Rosenhill - länge leve långsamheten!
Redan då vi klev ur 307:an på parkeringen kändes det här som en väldigt speciell och udda plats. Det visade sig vara ett ställe som gjorde mig både lugn och helt lycklig. Vi hittade ett vackert och välordnat hippiekaos i en lantlig miljö på Ekerö bara några mil utanför Stockholm.
Länge leve långsamheten stod det skrivet på en vägg och nog rörde man sig långsammare och andades lite lugnare här.
Vad glad jag blev när jag läste ditt och dotterns fina reportage, verkligen stämningsfyllda bilder och många kreativa idéer att inspireras av.
Jag som också funderat på det här med äppelmustning i mittemellanskala (inte industri men mer än några liter) blev extra glad att se en rationell men ändå hanterbar investering. När man tittar på ditt klipp får man förslag om ett poppius-reportage som visar lite tydligare hur mustningen går till.
Vilken helt underbar plats!! Jag har läst om Rosenhill men inte varit där. Vilken härlig humor och så befriande kreativt.
Vad väl vi behöver dessa motpooler till allt "överfantastiskt" det finns i trädgårdsvärlden. Har just fått Gunnel Carlsons "Trädgårdsriket" med posten(en i alla högsta grad trevlig bok måste tilläggas) och den som bläddrar bland landets alla vackra trädgårdar och får hjärtklappning av prestationsångest bör kanske hänvisas till Rosenhill. Som sagt; länge leve långsamheten.
Hälsningar
Kristina