17 september – måndag

Brommaveckan inleddes med nattligt regn.

På morgonen läste jag en insändare i Östermalmsnytt om fåren på Djurgården, hur de skitar ner något fruktansvärt. Personen som skrev insändarbrevet jämförde med hundägarna, som med bajspåsar lydigt plockar upp efter sina hundar och samtidigt går hundratals får och skitar ner parkmarkerna och alla tycker att det är så mysigt. Jag har aldrig tänkt på det här problemet, utan bara tyckt att det ser trevligt ut med alla betande får. Något att fundera på…

Jag tog 6:ans buss från Odenplan ut till Norra Djurgårdsstaden, där bygget fortsätter längs Husarviken ut mot Lilla Värtan. I år har ännu några gårdar blivit färdiga och det är alltid lika spännande att se trädgårdsanläggningarna och vilka växter som använts. Idag kände jag mig mer positiv än under tidigare besök i Norra Djurgårdsstaden. Här satsas det oerhört mycket på växter, både längs gatorna, på torgen och inne på gårdarna i den här nya stadsdelen. Spännande växter har använts, både vad gäller träd, buskar och perenner och inne på många gårdar har man ofta planterat på ett ganska fritt och lekfullt sätt, inte alls så strikt och grupperat som det brukar vara vid nyanläggningar. 

Längs gatorna finns nyplanterade ekar och björkar och många nya sorter som inte är så vanliga som gatuträd. Jag vet inte att jag sett en enda lind här, trädet som växer längs nästan alla gator i innerstaden. Det känns mycket bra och jag måste komma ihåg att åka ut hit i vår när träden blommar. Jag återkommer med vad det är för träd som använts, i ett blogginlägg framöver. Jag tyckte till och med att många av husen hade en ganska kul arkitektur idag. Kanske att jag bara var på ett ovanligt bra humör den här dagen? Riktigt gott kaffe drack jag på Creperie Blanche  som ligger i hörnet Jaktgatan-Fågelhundsgatan.

När jag på hemvägen landade på Odenplan vandrade jag ut på Norrtullsgatan tills jag kom fram till Borgerskapets gamla enkehus vid nr, 45. Under ett år i slutet av 70-talet bodde jag på Norrtullsgatan 57 och trots det har jag aldrig besökt trädgården eller parken bakom enkehuset. Av en händelse läste jag på Stockholms stads hemsida om hur trädgården i år renoveras och jag blev såklart nyfiken. Så idag var det första gången som jag tittade in här bakom det vackra huset och det var full aktivitet med att slutföra renoveringen med nya murar mm. Nästa år ska jag besöka den här platsen igen. I trädgården finns ett Guttaperkaträd (Eucommia ulmoldes) och två stycken Pagodkorneller (Cornus controversa)

18 september – tisdag

Efter att ha tagit tvärbanan hemifrån Alvik mot Hammarby Sjöstad, gick jag Hammarby Allé fram och tänkte att det nu faktiskt ser ut som en stadsgata, så som var tanken från början. Här finns affärer av alla slag och många restauranger och caféer. Hammarby sjöstad sägs ju vara en utvidgning av Stockholms innerstad, men jag har ändå svårt att se det här området som en del av innerstaden, även om det tillhör Södermalms stadsdelsområde.

Igår besökte jag Norra Djurgårdsstaden som har liknande ambitioner - att bli hopkopplat med innerstaden och området tillhör ju faktiskt stadsdelsområdet Östermalm. Jag tycker inte heller att det här nya området känns som en innerstadsdel. Men nu är ju Norra Djurgårdsstaden långt ifrån färdigt, så vem vet, till sist kanske både Hammarby sjöstad och Norra Djurgårdsstaden ses som delar av Stockholms innerstad.

Det är lite intressant att jämföra de här två områdena. De första husen i Hammarby sjöstad var inflyttningsklara 1994, det var på Tullgårdsgatan och arkitekturen var inspirerad av Norr Mälarstrands hus funkishus. De första husen i Norra Djurgårdsstaden var klara 2012 och det märks att det hänt mycket vad gäller arkitektur och användandet av växter på de här 18 åren. Första gången jag besökte Norra Djurgårdsstaden blev jag nästan chockad av alla märkliga byggnader och det verkades som om olika arkitekter har fått leka med sina idéer fullt ut – utan spärrar. Nu tycker jag att det är ganska kul med alla märkliga fasader både vad gäller form och färg. I Hammarby sjöstad är inte arkitekturen lika vågad.

Längs de stora alléerna i Sjöstan har man traditionellt använt lindar, medan det i Norra Djurgårdsstaden finns mängder av olika trädslag bland annat inhemska sorter som ek och björk, men även mer exotiska inslag som katalpa , korstörne och magnolia. Nu finns där ännu inte några liknande stora allégator som i Sjöstan, där jag förstår att lindar använts eftersom det är ett säkert kort. Det är mer naturligt att ´´chansa´´  med nyare sorter på korta gator, än på långa alléer. Vissa gårdar i Norra Djurgårdsstaden är riktigt fina med mängder av spännande träd, buskar och perenner, som ibland planterats på ett friare sätt och inte så strikt som vanligt är på bostadsgårdar. Gårdarna i Sjöstan är mer traditionellt utformade med mycket häckar av måbär, avenbok och den i mitt tycke hemska lagerhäggen, även om det säkert finns fantasifulla anläggningar på vissa gårdar – jag har inte sett alla. Men det jag älskar med hela Sjöstan är att det har fullkomligt bombats med körsbärsträd, både vid stora Lumatorget, längs mindre gator och inne på gårdarna. Den långa ´´bäcken´´ med gångbroar som går inne bland bostadshusen från Lumaparken ända fram till Hammarby fabriksväg är fantastisk vacker. Längs hela bäcken växer körsbärsträd och jag bara måste komma ihåg att åka ut dit i vår och fotografera.

Nåväl, det här är två spännande områden där det är svindyrt att bo och även om det vore billigt så skulle jag personligen inte passa in i dessa tätbyggda områden, där man kommer väldigt nära sina grannar. Men jag kommer att fortsätta vandra här och se hur växtligheten frodas. I Norra Djurgårdstaden har bygget bara nått halvvägs eller kanske inte ens det och det finns mycket kvar att upptäcka där framöver.

Jag tycker om att åka spårvagn ovan jord, i stället för att ta sig fram i mörka tunnlar med tunnelbanan. På väg från Sjöstan, gick jag av vid Gullmarsplan och tog tunnelbanan till Slussen och gick sedan bort till Krukmakargatan, där jag fotograferade Korstörne som där använts som gatuträd. Vidare in till City för att fota samma sorts träd på Norrlandsgatan vid PK-huset, Korstörne är ett mycket fint gatuträd. Jag passade även på att ta bilder av de 17 Manna-askarna som växer längs Mäster Samuelsgatan och Regeringsgatan, trots att de inte blommar nu – jag får försöka komma ihåg att fota dem i blomning nästa år. Det är mycket spännande med alla nya trädsorter som nu börjat användas allt mer i vår stad.

Vid Sergels torg fick jag en känsla som jag aldrig tidigare fått här på mitt hat-område i Stockholm. Nu när spårvagnarna har börjat gå ända fram till Centralstationen och Klarabergsgatan har blivit bilfri, så har plötsligt den här delen av City blivit ganska ok att vistas på. Det är dock verkligen en miljö som inte alls tilltalar mig, men jämfört med tidigare när det kryllade av bilar här, så var det nästan trevligt idag och nu har även den stora massan av turister äntligen lämnat stan…

Biltrafiken får fortfarande runda fontänen från Sveavägen och ner Hamngatan, men eftersom genomfarten till Klarabergsgatan nu är strypt, är det väldigt lite trafik i området. I varje fall idag. Jag antar att Stefan Sauk hatar omläggningen, eftersom han nu inte kan köra bil här. Själv tycker jag om att nu kunna vistas på platsen, som jag tidigare tyckte mycket illa om och nu behöver jag i varje fall inte ta omvägar när jag ska passera platsen. Planteringen av alla kinesträd utefter Klarabergsgatan på Åhlenssidan, är ju också helt strålande!

Ombyggnaden av Sergelhuset/SEB-huset och två andra fastigheter vid Segels torg och mot Malmskillnadsgatan, kommer säkert också att bidra till att hela den här City-platsen blir trevligare att vistas på. Där ska det nu bland annat bli 32 bostäder, hotell, butiker och en soltrappa ner mot Sveavägen/Hamngatan.

Gamla Stan