Vecka 46, 2018 - ´´En skymt af paradiset´´
12 november – måndag
Jag har fått brev från PRO i Bromma. Bland föreningens många aktiviteter i höst finns bland annat bingo, bridge och sittgympa. Men jag känner mig inte riktigt redo för PRO ännu och jag har ju fullt upp på dagarna ändå!
Besök på vårdcentralen. Antibiotika i 10 dagar mot kattbett i handen. Hon är en nyckfull kompis, vackra Alice på Blockhusudden!
Lämnade tillbaka låneböcker på stadsbiblioteket och letade sedan efter ett kondis eller café. Hittade ett ställe där jag aldrig tidigare varit, trots att jag ofta rör mig i dessa kvarter. På Adolf Fredriks kyrkogata 10 ligger Citykonditoriet tre trappor upp i byggnaden som tidigare hette Fenixpalatset och som invigdes 1912, då som restaurang och nöjeslokal med dans och musik fram till 1940. Idag finns Citykyrkan här och jag tror att konditoriet är kopplat till kyrkan. Jag blev en aning överraskad av den storslagna lokalen, som en guldsmyckad fransk matsal. Se bild. Det här kan man läsa på hemsidan:
Citykonditoriet ligger i en av Stockholms vackraste lokaler! Här bakar vi alla bakverk och allt bröd med en genuin känsla och hög kvalitet i främsta rummet.
Det spelas ingen hög musik som stör utan du välkomnas att äta gott, prata och umgås. Utbudet får dig att tänka på den gamla sortens konditori och det goda bryggkaffet serveras i kopp med fat.
´´Gamla sortens konditori´´ lockade mig in, men jag trivs nog bättre i mindre lokaler än detta stora konditori med väl tilltagen takhöjd. Förr brukade jag sätta betyg på fikaställen i appen Cafékartan, men jag börjar bli trött på att allting nu för tiden ska betygsättas, även om det många gånger är till stor hjälp.
Efter kaffet och ett smetigt wienerbröd - kanelbullarna var slut - var det dags för det obligatoriska besöket i Centralbadets trädgård och trots att klockan bara var tre, började det mörkna. Trädgården var nu naken, träden avlövade och den annars så omslutande trädgården hade tappat lite av magin. På Olof Palmes gata 20 ligger det stora antikvariatet Alfa, där 200 000 böcker trängs och jag var tvungen att titta till stockholmiana-hyllorna, som jag brukar göra när jag går förbi. Den här gången hittade jag Gerd Reimers bok ´´Diktens Stockholm´´ från 1985!
Jag kände för en snabb vandring hemåt och satte av i ett galet tempo förbi Norra Bantorget och Torsgatan fram mot S:t Eriksplan. Jag har nog inte gått så fort sedan Eldkvarn brann! Mina gamla knäproblem är som bortblåsta sedan jag slutade jobba. Vidare S:t Eriksgatan söderut, där himlen in mot stan var magiskt vackert mörk i skymningen när jag gick över S:t Eriksbron. Någon på Facebook undrade vad jag använde för filter när jag lade ut bilden som jag tog från bron. Inget filter. Ögonblicksbilder kan ibland bli onaturligt vackra. Vid Fridhemsplan, var jag nära att i det höga tempot, fortsätta hela vägen hem till Brommanästet, men jag valde till slut tunnelbanan!
13 november – tisdag
Efter kaffet och frukostmackan på Café Brioche nere på torget i Alvik, startade jag dagens stadsvandring på Fridhemsplan. Mängder av människor som var på väg till sina arbeten, trängdes i tunnelbanan och på gatorna. Själv gick jag ner mot Rålambshovsparken för att ta Västerbron över till Söder. Novembergråvädret håller i sig och jag tycker fortfarande att det är ganska mysig. Ett fint stadsvandrarväder, speciellt när det är vindstilla och 8 grader varmt. Jag vet faktiskt inte varför jag trivs så bra i gråväder! Tanken var att ta några snygga bilder uppe från Västerbron, men så blev det inte. Däremot nere vid älskade Pålsundet på andra sidan bron, tog jag kameran ur väskan. Kanaler är oftast fotovänliga.
Det var Riddarfjärden runt som gällde idag och jag vandrade Södermälarstrand fram mot Slussen. På andra sidan fjärden dominerade Stockholms stadshus och öster där om det fula City, med Waterfront som den absolut mest störande byggnaden. Stadshuset som innehåller 8 miljoner tegelstenar, tillhör inte heller mina favoritbyggnader i Stockholm, kanske på grund av allt tegel, men eftersom Ragnar Östbergs skapelse invigdes samma år som min far föddes, nämligen 1923, så har jag ändå en speciell känsla för byggnaden. Och i jämförelse med det motbjudande City intill, är stadshuset trots allt rena skönheten!
Arbetet med nya Slussen fortsätter!
På Riddarholmen gick jag förbi Stockholms äldsta byggnad med medeltida murar ovan jord - Riddarholmskyrkan som invigdes cirka 1300. Byggnaden var då en katolsk kyrka åt Franciskanorden, där munkarna kallades Gråbröder eller Gråmunkar. Det har tidigare sagts att Magnus Ladulås som dog 1290, skulle ligga begraven i kyrkan, men vid en gravöppning 2011 visade det sig med hjälp av Kol-14-metoden, vara en annan person, som i stället begravdes här under 1400-talet.
Väl över på Kungsholmen gick jag Hantverkargatan från Stadshuset och upp till Fridhemsplans tunnelbanestation. 17 700 steg blev det under Riddarfjärden runt och det fick bli dagens träning.
14 november – onsdag
Oro för mycket lågt grundvatten i landet och inget regn i sikte. Får vi inte mycket regn innan tjälen, blir det katastrofläge för träden.
På eftermiddagen satt jag nere på KB:s (Kungliga biblioteket) dagstidningsarkiv och letade äldre artiklar om parkerna i Stockholm. Hittade en del spännande skrifter om Centralbadets trädgård, bland annat från våren 1911, då det tydligen fanns planer på att hela trädgården skulle bebyggas. Artikeln var som ett farväl till den vackra trädgården. Jag har letat i boken om Centralbadet – ett vattenhål i stenstaden, men hittade inget om detta. Måste leta vidare en annan gång. Som tur är finns den vackra gröna oasen kvar på Drottninggatan 88.
Här en del av artikeln från den 17 maj 1911, då Centralbadets byggnad endast var 6 år gammal:
Den enda lilla skymt vi ha kvar af paradiset är trädgården. Och i våra dar plockar man bort mer och mer af det lilla fattiga skimmer från det gamla Eden. Där fruktträden först rest sina stammar staplar man upp tegelmurar och där bassängerna plaskat lägger man betonghvalv. Det går inte ihop med finanserna att skörda päron eller tulpaner på en mark värd ett par hundra kronor metern minst. Det måste den vägen gå, säga de som finansiera det stora hus- och tomtföretagen…
Ändå – Centralbadets gård! När nu denna idyll ska försvinna och just upplefver sin sista vår – det är med en alldeles särskild känsla af vemod man säger den farväl. Visst har man där sett utspekulerad regie och spårat försökt till lukrativ attraktion, men natur och kultur ha i alla händelser samverkat till att däraf göra en för naturvännen mycket tilldragande enhet.
En notis och en tecknad bild av blommande fruktträd i SVD 21 maj 1913. Där står att fruktträden, de stora päronträden blommar och att:
Hvar stockholmare, hvarje resande bör se denna trädgård!
I SVD 20 maj 1967 läser jag att ´´Centralbadets rese´´ knäcktes under stormbyar.
Fredagens stormbyar gjorde Stockholm en sevärdhet fattigare. Sveriges största (?) päronträd med minst 150 år på nacken gav upp med ett brak och sträckte ut sig över Centralbadets trädgård. Bjässen – drygt sex våningar hög med 60-70 cm:s diameter föll i den enda ofarliga riktningen. Ingen skada vållades men trädet hade brutist loss med rötter och allt. Trädgårdsmästare Iwar Larsson sågade upp trädet.
Innan jag gick hem sökte jag i arkivet på Blockhusudden och fick upp det enorma problemet med biltrafiken på Djurgården på 1950-60 talet. Då var tydligen alla vägar öppna för biltrafik och det var rundkörning med långa köer på hela Södra Djurgården. Folk ställde bilarna var som helst på gräsytor mm. Tur att Djurgårdsförvaltningen har fått bukt med det problemet!
Jag trivs alldeles utmärkt på KB! Här kan man forska och leta upp oerhört mycket från tider som gått. I en lugn miljö med mängder av datorer och även tillgång till microfilm, går timmarna fort och det planerade fikabesöket på entréplanet hann jag inte med.
Här kommer jag att vistas en hel del i vinter!
15 november – torsdag
Jag skrev ett blogginlägg på förmiddagen. En hyllning till Djurgården! La ut en bild och en länk till min blogg på Stockholms gröna rums Facebooksida och tänkte att rubriken ´´En hyllning till Djurgården och dess trädgårdar´´ skulle locka att se och läsa mer på bloggen. 347 personer gillade bilden på Facebook, men det var inte så många som klickade vidare in på bloggen för att se och läsa mer om Djurgården. Jag vet, det blir för många bilder och alldeles för mycket text!
Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården är räddningen när novembermörkret blir alltför tungt. När man längtar efter grönska och blommor och det var verkligen skönt att se blommande växter en stund, som den fantastiska passionsblomman, den vackra rumslinden och den eleganta klockthunbergian. Annars kändes det lite som väntans tider där inne. Väntan inför julpyssel och lite senare - tidig vår i Medelhavsrummet.
Ute i Bergianska trädgården gick jag en stund och tittade på trädens och buskarnas namnskyltar. Allt är avlövat nu, men den vackra Kurilerlärken som planterades 1907 lyste i orangegult intill sina grannars nakna grenar. Det här är min lärosal, min utbildning och jag trivs alldeles utmärkt i den här vackra botaniska trädgården. Vid varje besök lär jag mig något nytt. På trädens namnskyltar finns bland annat angivet vilket år det planterades, gillar sådant!
Utanför Edvards växthus gick jag förbi den äkta kastanjen som hade sina bruna löv kvar och den flerstammiga platanen som står invid granhäcken. Vid orangeriets gavel finns den rödblommiga robinian, macchiaträdet, katalpan, näsduksträdet och paraplymagnolian. Alla i en grupp, som om de var goda vänner. Vackra är de alla!
18 november – söndag
Södermalm runt - var det tänkt att jag skulle vandra denna grå och lite blåsiga novmebersöndag. Steg av tunnelbanan vid Slussen och gick upp Hökens gata mot Mosebacke, där julgranen nu var på plats, dock ingen belysning ännu! Jag fortsatte min vanliga vandringssträcka upp mot Åsöberget, men den här gången valde jag bort Vitabergsparken och gick istället ner Barnängsgatan mot Färgargårdstorget och ut på Norra Hammarbyhamnens långa strandpromenad.
Fortsatte att lyssna på Ulf Lundells bok ´´Vardagar´´ och jag har nu bara tre timmar kvar! Sparar de sista timmarna några dagar. Efter den här lyssningen av författaren själv, blir det nästan omöjligt att lyssna på något annat på Storytel.
Det kändes trögt att vandra idag och med tunga steg tog jag mig fram till Ekermanska malmgården i Tanto där jag träffade kamrat Per. Vi fikade och pratade en stund på caféet som bara är öppet på söndagar mellan kl. 12.00 och 15.00. Det är alltid lika trevligt att ses här i Våra drömmars stad!
Jag avbröt vandringen runt hela Söder och tog tunnelbanan hem från Zinkensdamm. Resten av dagen vilade jag hemma i mitt Brommanäste. Nu ser jag verkligen fram mot en Djurgårdsvecka!
Och ni vet väl att ni kan läsa hela min bloggdagbok för 2018 här!
Tack för en höstlig rundvandring.
Du visar många gamla fina hus.
Hade jag kommit in på Citykonditoriet hade jag inte haft en aning om vad något smakat.
Jag hade suttit o tittat runt taket och på pelarna hela tiden.
Ha en lugn o rofylld vecka med Lexus o Cecilia och ta det lugnt med Alice.
Tack så mycket Britt! Jag lovar att vara försiktig med Alice - hur det gick får du se nästa söndag!
Ja motion lär du få så mycket som du går. Men visst är det skönt att gå och samtidigt njuta av omgivningen. Visserligen har jag bott på söder men det ser inta riktigt likadant ut längre. De gamla husen finns ju kvar som tur är. Slussen har jag inte sett på många år och lär nog inte känna igen mig. Ta det försiktigt med kattdamen, de brukar ha en egen vilja. Hoppas det läker bra.
Stockholm förändras hela tiden Liza och just nu byggs det väldigt mycket på flera platser. Tack...såret har läkt men jag ska fortsätta med antibiotikan några dagar till.
Tack för veckans vandring! Vackra hus och särskilt det fantastiska fotot över Barnhusviken!! - och intrycken från Bergianska! Intressant med ett ’nytt’ cafe’. Tänker fortfarande på en bok om stadsvandringar, med historia, hus då och i nutid! Plus cafe´er, kaffe behövs alltid!! 😊 ☕️🍩🧁 Trevlig ny vecka!
Som alltid dessa underbara promenader . Bästa boten för en som sen generationer bott där och lider av hemlängtan .I min barndom vandrade jag med min far som berättade mycket om det Stockholm han var född i 1890-talet .Kanske därför jag uppskattat Fågelstöms böcker lika mycket som dina vandringar .
Ha en fortsatt fin andra gyllene ålder .Hälsar en 82 åring.
Fina tackar av dig Ove&Christina, jag får fundera på en sådan bok.
Jag är glad att du gillar att följa mina vandringar Kerstin! Och jag älskar också Fogelströms böcker om människorna i Stockholm i gången tid.
