Västerlånggatan har förvandlats till ett enda långt turiststråk i vår äldsta stadsdel Gamla Stan. I butikerna som ligger tätt, säljs billiga souvenirer till turister - vikingahjälmar, dalahästar och bilder på kungafamiljen fyller skyltfönstren och jag undrar vad turisterna får för bild av Stockholm egentligen! Västerlånggatan är extrem vad gäller krimskrams, men viker man av från shoppingstråket som sträcker sig mellan Mynttorget och Järntorget, in i de lugnare medeltida gränderna, så hittar man platser som fortfarande bär upp Gamla Stans själ och där man tydligt känner av historien om man blickar upp mot fasaderna.

 

Gamla Stans butiker förändras som på alla andra platser och jag saknar de små livsmedelsbutikerna som fanns här på 70-talet. Nu handlar man på Munkbrohallen vid tunnelbanestationen. En gammal stadsdel behöver äldre butiker, hantverkstäder och människor som sätter färg på vardagen, original helt enkelt och jag har lärt känna ett riktigt härligt Gamla Stan-original, som jag ofta besöker under mina Gamla Stan-vandringar! Jag är sannerligen ingen vän av loppmarknader, men på Själagårdsgatan 17 har Eddie Grahn sin butik där han säljer loppisprylar. För ett tag sedan skyltade han i fönstret med en trädgårdsbok som kostade 1 kr. Det är sådan värme och kärlek i Eddies trånga butik, att till och med jag kan vistas där inne för en stund... 

 

Eddie är något av levande jazzklubbslegend här i gränderna och har vistats i Gamla Stan sedan 50-talet. På 60-talet drev han några jazzklubbar som låg i olika medeltida källare. Förutom Klubb Kamelen som låg i den lokal där butiken nu finns, drev han under några år Frid & Fröjd på Skottgränd 9, som går från Österlånggatan ut mot Skeppsbron. Där fick han vid några tillfällen besök av Olle Adolphson med sin gitarr. 

 

 - Polisen ville ha bort Roy och mig från Gamla Stan, men det var polisen som lämnade stadsdelen 1972 och jag är ju fortfarande kvar, säger han med ett leende!

 Eddie var även en av de första som gav sig hän åt New Age-rörelsen i Stockholm och hade möten i sin källarlokal på Själagårdsgatan. Han är en fredlig och fridsam man och hans klubbar var tydligen inte några stökiga platser, förutom då polisen kom och granskade tillstånden.

Den augustikväll 2013, då jag följde med under hans klubb-vandring  i gränderna, är en stund som jag alltid kommer att minnas, trots att jag inte fanns med i hans klubbvärld på 60- och 70-talet. Men det var verkligen intressant att höra honom berätta när popen slog igenom på 60-talet och till slut tog över publiken från jazzklubbarna. Han hade med sig en stor papperskasse där han hade många gamla underbara svartvita bilder, från tiden då han var ung och drev sina klubbar. Vandringarna han leder har han kallat ´´Kungar och klubb-kungar i Gamla Stan´´

Lyssna här på radioprogrammet om ´´Prinsen av Gamla Stan´´ 

I programmet kan man bland annat höra vad Eddie och hans vänner tycker om Slussens renovering.

 

 Ingela och Eddie 2013 

När jag klev ut på Sveavägen efter det mötet, kände jag mig glad och taggad och ville genast kasta mig över projektet. Våren stod för dörren och jag putsade kameralinserna och bara väntade på att trädgårdarna skulle börja blomma och grönska. Det blev en sommar med ovanligt många vandringar i stadens trädgårdar och bildmapparna fylldes till bredden hemma i datorn. Det gällde att jaga det bästa ljuset och försöka ta bilder från lite ovanliga platser. En ganska solfattig sommar blev det, på gott och ont, men en sommar med konstant högtryck hade inte varit bra för fotograferingen. Att välja bilder till boken skulle inte bli lätt - vilket det heller inte blev!

 

Hösten närmade sig och nu skulle all text som jag grovskrivit under sommaren börja ta form. Redaktören tyckte först att det blev för ´´bloggigt´´ och sedan för formellt. Det var då min kära dotter kom in i bilden och hjälpte till att forma texten så som det slutligen blev. Det är en lycka och en förmån att få skriva en bok och jag är oerhört tacksam, men det är även en tuff kamp och under hösten blev det många långa nätter framför datorn. Att skriva en bok är ett samarbete mellan författare, förläggare, redaktör och formgivare och det är inte alltid som alla är överens om hur resultatet ska bli. Det skulle ha varit perfekt om jag fått två år på mig att skriva Stockholms gröna rum, ibland kan jag tycka att det gick lite fort.

 

 

De stunder som jag minns bäst av bok-året:

• Det allra första bokmötet på Allt om Trädgårds redaktion på Sveavägen, våren 2012.
• När budbilen kom nere på gatan med det första exemplaret av boken och när jag sedan andäktigt öppnade kuvertet och såg Stockholms gröna rum för första gången.
• När jag fick bilder av Ingela från mässan Rum & Trädgård (där jag inte vågade vara på plats), där boken låg i travar och när jag också fick reda på att några till och med hade köpt den.
• När jag signerade boken för första gången på Nordiska trädgårdar.
• När min dotter (som aldrig tidigare besökt en trädgårdsmässa) dök upp helt oväntat under signeringen. Hon var till stor hjälp med texterna i boken.
• När Kerstin, min VD på Engsholms slott, köpte ett stort antal böcker till slottet som skulle säljas till våra gäster och där det nu även ligger ett exemplar i alla våra 54 rum.
• När Petra på Engsholms kontor första gången sakta bläddrade i boken.
• Första gången jag såg boken i en bokhandel - Akademibokhandeln på Sergels Torg.
• När jag såg att boken stod i skyltfönstret på anrika bokhandeln Hedengrens på Stureplan. 
• När jag upptäckte att boken fanns på biblioteken.
• När de första recensionerna kom i tidningar, bland annat det stora reportaget i Gods & Gårdar.
• Ett av de allra största ögonblicken under året var nog när trädgårdsgurun Maj-Lis Petterson pratade om boken den 15 april i Odla med P1.
• Första gången jag såg att boken fanns på Bokus topplista och där den som bäst låg på 9:de plats.
• När Karin Berglund köpte boken på Allt om Trädgårds 20-årsfest ute vid Ulriksdal.
• När boken blev nominerad till ´´Årets trädgårdsbok´´ bland nio andra trädgårdsböcker och att dessa böcker visades på bokmässan i Göteborg.

 

När den vänliga vaktmästaren Jorma i Jakobs kyrka hjälpte mig upp i det gamla tornet för att ta bilder från ett annat håll och under en grönskande sommardag, mullrade åskan borta mot Kungsholmen och det regnade lätt, som så många gånger den här sommaren 2012, men jag tyckte ändå att ljuset var mjukt och vackert. På väg upp i tornet passerade vi rum där man på 1700-talet satt brandvakt genom att se ut genom de små fönstren och blicka ut över stan och snabbt kunna ringa i kyrkklockorna vid en eventuell brand någonstans där nere bland alla hus, som ofta var byggda av trä.

 

 

 

 

Staden, Stadsholmen, Staden Mellan Broarna, Gamla Stan!

Stockholms äldsta medeltida kärna har haft flera olika namn under årens lopp och det var först 1980 som stadsdelen officiellt bytte namn från Staden Mellan Broarna till Gamla Stan, som den sedan början av 1900-talet verkar ha kallats av stockholmarna.

 

Stockholm är byggt på öar och kallas ibland för ´´Nordens Venedig´´ och om man bortser från City så är vår huvudstad en mycket grön storstad. Det ser man särskilt tydligt från Söders höjder eller när man bläddrar i böcker där bilderna är tagna från luften. I Gamla Stan ligger de medeltida kvartern tätt och lämnar inte mycket plats fär grönska, men det finns några undantag.

 

Den mest kända ´´förgröningen...´´ av Gamla Stan är kvarteret Cepheus vid Köpmangatan, Kindstugatan och Svartmangatan, där gårdshusen revs under en stor sanering/renovering som pågick från 1934 till 1979, utförd av Samfundet Sankt Erik. Gården är Gamla Stans enda större park kan man säga, men den är inte öppen för allmänheten. På 80-talet utförde vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice en del jobb här inne och nu blev jag insläppt för att fotografera trädgården.

 

På en mindre öppen kilformad plats där Själagårdsgatan och Kindstugatan möts, ligger Brända Tomten. Här låg tidigare ett hus som förstördes av en brand redan 1728 och har av olika anledningar inte bebyggts igen. Platsen nämns 1760 som Brända Tomten och fungerade som en vändplats i den trånga staden. Idag står en stor stolt hästkastanj som planterades på 1910-talet och bildar ett grönt tak över platsen, där sedan 2011 bageri/café/lunchrestaurang ´´Under Kastanjen´´ ligger och som blivit ett favoritställe när jag vandrar i Gamla Stan. Här kastar sig vildvinet mellan husen tvärs över Själagårdsgatan och skapar verkligen ett grönt rum inne i ett av Stockholms allra äldsta kvarter.

 

Fortsätter man Själagårdsgatan åt väster, kommer man fram till Tyska Brunnsplan, som är en öppen plats där brandförsvarets häst en gång i tiden skulle kunna vända och där Erik Palmstedts vackra brunn har haft sin plats sedan 1785. Två ståtliga hästkastanjer gör det här till ännu ett grönt rum i den den gamla staden. Tyvärr används platsen som parkering åt ett par bilar, vilket jag tycker är mycket märkligt.

 

Vid Tyska Stallplan ligger Storkyrkoskolan vars gård bildar gräns mot Prästgatan med en rad stora lindar med högt uppstammade kronor. På gården finns även häggträd och en stor hästkastanj.

 

En annan plats som blivit öppen i gränderna är Bollhustäppan invid slottsbacken och Finska kyrkan. Här låg sedan 1600-talet ett hus för bollspel och som på 1700-talet användes till teater. Den öppna platsen tillkom på 1960-talet då elverkstationshuset från slutet av 1800-talet revs. Ett stort vackert japanskt valnötsträd pryder tomten här vid Trädgårdsgatan. 2003 föll tyvärr det vackra kaukasiska vingnötsträdet här i en storm. En avlång damm omgärdas av växter (under våren tulpaner) och jag tycker väldigt mycket om den här platsen där valnötsträdet mjukar upp bland alla byggnader, som här har extra vackra fasadfärger.

 

Nedanför Sankt Göran och draken vid Köpmantorget finns ännu en grön plats vid Österlånggatan där stora avenbokar bildar ett grönt tak, där rådhusvin täcker muren upp på Sankt Göran och där fontäner plaskar så där lagom stilla. Caféerna och restaurangerna längs Österlånggatan har här en fin utsikt mot grönskan.

 

På Storkyrkans gård sträcker sig pyramidpopplar invid kyrktornet och en rad med hängaskar bildar lägre gröna tak. Inne på Tyska kyrkans gård finns en trädgård där hårt tuktade lindar utgör stommen, men där buskar och små gräsmattor ger grönska i alla nivåer. Formklippta hagtornsbuskar och forsythior tillsammans med syrener och en trädgårdsprakttry. En stor rönn böjer sig över Svartmangatan och lyser nu med klasar av röda bär.

 

Vid Baggensgatan finns en öppen grön plats, där ännu en stor hästkastanj breder ut sin vackra krona. Det finns många stora hästkastanjer i Gamla Stan och jag hoppas att de får stå friska framöver nu när hot om att kastanjemalen sprider sig upp i landet. På den här gården finns mängder av buskar, bland annat 7 buskpioner, ungersk syren, paradisbuske, eldtorn, någon högväxande oxbärsbuske och grönskan böjer sig vackert över staketet mot gränden.

 

Vid Gamla Stans tunnelbanestation finns en grön gård på Schönfeldts gränd, som vårt familjeföretag hade skötseln på under 1970-80-talet och där ett stort häggträd trängs mellan husen. Det trädet planterade vi någon gång på 80-talet. Grönskan finns kvar på gården, även om man efter senaste renoveringen kunde valt andra växter kan man tycka och häggträdet togs tyvärr bort.

 

Varje liten grön kvist som tittar fram mellan medeltidshusen gör mig glad och jag ser fram mot att magnoliaträdet vid Norra Benickebrinken ska växa till sig och att klättrande vildvin och rådhusvin här och där i gränderna ska få fastighetsägarna att ´´offra´´ några av sina välputsade fasader, för att Gamla Stan har verkligen välskötta fasader idag. Det är nästan så att man blir glad när man ser en sliten fasad där tidens tand har skapat känsla och liv åt byggnaden.

 

 

 

Om september månad alltid bestämmer sig för att vara så här magiskt vacker som i år, så kommer månaden att klättra på min rankinglista. Att jämföra den vackraste och skönaste månaden maj, då naturen och trädgårdarna är sådär övernaturligt vackra att det nästan är svårt att ta in och då underbara fågelkonserter hörs från gryning till skymning - med september, som är så tyst och stilla, lugn och vilsam, ofta varm och i år även vindstilla med dimmiga morgnar, då spindelnäten bildar konstverk med hjälp av morgondaggen - det är inte lätt!

 

I morse låg hela Mörkö inbäddad i tät dimma och jag var väldigt nära att krocka med ett stort vildsvin på vägen mot slottet. Dimman låg kvar en bit in på förmiddagen och just innan den började lätta, rodde jag ut med vår båt på den spegelblanka fjärden, för att fotografera slottet från sjön. De stora lastfartygen som var på väg till och från Södertälje hamn, brölade högt och ödesmättat i den tjocka dimman. Det heter mistlur bara när signalanordningen är fast monterad på en fyr eller liknande, på ett fartyg heter ´´tutan´´ tyfon! Jag visste att farleden var ganska långt ifrån där jag befann mig, så jag kände mig trygg, trots det att jag inte såg någonting av de mullrande och tutande fartygen. När mitt uppdrag var klart och jag förtöjde båten vid bryggan, såg jag plötsligt hur ett mycket stort lastfartyg dök upp i dimman, helt nära vår strand och hade jag varit kvar i vår lilla båt där ute så vet jag inte hur det hade gått. Under mina 16 år på Engsholm har jag aldrig sett ett fartyg så nära vår strand.

 

Nåväl, slottsträdgårdsmästaren var intakt efter sjöturen och kunde kasta sig över trädgårdsjobben som idag bland annat bestod i att försiktigt beskära vårt stora manchuriska valnötsträd, flytta och dela perenner och hjälpa J att flytta stegen när han målade om ´´Röda Stugan´´  som nu lyser som en skatt i parken.

 

Varje dag ser jag över parkens alla rosenskära och klipper bort det som är överblommat, så att de här underbara kompisarna ska blomma så länge som möjligt in i hösten. I övrigt funderar vi på en resa runt Siljan i början av oktober, under de tre semesterdagar som jag har kvar och undrar när trädens höstfärger är som vackrast i Dalarna?

 

1. Maj

2. April

3. Juni

4. September

---------

10. November

11. Januari

12. December

 

Molitors malmgård är en av Stockholms kvarvarande malmgårdar som ligger på Södermalm, nedanför Årstabroarna.

Malmgården har sitt namn efter apotekarsläkten Molitor, som invandrade från Tyskland vid mitten av 1600-talet. Familjen Molitor var känd för sin medicinalväxtträdgård, som förmodligen låg vid malmgården. Gårdens första byggnader uppfördes i början av 1700-talet. Här gick gamla vägen från Brännkyrka och här låg också 

Dantobommen, en av Stockholms många tullar. På Petrus Tillaeus karta från 1733 finns de första husen inritade.

Av malmgårdens medicinalträdgård finns idag inget kvar, bara huvudbyggnaden och en putsad stenbyggnad samt ett rödmålat timrat uthus som står intill Årstavikens strand. Tidigare fanns ännu en flygelbyggnad i sten, vilken revs, samt en byggnad i trä som brunnit ner. Enligt vissa dokument skall även ett uthus och ett lusthus ha funnits på egendomen. När östra Årstabron byggdes i slutet av 1920-talet hamnade byggnaden i skuggan av denna bro och när västra Årstabron byggdes i början av 2000-talet hamnade båda byggnaderna under bron. 

 

 

Nu närmar sig hösten och med den alla skördefester runt om i landet. I Stockholm har ´´Peppar och Pumpa´´ ordnat härliga skördemarknader under flera år och nu i år fick de hela Fatbursparken intill Medborgarplatsen på Söder till sitt förfogande. Det var trevligt att vandra runt bland alla koloniföreningars försäljningsbord och lukta, känna och smaka på allt de odlat och tanken är väl att allt här ska vara ekologiskt? Författaren mm. Lena Israelsson (som förresten gjorde en intervju för DN om Slottsträdgårdsmästaren, en gång i tiden) är en av initiativtagarna till den här festivalen och med tanke på hennes glada humör, så känner hon sig säkert nöjd med denna folkfest mitt på Södermalm.