som på vanliga googlesök går det även att bildsöka.
- Ett annat sätt att söka är att välja år och månad i Arkivet.
- De vågrätt liggande länkarna under min headbild innehåller några av kategorierna i bloggens innehåll.
- Utvalda inlägg finns längre ner i vänstermenyn!
Dagarna mörknar minut för minut.
Dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Naturmorgon fyller 25 år!
Engsholms slottspark
2015 inträffade/inträffar många viktiga jubileum!
I juni fyllde min blogg 10 år - se här! I samma månad firade jag 45 år som trädgårdsarbetare - se här! Engsholms lindallé, liksom Hammarby fotboll fyller 100 år och Sveriges Radio firar 90-års jubileum. Edith Piaf och Frank Sinatra skulle ha fyllt 100 år om de levt idag och Pippi Långstrump har nu levt tillsammans med oss i 70 år och kommer väl leva vidare långt in i framtiden!
Dessutom 25-årsjubilerar mitt favoritradioprogram Naturmorgon i P1. Jag har varit en trogen lyssnare under en lång tid, kanske att jag var med redan från början. Under åren har det i varje fall varit en angenäm vana att gå upp klockan sex på lördagsmorgnarna, äta frukost och lyssna på det direktsända programmet, där fältreportrar smugit omkring i naturen och rapporterat vad som händer och berättat om det mesta som finns att säga om naturen.
Jag ska erkänna att jag på senare år ibland har lyssnat på poden för att kunna få sova lite extra på helgmorgnarna. Med eller utan direktsändning, så är det ett helt underbart program och idag när jag lyssnade på jubileumsprogrammet ´´25 år på knappt två timmar´´ (på poden när jag klippte gräs) så hörde jag något fint som jag vill föreviga här på min blogg. Det kommer från ett program som sändes 1998 och det var Tomas Lindberg som just efter en nyhetssändning, så oerhört poetiskt och vackert berättade hur solen och vinden väcker vårt vackra land. Eftersom jag ägt flera båtar som haft sin plats i Gräddö hamn i Roslagen, kändes det lite extra fint att den lilla hamnen fanns med här:
Solen står nu över Gotland och skjuter hela kvastar av strålar mot öster.
Går genom diset över Kalmar sund, klättrar upp mot Småländska höglandet och kastar sig över till Vättern.
Leker lite med grantopparna i Tivedenskogarna, lyser upp Kinnekulle och Hornborgarsjön lyfts fram ur morgonmörkret.
Och så tonas morgonljuset bort i ett rosenfärgat moln över Tärnabyfjällen och därifrån kommer vinden och hon gör samma färd tillbaka söderut genom Indalsälvens ådal förbi Gästrikland utmed Arholma.
Vid Gräddö vänder hon och hälsar på de tomma sommarnöjena i Norrtäljeviken.
Tar ett extra varv runt kärnkraftverket i Forsmark, vänder ut mot havet igen, studsar mot Åland skräms av stiltjen i Mariehamn.
Rusar nu mot sydväst förbi Sandhamn, ut på havet igen där vinden möter en Ejderflock som nu ändrar riktning och flyger rakt över fyren på Landsort.
Pilsnabbt drar vinden in genom tallskogen på Gotska Sandön, drar med sig lite sand från den vandrande dynen, fortsätter in över Gotland, tumlar mot Tingstäde kyrka.
Gör en stilla kullerbytta tillsammans med en duvfjäder som far ut från klocktornet.
Fjäderns och vindens ringdans dör ut samtidigt som solen går i moln och duvfjädern lägger sig under en blommande sälg på ängen inte långt från träsket.
Det är naturmorgon i gröna rummet.
Klockorna i Tingstäde kyrka ringer.
Tomas Lindberg 1998
Några av de som nu hörs i Naturmorgon är från vänster i bild - Helena Söderlundh, Lasse Willén, Jenny Berntson Djurvall, Joacim Lindvall och Lisa Henkow.
Besök i Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal.
Pumpatunneln
Savoykål
Rävsvans
Inne i Hårlemanska boskén i Ulriksdals slottspark lyser de röda begoniorna!
I mitt nästa liv ska jag...
...bli en modigare människa och om jag även då ger ut en bok om Stockholms trädgårdar, ska jag tacka ja till alla inbjudningar från olika föreningar som vill att jag ska komma och visa bilder och berätta om boken. Jag kommer då även att tacka ja till att ordna stadsvandringar i Stockholms trädgårdar och parker. Så får det bli!
Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan.
