Redan när jag klev ur 307:an i Tanto och hängde på mig kameraväskan och den svarta kepsen, kände jag att det skulle bli en mycket bra dag. Frisk och pigg som en tonåring begav jag mig av med mitt vandrarsällskap mot de grönskande och blommande sluttningarna ner mot Årstaviken här på Södermalm. Jag har sagt det förr och säger det igen - tänk om fler turister såg den här sidan av Stockholm i stället för att stressa omkring nere på stan bland butikpalats och ur guideboken hänvisade platser att besöka, så som Stockholms slott, Skansen och Gamla Stan. Men å andra sidan kanske det är lika bra att inte alla kommer hit.

Det blev just den där perfekta dagen och våreufori var den starkaste känslan under dagens vandring. Vi möttes av ett mjukt och varmt ljus, stilla vindar och många varma grader och det var som om det sprakade av växtkraft i trädgårdarna efter regnet som föll för några dagar sedan och värmen gjorde nu att knoppar brast utan att det gjorde ett dugg ont. Det blev i stället bara vackert och skulle jag haft ett utvecklat luktsinne så skulle jag säkert ha känt mängder av härliga dofter den här dagen.

Magnolior och forsythia spelade huvudrollen och marken var fylld av vårblommor. Att pausfika på en brygga med utsikt mot Årsta holmar och en gammal skuta blev också perfekt under den här perfekta dagen. Jag kommer att återvända hit många gånger under det här året.

Nu är det två lediga dagar kvar och blir de bara hälften så här bra så är jag nöjd.

Ulf Gråbergs kolonilott i Tanto Norra är alltid intressant att besöka och hans barockträdgård i miniatyr är ensam i sitt slag här bland alla hundratals lotter. Jag tyckte om att han endast valt att ha scilla bland den formklippta buxbomen.

Vid restaurang Skrovet upptäckte jag att björkens löv var stora som musöron! Och vad gör vi då?

Vid Refugium var det tomt och jag undrar hur det är med Hans Drost.

Baksidan av en backsippa.

De här vårglada trädgårdstanterna blommade i kapp med den fantastiska Magnolia x loebneri ´Merrill´. Tyvärr glömde jag att fråga efter kvinnornas namn men de hette säkert Flora och Linnéa.