Vecka 34, 2019 - Älskad och sedd...
19 augusti – måndag
Djurgårdsveckan började med en vandring runt kanalen bort mot Djurgårdsbrunn, där fåren betade med herde och två bordercollie. Hundarna samlade ihop fåren som gick i samlad flock upp mot skogen. Vid flodvågsmonumentet på Blockhusudden, slog Djurgårdsförvaltningen gravitationsvågornas gräs idag och det måste vara ett slitigt jobb att vinkla trimmern för att komma åt i de branta gräsvågorna. Någon tyckte att det sett ovårdat ut i sommar, men det är konstnärens tanke och önskemål, att det skulle växa vilt!
Det är något lugnande med augusti. Tystanden, de mörka kvällarna och kravlösheten. Att slippa sommarhetsen, då man ska försöka hinna med allt som planerats inför sommaren! Den sista kvällsvandringen med Lexus, när vattnet ligger stilla och då man endast möter någon enstaka kvällsvandrare, ja jag tycker mycket om augusti!
20 augusti – tisdag
När jag gick i pension efter nästan 50 års trädgårdsarbete, tänkte jag att nu får det vara slut med allt vad arbete heter, eftersom jag var ganska less och sliten. Visst skulle jag pyssla lite i Cecilias trädgård på Djurgården, men aldrig någonsin mer några långa tröttsamma arbetsdagar. Idag blev det en ganska lång, men långt ifrån tröttsam arbetsdag i Cecilias vackra trädgård på Udden. Jag kände åter igen den där tillfredställelsen av att ha utfört ett gott fysiskt arbete. Den behagliga tröttheten, en dusch och en kopp kaffe med kanelbulle från Valhallabargaren ute i solen.
Klippte gräs, rensade gångar, klippte häcken och flyttade växter.
Idag fick Djurgårdsförvaltningen besök från Skallebergs Handelsträdgård, som är leverantör av alla tusentals sommarblommor som pryder Djurgården.
21 augusti – onsdag
På förmiddagen åkte vi till Norra Djurgårdsstaden, Lexus och jag. Flera hus hade blivit inflyttningsklara sedan jag var där senast och snart är det stora bostadsområden framme vid Värtans strand. Tråkigt nog blir byggnaderna allt fulare ju närmare vattnet de når. Längst inne i Husarviken där de första husen stod färdiga 2012, finns det faktiskt några hus som jag tycker om. Men tacka vet jag Filmstadens nybyggda bostadshus i Solna, där har arkitekterna inte tävlat om vem som är mest udda och vågad, där passar byggnaderna in tillsammans med den äldre bebyggelsen och utan att provocera.
Det jag tycker om med Norra Djurgårdsstaden är trädgårdsanläggningarna inne på gårdarna och valet av träd utefter gator och torg. Bra växtval över lag i området tycker jag. Vackra tåliga perenner blandas med bra buskar och nyare trädsorter som katalpa, korstörne och ambraträd, men även inhemska ekar och björkar. På många ställen är planteringarna nedsänkta en liten bit under parkvägarna, så att regnvatten får chans att rinna ut i planteringarna. Så mycket regnvatten som möjligt ska tas tillvara. Det finns ett mycket bra miljötänk i den här nya stadsdelen, där alla 12 000 lägenheter beräknas vara klara runt 2025.
22 augusti – torsdag
Mitt eviga tjat om vår och försommar, att det är årets vackraste tid, får faktiskt konkurrens av den tid vi just nu befinner oss i. Slutet av augusti och nästan hela september. Då råder ett lugn och en stillhet som kan få den mest oroliga och stressade person att börja andas lugnare.
Under morgonen tänkte jag att jag befann mig i ett paradis. Jag kände av stillheten, njöt av att vara omfamnad av Cecilias ljuvliga blommor och att jag hade fri sikt ut mot vattnet och inloppet från skärgården in till Stockholm. Lägg till att jag hade en kärleksfull liten hund vid min sida. Jag fortsatte att jobba i trädgården på Udden, flyttade växter och utökade planteringar. Ju mindre gräsmatta desto bättre!
Våfflorna på Café Ektorpet vid Prins Eugens Waldemarsudde smakade gott och vi njöt av att det fortfarande är säsong att sitta ute och äta. Det gamla gröna caféet ligger vackert under de stora ekarna och på vardagarna den här tiden på året är det endast ett fåtal besökare. I Wuddens trädgård träffade vi Trädgårdsmästare Marina som guidade en grupp, men hon hann ändå hälsa på oss och berätta för gruppen att jag var en trädgårdsmästare som nu blivit Friherre!
På Galleriterrassen blommade blåregnet om lite försiktigt och doften av Heliotrop undgår ingen.
23 augusti - fredag
Trevlig helg alla följare! Regnet faller över huvudstaden idag när jag tvättar och packar inför resan.
Vi drar söderut i en vecka nu!
Här finns de tidigare veckorna!
Vecka 33, 2019 - Lugn och ro
12 augusti – måndag
Vi lånade Lexus idag, min dotter och jag. Vandrade en stund i Bergianska trädgården, som är ganska blomfattig så här års, som de flesta botaniska trädgårdar. Det är främst under våren och försommaren som dessa platser är som vackrast. Men en botaniska trädgårds syfte är ju inte i första hand att vara vacker, utan här ska man kunna följa växternas liv under hela säsongen och med hjälp av växtskyltarna, lära sig namnen. Ungefär 6000 olika växter finns här i Bergianska trädgården. Senare under dagen vandrade vi hemma i Bromma och vid Minnebergs strandpromenad blommade mängder av hortensior, tillsammans med blåblommande hosta.
13 augusti – tisdag
Trots att jag vet att Gamla Stan är en enda stor och stökig turistfälla den här tiden på året, kunde jag inte hålla mig därifrån idag. Café ´´Under kastanjen´´ lockade och jag ville verkligen sitta där på uteserveringen och njuta med ett gott kaffe vid det vackra torget. Självklart var det ett galet beslut då gränderna var fyllda av turister och jag vet ju egentligen att jag ska hålla mig ifrån Gamla Stan under juli-augusti, så det blev ett kort besök. Jag återvänder i oktober, då det är stilla i medeltidsgränderna och då det finns plats på caféerna. På Västerlånggatan ligger som bekant krimskramsbutikerna med vikingahjälmar och dalahästar tätt och idag såg jag att de även börjat etablera sig på gamla fina Skomakargatan. Så sorgligt!
Att besöka Järnpojken vid Bollhustäppan, är ett måste och idag fanns en rysk guide på plats, som berättade om Sveriges minsta offentliga skulptur och att man blir belönade med tur och lycka om man klappar pojken på huvudet. Den här platsen som tidigare var ganska anonym trots närheten till Stockholms slott, besöks allt oftare av turistgrupper från hela världen. Den 15 centimeter höga skulpturen kallas även Pojken som tittar på månen och hans huvud är blanksliten av alla lyckosökare.
Planen var att även ta mig upp till Söder för att titta på ett träd på Brännkyrkagatan. Jag fick ett mail där någon frågade vad det kunde vara för ett träd som finns där och trots bifogade bilder, så vill jag se trädet ´´live´´ innan jag uttalar mig. Men något tog emot när jag närmade mig Slussen och det hysteriska bygget som pågår där, så jag bytte helt enkelt stadsdel och hamnade i stället på Östermalmstorg.
Häromdagen diskuterade kamrat Per och jag Östermalm, där Sveriges i särklass dyraste lägenheter finns och vi tyckte båda att stadsdelen är ganska tråkig och saknar liv. Motsatsen i stan är Södermalm, som är allt annat än livlös, ibland en aning för mycket liv kanske… Just idag trivdes jag utmärkt i dessa stillsamma Östermalmskvarter, där inga turister trängdes med sina kameror och där jag kunde vandra Storgatan fram i lugn och ro. Vid Styrmansgatan, vek jag av och gick in på gården där Café/Krog La Grande Rue ligger och beställde kaffe och…en kanelbulle! Borde jag variera mitt val av bakverk? Östermalm tillhör inte någon av mina favoritstadsdelar i Stockholm, men ibland kan jag faktiskt trivas där och uppskatta lugnet. Som på den här cafégården, där några av Östermalms fåtaliga hus från 1700-talet är bevarade.
I vackra Tessinparken var planteringarna med 4000 rosor, nu rensade från ogräs och den stora fontänen fräste mitt i parken.
14 augusti – onsdag
Brännkyrkagatan på Söder var idag lika lugn och stilla som gatorna på Östermalm igår. Det finns inte många butiker på den här långa bakgatan som går parallellt med den livliga Hornsgatan, men jag gick förbi en polsk delikatessaffär och restaurang Fru Erikssons Husmanskost. Det var det där trädet jag skulle titta på, det som någon i ett mail frågade om jag visste vad det var. När jag kom fram såg jag att det var ett vanligt valnötsträd, som i och för sig inte är jättevanligt här i Stockholm, men jag hade ändå hoppats på något mer spännande.
Det händer fortfarande ibland att jag kommer till platser i den här stan, som jag aldrig besökt. Wirwachs malmgård som ligger i hörnet av Brännkyrkagatan och Ansgariegatan, hade jag aldrig ens hört talas om och jag kände inte till den här delen av Brännkyrkagatan. Det var en fin gammal malmgårdsbyggnad från 1700-talet, som idag är ett hotell. På gården står en stor lind som fungerar som vårdträd, så hotellgästerna kan känna sig lugna och trygga! När jag vandrade tillbaka Hornsgatan fram mot Slussen, beundrade jag Ginkgoträden som kantar den långa gatan på båda sidor. 250 st. sammanlagt, friskt gröna och de växer i lagom takt. I framtiden blir det här en mäktig Ginkgo-gata!
I april öppnade Stockholms stadsmuseum igen efter fyra års varsam renovering och jag som är intresserad av Stockholms historia har verkligen saknat mitt favoritmuseum. Idag var det dags att besöka den vackra byggnaden som Tessin d.ä. ritade på 1600-talet. Först upptäckte jag det inte, men så hörde jag att någon bredvid mig började berätta om plattläggningen nere på gården, som lagts på ett sådant sätt att det ser ut som om fasaden speglar sig i marken. Fantastiskt!!!
Allt var mycket fint renoverat även invändigt och den nya utställningen om Stockholms historia från 1500-talet fram till idag i 3 plan var verkligen intressant. Utställningar på museum blir ofta ganska tråkiga, men det här var något helt annat. Här får man för en gångs skull följa folkets historia, inte kungarnas och adelsmännens. Min planerade kaffepaus efter utställningen uteblev dock, då renoveringen av restaurangen och caféet ännu inte var klart.
Det är kulturfestival i Stockholm den här veckan och jag gick in till Medeltidsmuseet vid Strömparterren och köpte biljett till en kvällsvandring kl. 18 som handlade om författarna i staden, men efter det att jag kommit hem från dagens besök på Stadsmuseet, hade jag inte kraft att åka in igen…
15 augusti – torsdag
På morgonen fick jag ett meddelande av en trädgårdsvän att det har planterats visningsträd i lådor på Odenplan. Stockholms stad vill visa nya gatuträd som börjat användas och de som har placerats här är Ginkgo biloba, Korstörne (Gleditsia triacanthos), Japansk zelkova (Zelkova serrata), Tulpanträd (Liriodendron tulipifera) och Kinesträd (Koelreuteria paniculata)
Renoveringen av växtbäddar till stadens äldre träd fortsätter med modern teknik och biokol. På en informationsskylt läser jag: Biokolet framställs av trädgårdsavfall och kan användas vid all typ av odling. Biokolet får inte bara växterna att växa bättre utan bidar också till att binda koldioxid i marken.
Stora fina exemplar visades och visst vill man se mer av till exempel tulpanträd i stan! Kinesträd och korstörne har redan använts på flera ställen under de senaste åren och jag ser fram mot ännu fler nykomlingar i Stockholm. Tyvärr ser många gatuträd trötta och slitna ut efter förra årets extremtorka och jag hoppas verkligen att vi får en regnig höst så att träden kvicknar till igen. Efter mitt besök på Odenplan vandrade jag ner till Monica Zetterlunds park, där Svensk Marktjänst klippte häckarna, jag hade tänkt mig en stunds vila på en bänk där, men häcksågarnas ljud fick mig att vandra vidare. Den här sköna augustidagen gick jag vidare bort till Ellen Keys park vid Birger Jarlsgatan. I våras blommade träden vackert i parken som nyligen renoverats och jag tänkte då att nu äntligen blir det ordning i den här parken, som har varit lite stökig på flera sätt.
Jag vet inte vilket trädgårdsföretag som sköter Ellen Keys park, men nog borde de skärpa till sig en aning. Gräset på den nyanlagda gräsmattan var alldeles för högt och runt om i parken låg drivor av lindarnas fröskidor. Jag förstår mycket väl att det är ett hårt slitage på innerstadens parker och att det inte är möjligt med daglig skötsel, men vi befinner oss fortfarande i turisttider och vi vill vara stolta över vår stad? Det här en mycket fin park mitt bland Östermalms bebyggelse och jag såg att flera satt på bänkar för en stunds vila och för att njuta av lite grönska. Invid parken ligger Ellen Bistro & Café, där jag drack kaffe, utan kanelbulle!
Jag minns i slutet av 90-talet då vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice skötte alla kulturhusträdgårdar på bland annat Södermalm. Det var många små och stora gårdar som skulle hållas snygga och vi skötte dem på ett mycket bra sätt. 1996 blev det omräkning av alla dessa områden som vi haft underhållet på i många år. Då intresserade sig Svenska Bostäder, som förvaltar kulturhusen, enbart på ekonomin. Trädgårdsföretaget Vivaldi hade möjlighet att lägga sig väldigt lågt i pris, för att kunna ta över områdena och det lyckades. Kvalitet och erfarenhet var tydligen inte längre viktigt. Jag anar att det går till på samma sätt vid upphandlingar om stadens parksskötsel och om så är fallet så är för sorgligt! Men jag kan såklart ha fel!
Det som fick mig att ta fram kameran i den här parken var när en glad hund badade i fontänen där Ellen Key står och när en man på en bänk spelade gitarr för parkbesökarna. Jag är verkligen inte den som brukar klaga, utan hyllar oftast Stockholms vackra parker och trädgårdar här på bloggen, men ibland kan jag inte låta bli att skriva ner min besvikelse.
Lite närmare in mot Stureplan ligger Erikbergsparken som är allra vackrast på våren, när den branta slänten fylls av Scilla upp mot Eriksbergsgatan, men det är fint nu också med fontänerna i dammen och utsikten bort mot Tegnérgatan. I urnorna växte gaura och chokladblommor. Idag svämmade dammen över och det rann vatten ut på gångarna. Min nya app ´´Tyck till´´ som Stockholms stad skapat för att man ska kunna skicka in klagomål eller om man vill felanmäla något, kom till pass igen och jag kände mig plötsligt som en parkvakt.
Ibland kan jag känna mig en aning stressad och orolig i vår hetsiga huvudstad, jag är ju trots allt född i en idyllisk småstad i Roslagen på 50-talet. Men idag när jag vek av från Tegnérgatan in på Luntmakargatan, var det som om all storstadsstress plötsligt rann av mig. Vad är det Luntmakargatan gör med mig? Det var likadant förra året när jag vandrade här. Gatan är ju egentligen ganska tråkig, nästan helt utan butiker och grönska. Inte några direkt vackra byggnader heller, även om det finns några. Enstaka små restauranger, mest asiatiska och så Schimmel Pianoskola och Taxi Stockholm. Här råder ett lugn som passar mig och jag tänker att jag vill bo i en storstad, där det inte bor så mycket folk. Några få människor mötte jag när jag sakta promenerade fram och i ett hörn satt en man på marken, vars liv nog inte blivit så som han tänkt sig en gång. När jag gick förbi ropade han på urstockholmska, tjena hur e leget? Jo tack det är bra, är det bra med dig, sa jag. Det kan man aldrig veta, svarade mannen.
När jag kom ut på Odengatan hamnade jag mitt i storstadspulsen igen. Elsparkcyklar for fram på trottoarerna, folk gick med ansiktena i mobiltelefonerna, allt var som vanligt igen och så den aldrig sinande biltrafiken. På Gustav Vasa kyrkogård var det sommarcafé och folk satt i grönskan och fikade, det var säsongsavslutning och alla fick gratis bärpaj såg jag på en anslagstavla. Hedvig Eleonora kyrka vid Östermalmstorg hade också sommarcafé, är det en ny idé från Svenska kyrkan, eller har det funnits förr?
Jag hade tänkt ta tunnelbanan från Odenplan tillbaka hem, men kände fortfarande ett skönt vandrarlugn, så jag fortsatte mot Sankt Eriksplan, via Vasaparken där jag köpte en mjukglass och satte mig i skuggan med utsikt över hela parken. Allt var stilla och en polisbil rullade sakta förbi på parkvägen nedanför. Senare läste jag att det hade varit polisjakt efter två män som planerat ett grovt rån och som greps i Vasaparken. Jag hade inte sett någon jakt där jag satt med min mjukglass. Men det är väl som vanligt, att jag blundar för det onda och jobbiga och aktar mig även noga för att hamna i konflikter…
16 augusti - fredag
Jag läste i tidningen Stockholm direkt att Brunkebergstorg inte blev så levande som det var tänkt efter den stora förvandlingen. En ny entré till Gallerian, lyxiga hotell och takkrogar gör väl inte ett torg mer levande.
Jag tror att Brunkebergstorg även i framtiden kommer att bli en ganska själlös baksida.
17 augusti – lördag
I många år har jag tänkt vandra runt Lötsjön, som tillhör Sundbyberg och Råstasjön som ligger i Solna, där en vacker parkväg på 5 kilometer går runt sjöarna som ligger nästan intill varandra, men det har inte blivit av, förrän idag. Lexus, min dotter och jag mötte Josefine som bor i området och började sedan vandringen vid Lötsjön, som är en liten grund och näringsrik sjö med ett rikt fågelliv. Vi tog en tidig fikapaus vid Café Gröna Stugan, innan vi fortsatte längs stranden där fackelblomster och ligularia nu blommade vid strandkanten och stora bestånd av näckrosor i sjön. Runt båda de här sjöarna finns ett fint parklandskap och vid Lötsjön är det den kända landskapsarkitekten Sven A. Hermelin som ritat parkanläggningen, som anlades under åren 1947-1962. Han har även skapat Marabouparken i Sundbyberg och Rottneros Park i Sunne.
Sundbyberg och Solna är tätbebyggda orter i närheten av Stockholm och jag blev förvånad över detta stora lummiga grönområde som sparats runt sjöarna. Jag uppskattade att man knappt såg någon nyare bebyggelse under vandringen, mer än några höga hus som syntes över trädtopparna här och där. Borta vid Råstasjön som är ett naturreservat, blev dock kontrasten stor när vyn i öster, där nya Arenastaden med Friends arena och butiksgallerian Mall of Scandinavia, plötsligt dök upp, men det störde faktiskt inte så mycket. Längs Sjövägen på sydsidan av Råstasjön låg fina villor och det var verkligen en idyllisk miljö runt båda dessa sjöar.
Råstasjön är liksom Lötsjön en känd och mycket näringsrik fågelsjö och här finns viktiga naturvärden med fåglar som duvhök, gröngöling, spillkråka, ängspiplärka och buskskvätta. Här häckar även många par av näktergal. En stor del av Isbladskärrets hägrar på Djurgården, övervintrar här vid sjön. I sjön finns mört, abborre, gädda, sutare och ruda.
Det var en mycket skön vandring som vi avslutade uppe i Filmstaden vid Råsunda, där vi åt våfflor vid Portvaktsstugans våffelkafé. Vandringen runt sjöarna och Råsunda Filmstad, var två platser som jag länge tänkte besöka och som jag idag äntligen fick tillfälle att se. Även Filmstaden blev en positiv överraskning för mig, där man sparat äldre byggnader från SF:s film gamla filmstudioanläggningar. 400 svenska långfilmer och serier har spelats in här i Sveriges Hollywood och jag drabbades av en underbar svensk-svartvit-film-nostalgi och blev sugen att se filmer från 1940-50 talet igen, helst inne på biografen som finns här på området. Filmstaden byggdes 1920 och 1969 lämnade Svensk filmindustri området, men från 2008 är de tillbaka med huvudkontor och biograf. Idag finns här restauranger och caféer och ett nytt bostadsområde har byggts intill, med fina hus som passar mycket bra in i miljön. Gatorna har namn som Greta Garbos väg, Edvin Adolphsons väg och Ingrid Bergmans väg.
18 augusti – söndag
Det som tidigare år kallas världens längsta bokbord på Drottninggatan, har i år lyfts ur kulturveckans program och står nu för sig själva. Jag tror inte att det längre kan kallas för världens längsta, eftersom det var färre bord och böcker än tidigare. Men bland lådorna hittade jag trots allt Kondisboken – klassiska svenska kaféer och konditorier, vilken kändes ganska självklar i min boksamling! Sedan blev jag mycket glad åt en helt ny bok av Rikard Larsson som heter Mariaberget – en pärla i Stockholms stadssiluett och den kommer jag att dyka in i direkt!
Innan jag åkte hemåt, vandrade jag bort till korsningen Birger Jarlsgatan-Rådmansgatan. Jag hade läst om ett ovanligt träd i huvudstaden, som planterades där 2011 och trädet var då 15 år gammalt. Här gick jag förbi senast i torsdags, utan att ha en tanke på att en Japansk zelkova fanns utanför Wallenstams stora byggnad. Var det inte det huset man såg i vinjetten till TV-serien Varuhuset en gång i tiden? Trädets krona är rund och väldigt kompakt och jag vet inte om jag tycker att det är så vackert, men det är alltid spännande med nya trädsorter i vår huvudstad.
Sommarblommor i Sverige 2019
Vecka 32, 2019 - Regn i Stockholm
Åskan mullrade i söder när jag vaknade och himlen över Kungsholmen var dramatiskt orange just innan de mörka molnen, åskan och regnet drog in över stan.
7 augusti - onsdag
Vaknade på natten av ett dovt mullrande åskväder och regnet föll utanför det öppna sovrumsfönstret. Det lät som om det värsta vädret höll till ute till havs. Så länge inte blixtrar slår ner och skapar bränder, tycker jag att det är ganska trivsamt med ett åskväder...
Min fotoassistent Lexus och jag fotograferade Södra Djurgårdens sommarblommor till ett blogginlägg och vi brottades med ett besvärligt starkt solsken, men gladdes även åt några lite molnigare perioder. Vid Rosendals slott satt vi länge och väntade in ett bra fotoljus och assistenten hade bra tålamod! På den delen av Djurgården där det är som mest med folk, det vill säga Djurgårdsvägen vid Nordiska museet och fram till Grönan och Skansen, var det omöjligt att hitta en parkeringsplats, så fotograferingen där fick vänta. I vanliga fall brukar vi vandra här, men idag var vi tvungna att ha med bilen.
Ulf Lundell Instagramar nu under sin sommarturné över landet och idag visade han en bild på en buddleja som var fylld av fjärilar, bland annat nässelfjärilar. Jag har aldrig tidigare kommenterat på hans sida, men nu skrev jag ´´Nässelfjärilparty på buddlejan´´. Kort därefter kom hans svar ´´Fjärilsbuske och amiraler''. Den märkliga konversationen fortsatte med att jag svarade ´´Fjärilsbuske heter buddleja på latin och visst är det väl nässelfjärilar högst upp på bilden´´. Där slutade min kontakt med Ulf Lundell! Man ska nog akta sig för att tillrättavisa den mannen...
Djurgårdsförvaltningens sommarblommor 2019
Antirrhinum majus 'Photo Mac orange' - Lejongap
Bidens 'Yellow Pearl'
Cosmos 'Chocolate' - Chokladblomma
Craspedia globosa 'Goldstick'
Cuelus x copa copper - Palettblad
Dahlia XXL Taxco
Impatiens 'New Guinea Timor' - Flitiga Lisa
Lobelia 'Chocolade Truffle'
Pennisetum setaceum rubrum - Fjäderborstgräs
Rudbeckia 'Autumn Colors'
Tagetes gold coins yellow
Tagetes tangerine 'Disco Red'
Tagetes tenuifolia 'Solena Vanilla'
Verbena bonariensis
Verbena vectura blue
Zinnia 'Queen Lime Orange'
Dammplanteringen
Antirrhinum majus 'Rocket White' - Lejongap
Celosia spicata 'Flamingo Feather' - Amarant
Dahlia gallery 'Art Nouveau'
Gaura lindheimen 'Sparkle White'
Helianthus annus 'MS Mars'
Pennisetum 'White Lancer' - Gräs
Penstemon digitalis 'Dark Tower'
Salvia evelution
Salvia greggii 'Day Glow'
Verbena bonariensis
Buddleja summerbird
Coleus x blunei 'Malibu'
Gaura lindheimen 'Sparkle White'
Helichrysum stoechas 'Silverballs'
Heliotropium arborescens 'Nautilus'
Petunia pegasus 'Blue Splash'
Rudbeckia hirta 'Cappuccino
Salvia strata
Verbena lollipop
Verbena rigida 'Palaris '
Verbena regida 'Venosa'
Lejonslätten
Skansen
Vecka 31, 2019 - Ljus och mörker, glädje och sorg
