• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    158 trädgårdar på bloggen!

    Klicka på fliken ´´Trädgårdar´´ här ovan, eller här!
     
     
     
    Många av dessa blogginlägg är gamla och mossiga! Återvänder jag till dessa platser så kanske att jag uppdaterar några av dem!

    Ekebyhovs slottspark

     
     
    Ekebyhovs slott är en slottsliknande herrgård och tidigare säteri vid Björkuddsvägen 107 i Ekerö kommun i Stockholms län. Dagens huvudbyggnad i karolinsk stil uppfördes i slutet av 1600-talet för Carl Gustav Wrangel och fullbordades vid början av 1700-talet av dåvarande ägaren, friherre Erik Lovisin. Egendomen, som omfattar en areal om 375 hektar, har sedan gått genom olika släkter. Herrgården bevarar idag flera värdefulla interiörer med inredningsdetaljer från fyra århundraden och är möjligen Sveriges och Europas största bevarade träslott. Anläggningen ägs sedan 1980 av Ekerö kommun och används under veckodagarna för kurser och konferenser och på helger för bröllop, middagar och fester. (Wikipedia)

     

    Jag besökte Ekebyhovs slottspark dem 18 oktober 2018 och vandrade i den fantastiska bokskogen som just då glänste som guld. Det lär vara Europas nordligaste självföryngrande bokskog. Givetvis besökte jag även den cirka 500-600 år gamla Ekebyhovseken som ligger lie söder om slottet. Åppelgenbanken just intill slottet är mycket spännande och jag upptäckte även en syrengång, eller en liten allé av gamla syrenbuskar, som jag bara måste se i blom nästa år.
    Nästa vår och försommar kommer jag att återvända hit och skriva mer om parken. Tar lite hjälp av Wikipedia igen så länge:
     

    Slottsparken utvecklades sedan 1600-talet och bevarar idag gestaltning och träd från olika decennier. Den har sin strikta form efter en fransk barockträdgård. På 1700-talet tillkom en engelsk park med slingrande vägar och vattendrag. Solitära träd planterades på 1800-talet och flera hundra inhemska träd- och buskarter tillkom kring sekelskiftet 1900. Ekebyhovs kända bokskog har moderträd från tidigt 1800-tal och är troligen Sveriges och Europas nordligaste självförnyande bokskog.

    Redan på 1600-talet fanns ett stort antal fruktträd vid Ekebyhof. Verksamheten utvecklades sedan dess och i början av 1900-talet var fruktproduktionen omfattande. Antalet fruktträd i plantskolan uppgick till över 60 000 plantor, men man odlade även grönsaker i stora växthus. Till handelsträdgården uppfördes växthus och vattentorn. Plantskolan fick även internationell gott rykte. Plantskoleverksamheten lades ned i början av 1960-talet. 

    Trädgårdsgrindar i smide finns i nordöstra delen av trädgården. De uppsattes omkring 1898-1900 och härrör från det 1862 rivna Hornska gravkoret i Jacobs kyrka i Stockholm. Wikipedia)

     

    Alla bilder är tagna 18 oktober 2018

     

     

     
     
    Gamla hästkastanjer
     
    Syengången
     
     Ekebyhovseken som lär vara 500-600 år gammal.
     

    Mitt första fria år, vecka 43 - Haga

    Och under träden låg ett hus, som Ulf Lundell sjunger i ´´En historia´´
     
    Det spelar ingen roll vilken årstid, Djurgårdsbrunnskanalen är alltid vacker!
     
    Min underbara vandrarkompis Lexus har hösttröjan på! Jag skulle vilja ha en likadan...
     
     
     

    22 oktober - måndag

     

    Bokskogen nedanför Rosendals stall glimmade som guld och marken var som ett enda stort kopparfärgat golv av nedfallna boklöv. Jag brukar ha tur med foto-ögonblicks-bilder, men idag var jag 30 sekunder för sen. Ut ur bokskogen kom två ekipage med häst och vagn och jag hann inte fånga dem på bild när de befann sig inne i den vackra bokskogen.

     

    Nu har äntligen arbetet med fundamentet till brofästet för Folke Bernadottes bro på Södra Djurgården påbörjats. Bron kommer att gå över Djurgårdsbrunnsviken, mellan stranden nedanför Rosendals slott och Tekniska- och Etnografiska museet på Norra Djurgården. Folkes bro ska vara på plats nästa sommar och det blir riktigt bra att binda samman södra och norra Djurgården på den här platsen.

     

    Vid lusthusportens park rensas nu sommarblommorna bort i färgplanteringarna. Som tur var hann jag fotografera den i år så vackra röda planteringen. Nu kommer dessa planteringar att ligga tomma i 7 månader. Hemska tanke! Inte ens halva året får vi njuta av trädgårdsprakt här i landet!

     

     

     

    23 oktober - tisdag

     

    Regn! Blöt morgonvandring med Lexus runt Blockhusudden. Prognosen för lördagen visar snöblandat regn!

     

    När regnet upphörde åkte vi till Hagaparken och vandrade i den stora naturlika parken. Förutom det ständiga bruset från E4:an (Uppsalavägen) är det lugnt och skönt att promenera runt på slingriga gångar bland de gamla träden, som nu släppt de flesta löven. Här vid Brunnsvikens västra strand ligger den engelska parken som Gustav III på 1700-talet lät anlägga och han anlitade landskapsarkitekten Fredrik Magnus Piper, som var den som tog den engelska parkstilen med sin mjuka naturlika stil till Sverige.

     

     

     

    Hagaparken

     

     Hagaparkens vackra slingrande vägar bland alla dessa gamla lindar.
     
    Den vackra ´´Stora Finnstugan´´ i Hagaparken, fanns redan här när Gustav III köpte Haga 1771. 
     
    Jag älskar häggarnas bångstyriga sätt att växa!
     
    Hagas koppartält
     
    Hit men inte längre! Kronprinsessan med familj vill så klart vara ifred!

     

     

    ­

    26 oktober - fredag

     

    Kanalen låg spegelblank och höstens första minusgrader var lika överraskande som vanligt. Frusna fingrar och nakna träd, gör att längtan till våren nu har inletts!

     

    Jag tänkte tillbaka på mitt första år som pensionär, som varit så händelserikt och fantastiskt och hur jobbigt det än har varit att vissa veckor skriva den här dagboken, så är det kul att nu börja titta tillbaka på året som gått. Jag läste om vårveckorna, om resorna och om den heta sommaren som ofta plågade oss, men som jag nu tänker tillbaka på (med frusna fingrar) som en ganska behaglig tid.

     

    På TV såg jag nu att en ubåt tydligen har glidit omkring här utanför Lidingö i somras, inte alls långt från Blockhusudden. Någon hade filmat och experter säger att det troligen var en ubåt.

     

     

    28 oktober - söndag

     

    Efter en mycket blåsig lördag låg sjön nästan helt lugn på morgonen. Löven som dekorerade köksbordet låg kvar efter lördagskvällens trevliga middag med vännerna Per och Catherine. Tack för den fantastiskt goda grytan mästerkock Per!

     

    På vägen hem till Brommanästet föll enstaka snöflingor över vår stad.

     

     

    Veckan avslutades med El Classico - Barcelona-Real Madrid. I år utan Ronaldo i Real Madrid, som gått till Juventus och utan Messi i Barcelona som är skadad. 5-1 till Barca!

     

     

     Dagen efter jag tog bilden revs dessa sommarblomsplanteringar och jag är glad att jag hann ta en bild av den röda planteringen som i år har varit ovanligt vacker!
     
    Ibland kan jag känna mig iaktagen av ett hus...
     
    Bokskog på Djurgården
     
    Jag tog på mig jobbet att putsa ett av husets fönster och jag har ingen aning varför jag efter det fick en fruktansvärd träningsvärk i benen!
     
     Lexus och jag plockade löv. Cecilia dukade!

    Mitt första fria år, vecka 42 - En händelserik höstvecka!

     
     
    Ekebyholms slottspark
     
     
    Bokskogen vid Ekebyhovs slott
     
     Äppelgenbank vid Ekebyhovs slott
     
     Ekebyhovseken
     
     

    15 oktober – måndag

     

    De senaste två dagarna har träden fällt stora delar av sina löv och det känns lite som det höstfärglada Stockholm plötsligt slocknade en aning och jag kände ett stort behov av att ge mig ut för att med kameran fånga det sista av höstens glans. Bilen fick stå kvar hemma, tunnelbanan fick gå utan mig, i stället vandrade jag över Tranebergsbron till Kungsholmen. I sol och värme gick jag Hornsbergs strandpark fram och fotade den härliga färgkombinationen när glödande vildvin längs ett staket, mötte markens gulnande funkiablad. Jag upptäckte att det finns mycket vackert kvar på träd och buskar!

     

    Vandringen fram mot Stadshuset gick i ganska rask takt idag, eftersom jag den här veckan inte har min fina vandringskompis Lexus med mig. Han som brukar stanna ganska ofta för att lyfta på benet! Jag hade via min Facebooksida Stockholms gröna rum, fått veta att det finns en grupp vackra Korstörneträd på Klara västra kyrkogata och jag stannade där för att fotografera. Det var i grevens tid eftersom hälften av löven redan hade lämnat trädkronorna. Utanför Åhléns hade även kinesträden nu börjat släppa löven, men jag hann även där med att fota dess vackra höstfärg i orange.

     

      

    Innan jag åkte hemåt, gick jag som vanligt in i Centralbadets trädgård på Drottninggatan 88. Det stora valnötsträdet vid entrén lyste gyllengul, runt dammen där fiskarna simmade, hade funkiornas blad färgats gula. Det var väldigt vackert men ett besvärligt fotoljus. Kanske att jag måste återvända i morgon då det ska bli mulet.

     

    Jag hann även med att titta in i Spökparken högre upp på Drottninggatan, där gräsmattorna renoverats i sommar och parken kändes nu riktigt fräsch och fin. Det är faktiskt en riktigt fin och lummig stadspark det här, med mäktiga träd, fina planteringar, ett vackert gammalt lusthus från början av 1700-talet och ett lugnt läge. Väl värt ett besök!

     

     

    På antikvariat August på Drottninggatan 85, köpte jag ännu en bok om Stockholms historia – Stockholm den planerade staden av Peter Lundevall - och en bok som börjar så här:

     

    Just mellan gråberget och resterna av en grusås, just i mötet mellan ett milt och ett salt vatten, just där ligger en stad förtöjd. Stockholm!

     

    Den lockar till fortsatt läsning!

     

     

    Mitt första steg mot ett kamerabyte är inlett! Det första steget var att över huvud taget gå in i den stora butiken Scandinavian Photo på Vasagatan och pilla lite på några feta Nikon. Jag har inte bestämt mig ännu - vad det blir för kamera. De där feta kamerorna var ganska dyra…

     

     

     

    16 oktober – tisdag

     

    Ljuset inne i Centralbadets trädgård var mycket bättre idag och jag blev nöjd med mina bilder av den vackra trädgården, som nu lyser i flera nyanser av gult. Det här är en av mina favoritträdgårdar i Stockholm och här jobbade vårt familjeföretag på 70- och 80-talet.

     

    På Sveavägen, från Tunnelgatan och norrut, såg jag att 7 stycken plataner hade fått sin plats. En överraskning för mig och jag undrar när de planterades? Skickade ett mail till min trädkontakt på Stockholms stad!

     

    Fem stycken robinior på Odenplan, som planterades 2015, tittade jag också till…

     

    Min dotter och jag åt en god sallad på Paradiset City/Mäster Samuelsgatan.

     
     
     
     
     
    Centralbadets trädgård 
     
     
    Centralbadets trädgård
     
     
     
    Spökhusets trädgård på Drottninggatan
     
     
     
     
    Kungsgatan
     
     Konserthuset och Hötorget
     
     

    17 oktober – onsdag

     

    Trots Brommavecka, begav jag mig ut till Djurgården för att hämta min kompis Lexus för att vandra en stund denna varma, vackra höstdag. Rekordvärme i oktober tydligen. Blomsterprakten fortsätter på Prins Eugens Waldemarsudde, där sommarblommorna fortfarande är mycket fina på galleriterrassen. Det är ingen frost i sikte, så det kommer nog att fortsätta blomma här en bra stund till.

     

    Det är under vardagar som jag älskar att vandra på Djurgården, då det är lugnt och skönt och lagom med folk. På helgerna då Stockholmarna vallfärdar hit ut, brukar vi åka på utflykter utanför ön! Men en oktoberonsdag som denna, mötte jag enstaka vandrare, några fotograferade sommarblommorna vid Waldemarsudde och vid Rosendals trädgård såg jag några trädgårdsspanare.

     

    Dagens höjdpunkt under dagens Djurgårdsvandring var dock träden vid Lejonslätten – Skansens norra entré! Här finns flera enormt stora, vackra träd som har fått växa ut på ett sätt som träd i parker nu för tiden inte tillåts göra, mycket på grund av platsbrist och för att det ska se ´´städat´´ ut. Att stå under den enormt vackra hästkastanjen, gjorde mig nästan religiös! Den har fått växa ut riktigt ordentligt på sin plats, med grenar som växer vågrätt långt ut från sin stam, vilket gör det här till ett av mina favoritträd i Stockholm. Måtte inte kastanjemal drabba detta naturens underverk.

     

    Granne med den stora hästkastanjen står ett annat mycket mäktigt träd. Jag ska erkänna att jag har lite svårt att skilja på rödek och kärrek, men det här borde vara en rödek som har växt sig riktigt stor. Lars Forslin som är mycket växtkunnig, förklarade att kärreken oftast har en genomgående stam, medan rödeken har ett mer spretigt växtsätt, som eken här vid Lejonslätten. Ett fantastiskt vackert träd är det i varje fall, som också har fått breda ut sig som det vill. Det är när träd och buskar får vara ifred från beskärningsverktyg, som de blir som allra vackrast. Jag förstår att det inte är möjligt i mindre parker och trädgårdar, men där det finns plats är det en stor fördel om växterna får visa hur de verkligen ska se ut!

    Nu längtar jag redan till våren så att jag får se dessa favoriter börja grönska på nytt!

     

     

    Medeltidsvandring i Gamla Stan

     

    Vid Mynttorget i Gamla Stan, möttes 20 personer för att medeltidsvandra den här varma onsdagskvällen i oktober. Jag stod en stund och väntade på Stallbron och såg bort mot Stadshuset, där himlen färgades rosa i skymningen.

    En mycket bra guide från Medeltidsmuseet, som i sin framtoning liknade Fredrik Lindström en aning, började berätta om platsen där Stockholm en gång grundades. Det var just här vid låset mellan saltsjön och Mälaren och 1252 är det år då Stockholm första gången nämns i skrift och det året brukar användas som tiden då staden grundades av Birger Jarl.

     

    Vi vandrade runt i de mysigt mörka gränderna bland medeltidshusen och det var oerhört spännande att höra berättelser om både byggnader och människor, som en gång befolkat Gamla Stan. Ute på malmarna fanns på den tiden inte mycket bebyggelse. Medeltiden som i Sverige räknas från 1050 (då Vikingatiden slutade) fram till 1520-talet då Gustav Vasa startade sin reformation vilket innebar att katolicismen förbjöds i landet. Av någon anledning tycker jag att medeltiden är den mest spännande perioden i Sveriges historia.

     

    En av de mest magiska stunder var när vi stod utanför Storkyrkans port och samtidigt som guiden berättade om kyrkans historia, övande Storkyrkans kör inne i kyrkan. Det kändes för en stund som att jag förflyttade mig tillbaka till medeltiden.

     

    Vandringen avslutades nere i källarvalven till det som en gång var Svartbrödraklostret där de vackra kryssvalven är allt som finns kvar av det stora klostret som Gustav Vasa lät riva på 1500-talet och sedan använde teglet till slottet och till den stadsmur som idag kan ses inne på Medeltidsmuseet. Det var mäktigt att vistas platsen från 1300-talet med takens och väggarnas tegel och golven intakt.

     

    Jag vandrade mot tunnelbanan längs gränderna och inne på små restauranger satt folk och åt och drack. Det såg väldigt trevligt ut!

     

     

    18 oktober – torsdag

     

    Ibland kan det vara någon mening med att köra fel, som idag när jag satt i andra tankar - vilket händer ganska ofta – på väg ut till Ekerö, men körde förbi Brommarondellen ut mot Hässelby i stället. Jag vaknade till och tog av vid Åkeshov och då kom jag plötsligt ihåg att jag tänkt besöka Åkeshovs slottspark i år eftersom det var länge sedan sist, trots att slottet ligger i Bromma här på hemmaplan.

     

    Så jag stannade, tog med min kamera in i slottsparken och fotograferade parken, där marken var täckt av gyllengula lindlöv. Efter att ha tagit mina bilder, åkte jag vidare ut till Ekerö och till Ekebyhovs slott, där jag inte heller varit på länge. Slottet som lär vara Europas största bevarade träslott och som byggdes i slutet av 1600-talet för Carl Gustav Wrangel. Idag är det Ekerö kommun som äger slottet och använder det till kurser, konferenser, bröllop och fester.

     

    Trots det spännande träslottet, så var jag mer intresserad av slottsparken, där bland annat en stor äpple genbank finns, som tillkom 1998 genom ett avtal mellan Ekerö kommun och Nordiska genbanken. Jag upptäckte även en gång, eller nästan som en allé av gamla syrenbuskar vilken ligger intill fruktträdgården och jag kan bara tänka mig hur vackert där är här i maj månad. Platsen finns nu i listan på platser att besöka våren

    2019.

     

    Den vackraste stunden idag var då jag vandrade i den stora bokskogen som är belägen norr om slottet. Solens strålar strilade genom trädkronornas gyllne löv och nådde markens kopparfärgade täcke och jag är glad att jag hann hit innan alla löven lämnat trädens kronor för i år. Moderboken planterades här omkring 1800 och nu lär området vara norra Europas nordligaste självförnyande bokskog.

     

     

    En annan plats som jag måste besöka när jag var här, var Ekebyhovseken som majestätiskt står söder om slottet och som 1956 förklarades som naturminne.

     

    Jag tar hjälp av Wikipedia:

     

    Många träd i Ekebyhov är gamla. Ett av dessa gamla träd är Ekebyhovseken, ibland även kallad Ekeröjätten. Den står solitär på en åker söder om Ekebyhovs slott och kunde utvecklas utan konkurrens från andra träd. Enligt en genomförd uppmätning år 2008 är det till volymen Sveriges största träd.

    Ekebyhovseken har en volym på cirka 84 kubikmeter, stammens omkrets är 10,5 meter och trädets höjd 17 meter. Eftersom kronan är skadad kan man utgå ifrån att trädet har varit betydligt högre. Som jämförelse kan nämnas att  Kvilleken  har en volym av cirka 60 kubikmeter, en höjd på 14 meter och en omkrets av cirka 13 meter. Det gör Kvilleken till Sveriges grövsta träd. Prins Eugens ek har cirka 45 kubikmeter volym, en omkrets av 9,2 meter och en höjd av 21 meter. Därmed är Prins Eugens ek  Stockholms stads  största lövträd. (Wikipedia)

     

     

    Kvilleeken som nu är mycket nära döden, endast några grenar bär löv, är dubbelt så gammal som Ekeshovseken. Ofta hör man talas om 1000-åriga ekar. Kvilleeken är verkligen omkring 1000 år gammal. Se mer om Kvilleeken här!

     

    Den här dagen hade helt perfekta förhållanden för att fotografera den gamla eken. Det var molnigt med ett vackert jämnt ljus. Men precis på sekunden när jag kom fram till trädet, bröt solen igenom molnen och sken sedan starkt under hela min vistelse och skapade skarpa skuggor som gjorde det svårt att ta de bilder jag tänkt. Jag stod här med min Nikon i en halvtimma ungefär och tänkte att det alltid är en kamp med ljuset när man ska ta bilder! Jag väntar in en dimmig morgon till nästa fotografering av den här mäktiga eken!

    Slottet med de vackra omgivningarna lockar till att återvända 2019, vår och försommar!

     

     

     
     
    Djurgården
     
     
     Ektorpets café vid Prins Eugens Waldemarsudde
     
    Galleriterrassen blommar vidare vid Prins Eugens Waldemarsudde
     
    Prins Eugens ek har cirka 45 kubikmeter volym, en omkrets av 9,2 meter och en höjd av 21 meter. Därmed är Prins Eugens ek Stockholms stads största lövträd.
     
    Vacker avenbok vid restaurang Godthem
     
    En av de vackraste hästkastanjer jag sett. Skansens norra entré. Ett fallande eklöv fick också vara med...
     
    Rödek vid Lejonslätten
     
     
    Medeltidsvandring i Gamla Stan
     
     
    Skymning över Strömparterren och Riksdagshuset - där inne känns det verkligen som skymning just nu!
     
    Strömparterren
     
     Självklart berättades det om Stockholms Blodbad 1520 här på Stortorget
     
     Svartbrödraklostrets källarvalv från 1300-talet
     
     

     

    19 oktober – fredag

     

    Det protesteras fortfarande ganska vilt vad gäller renoveringen av Norr Mälarstrands vackra parkstråk, där många träd har fällts i de första etapperna, räknat från stadshuset.

    Jag har skrivit om det här tidigare och tänkte bara berätta att under de två sista etapperna närmast Rålambshovsparken, kommer endast 3-5 träd att fällas och anledningen är att de är i dåligt skick. Jag gick förbi arbetsplatsen idag och på något sätt tror jag ändå att det här kan bli bra framöver, när de nya växterna har etablerat sig och växt till sig i storlek.

     

    Parkstråket kommer att blomma mer nu, då det öppnats upp i den mittersta delen och det panteraras vildrosor, hagtorn och slån. Även små områden av ängsmark har anlagts, så som det en gång i tiden såg ut här. Självklart finns det också sådant som jag inte gillar, som att man tar bort häggmispel för att ersätta med hassel. Tanken är att parken ska likna Mälarnatur med inhemska växter, så som skaparna av parkstråket Helger Blom och Erik Glemme en gång tänkte på 1940-talet. Men att ta bort de vackra häggmisplarna var att överdriva tycker jag.

     

    På Stockholms stads sida kan man läsa:

     

    Parker och grönområden behöver förnyas och rustas upp efterhand. Träd blir för gamla, markpartier eroderar och underlag och utformning behöver planeras för ökande besöksantal.

     

    Under årens lopp har flera av stråkets buskage bytts ut mot modernare typer som på många sätt fyller sitt syfte, men som inte lyckas förmedla intrycket av Mälardalsnatur. På liknande sätt har träd planterats in på platser som inte helt stämmer in med den ursprungliga idén för stråket. Det har som exempel medfört att siktlinjer och utblickar försvunnit.

     

    Eftersom jag arbetat med trädgårdsunderhåll och anläggning i 48 år, så vet jag hur känsligt det är när träd fälls i stan. Hittills har 44 träd tagits bort från parkstråket och 22 stycken kommer att återplanteras. På originalritningar från 1940-talet finns 120 träd inritade och idag växer här 210 träd (innan fällningen), vilket har gjort parkstråket mörkare än det var tänkt från början.

     

     

    Jag vandrade utefter den gröna lummiga Blekholmsstranden vid Klara sjö, en strand som ligger mycket centralt i Stockholm – Centralstationen ligger just intill. Just där den lilla Blekholmsbron går över till Kungsholmen, hittade jag ännu ett Korstörne-träd som likt en lysande fackla blir en självklar blickpunkt när man kommer vandrade över bron. På Torsgatan, nästan framme vid Norra Bantorget, såg jag en rad träd som lyste vackert gult i solen och jag stod där en lång stund och försökte se vad det var för träd. Men jag kunde inte komma på vad det var. Sånt här kan jag inte släppa! Jakten på trädets namn har inletts!

     

    Vid Sabbatsbergsområdet såg jag kärrekar glöda i rött längs både Olivercronas väg och Eastmanvägen. Vid Torsgränd var de kinesiska päronträden  Pyrus calleryana 'Chanticleer' fortfarande gröna. Det finns fortfarande något vackert att se i parker och längs stadens gator, men när kylan nu snart når huvudstaden, faller de sista löven till marken.

     

     

    20 oktober – lördag

     

    Aldrig tidigare hade jag besökt Millesgården på Lidingö den här årstiden. I den vackra skulpturparken där det under sommaren porlar och skvalpar från fontäner och vattenspel, är det nu tyst och stilla. Några Rose De Recht blommade fortfarande tappert på en terrass, vita höstanemoner lyste vackert i Emma Lundbergs pionträdgård, annars var det höstens färger i träd och buskar som stod för fägringen, tillsammans med Milles fantastiska skulpturer.

     

    Från Millesgårdens hemsida:

     

    Konstnärsparet Carl och Olga Milles köpte 1906 en tomt på Herserudsklippan högt ovanför Värtan på Lidingö. Deras önskan var att bygga ett hem med tillhörande konstateljéer. Huset ritades av arkitekten Carl M. Bengtsson och byggdes 1908. Under det följande halvseklet utvidgades och utvecklades Millesgården i samarbete med Carl Milles halvbroder, arkitekten Evert Milles.

     

     

    Jag har av någon anledning aldrig varit så förtjust i Millesgårdens Café och Restaurang, så efter en snabb sväng inne på William Morris blommiga tapetutställning, åkte vi vidare till Lidingö Centrum och gick på kondis i stället! Där glödde rader av Ullungsrönnen ’Dodong’ och ännu en gång undrar jag varför inte detta fantastiska, höstfärgsprakande träd inte används mer här i Stockholm! Visserligen märks inte träden så mycket under resten av året, men höstprakten är helt fantastisk!

     

     
     
     
    Millesgården
     
     
    Sorbus 'Dodong' - Ullungrönn vid Lidingö Centrum
     
     
     
     
    Kungsholmen
     
    Hornsbergs strandpark. När glödande vildvin möter markens gulnande funkiablad. Så vackert! 
     
    Från Kungsholmen blickar jag över till mitt Brommanäste - balkongen som är solbelyst mitt i bild!
     
    Karlbergskanalen
     
     Karlbergssjön
     
     
     
    Åkeshovs slott
     
     
     
     
     Torsgatan. Vitoxel - Sorbus aria
     
    Klara sjö och till vänster Blekholmsstranden
     
     
     
     
    Sabbatsbergsområdet
     
     
    Kärrek på Olivecronas väg vid Sabbatsberg
     
    Kinesiskt päron - Pyrus calleryana 'Chanticleer' - på Torsgränd vid Sabbatsberg
     
    Sabbatsbergsparken
     
     
     
     
    Westermossen och Kvarngården i Bergshamra
     
     
    Aromaäppen som väntar på att bli must! Träden beskrar jag i våras - se här!
     
    Den ensamma backens uppgift just nu - att betäcka!
     
     
     
    Kvarngården i Bergshamra
     
     
     
     
     
     

     

    21 oktober – söndag

     

    Veckan avslutades hon min kära systerdotter Therese och hennes man Tobias, ute i Roslagens famn. Det här är också ett slags djurgård, fina hunden Sookie möter oss när vi anländer till Westermossen och i stället för stadsbruset lyssnar vi här till fåren som bräker och hönsen som kacklar! Det är verkligen trivsamt på gården Westermossen och så fantastiskt att Therese och Tobias här har hittat sin plats på jorden. Vi vandrade bort till Kvarngården i Bergshamra, en underbar miljö där Jan Malmsjö och Marie Göransson sitt lantställe i den vackra byn. Här finns en vattenkvarn från 1700-talet och platsen har anor från Gustav Vasas tid sägs det.

     

    Nu är det endast 10 veckodagboksinlägg kvar att skriva, som handlar om mitt första år som pensionär. Eftersom jag tycker om statistik så tittade jag vilka veckoinlägg som har besökts mest hittills och topp 5 är alla från perionden januari-mars! Intressant...

     

    Nu är det dags att packa väskorna igen för en Djurgårdsvecka!



    Höstvandring på Djurgården

     Café Ektorpet!
     
    Prins Eugens ek! 
     
    Gamla huset på Prins Eugens Waldemarsudde.
     
    Galleriterrassen blommar vidare!
     
    Kvinna i fredsarbetet! Se mer här!
     
    Avenbok vid Restaurang Godthem
     
    En helt fantastisk hästkastanj vid Skansens norre entré! En av de vackraste jag sett, svårt att fånga på bild! Man måste stå under kronan och känna kraften!
     
     En lika fantastisk ek, troligen kärrek, men det kan även vara en rödek, också vid Skansens norra entré!

    Mitt första fria år, vecka 41 - Höst vid Djurgårdsbrunnskanalen

     Djurgårdsbrunnskanalen i höstskrud!
     
     

    8 oktober - måndag

     

    Blockhusudden hälsade mig välkommen med sprakande höstfärger den här lite kyliga morgonen, när min Djurgårdsvecka inleddes och det väntas brittsommarvärme om några dagar. Vid Blockhusportens café glödde rönnsumaken med sina röda löv och en lövblås dånade i Täcka uddens vackra, pedantskötta trädgård. Träden, och då framför allt lönnarna är ovanligt vackra den här hösten och hela Djurgården lyser verkligen av starka färger! Runt ängen vid Biskopsudden var lönnarna nästan overkligt vackra, med oändliga nyanser av rött, orange och gult.

     

    Jag besökte Cecilia och hennes medarbetare på Djurgårdsförvaltningen vid Rosendals slott, där tusentals blomsterlökar nu planteras. Regnet låg i luften när jag fotograferade trädgårdsmästarna in action vid planteringen runt Porfyrvasen! Efter att ha sett listorna på de olika sorterna av tulpaner och narcisser, är jag helt övertygad om att det kommer att bli mycket vackert här i vår!

     

     

    9 oktober - tisdag

     

    I många år har jag tänkt åka till det som troligen är Gustav Vasas födelseplats. Jag parkerade bilen vid Ryds kyrka och gick den långa lindallén fram mot Rydboholms slott, som är beläget på vägen ut mot Vaxholm. Hela parken runt slottet visade sig vara inhägnad och stängd för allmänheten. Jag mötte en kvinna som berättade att hennes man var uppväxt i området och att parken förr i tiden var öppen, men att Vasatornet ibland visades av ägarna. Tornet är från 1500-talet och är uppkallat efter Gustav Vasa, som tillbringade en stor del av sin uppväxt på Rydboholm. Det slott man ser idag (jag såg bara en skymt) fick sitt utseende på 1700-talet. 

     

    Öppen för allmänheten är däremot den engelska parken som delvis är igenväxt och ligger väster om slottet. Vägen dit renoveras nu, så jag sparar det besöket tills i vår. Där i parken ska finnas två ekar som Gustav Vasa lär ha planterat på 1500-talet och även fyra ekar som Karl XIV Johan planterade 1834.

     

    Nu var Lexus och jag slottsparkssugna, så vi drog vidare till Bogesunds slott, som ligger lite närmare Vaxholm. I den lilla vackra engelska parken bakom slottet har jag en favoritbok som har en enormt grov, lågt sittande gren. Området runt boken var nu avspärrat, då en annan av trädets stora grenar hade brutits av och låg nu på marken.

     

     
     
     Ännu fler bilder från Djurgårdsbrunnskanalen, som är veckans bild-tema! 
     
     
     Biskopsudden
     
    Jag tror aldrig jag sett ett päronträd så vackert en höst, som detta vid Isbladskärrets busshållplats
     
     Parkudden/Blockhusudden
     

     

     

    10 oktober - onsdag

     

    Varma, friska Brittsommarvindar sveper in över Blockhusudden och det väntas bli 18 grader i slutet av veckan. Det här är nog den sista värmen vi får njuta av 2018. Snart drar kylan ner från norr och jag kommer att frysa fram till maj månad. Vindarna slet i den gamla eken som står invid huset och tusentals ekollon har likt en kulspruta pepprat taket under hela natten. Min nattsömn blev inte den allra bästa...

     

    Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare kallar planteringen vid Skansens norra entré för Långkorven. Idag planterades där 7000 narcisser inför våren och jag åkte dit för att fotografera arbetet och ett gäng glada lökplanterare ställde upp på en gruppbild med Nordiska museet i bakgrunden.

     

    Runt hela södra Djurgården finns en fantastisk strandpromenad. Många är de som går eller springer den milslånga långa sträckan runt ön. Det händer då och då att man möter någon mer eller mindre känd person, antagligen på grund av att Östermalm ligger just intill Djurgården. Min förmåga att känna igen kändisar som dyker upp på platser där jag inte är van att se dem, som på bio, TV eller scen, är extremt låg. Cecilia har däremot mycket bra koll. Häromdagen upptäckte hon prins Carl Philip som kom och joggade med barnvagn här utanför. Han bor ju nu mer i Villa Solbacken vid Djurgårdsbrunn. Ulf Adelsson med fru gick också förbi här för ett tag sedan, men dom hade passerat när Cecilia fick berätta vilka vi mötte.

     

    En gång mötte vi Börje Salming - och jag kände inte igen honom. Alltså Börje Salming! Det handlar inte om att jag inte vet vilka det är, utan mer att jag inte förväntar mig se dem ute på mina vandringsvägar. Jag har i och för sig till och med svårt att känna igen folk som jag träffat tidigare...! Men Tommy Berggren som bor här intill känner jag däremot igen varje gång jag ser honom här ute. Nu för tiden tillhör ju vissa Youtubers, influencers, bloggare, instagramare och dokusåpafolk dagens kändisar och jag vet inte om jag har något intresse av att känna igen dem under mina vandringar. Några av de kändisar som brukar vandra på ön är: Per Gessle, Marie Göransson, Erik Gadd och Martin Timell.

     

     

    11 oktober - torsdag

     

    En gnistrande vacker oktobermorgon och jag känner mig verkligen privilegierad att få vistas ute på östra Djurgården och att jag har jobbat färdigt i livet. På så vis kan jag följa naturens skiftningar varje dag, under hela året. Den här morgonen var Djurgårdsbrunnskanalen overkligt vacker. Glödande lönnar speglade sig i den helt stilla kanalen och jag hoppas att jag på något sätt kan förmedla känslan i mina bilder. Trädens höstfärger är vackrare än på många år, men jag tänkte att samtidigt som vi människor njuter av färgprakten, så kanske träden lider efter den torraste sommar på ´´mannaminne´´. Det behövs fortfarande massor av regn, för växternas skull, för grundvattnet och för hela balansen i naturen.

     

     

    Kontrasten mot mitt bullrande Bromma är oerhörd, här ute på östra Djurgården råder ett nästan meditativt lugn, trots närheten till huvudstaden. Men kanske att jag behöver båda platserna ändå.

     

    Lite trädgårdsarbete idag. Planterade hortensior. Fram på dagen blev det ett besök vid Laduviken och Stora Skuggan på Norra Djurgården. Tyvärr var området som en stor arbetsplats just nu på denna vackra plats. Nytt elnät grävs ner och äntligen kommer de fula luftledningarna att försvinna.

     

     
     
     Heidi, Cecilia och Anna sätter lök vid Rosendals slott
     
     Anna, Heidi, Cecilia och Lotta från Djurgårdsförvaltningen vid Rosendals slott!
     
    ´´Långkorven´´ - Djurgårdsförvaltningen sätter 7000 blomsterlökar i denna plantering vid Skansens norra entré. Läser mer om den planteringen här!
     
     
     Malin med gott färgsinne!
     
    Cecilia och Heidi
     
     

     

     

    12 oktober - fredag

     

    - Skynda dig bort till kanalen, sa Cecilia ivrigt i telefonen när jag satt i Villa Dufvan med mitt morgonkaffe.

    - Det är fantastiskt vackert, med dimma över Djurgårdsbrunnskanalens stilla vatten.

    Lexus och jag skyndade oss bort och när vi kom fram gled en vit kajak försiktigt bort mot Djurgårdsbrunn i det vackra morgondiset. Tyvärr hade den magiska dimman just lättat.

     

    Två ryttare på vita hästar kom emot mig i allén invid kanalen och jag såg senare att Cecilia hade fotat dem i ett vackert motljus lite tidigare. Utefter kanalens södra sida lyser nu alléns lindlöv i guldgult och på motsatta sidan glöder lönnarna i gul-orange-rött och träden speglar sig i kanalens vatten. Vi brukar säga att det är lite synd att det inte är lönnar på båda sidor.

     

    Tyvärr dämpades min morgonharmoni av en stor lös hund som rusade på Lexus och jag fick skydda honom, vilket som vanligt gjorde mig både rädd och rasande förbannad. Det finns skyltar på flera platser här ute, att hundar måste vara kopplade och jag har hört att det kan bli böter på 1500 kr om man har sin hund lös. En dag händer det en olycka, när någon av alla dessa ´´snälla´´ lösa hundar sätter tänderna i Lexus. Hans kompis Urax har blivit attackerad och biten och har fått men för livet. Igen - koppla era hundar!!!

     

    En mycket bra nyhet är att Ulf Lundell just nu läser in sin bok ´´Vardagar´´. Den kommer ut som ljudbok i oktober-november. Jag läste självklart boken just när den kom ut i maj månad och lika självklart kommer jag att lyssna när han själv läser sin härlig dagboks-bok!

     

    Fler mycket bra nyheter är att det varken blir något skrämmande fult Nobel Center på Blasieholmen eller någon hemskt Applebyggnad i Kungsträdgården! Tack Gode Gud, eller rättare sagt tack till det helt nya blågröna styret i Stockholm!

     

     

    13 oktober - lördag

     

    Vi tog med oss svampkorgen och drog till skogs. Färden gick först mot Rånäs slott, där vi vandrade en stund i slottsparken som nästan helt saknar planteringar och blommor, men som ligger naturskönt invid sjön Skedviken. Två vackra lindalléer leder ner till sjön och vi höstfotograferade bland löven. På slingriga, uppländska vägar genom vackra små byar, åkte vi vidare. Kor och får betade och träden lyste guldgult i backar och skogar. Vi stannade vid Café Nedergården för att äta lunch och vi åt en hyfsat god västerbottenpaj och några smarriga bakverk. Här fanns även en butik med...ja, grejer, rosa inredningsprylar och krusidulliga prydnadssaker. Efter tio sekunder var jag ute ur butiken igen!

     

    Så blev det dags för svamp-plockning. Bilen parkerades i en skogsbacke och vi vandrade förhoppningsfulla in i skogen. Cecilia hittade lite trattkantareller trots den torra marken, men Lexus och jag hade inte riktigt samma förmåga att se svampar, möjligen hade vi blickarna på annat inne i den vackra skogen och vi vilade även en stund invid ett träd, där vi njöt fullt ut av vår fina stund i naturen.

     

     

    14 oktober - söndag

     

    När någon beskriver en lång skön sovmorgon, låter det alltid så skönt. Att få bli riktigt utvilad eller utsövd. Stanna kvar i sängen. Tyvärr lyckas jag aldrig sova längre än till 6. Då behöver jag mitt morgonkaffe och nu i oktober vill jag följa solens väg upp över vattnet, skådespelet jag aldrig tröttnar på. Soluppgångar kan kännas som likadana upprepningar dag efter dag, men himlens färgskiftningar och vattnets speglingar och rörelser, blir något helt nytt varje morgon.

    Kaffet smakar extra gott när jag får sällskap av skådespelet utanför fönstret här på Blockhusudden. Borta på stenbryggan vid lusthuset, står en morgonpigg fiskare i det rosaröda morgonljuset och jag undrar om han har liknande tankar som jag!

     

    Vi jobbade i trädgården. Lökplantering och flytt av växter! 

     

     
    Djurgårdsförvaltningens kontor vid Stora Skuggan
     
    Utanför Djurgårdsförvaltningens kontor vid Stora Skuggan
     
    Laduviken på Norra Djurgården
     
     
    Rånäs slott
     
     
    Rånäs Slott
     
    Höstglad Cecila vid Rånäs slott
     
    Höstfilosofen Lexus vid samma slott
     
     I Svampskogen utanför Rimbo
     
     
     
    Villa Dufvan 
     
     
    ´´Hemma´´ på tomten vid Blockhusudden
     
    När jag drack mitt morgonkaffe då solen gick upp och jag tittade ut genon fönstret.
     
     Mina medförfattare den här veckan - Lexus och Alice
     
     

    Ambraträd -Liquidambar styraciflua i Stockholm

     Ambraträd  vid Bobergsgatan-Jaktgatan i Norra Djurgårdsstaden 12 oktober 2018
     
     
    Ambraträd som härstammar från nordamerika, får en smal och kägelformig krona. Stammen blir djupt fårad och barken korkig. Det är på hösten som det här trädet visar sin bästa tid, då de lönnliknande löven lyser fantastiskt vackert  i orange-rött, vilket blir effektfullt mot den grå stammen.
     
    Trädet som tål torka och värme kan bli 12 meterhögt och passar bra som gatuträd i zon 1. Trädet på bilderna som är planterat 2016 eller 2017, finns i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, som ju räknas som zon 2, men i det här skyddade läget bland husen så kommer det säkert att trivas alldeles utmärkt.
     
    Jag kommer att följa utveckligen av det här trädet och hoppas att Stockholms stad anväder det på flera platser.
     
     
     

    Lökplantering på Södra Djurgården

     
     
    Lökplantering vid Långkorven intill Skansens norre entré
     
     
     
     Dagens lökplanterare från Djurgårdsförvaltningens. Från vänster: Heidi, Anna, Andreas, Malin, Simon, Boel, Kerstin. Cecilia, Tobias och Fredrika!
     
     
    10 oktober 2018
     
     
    Jag har länge velat se när Djurgårdsförvaltningen sätter alla sina tusentals blomsterlökar inför våren, men eftersom jag under tidigare år jobbat på Engsholms slott, så  har det inte funnits tid. Nu äntligen fick jag tillfälle att vara med, både vid den plantering som kallas Långkorven som fligger intill Skansens norra entré och vid Rosendals slott. Bara i Långkorven sattes idag 7000 narcisser. Det var ett härligt gäng jag träffade och det var kul att de ställde upp på gruppbilden.
     
    Som vanligt har jag tiggt till mig växtlistor och jag har full koll på vad som kommer att blomma här under våren 2019, men jag väntar med att avslöja namnen tills i vår när de blommar!
     
    Det planteras också mängder av smålök vid Flodvågsmonumentet vid Blockhusudden. Djurgården kommer att blomma mer och vackrare än någonsin nästa vår! Om jag längtar? Jovars!
     
     
    Trädgårdsmästare Malin - 31 år på Djurgårdsförvaltningen, har sett till att både lök-korg och lök-säck matchar trädens färg!
     
    Boel och Anna har börjat sätta de 7000 narcisserna vid Långkorven.
     
    Malin, Cecilia och Kerstin lägger ut sju olika sorter narcisser.
     
    Några glada treädgårdsmästare - Heidi, Cecilia, Anna och Malin.
     
    Kerstin och Cecilia jobbar snabbt...
     
    Trädgårdsmästarna Cecilia, 28 år på Djurgårdsförvaltningen och Heidi 31 år på samma förvaltning!
     
     Till och med jag (48 år som trädgårdsarbetare) fick sätta några lökar! Det kändes fint! 
     
     
     
    Rosendals Slott
     
     
    8 oktober 2018
     
     
    Heidi, Cecilia och Anna sätter tulpaner och narcisser vid Rosendals slott
     
     Nu är det bara planteringen kvar, Anna, Heidi, Cecilia och Lotta!
     
     
     
    Rosendalsterrassen
     
     
     

    Mitt första fria år, vecka 40 - Nu lyfter man båtarna ur kanalen

     Utsikt från mitt brommanäste
     
     Min by i Traneberg/Bromma, fotot taget från tunnelbanevagnen
     
     Min ´´hemma-arbetsplats´´ - kaffe och bulle på kanelbullens dag
     
     Hemma-hos-i bokhyllan
     

     

     

    1 oktober – måndag

     

    I Aftonbladet läste jag om ett kaffe-test. Vinnare blev Lidls Bellarom mellanrost – ett aromatiskt kaffe med balanserad fyllig smak och lagom syra.

    Jag håller med kaffe-testarna, det var riktigt gott!

     

    I vanliga fall brukar jag publicera mina veckoinlägg på söndagar, men nu senast hade blogg.se problem och jag kunde inte få ut inlägget förrän under måndagsmorgonen. Lite frustrerande, men ett ganska litet problem i det stora sammanhanget, när jag läser nyheterna och ser vad som händer ute i världen - där utanför Stockholms gröna rum!

     

    Efter en vecka ute på lugna, tysta östra Djurgården, blev innerstan för mycket för mig just idag. Kontrasten blev för stor. Jag hade tänkt vandra runt i stan för att fota trädens vackra höstfärger, men ljudnivån var för jobbig för mina känsliga öron och det var alldeles för mycket folk omkring mig, så jag flydde ut till Långholmen.

     

    Den här årstiden hittar man inte några öppna caféer på holmen, mer än det enkla Brofiken vid Långholmsbron, som har öppet oktober ut. Jag köpte mitt kaffe där, satte mig på en brygga vid Pålsundet och njöt av stillheten och av beslutet att skjuta upp ombyggnaden av strandlinjen på Södermalmssidan till nästa år. Båtarna tas nu ur kanalen och min kompis Pers fina, men lite slitna träsnipa Tea, ligger nu uppe på land och väntar på att få ett hus byggt omkring sig och sedan fräschas upp en aning.

     

    Det blev ett kort besök på holmen idag, jag tittade lite vid kolonilotterna och sneglade in mot Stora Henriksvik där caféet nu är stängt för i år och där trädgården vilar efter en ansträngande sommar. Vandrade över Västerbron till Kungsholmen, där jag tog tunnelbanan hem från Torildsplan.

     

     

     

    2 oktober – tisdag

     

    Stress är fel ord, men jag känner att jag vill hinna fånga så mycket som möjligt av den vackra hösten - in i min kamera. I ett halvår kommer snart natur och trädgårdar stå nakna. Därför packar jag kameraväskan varje morgon den här veckan och ger mig ut på jakt efter höstfärger nu när oktober är här, då rött, orange och gult brukar färglägga Stockholms gröna rum.

     

    Jag är dock lite osäker på hur trädens löv kommer att bete sig den här hösten, om de får några vackra färger, efter den heta och ansträngande sommaren, då de kämpat för att över huvud taget hålla sig vid liv och tidigt fällde stora delar av lövmassan. Problemet är att när träden har färre löv, så fungerar inte fotosyntesen som den ska, vilket gör att träden blir svagare till nästa säsong. Det är framför allt de yngre träden som har haft problem med torkan den här sommaren, men även de äldre som redan är svaga av olika trädsjukdomar, lever farligt. Nästa vår och försommar blir dramatiskt spännande. Hur kommer stadens träd att må då?

    Nu när klimatet förändrats, kommer det bli nödvändigt att hitta nya trädarter som klarar varmare och torrare förhållanden. Stockholms stad har kommit en bit på väg tycker jag, men det kommer nog att dyka upp ännu fler nya träd i vår stad framöver.

     

     

    Jag drev sakta omkring på Södermalm - Mariatorget, Mosebacke, Stigbergsgatan och Vitabergsparken. När jag vandrade Folkungagatan fram, såg jag vid nr 126, att restaurang Tabberasets skyltade på trottoaren - Raggmunk med stekt fläsk! Vem kan motstå det? Den alltid så populära rätten hade fyllt den lilla husmanskost-restaurangen, men jag fick ett bord vid fönstret och njöt av den goda maten och av Lisa Ekdal och Winnerbäcks ´´Dom band som binder mig´´ som hördes i lokalen.

     

    Restaurangen presenterar sitt koncept så här - Vi har hittat inspiration från vår barndom där mormor och farmor stod vid spisen och vi vill förmedla deras recept på vårt vis.

    Här är några andra rätter från veckans lunchmeny: Pannbiff med löksås, Stekt strömming med potatispuré, Smörstekt rotselleri med stuvad svamp och Sotad gravlax med dillstuvad potatis! Restauranger med husmanskost är inte vanligt nu för tiden, så hit kommer jag att återvända!

     

     

    I Vitabergsparken hade inte heller träden klätt sig i sina vackraste höstfärger ännu, trots att där finns cirka 130 lönnar. Men vid Mäster Pers gränd stod ett nästan nyplanterat benvedsträd, vars löv var intensivt röda, med mängder av vackra frukter och i sydslänten nedanför kyrkan stod jag länge och beundrade den fantastiska hästkastanjen, som grön och frisk, vidsträckt och mäktig, visade vilket träd som var kung på den här platsen.

     

    Ett besök i Vitabergsparken innebär självklart att jag måste sträcka mig över planket till Groens malmgårds underbart vildvuxna trädgård på Malmgårdsvägen. Här är det öppet på onsdagar och jag minns dagen den 16 maj då kamrat Per och jag besökte trädgården som då befann sig i sin allra vackraste blomstertid. När häggen, fruktträden och prydnadsaplarna blommade och syrenerna som just slagit ut. Det här är en av mina absoluta favoritplatser i Stockholm!

     

    Jag tog bussen från Renstiernas gata och lämnade Södermalm för den här gången!

     
     
     Bromma
     
    Ån mellan Lillsjön och Ulvsundasjön, under min hemma-i-bromma-vandring med Lexus
     
     Lexus utnaför mitt Brommanäste
      
     
    Prins Eugens Waldemarsudde
     
    Prins Eugens Waldemarsuddes prunkande sommarblommor på Galleriterrassen
     
     Galleriterrassen på Waldemarsudde
     
     
    Centralbadets trädgård
     
     Caféet under det stora valnötsträdet i Centralbadets trädgård
     
     
    Vitabergsparken
     
    Långa huset på Lilla Mejtens gränd på Södermalm - trädgården är fortfarande frodigt grön i oktober!
     
    En fantastiskt vacker hästkastanj i slänten söder om Sofia kyrka
     
    Mäster Pers gränd - det var här Ulf Lundell bodde en tid på 70-talet och bland annat skrev sin debutromanen Jack!
     
    Ett fantastiskt fint litet benvedsträd på Mäster Pers gränd vid Sofia kyrka
     
     
    Södermalm
     
    Japanskt körsbärsträd - Prunus 'Umineko'  på Kocksgatan, 17 träd planterade i skelettjord! Här ska jag fotografera i vår när träden blommar!
     
    Mäster Mikaels gata 6 - en av många vackra ´´söderkåkar´´
     
     Louis de Geers palats från 1640-talet (även kallad Ebba Brahes malmgård)  Götgatan 16
     
     Kejsarträdet (Paulownia tomentosa) utanför Horstulls galleria. Stockholms ädlaste träd som nu utvecklat mängder av blomknoppar till nästa år. Nu hoppas vi på en gynnsam vinter, så kan det här trädet blomma fantastiskt i blått nästa år.
     
     Kejsarträdets blomknoppar
     
     
    Långholmen
     
     Pålsundet
     
     Pålsundets vackra träbåtar
     
    Kamrat Pers träsnipa ligger nu på land
     
     
    Nu lyfter man båtarna ur kanalen
    Snart fryser fjärden här till is
    Snart sjunker dom här tornen
    och taken ner i ett råkallt dis
    (Ulf Lundell - Jag saknar dig)
     
     
     Långholmen
     
     Långholmens strandbad
     
     

    3 oktober – onsdag

     

    I 43 år har jag bott i Stockholm och jag har besökt väldigt många av Stockholms gröna rum genom åren. Men jag har aldrig tidigare varit vid Norra begravningsplatsen, som i och för sig ligger i Solna, men som gränsar till huvudstaden. Jag vet inte om jag medvetet håller mig borta från kyrkogårdar och begravningsplatser, men idag vandrade jag runt en timma här på den enormt stora viloplatsen, där mängder av kända svenskar ligger begravda, som till exempel Strindberg, Vilhelm Moberg, August Blanche, Per Albin Hansson, Ivar Kreuger, August Palm, Lena Nyman, Ragnar Östberg och många fler välkända personer.

     

    Nu var jag inte tillräckligt förberedd, så det blev inte en stund vid Strindbergs viloplats, det får bli nästa gång när jag vet vart jag ska leta. 

    Jag var såklart mest intresserad av växtligheten och det första som slog mig var alla hundratals paraplyalmar inne bland gravarna. Överallt såg jag vackra friska paraplyalmar som verkligen omfamnade viloplatserna. Jag som inte alls är religiös, blev nästan det här, eller naturreligiös som så många svenskar kallar sig. De/den som beslutat att planterat alla dessa träd har gjort ett fantastiskt gott val just här. Jag såg även yngre paraplyalmar, så beståndet föryngras hela tiden. Självklart börjar jag tänka på almsjukan som ju drabbar alla typer av almar, men jag hoppas verkligen att Norra begravningsplatsen får ha kvar alla sina omfamnande almar långt in i framtiden.

     

    Det är svårt att berätta så mycket om begravningsplatser, men förutom biltrafikens oväsen från Uppsalavägen intill, så var det en mycket vacker plats. Begravningskvarteren omgärdas av välklippt Thuja och buxbom och vid stora infarten, fanns mängder av formklippta bokar i buskform, som var mycket effektfulla under de stora träden. Jag såg inte någon Taxus (idegran) som brukar vara vanliga på kyrkogårdar, men jag var inte överallt, så jag kan ha missar något. Men ett tulpanträd träffade jag på under min vandring! Sånt tycker jag om!

     

     

    Ännu en gång har jag fått en förfrågan av en trädgårdsförening om att hålla föredrag om Stockholms gröna rum. Ännu en gång tackade jag nej.

     

     

    Läser i Östermalmsnytt att Miljöpartiet vill göra något åt Stockholms fulaste plats – Skräckytan vid Tegelbacken, under Centralbron där en gång den prunkande vackra Järnvägsparken låg. Alla förändringar här är välkomna, det kan inte bli värre än det är nu!

     

     

     

    4 oktober – torsdag

     

    Jag drabbades av en stark längtan ut till Djurgården, så jag åkte ut och långvandrade med Lexus i det gnistrande och sprakande vackra höstvädret. Djurgårdsbrunnskanalen låg stilla och glödande vacker som en tavla och inte den bästa fotograf, ingen kamera i världen, eller det mest avancerade filter på Instagram, kan fånga den här verklighetens skönhet på bild.

     

    Djurgårdsförvaltningen har den här veckan börjat sätta vårens blomsterlök runt om på ön och ute på Prins Eugens Waldemarsudde höll trädgårdsarbetarna på att förbättra jorden inför Wuddens lökplantering. Jag pratade en stund med trädgårdsmästare Marina Rydberg och berömde sommarblomsprakten som fortfarande råder på Galleriterrassen. Hemligheten är god jord och automatisk bevattning, sa hon. Nu för tiden får jag ägna mig åt att gå runt och berömma andras trädgårdsinsatser, nu när jag själv har lagt trädgårdsverktygen på hyllan.

     

     

    Det högg till lite i hjärtat när vi gick förbi Blockhusportens café, där cafémöblerna nu var undanställda och det var stängt för säsongen. Öppnar igen om 7 månader! Av årets 12 månader har Stockholms utecaféer stängt i 7-8 månader. Först ska vi genomlida en vinter som ´´kränger svart och tung´´  - som Ulf Lundell sjunger i Connemara…

     

     

    Norra begravningsplatsen

     

     Norra Begravningsplatsen
     
    Paraplyalmar vid Norra begravningsplatsen
     
     Norra begravningsplatsen
     
     
    Djurgården
     
    Lexus vid Djurgårdsbrunnskanalen
     
     
     
    Humlegården
     
    Linnéstatyn vid Humlegården
     
    Eldtöreln lyser runt Linné i Humlegården
     

     

    5 oktober – fredag

     

    Det känns alltid lika storslaget att gå upp för trapporna till Stadsbiblioteket på Sveavägen och kliva in i Gunnar Asplunds vackra runda funkistempel. Böcker lånades som förhoppningsvis ska göra skillnad. Utanför i trädgården har den fina bäckravinen nu blivit klar, men inget vatten var påsläppt nu. Jag måste komma ihåg att fotografera här nästa år. Av de perenner som planterats fanns en av mina favoriter - skogsaster som man inte ser så ofta, som man borde. Fint var det!

     

    Jag gick Sveavägen fram och korsade Adolf Fredriks kyrkogård. I veckan läste jag att Olof Palmes grav hade vandaliserats…igen! I augusti greps en man, tagen på bar gärning när han skändat två gravstenar på kyrkogården, den ena tillhörde elvaåriga Ebba som omkom i terrordådet på Drottninggatan. Pappan upptäckte mannen som senare greps. Han har tydligen även hotat människor med kniv på platsen. Nu har han varit på kyrkogården igen och åter skändat Ebbas grav och även hällt stearin på Olof Palmes gravsten. Varför grips inte mannen? Jag vet inte vad jag ska säga om det här, det är så fruktansvärt och hur fungerar vårt rättssystem egentligen? Förundersökning pågår, säger polisen! Förundersökning? Han greps ju på bar gärning!

     

    Förbannad och ledsen gick jag igenom Centralbadets trädgård och vidare Brunkebergstunneln bort mot Humlegården, där jag tog några bilder vid Linnéstatyn där ett vackert prydnadsgräs sakta vajade i vinden och där eldtöreln lyste vackert röd under gräset. Det blev te och macka på Sture konditori och en träff med min dotter vid Stureplan på hennes lunchrast, innan jag åkte hem för att fira helg…

     

     

    6 oktober – lördag

     

    Jag hade besök i Brommanästet av mina kära. Först Cecilia, som sedan på grund av helgarbete var tvungen att lämna nästet, men lät mig ha Lexus kvar. Sedan kom min dotter som ville träffa både sin far och den hund hon älskar så mycket.

     

    Vi gick en långvandring bort till Ulvsunda slott och fotograferade den vackra 230 meter långa Ulvsundaån som rinner mellan Lillsjön och Ulvsundasjön, höstfärgade träd böjde sig ut över ån och någon som såg bilden på Instagram skrev – Här skulle nog Monet slå sig ner! Det var dagens finaste höstvy. Planteringen vid slottets södra flygel var mycket vacker, med bland annat blommande vita höstanemoner, hortensior, ulleternell och perenn solros.

     

    Min undran i början av veckan om träden i år skulle bjuda på vackra höstfärger, behöver jag inte längre fundera på. Lönnarna glöder fantastiskt vackert i rött och orange nu i helgen!

     

    Nu laddar jag för en vecka på Djurgården i Brittsommarvärme!

     

     

    Stadsbibliotekets trädgård

     
     Bäckravinen vid Stadsbibliotekets trädgård på Sveavägen, med den vackra skogsastern
     
     

    Mälarpaviljongens trädgård

     Rosenbönan heter ´Celebration'  
     
     
     
    Restaurang Mälarpaviljongen, som är vackert beläget vid Norr Mälarstrand har en helt fantastisk trädgård där mängder av nyttoväxter och sommarblommor samsas på ett mycket vackert sätt.
    Visst är maten god och de gungande bryggorna helt underbara att sitta på, med en öl eller ett glas vin, men det är den vackra trädgården som lockar mig hit! Förr fanns här endast ett enkelt café, nu finns här en bra restaurang med en stor bar ute på flytbryggan. Det har blivit en mycket populär plats att besöka under sommarhalvåret och jag är helt säker på att trädgårdsmästare Kristina Björk, som varje år smyckar den här vackra caféträdgården med underbara växter, är en stor anledning.
     
     
    Varje gång jag besöker platsen så förundras jag över hur perfekt hon har komponerar i färg och form och jag tycker mycket om hur hon jobbat med olika höjder, vad gäller planteringskärl och växter. Allt blir till ett harmoniskt litet blomsterparadis. Det måste också vara en ynnest att få jobba på en plats som satsar så mycket på växter. Varje år tillkommer något nytt och Mälarpaviljongen blir bara grönare och mer blommande för varje år. Att toppa 2018 års fantastiska kompositioner blir en utmaning Kristina, som har jobbat här sedan 2010, eller om det var 2011! I skrivande stund den 31 oktober 2018, har restaurangen stängt för säsongen, men jag är redan nu nyfiken vilka växter som kommer att finnas här 2019.
     
     
    Jag tittade bort mot Västerbron och sa för mig själv ´´Och himlen över Västerbron är gaslågeblå nu ikväll¨¨ som Ulf Lundell sjunger i ´´Jag saknar dig´´. 
     
     
     
    2018
     
    Trädgårdsmästare Kristina Björk
     
     
     
     
    2017
     
     
     
     
    2016
     
     
     
     
    2015
     
     
     
     
    2014
     
     
     
     
    2013
     
     

    Korstörne -Gleditsia triacanthos i Stockholm

    Korstörne 'Skyline' i Norra Djurgårdsstaden 17 september 2018
     
     
    Det är under hösten som korstörneträden märks mest, då det sirliga bladverket lyser i gyllengult. De blommar med gulvita blommor och får stora fröbaljor som rödbruna sitter kvar länge på trädet. Korstörne kan bli 15 meter högt och trivs upp till zon 2. Eftersom det är torktåligt så passar det bra i stadsmiljö. 
     
    Stockholms stad har planterat trädet på flera håll, bland annat i Norra Djurgårdsstaden, på Krukmakargatan och på Klara västra kyrkogata. Jag tror att det här kommer att bli ett vanligt träd i Stockholm framöver. Sorten 'Skyline'  saknar tornar!
     
     
    Korstörne 'Skyline' på Krukmakargatan
     
     Vid Nordea på Norrlandsgatan
     
    De tre bilder här ovan är från Klara västra kyrkogata 15 oktober 2018
     
     Blekhomsbron 19 oktober 2018
     
    19 oktober 2018
     

    Norra begravningsplatsen - oktober

    Formklippta bokar
     
     
     
    3 oktober 2018
     
     
    I 43 år har jag bott i Stockholm och jag har besökt väldigt många av Stockholms gröna rum genom åren. Men jag har aldrig tidigare varit vid Norra begravningsplatsen, som i och för sig ligger i Solna, men som gränsar till huvudstaden. Jag vet inte om jag medvetet håller mig borta från kyrkogårdar och begravningsplatser, men idag vandrade jag runt en timma här på den enormt stora viloplatsen, där mängder av kända svenskar ligger begravda, som till exempel Strindberg, Vilhelm Moberg, August Blanche, Per Albin Hansson, Ingrid Bergman, Ivar Kreuger, August Palm, Lena Nyman, Ragnar Östberg och många fler välkända personer.
     
    Nu var jag inte tillräckligt förberedd, så det blev inte en stund vid Strindbergs viloplats, det får bli nästa gång. 
    Jag var såklart mest intresserad av växtligheten och det första som slog mig var alla hundratals paraplyalmar inne bland gravarna. Överallt såg jag vackra friska paraplyalmar som verkligen omfamnade viloplatserna. Jag som inte alls är religiös, blev nästan det här, eller naturreligiös som så många svenskar kallar sig. De/den som beslutat att planterat alla dessa träd har gjort ett fantastiskt gott val just här. Jag såg även yngre paraplyalmar, så beståndet föryngras hela tiden. Självklart börjar jag tänka på almsjukan som ju drabbar alla typer av almar, men jag hoppas verkligen att Norra begravningsplatsen får ha kvar alla sina omfamnande almar långt in i framtiden.
     
    Det är svårt att berätta så mycket om begravningsplatser, men förutom biltrafikens oväsen från Uppsalavägen intill, så var det en mycket vacker plats. Begravningskvarteren omgärdas av välklippt thuja och buxbom och vid stora infarten, fanns mängder av formklippta bokar i buskform, som var mycket effektfulla under de stora träden. Jag såg inte någon Taxus (idegran) som brukar vara vanliga på kyrkogårdar, men jag var inte överallt, så jag kan ha missar något. Men ett tulpanträd träffade jag på under min vandring! Sånt tycker jag om!
     
     
    Det här kan man läsa på Wikipedia:
     
    År 1815 uppläts ett område, som tillhörde Karlbergs kungsgård, till allmän begravningsplats för Stockholms invånare. Byggnationen av begravningsplatsen påbörjades år 1815. Kyrkogården är till sin huvuddel anlagd som en klassicistisk park med monumentala trädalléer, där gravarna ligger i regelbundna kvarter. Begravningsplatsen invigdes den 9 juni 1827 av pastor primarius, ärkebiskopen och psalmdiktaren Johan Olof Wallin (1779–1839), som också är begravd här.
     
     
    Den kallades ännu på 1910-talet "Nya kyrkogården". Begravningsplatsen utvidgades och anpassades flera gånger efter stadens växande behov, särskilt under 1860- och 1870-talen. Den sydöstra delen är den äldsta och den planerades av arkitekten Carl-Gustaf Blom-Carlsson efter fransk-klassicistiskt inflytande. 
     
     
     Paraplyalmar
     
    Thuja
     
     Paraplyalm
     
     Bokar
     
     
     

    Mitt första fria år, vecka 39 - Trädvandring

    (null)
     Cecilia plockade in det sista av sommaren, rester av de fantatiska planteringarna vid Rosendals slott.
     
     Djurgårdsnatur.
     
     
     

    24 september - måndag

     

    Nu är det 14 veckor kvar på året och med den här veckodagboken om mitt första år som pensionär, som jag skriver här på bloggen! Det börjar bli lite tjatigt, men jag har bestämt mig för att kämpa på hela året ut och en gång kommer jag nog att uppskatta att jag höll ut. 2019 återgår jag till att skriva ´´vanliga´´ blogginlägg om Stockholms gröna rum, trädgårdar växter och resor igen!

     

    Termometern visade 5 grader när jag på måndagsmorgonen åkte genom stan ut mot Djurgården och det var säsongspremiär för halsduk, vantar och Blundstone. Nu börjar det bli höst på riktigt och i trädgårdar och parker planteras blomsterlök inför våren och jag känner ett helt nytt lugn inom mig. Under mina 48 arbetsår innebar hösten tunga jobb i trädgårdar och parker, nu hjälper jag i stället C med hennes vackra trädgård på Blockhusudden. En trädgård som är lagom stor, vilket gör att jag även kommer hinna njuta av den här vackra årstiden på ett sätt som jag aldrig tidigare kunnat göra. Till exempel sparka omkring i lövhögar – som folk brukar göra om hösten! Varför vet jag inte riktigt ännu…

     

    Luxus och jag tog bilen bort till Bergianska, där vi vandrade genom den vackra botaniska trädgården, som ännu inte klätts i höstdräkt, mer än en lysande rödbladig vingad benved vid Japanska dammen, en nästan lika röd ginnalalönn vid Edvard Andersons växthus och en gult lysande feberbuske utanför köksträdgården. Men visst fanns den några fler växter som börjat förbereda sig inför hösten.

     

    Vi åt korv vid grillkiosken på Erik Dahlbergsgatan och fortsatte sedan till Birger Jarlsgatan där vi hämtade upp min dotter och fortsatte till Skeppsholmen, där vi vandrade en stund i solskenet.

     

    Bruno, Engsholms nya slottsträdgårdsmästare ringde och ställde några frågor. Han hade haft ett bra första år i slottsparken trots den extrema torkan och nu var det dags att ta in växter som ska skyddas mot frosten som är på väg. Vi pratade om besök Europeiska trädgårdar och eftersom han är fransman så tipsade han mig om trädgårdsfestivalen i Loiredalen som pågår varje år från april till november.

     

     

    25 september - tisdag

     

    Hundratals ekollon smattrar mot det gamla 1800-talshusets plåttak när jag yrvaket vinglar upp tillsammans med C som skulle till sitt arbete, efter det att katten Alice hållit mig vaken större delen av natten. Jag konstaterade ännu en gång att jag definitivt är en hundmänniska. Kanske om jag skulle vända på dygnet och vara vaken på nätterna, att jag skulle älska katter också.

     

    Vandrade bort mot Rosendal. Förbi Rosendals stall där Djurgårdsförvaltningen har sitt lunchrum och förråd och vi hälsade på matte som hade rast. Uppe på Rosendalsterrassen hade C och hennes medarbetare börjat sätta vårens blomsterlökar och det kändes underbart att förberedelserna inför våren redan börjat. Om 8 månader blommar lökarna och plötsligt återkommer tankarna om att vintern i Sverige är alldeles för lång. Men på något märkligt vis så härdar vi ut, med hjälp av den starka längtan efter ljusets återkomst och de första vårtecknen i mars. Värst är december och januari.

     

    Vid Rosendals trädgård fixades det inför den kommande äppelhelgen och på Prins Eugens Waldemarsudde var trädgården fylld av skolbarn. Inte läge att fotografera med andra ord!

     

    På Storytel har jag lyssnat klart på Persbrandts - Så som jag minns det, till Jonas Gardells - Till minne av en villkorslös kärlek. Ett minst sagt omtumlade byte! Hade Gardells bok inlästs av någon annan än honom själv, är det möjligt att jag fortsatt att lyssna på den. Jag valde en annan bok!.

     

     

    Djurgården

     

     Blockhusudden. Minnesvård över flodvågskatastrofen 2004
     
     Estaban på Djurgårdsförvaltningen håller koll på planteringen av 5000 pluggplantor med ängsblommor till kullarna!
     
     
     
    Bergianska trädgården
     
    Japanska dammen i Bergianska trädgården.
     
     Bergianska trädgården. Den gula busken är en feberbuske - Lindera bensoin.
     
     

     

    26 september - onsdag

     

    Vi möttes på Högviltsgatan i Norra Djurgårdsstaden, Stockholms stads trädexpert Björn Embrén skulle berätta lite om stadens träd och vandra runt en stund med femton trädintresserade personer i den här nya stadsdelen. Björn började berätta om hur han en gång startade det som skulle innebära fantastiska förbättringar för stadens gatuträd. Träden i gatumiljöer har tidigare levt ett mycket besvärligt liv i hårdgjorda ytor, där vattnet hade mycket svårt att nå rötterna och där syresättningen i marken var näst intill obefintlig. Men i början av 2000-talet började Björn få igenom det som skulle komma att revolutionera livet för gatuträden.

     

    Det handlade först och främst om att trädets rötter skulle få bättre plats och även få möjlighet att börja ´´andas´´ så som de gör i parkmarker och i naturen, med hjälp av genomsläppliga markförhållanden. Hemligheten är det som kallas skelettjord, som i stora drag innebär att planteringsplatsen fylls med stenskärv där jorden sedan vattnas ner så att rötterna får en luftigare tillvaro. Det finns mycket att säga om det här, men jag tänker inte gå in i detalj här. Det bästa för den som är intresserad är att googla på skelettjord

    Björn Embrén har här i Stockholm även introducerat något annat mycket viktigt som växtligheten jublar åt, nämligen biokol.

     

    Jag tar hjälp av Stockholm stads hemsida:

    Biokol är kol som görs av till exempel kvistar och grenar och används i odling. I Stockholms stad används biokol i växtbäddar för träd och andra växter. Biokolet gör att växterna mår bättre och bidar till att minska koloxiden i luften.

     

    Växtbäddarna består oftast av en blandning av biokol och makadam. När biokol blandas med makadam samlas det i hålrum mellan stenarna. Biokolet håller vatten, näring och syre och förbättrar syresättningen av marken vilket får träd och träd att växa bättre. Växtbäddarna med biokol har också den fördelen att de håller längre än tidigare lösningar och blir bättre och bättre med tiden eftersom kolet är beständigt. Biokol har blandats med odlingsjord i tusentals år världen över.

     

    Resultat av biokolets effekter kunde vi bland annat se utefter Jaktgatan där de fantastiskt vackra växtbäddarna med träd, buskar och perenner är placerade. Vi började vandra på Jaktgatans norra del och njöt av prakten med strålrudbeckia och höstanemon som blommade som bäst nu. När vi stod framme vid korsningen Bobergsgatan-Jaktgatan, sa Björn att vi skulle jämföra de tre år gamla planteringarna på norra sidan med de på södra sidan som funnits i två år. Vi kunde konstatera att södra sidans växter hade ett mycket friskare utseende än de på norra sidan.

     

    Hemligheten var biokol.

     

    Björn som nu gått i pension, har trots det fullt upp med föreläsningar om skelettjordar och biokol. Hans arbete med dessa ämnen har gett eko runt om i världen och han har med Stockholms stad vunnit priser för det innovativa sättet att förändra gatuträdens liv. Det här är ett relativt nytt sätt att arbeta, men det är på väg att bli den naturliga vägen att få gatuträden att trivas runt om i världen. Jag förslog att han skulle skriva en bok om detta spännande arbete, men det var han inte så intresserad av, vem vill ge ut böcker i dessa tider, sa han. Ja, det är nog fortfarande vackra inspirationsböcker som säljer. Ny vetenskap kan man läsa om på nätet...

     

    Vi fick också se hur den här stadsdelen ligger långt fram angående anläggning av gator och parkvägar. Här tas det mesta av dagvattnet till vara bland annat genom att planteringar är nedsänkta, utan kantstenar som tidigare hindrade vattnet att ta sig in till växterna som ofta satt i upphöjda bäddar.

     

    Här finns inga kantstenar, utan vattnet tar sig fram i räfflade markplattor och leds in i planteringarna. Till och med dagvattnet från gatorna leds ner i brunnar som sedan tar vägen vidare till gatuträdens växtbäddar. Björn var verkligen lyrisk över hur väl Norra Djurgårdsstaden har använt det nya sättet att få växter längs hårdgjorda gatu- och parkvägar att trivas, men undrade hur det var tänkt med de vackra katalpaträden på som redan efter några år växt sig rejält stora och stör fasaden.

     

    Jag älskar verkligen grönskan här, där gårdarna är fyllda med växter och där det längs gatorna har använts nya träd, som tidigare inte använts i Stockholm. Vi såg idag bland annat korstörne, många olika sorters magnolia, ornäsbjörk, katalpa, robinia och ek. Regnets som på slutet föll över oss störde mig inte det minsta. Björn Embrén berättade med glöd om något som intresserar mig mycket och jag hade kunnat går runt och lyssna i flera timmar till.

     

    Lexus har varit hos frisören!

     

     
     Norra Djurgårdsstaden
     
     
     Norra Djurgårdsstaden - norra delen av Jaktgatan, där inte biokol använts...
     
    ...södra delen av Jaktgatan, där biokol använts i planteringarna!
     
    En suddig bild i regnet med Björn Embrén som guidar en grupp trädintresserade personer i Norra Djurgårdsstaden.
     
     Korstörne utan tornar - Gleditsia triacanthus 'Skyline' 

     

     

     

    28 september - fredag

     

    Nu väntar jag på oktober då träd och buskar förhoppningsvis kommer att visa sina vackraste höstfärger.

     

    Vid flodvågsmunumentets vågiga gräskullar här på Blockhusudden planterar Djurgårdsförvaltningen nu 5000 pluggplantor med ängsblommor. Det är ängsviol, ängsbräsma, skogsförgätmigej, liten blåklocka, svartkämpar och backtimjan. Jag hoppas verkligen att det kommer att lyckas, men vi får vänta ett antal år innan ängsblommorna har etablerat sig som det är tänkt och det blir en tuff match mot gräset, men pluggplantorna är bra rotade så jag hoppas och tror att det här kommer att bli riktigt bra. Det kommer även att planteras 17 000 små vårlök, som scilla, puschkintia och crokus.

     

    Monumentet över flodvågskatastrofen, som inträffade 2004, där nära 300 000 människor miste livet varav 543 svenskar, har blivit en mycket fin plats att sörja sina nära. Jag ser ofta människor sakta gå runt här och jag tror att de allra flesta tycker om den här minnesvården. Monumentet som invigdes 5 juni 2018 är ett verk av den danske konstnären Lea Porsager och hon har kallat det Gravitational Rippels.

     

    Det har varit en lång väg fram till där vi är idag, då de första blomstermattorna inte grodde som de skulle och just innan invigningen täcktes i stället kullarna med färdig gräsmatta. Sommaren blev den torraste och varmaste sedan SMHI:s mätningar startade på 1700-talet och gräskullarna vattnades ständigt. Anläggningen blev till slut fantastiskt fin och något utöver det vanliga, även om det fanns stunder då jag var tveksam!

     

     

    Skansens trädgårdar

     

     Min absoluta favoritplats i Sveriges trädgårdar - gången in mot lusthuset vid Skogaholms herrgårds köksträdgård!
     
     Humle på Skansen
     
     Inne i Skånegårdens vackra bostadslänga
     

     

    30 september – söndag

     

    Vi städar bort sommaren på Blockhusudden. Sommarblommor i urnor och planteringar tas bort och det plockas undan allt möjligt som hör sommaren till. Det känns både skönt och sorgligt på samma gång, som med så mycket annat här i livet. Allt färre båtar syns ute på sjön och det är lite av avsked i luften. Avsked av sommaren och trädgårdssäsongen.

     

     

     Djurgården

     

    Min underbara vandrarvän Lexus klipptes i veckan!
     
     Vem kör egentligen?
     
    Baksätet är din plats Lexus!
     
     Lexus ´´syster´´ Alice!
     
     Djurgårdsförvaltningen planterar vårens blomsterlökar på Rosendalsterrassen.
     
    Prins Eugens Waldemarsudde
     
    Rosendals trädgård
     
     En av alla magiska soluppgångar på Blockhusudden
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails