Jag vet inte vad det är med Rosenhill som gör mig så avslappnad och lugn. Hela den här platsen är egentligen ett fullkomligt kaos, men ändå ett genomtänkt och ett mycket kärleksfullt kaos. Förra året besökte jag Rosenhill för första gången och jag föll fullständig för i stort sett allting. Då var det äppelmust-tider och feststäming - se inlägget här. Idag var det mer ett behagligt lugn som rådde över platsen, nu när päronträden blommade som bäst.

Tänk att den här charmiga röran kan skapa ett sådant lugn. I en allför välordnad och finstädad miljö kan jag tvärtom bli orolig och känna mig obekväm. I mitt hem är det en hyfsad ordning även om det ligger boktravar här och där och det är inte alltid så dammfritt som man skulle önska. Men det är ändå ganska undarplockat.
Det är nog så med Rosenhill att man där släpper alla tankar på ordning och bara andas djupt, lutar sig bakåt, dricket sitt kaffe och sin äppelmust och bara njuter av den fantastiska platsen. Det här får blir Dagens låt!