Jag besökte Ekebyhovs slottspark dem 18 oktober 2018 och vandrade i den fantastiska bokskogen som just då glänste som guld. Det lär vara Europas nordligaste självföryngrande bokskog. Givetvis besökte jag även den cirka 500-600 år gamla Ekebyhovseken som ligger lite söder om slottet. Eken är den näst grövsta i Stockholms län med sina 1035 cm i omkrets, mätt i brösthöjd. Grövst är Nynäsgårdseken med 1055 cm i omkrets. Äppelgenbanken just intill slottet är mycket spännande och jag upptäckte även en syrengång, eller en liten allé av gamla syrenbuskar, som jag bara måste se i blom nästa år.

Nästa vår och försommar kommer jag att återvända hit och skriva mer om parken. Tar lite hjälp av Wikipedia igen så länge:

 

Slottsparken utvecklades sedan 1600-talet och bevarar idag gestaltning och träd från olika decennier. Den har sin strikta form efter en fransk barockträdgård. På 1700-talet tillkom en engelsk park med slingrande vägar och vattendrag. Solitära träd planterades på 1800-talet och flera hundra inhemska träd- och buskarter tillkom kring sekelskiftet 1900. Ekebyhovs kända bokskog har moderträd från tidigt 1800-tal och är troligen Sveriges och Europas nordligaste självförnyande bokskog.

Redan på 1600-talet fanns ett stort antal fruktträd vid Ekebyhof. Verksamheten utvecklades sedan dess och i början av 1900-talet var fruktproduktionen omfattande. Antalet fruktträd i plantskolan uppgick till över 60 000 plantor, men man odlade även grönsaker i stora växthus. Till handelsträdgården uppfördes växthus och vattentorn. Plantskolan fick även internationell gott rykte. Plantskoleverksamheten lades ned i början av 1960-talet. 

Trädgårdsgrindar i smide finns i nordöstra delen av trädgården. De uppsattes omkring 1898-1900 och härrör från det 1862 rivna Hornska gravkoret i Jacobs kyrka i Stockholm. Wikipedia)

 

Alla bilder är tagna 18 oktober 2018