Vecka 5, 2021 - Snöklädda skulpturer
En gnistrande vacker vinterdag inledde februari. Lexus och jag började som vanligt med en vandring runt Blockhusudden. Vid Djurgårdsbrunnskanalen, leddes en häst över Lilla Sjötullsbron och jag tycker alltid att det är lika tavel-vackert med hästar på den lilla fina bron. Hela Stockholm ligger fortfarande inbäddat i ett fluffigt lätt och rent snötäcke och jag hoppas att prognosen stämmer, att kylan fortsätter – en liten stund till.
Här hemma i Bromma har nu isen lagt sig på Ulvsundasjön och folk med långfärdsskridskor har tagit plats på den nyss isbelagda sjön, några befann sig alldeles i närheten av en liten isbrytare som bröt en farledsränna. Jag hörde senare att en person hade hamnat i vattnet när hon/han försökte ta sig över rännan, som tur var slutade allt lyckligt. Själv har jag har mycket stor respekt för isar och ger mig inte ut förrän det är bottenfruset…
Lexus skapar som vanligt harmoni i Brommanästet!
Nu börjar det verkligen märkas att det blir ljusare på morgnar och eftermiddagar, vilket är en välkommen lycka i denna bekymmersamma tid. Våren siktas där framme - trots allt. Snö föll hela dagen och Lexus hoppade som en hare i den djupa snön på kvällen, nu har det kommit ungefär 25-30 cm sammanlagt i huvudstaden.
Såg tillbaka på vecka 5 förra året när det var ständiga plusgrader i Stockholm och det blommade i parker och trädgårdar. Den här vintern är såklart mer normal och gynnar balansen i naturen. Antalet mördarsniglar lär bli färre i år.
Vi vandrade i allén med snöklädda träd längs den vackra Djurgårdsbrunnskanalen ut mot Blockhusudden. Svag is hade lagt sig på vissa platser och en ensam svanförälder tillsammans med sina tonåringar rörde sig försiktigt mellan öppet vatten och is. Jag tänkte att det inte kan vara lätt att vara svan på den här breddgraden.
Minns de svarta svanarna på Skiathos som höll till vid en stor sandstrand, de kommer aldrig någonsin att komma i kontakt med hav eller sjöar som frusit till is. Jag lämnade Lexus hos matte Cecilia på udden och återvände hem genom staden.
På svenska botaniska föreningens hemsida kan man nu rösta vilken som ska bli Sveriges nationalblomma. Där finns 30 olika blommor att välja mellan och vad jag förstår så ligger Linnea (Linnea borealis) bra till. Visst är den vacker och har såklart koppling till vår blomsterkung Linné, som visserligen på senare tid blivit kritiserad för sina rasistiska åsikter under hans levnadstid på 1700-talet. Jag vet inte om det skulle vara anledningen till att inte rösta på Linnean, men borde inte en nationalblomma vara vanligare i vår natur. Hur ofta ser man Linnea?
Vitsippan hade jag givetvis röstat på, men av någon anledning fanns den inte med här. Alla blommor är vackra på sitt sätt, men av de 30 kandidaterna blir valet enkelt för mig. Midsommarblomster har alltid varit en favorit i den svenska floran. Tänk en lite fuktig äng tillsammans med hundkäx!
Jag vandrade en stund på Mariaberget på Söder och tankarna gick tillbaka till den tid då vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice skötte snöröjningen inne på gårdarna som tillhörde Stadsholmen och mindes stressen och det tunga arbetet med handskottning. I stället för snöskyffel hade jag idag min kamera med mig och tog lite bilder i de gamla fina södermiljöerna.
Såg ut över stan och bort mot Djurgården från Monteliusvägen, samtidigt som jag hörde på radion att en tredje våg av Coronaviruset är mycket trolig inom de närmaste veckorna, nu när sportlovet snart börjar. Allt handlar om hur vi beter oss. Tänk att det ska vara så svårt att se allvaret i det som nu sker! Kanske ändå att vi skulle ha förbud och krav i stället för rekommendationer här i Sverige. De flesta människor är försiktiga och noggranna, medan andra inte bryr sig alls.
Kan vi inte ALLA kämpa för att vi ska bli av med detta elände, så att vi får leva mer vanligt snart?
Jag gick upp på Södra järnvägsbron/Centralbron, som går mellan Södermalm och Gamla Stan och jag ville så gärna gå in till ´´Gamlingen´´ för att fota snöbilder i medeltidsgränderna. Men jag vågade inte eftersom jag inte vet hur mycket folk som rörde sig där inne.
Det är idag 43 dagar kvar till vårdagjämningen och det är verkligen inte lätt att följa mitt nyårslöfte att hela tiden tänka Carpe Diem. Helst vill jag fånga in våren redan nu!
En positiv nyhet idag var att jag plötsligt hamnat i fas 2 inför vaccineringen mot Covid-19. Tidigare var det 70 år och äldre som tillhörde den gruppen, men nu har åldern sänkts till 65 år, vilket gör att jag borde få vaccinera mig inom inte alltför lång tid. Men när jag läste vad Leif G.W. skrev här om dagen, att vaccineringen går så långsamt att det kommer att ta flera år innan ens fas 2 blivit färdigvaccinerad, då blir jag tveksam.
Alltid när jag anländer till Drottningholms slottspark, sneglar jag upp mot Drottningholmsmalmen som ligger mittemot slottet på andra sidan stora vägen. Det har varit ett helt outforskat område för mig, men ett besök har alltid lockat. Varje gång har dock Drottningholms vackra slottspark lockat ännu mer och jag har skjutit på besöket.
Idag bestämde jag mig dock för att låta slottsparken vara ifred och i stället endast besöka Malmen, som området också kallas. Bilen parkerade jag vid slottsparken, innan jag vandrade backen upp mot det område som en gång Gustav III planerade att anlägga som ett industri- och hantverkssamhälle. Det blev inget av med de planerna, utan i stället byggdes här bostadshus under 1700- och 1800-talet. Det är endast gatan Långa raden som blev bebyggt enligt den stadsplan som Gustav III bestämt. I det här området har en stor del av de boende någon koppling till Drottningholms slott, så jag antar att många av de här vackra husen är någon form av tjänstebostäder.
De hus med ´´snickarglädje´´ som flera av mina foton visar, tillkom i slutet av 1800-talet och i området byggdes även ett antal modernare villor efter andra världskriget. Här fanns ända in på 1900-talet caféer, lanthandel, skola och restauranger. Många hus och trädgårdar är mycket vackra och jag kommer absolut att återvända hit i vår/försommar. Under den kyliga men härliga vandringen i solskenet, har jag nu fått lära mig mer om Drottningholmsmalmen.
I det här området finns också Stiftelsen Silviahemmet med demensvård och utbildning.
När jag på väg tillbaka till bilen och passerade Café Karamellan i slottsparken, såg jag ett par som satt vid uteserveringen och fikade i minus 8 grader! Så underbart! Hade det varit servering vid borden så hade jag också placerat mig där med en stor kopp kaffe.
För att fortsätta gårdagens besök i Drottningholm, åkte jag idag ut i det vackra vädret till Kina slott och började med att gå längs Kantongatan, där det finns många vackra hus kvar från mitten och slutet av 1700-talet. Området byggdes som ett brukssamhälle på initiativ av drottning Lovisa Ulrika och kung Adolf Fredrik.
På Wikipedia läser jag - På Kanton etablerade sig en manufaktur för eleganta produkter som finsmide, spetsknyppling och sidenväveri. För produktion av siden lät Lovisa Ulrika plantera mullbärsträd till silkesmaskarnas uppfödning. Sidenvävare från Frankrike kallades till Sverige för att väva, men tillverkningen fungerade inte särskilt bra i det svenska klimatet och lades ned efter tio år.
Redan i slutet av 1700-talet hade allt hantverk avvecklats och husen kom därefter att bli bostäder. Det sägs att Kantongatan inspirerade Elsa Beskow när böckerna om tant Brun, tant grön och tant Gredelin skulle illustreras. Idag är husen moderniserade och bebos av privatpersoner. Byggnaderna som ägs och förvaltas av Statens fastighetsverk är byggnadsminnen och ingår i Unescos världsarv.
Det blev även ett kort besök vid Kinaslott som gjorde sig extra fint i snön idag. Fantastiska skidspår har ordnats runt om Drottningholms stora slottspark och jag blev riktigt sugen att sprinta runt några varv, men jag har ju ingen skidutrustning. Jag åkte hem till värmen och drack kaffe i stället.
Jag läser ännu en gång boken Trädgården vid Prins Eugens Waldemarsudde, skriven av min trädgårdskompis och trädgårdsmästare på Wudden, Marina Rydberg. Foto Per Ranung.
Boken släpptes 2014 och är en detaljerad och mycket läsvärd bok om trädgården på en av Stockholms vackraste platser. Visst kastade jag mig över boken när den kom, men en sådan här intressant fackbok kan jag läsa många gånger. Marina blev glad när jag skrev till henne och berömde henne för boken – ännu en gång!
Nu börjar jag bli riktigt trött på snö och kyla. Jag vill ha plusgrader och se snödroppar och vintergäck. Slippa klä mig som inför en Arktis-vandring och varje dag skrapa fram en isig bil.
Förutom att snön lyser upp i det mörka så blir det så roliga och vackra formationer. Jag tänker särskilt på "mössorna" på statyerna och den vackra bilden på trappan.
Drottningholmsmalmen har jag åkt förbi många gånger men det är dags att följa ditt exempel och besöka området. Jag väntar nog till våren.
Kantongatan har alltid fått mig på gott humör med sina vackra hus och nu vet jag lite mer om dem, tackar.
Lexus får också snöfötter ser jag. Mina Berner fick alltid det och ibland blev det isklumpar. Men snart är det slut på eländet, våren är på gång!
Ja jag tänkte också besöka Malmen i vår och även Kantongatan. Ja nu ser vi fram mot våren Liza!
