Site Meter

En lugn skön vecka på Gotland

Trädgårdskatten i Visby botaniska

   En av Sveriges största plataner och en sibiriskt korkträd i botan

   Murgrönan tar över

   Underbara Lybska gränd där jag bott så många gånger.

   Vi åt en mycket god middag på Gamla Masters


   Murgröna i botaniska


   Mysiga Hedbergs Bok & Musikcafé i Visby

   Ljugarns lugn i september.

   Gamla Apotekshuset på Strandgatan i kvällssolen.

   En septemberdag i Visby går mot sitt slut.

I ett lånat torp på Kinnekulle

 
I augusti 2012, mitt i den arbetsamma perioden med att skriva boken ´´Stockholms gröna rum´´, fick jag låna Sanna och Stefans Åhs underbart vackra hus och trädgård på Kinnekulle i fyra dagar. Jag hade gården för mig själv då ägarna befann sig i Stockholm för att jobba. Det var underbart skönt att få byta miljö och komma ner till vackra Kinnekulle där jag kunde kombinera skrivandet med vila. Ett stort tack till dessa underbara människor och jag lovar att en dag komma ner och se när ramslöken blommar på munkängarna! Här nedan finns dagboken från besöket.
 
 
Dag 1
 
Jag anlände till Kinnekulle söndag eftermiddag och välkomnades av en klarblå himmel och det vackra Kinnekullelandskapet. Huset som jag fått låna av Sanna och Stefan var ett helt perfekt ställe att bo på och jag är så evigt tacksam att jag fått låna det här pardiset. De vita väggarna, den gamla kakelugnen, järnspisen i köket och de vackra fönstren ger mig ro och jag slipper bli yr av mönstrade väggar i olika färger. Det helt enkelt ett vänligt hus, precis som Sanna sa. Jag trivs oerhört bra och skulle jag någon gång köpa ett hus igen, så skulle det se ut så här. 
Kvällssolen värmde länge igår och jag satt ute och läste i lugnet. Ibland kom tåget nere i bokskogen och dunkade lite hemtrevligt förbi. Den här första dagen på Kullen begav jag mig ut på vandring och gick genom Västerplana storäng bort mot Blombergs hamn. Man vandrar i en ädellövskog med ekar, lindar, almar mm. och jag kan tänka mig att floran här är vacker under vår och försommar.  På flera håll porlade det och brusade det från vatten som var på väg uppifrån Kullen ner mot Vänern. Eftersom jag har en släng av koskräck så blev jag lite darrig när jag vandrade förbi ett gäng som låg och vilade på en äng. En stor svart ko reste på sig och stirrade på mig och jag bara väntade på att den skulle komma rusande mot mig. Korusning var inget jag ville vara med om så jag ökade stegen och kom till slut i säkerhet... 
 
Jag satt en stund och såg ut över Vänern nere vi Blombergs hamn och det här är verkligen ett innanhav. En segelbåt tuffade ut från hamnen och det verkade som om paret i båten hade haft en alldeles för lång semester tillsammans...! På vägen hem fotade jag vilda vägkantsblommor. Utefter de små vägarna är grönskan mjukt lummig och jag förundras över hur mycket alm som fortfarande växer efter vägarna. Väl hemma tog jag bilen bort till Hällekis för att handla livsmedel och resten av dagen blev det arbete. Jag är fortfarande lite ovan med den kolsvarta natten och den totala tystnaden, det enda jag hör är mina egna andetag. Det är skönt...men ovant.  
 
Fikabesök hos Hannu!
 
 
Dag 2
 
Frukost på trappan. Lite kylig, men vacker morgon. Morgonskriver några timmar. Dusch. Riggar inför cykelturen. Trampar iväg i mjuk, vänlig och vacker natur, helt utan granskogar. Njuter, trampar, visslar och nynnar. Den här vägen är fantastisk. Fotograferar och cyklar samtidigt. Vinglar något. Passerar gamla vackra gårdar. Fotograferar vattenfall. Besöker Råbäcks hamn. Fikar hos Hannu. Äter en av de godaste mackor jag smakat. Tycker oerhört mycket om Hannus perennplanteringar. Står inför ett stenbrott. Ett onödigt besök vid Hällekis säteri. Återvänder ´´hem´´. En underbar dag och jag tycker att tiden går för fort. Längst in i ett hörn i gäststugan fick jag uppkoppling att lägga ut det här inlägget och jag störs inte det minsta. Skulle behöva vara här i en månad. Under dag 3 kommer jag att besöka Lidköping. 
 
 
Dag 3
 
Kinnekulleväder brukar Hannu prata om och det var väl det jag vaknade till i morse då himlen var klarblå. Efter några timmars sedvanligt morgonskrivande åkte jag iväg för att leta rätt på ett vattenfall som Sanna och Stefan tipsat om. Ännu en gång gick jag i en kohage. Det var 1,4 km fram till fallet och som tur var så syntes inte en enda ko. Men det här var inte vilken kostig som helst. Jag vandrade på en pilgrimsstig från Medeltiden som går mellan Husarby och Forshem och utefter stigen finns tolv meditationsplatser. När jag närmade mig Martorpsfallen så hördes bruset från vattnet som i olika etager forsade ner i en dalgång. Det var en mycket spännande plats och med det vackert fallande vattnet blev en fin morgonstund. 
Annars kände jag mig aningen stressad av mitt skrivaruppdrag idag och trots besök i utsiktstornet vid Högkullen och ett besök i Lidköping, så kändes det inte på topp idag. Jag återvände till min vackra boplats och jag försökte skriva, men det kändes bara trögt. Jag tog 307:an och drog bort mot Munkängarna som så många pratat om och jag hade egentligen ingen aning om hur det skulle se ut. 307:an parkerades och jag hittade en öppning in i en mörk skog. 
När jag kom in i skogen blev jag stående en lång stund innan jag kunde fortsätta. Det här är en sagoskog. Det kändes som om jag hamnat i Sherwoodskogen och väntade mig se Robin Hood vilken sekund som helst. De höga ekarna, almarna, lindarna och askarna sträckte sig högt mot himlen för att nå ljuset. Solljuset letade sig ner mot den mörka marken som var helt täckt av ramslök och nu förstår jag varför Hannu pratar om denna ramslök vid Munkängarna. Jag kände att jag måste se när allt detta blommor någon vår framöver. Så långt man kunde se var det ramslök och jag försökte föreställa mig när marken här var vit av blommor. 
Den här pausen gjorde att jag fick ny energi och med skogskänslan kvar åkte jag tillbaka till huset med bra tankar.  
 
Martorpsfallen
 
 
Dag 4
 
Sista dagen på Kullen. I morgon åker jag hem till Stockholm. Det blev en förmiddag hemma på tomten. Läste. Skrev. Kinnekulleväder idag också. 
Eftersom jag inte kände för långkok idag så tänkte jag äta ute och jag begav mig upp till Kinnekullegården varifrån man har utsikt över Vänern. Jag fick dock ingen plats ute på terrassen. Åt köttbullar och det här stället med det fantastiska läget kändes lite konstigt. Som en sjukhusrestaurang eller så. Men köttbullarna var goda. Köpte vykort i Hällekis...! Reflekterade vilket underbart tempo folk har här. Den vänliga kvinnan i kassan tog sig verkligen tid att prata med alla sina stamkunder. Det tog sin tid, men jag hade inte bråttom och tyckte att det var charmigt. 
Sedan besökte jag en sådan där plats som stannar i den varmaste delen av hjärtat. I Örnekulla känns det som om man hamnat på Öland. Kinnekulle har verkligen flera vackra naturtyper och de här hedarna och alvaren var mycket vackra med alla gamla stenmurar. På våren och under försommar blommar här orkidéer, som på Ölands alvar och jag kan förställa mig hur vackert det är här då. 
I morgon förmiddag lämnar jag som sagt den här underbara platsen där jag verkligen kommit ner i varv och skulle lätt ha kunnat stanna några veckor till. Men nu väntar arbete i tre veckor...innan jag åker till Gotland. Jag brukar alltid säga att det finns tre platser i Sverige som jag älskar över allt annat. Gotland, Österlen och de yttersta skären i Roslagens skärgård. Nu har jag fyra sådana platser. Jag kommer att återvända hit på ett eller annat sätt och längtar redan till ramslöken börjar blomma nästa år. 
På vägen hem i morgon ska jag stanna och se hur Örebrostadspark ser ut i år. De är ju svenska mästare på sommarblommor och det skabli spännande att se årets tema. 
Engsholms slottspark väntar nu och jag kommer att fortsätta att fara runt i Stockholms parker och trädgårdar för att fotografera. 
Ännu en gång ett jättestort tack till Sanna och Stefan som har låtit mig bo på den vackra och helt perfekta platsen om man vill vila och njuta av vacker natur.  

Sköna Värmland

Fryken

Min föreställning om att Värmland var ett landskap fyllt av granskog har jag nu lämnat bakom mig. Visst förstår jag att stora delar av landskapet verkligen innehåller stora granskogar, men den delen av Värmland som vi vistades på visade på många ställen upp bländande vacker natur. Som när vi kom till Mangskog som låg så vackert vid sjön Mangen och längs de mindre vägarna var det lika idylliskt vackert på många håll. När vi var på väg hemåt åkte vi på en fantastiskt vacker vägsträcka och passerade där Edebo, jag minns inte vad vägen hette.

Sunne var en ort som jag sent kommer att glömma. Det var som om man upplevde två olika tidsperioder samtidigt där. Mitt i allt det vanligt moderna så fanns det kvar någon slags raggarkultur med stora, ofta rostiga amerikanare som sakta gled fram längs huvudgatan med dunkande hög musik från stereon. Nu var det fredagseftermiddag och jag antar att de förfestade med lite crusing bland de övriga helghandlande Sunneborna.
Det var en skön atmosfär överallt och vi åt sallad på en fräsch restaurang och mitt i byn låg Hasses handelsträdgård.

Att orten upplevt något av en storhetstid tidigare kunde man se på de stora vackra träbyggnaderna som låg lite här och där och kyrkan i nygotisk stil högt där uppe på höjden var stor och mäktig. Vid vårt besök i Sunne låg temperaturen just under trettio grader och det kanske var en av anledningarna till att tempot kändes så långsamt, eller det kanske alltid går lite långsammare här i Sagolika Sunne som ortens slogan är.

Kvällen på bryggan vid Frykenstrand där vi bodde första natten är något att spara i minnet och ta fram när snöstormarna yr i vinter. Vi besökte också Selma Lagerlöfs Mårbacka där fruktträdgården stod i blom och där pelargonerna på caféborden inte hette Mårbacka...!?
Sista natten bodde vi vid vackra Hennickehammars herrgård och vi fick ett rum i Bäckgården där vattnet brusade från ett fall utanför och där middagen var mer än god och där vattnet låg mörkt och stilla under kvällsvandringen.

Det blir helt klart fler besök i Värmland framöver. Mangskog, Sunne. Fryken och Hennikehammar...vi ses igen!


Sunne



Samlingsplatsen som senare på kvällen säkert var fylld av raggarna med alla sina bilar.


Den här ´´skönheten´´ stod parkerad på huvudgatan och jag önskar att jag senare fått fram kameran då samma bil kommer glidande med en ung ljushårig tjej bakom ratten och ur högtalarna hördes...ABBA!



Hennickehammars herrgård.


Bäckgården.






Randomresa 2012 - Resan gick till Mangskog

Så här i efterhand måste jag nog erkänna att förra årets slumpmässiga semestermål Gonäs inte var någon direkt skönhetsupplevelse även om vistelsen var både kul och spännande.
När vi nu närmade oss årets resmål Mangskog i Värmland så förstod jag att det skulle bli annorlunda. Trakterna runt sjön Mangen var vackra och när 307:an rullade in mot Mangskog så låg sjön spegelblank och det var värmerekord i Sverige just i det här området i Värmland. Nästan trettio grader visade termometern och inte en vindpust märktes, vilket gjorde att det kändes som att befinna sig utomlands, långt söderut. Mangskog är en ort med ca 500 invånare som ligger i Arvika kommun. Här finns ICA-butik, byggmarknad och en liten handelsträdgård.

Värmen var tryckande och vi började med ett besök vid kyrkan innan vi åkte bort mot ICA-butiken som visade sig vara ett sådant där litet varuhus som ofta lanthandlar är. Här fanns det mesta man behöver och butiken är ju också ombud för Systembolaget. Vi handlade frukt och Wermlandstidningen och pratade en stund med expediten. Jag berättade varför vi hamnat just här i Mangskog och expediten sa att hon rös vid tanken att just hennes lilla by i Värmland, bland alla ställen i Sverige, hade blivit mitt slumpmässigt utvalda resmål.

Det kom in en kund i butiken och just när hon stod vid kassan för att betala varorna så ringde det på butikens telefon och det var någon som sökte...kunden. Jag försökte tänka mig tanken att någon ringde till ICA-butiken på Alviks torg och ville ha tag i mig.
De båda kvinnorna berättade sedan att vi borde åka den vackra vägen runt Mangen där en gång Gustav Fröding vandrat på 1880-talet när han en kort tid bodde i Mangskog och där han bl.a. skrev ´´Det var dans bort i vägen´´. Vägsträckan var verkligen vacker och att sjön låg helt stilla gjorde att det blev lite av magi den här fredagen i slutet av maj, i Mangskog.
Vi besökte handelsträdgården Gylterudsviken innan vi lämnade vackra Mangskog och det kändes fint att pennspetsen hamnade just här när jag med slutna ögon pekade ut årets resmål. Undrar just var jag hamnar nästa år...















Bland bergen på Mallorca


Deia.

Vi hyrde en Fiat Punto och begav oss upp i bergen och av någon anledning så valde jag (mot min reseledares vilja) den allra längsta bergvägen längs hela Mallorcas västra kust. Det är bättre att gena genom ön och komma ut lite längre norrut så att man får en lagom sträcka att klättra med bilen.
Det blev alltså en mycket lång och långsam klättring upp och ner i de höga bergen på smala serpentinvägar som nästan slår knut på sig själva och nu snackar vi om rejäla berg där man ibland kör genom molnen.

Vägen var mycket vacker och även om jag var tvungen att hålla full fokus på vägen och den mötande trafiken så sneglade jag ut över de fantastiska vyerna med höga berg och hav. Vi passerade vackra orter som Banyalbufar och Valdemossa som tyvärr var fylld av turister just nu när vi hade tänkt äta lunch. Tyska turister från tolv bussar hade lagt beslag på den vackra lilla staden så vi fortsatte mot Deia som måste vara öns allra vackraste plats. Där stannade vi och åt vår lunch och vi väntade oss att se Michael Douglas och Zeta komma vandrade förbi på gatan...
De bor strax utanför den lilla staden, den stad där olika konstnärer har haft sin hemort sedan 1920-talet och på lyxhotellet La Residencia brukar det drälla av världskändisar. På den här vackra orten ser man inga lyxiga hus utan allt är bara så vackert med de låga husen som i den centrala byn nästan klättrar på varandra, med terrassodlingarna och de höga skyddande bergen runt omkring.

Vi fortsatte mot vårt nästa stopp som skulle bli den vackra stranden mellan de höga bergen vid Torrent de Pareis. Skylten vid avtagsvägen visade att det var 12 km ner till stranden och hade vägarna hittills varit krokiga och branta så slog den här vägen allt annat. Här gällde det att verkligen hålla ögonen på vägen och inte bry sig om den storslagna utsikten. Det var oerhört brant och skyddsräcken fanns bara lite här och där.
Den här söndagen var också vägarna fulla av cyklister som kämpade upp och ner för dessa enorma branter, vilket gjorde att man behövde göra en del mer eller mindre riskfyllda omkörningar. Det var kul och häftigt med den här klättringen men jag var faktiskt ganska nöjd när jag kom ner på marken senare under resan.

Nere vid stranden vandrade vi ut till den berömda platsen där höga berg möter strand och hav. Eftersom min kamera hade gått sönder dagen innan då vi såg fotbollsmatchen (där Barcelona vann med 2-0 över Mallorca) så var det min dotter som fick stå för bilderna den här dagen, vilket hon gjorde med den äran. Själv stod jag där med min iphonekamera och försökte fånga allt detta vackra. Det måste ha sett rätt löjligt ut!
Vårt sista mål på den här bilresan var de höga bergen i norra delen av ön och vid Cap de Formentor klättrade vi upp med vår Fiat till den berömda utsiktsplatsen varifrån det var en bedårande vacker utsikt.
Resan hem till Palma gick genom en spikrak väg mitt i ön, vilken gick aningen snabbare än den kustväg som tagit oss större delen av dagen att köra.

All planering inför den här dagen och för hela vår resa har min dotter gjort på ett mycket bra sätt. Vi har på kort tid sett fantastiska platser och allt har fungerat perfekt. Stort tack till min personliga reseledare!

Den enda missen denna dag var när vi körde brant uppåt på en av serpentinvägarna och i en sväng såg vi en get som stod med frambenen uppe i en buske och åt av bladen, bakom denna get öppnade sig ett fantastiskt landskap med de höga bergen.
Där är årets bild, sa dottern, men det fanns inte någon plats att köra av på så jag stannande mitt i vägen, lånade dotterns kamera och böjde mig ut från fönstret och tog bilden, snabbt iväg igen eftersom jag hade bilar efter mig. Nu visade det sig att jag tryckt på fel knapp på den kamera som jag inte är van vid. Det blev alltså inte någon årets bild och jag undrar om min dotter någonsin kommer att glömma den missen...


Sa Granja





En av alla dessa underbara olivlundar.



Deia.

Torrent de Pareis.

Torrent de Pareis.

Torrent de Pareis.

Torrent de Pareis.

Torrent de Pareis.





Cap de Formentor.

Cap de Formentor.

Cap de Formentor.


Cap de Formentor.


Palma de Mallorca i mars



Den allra första svenska charterresan gick 1955 till Mallorca och den vackra ön i Medelhavet har sedan dess varit ett mycket populärt resemål. Ön har idag 860 000 invånare varav 370 000 bor i Palma. Här landade vi fredagen den 23 mars och bussen tog oss till hotell HM Jaime III, ett namn som var omöjligt att uttala när vi senare skulle tala om för taxichaufförer vart vi skulle. Jag försökte med en amerikansk version en gång, men det är det spanska che-ljud som gäller. Hotellet ligger mycket bra i centrala Palma och på alla nio våningar hänger spännande konst i korridorerna.

Jag blev mycket förtjust i den gamla delen av stan där de trånga gränderna ofta mynnade ut i lugna och vackra torg där man kunde ta sitt kaffe vid något café. De flesta av de gamla husen var i gott skick men som tur var hittade jag även en del ruffiga gamla fasader som jag är så svag för.
Vid ett av torgen satt vi en dag och drack gott kaffe och när vi bestämde oss för att gå vidare så gick vi över till andra sidan torget där det fanns en gammal kyrka. Där på kyrktrappan kom plötsligt cafébiträdet springande och såg en aning irriterad ut och då gick det upp för oss att vi inte betalat notan. Hemma är man ju van att betala när man beställer sitt kaffe. Jag bad om ursäkt och förklarade att vi helt enkelt glömt...att det inte alls var ett försök till en springnota.

Som vanligt blir man förvånad över den bristande serviceandan man har här i Spanien och även i Italien. Det känns som om man ska vara glad att man över huvud taget få sitta på deras caféer, bo på deras hotell eller köpa sina biljetter till en katedral eller till en busstur. De verkar tycka att de är artister som man ska se upp till och nästan vara lite rädda för och varje gång som jag träffar på en otrevlig serviceperson i dessa länder så tänker jag på hur fantastiskt våra gäster på Engsholms slott blir behandlade av vår fantastiska personal.

Hur som helst så vandrade vi mycket i gamla Palma och en dag hittade min dotter en ny favoritbutik för smycken och där köpte jag födelsedagspresenten till henne. Lika lycklig som hon blev av denna butik, lika lycklig blev jag när vi tio minuter senare kom fram till där ett gammalt olivträd stod mitt på torget Placa de Cort. Det blev kärlek vid första ögonkastet och jag kunde knappt lämna min nyfunna vän. Det sägs vara runt tusen år gammalt och jag tvivlar inte på de uppgifterna (se bilderna här nedan).
Den här tiden på året var det inte så mycket turister på Mallorca och de som var här var mestadels pensionärer.
















Verbena


Plataner fanns längs de flesta stora gator och var det helt dominerande gatuträdet i Palma.






Palmas ´La Rambla´ med alla dessa blomsterförsäljare.


Trädgården vid Banys Árabs är en stilla och vacker plats som känns och är mycket gammal.








Det här olivträdet sägs vara runt tusen år gammalt och finns på torget Placa de Cort.






Inne i katedralen fylldes golvet av fäger när solens strålar träffade det gotiska rosettfönstret högt uppe i kyrkans gavel.


En vårdag i London

Oxford Street


Liverpool Street. Den märkliga byggnaden kallas "The gherkin" av de flesta Londonbor, byggt av Skanska.

Den årliga och vårliga fotbolls/natur/trädgårds/shopping-resa som min dotter och jag gör började den här gången med en dag i London. De flesta talar så gott om den här stora staden som ligger endast ett par timmars flygresa från Arlanda och jag vet flera som ofta återvänder hit. Vi kom dit en torsdagsförmiddag den 22 mars och började med att leta upp Tune hotel vid Liverpool Street där vi skulle övernatta. Ett enkelt och helt nybyggt och fräscht hotell där allt nödvändigt fanns.

Efter att ha lämnat vårt bagage så kastade vi oss ut i Londons myller där vi vandrade runt bland lunchande affärsmän som stod överallt med en macka eller någon slags mat i en påse och med en öl i handen. Tower Bridge var både vacker och mäktig och i den lilla vackra trädgården vid St Dunstan blommade magnolior och kamelior. Även här inne i den lilla trädgården satt propra affärsmän på bänkar och åt sin lunch. Vi vandrade bort mot St Paul´s cathedral där vi besökte ett köpcenter och vidare till Oxford Street där det kändes väldigt mycket London med de röda dubbeldäckade bussarna och de märkliga taxibilarna.
Vi använde tunnelbanan ganska flitigt den här halva dagen som vi hade i London och när vi väl lärt oss åt vilket håll tågen gick så funkade det ganska bra.

Det sägs att tempot i London är lugnare än i Stockholm men det håller jag inte med om. Det kändes tvärtom väldigt hetsigt både på trottoarer och på gatorna, men vi hamnade väl mitt i lunchrusningen kanske.
Vi hade alltså en halv dag på oss att utforska EU:s största stad som har åtta miljoner invånare, men trots den korta tiden så hann vi se ganska mycket och när dottern besökte Harrods så drällde jag omkring i de närliggande kvarteren och hittade bl.a. en plats som hette Hans place.
Vi tog oss sedan bort mot Kensington där parken var alldeles för stor för att vi skulle hinna se, så vi vandrade en stund på Portobello Road i stället och nu började fötter och knän bli trötta efter allt vandrande så vi tog tunnelbanan tillbaka Liverpool Station och laddade på hotellet för morgondagens resa till Mallorca.

Jag ska inte recensera London på något sätt efter vårt korta besök men jag fick ingen direkt känsla för staden även om många platser var vackra eller spännande och jag tror nog att varken dottern eller jag blir några flitiga Londonbesökare framöver. Vi hann inte se några trädgårdar direkt och självklart så missade vi säkert en massa spännande platser, men det var trots allt intressant att se staden.
Mat? Jodå, vi åt mat i London också och den var inte så god...




Det här fantastiska magnoliaträdet finns på Piccadilly Street.



St Paul´s Cathedral



Tower Bridge


St Dunstan





Lunchande gentlemen.

Portobello road.

Kensington gardens.

Dottern hittade ett kvarter i närheten av vårt hotell där det fanns mycket spännande street art.





Bilderna i det här inlägget kommer både från min och min dotters kameror...de flesta från hennes!



RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails