Site Meter

En hyllning till Djurgården och dess trädgårdar!

 
 
Vad vore Stockholm utan Djurgården! Och vad vore jag utan Djurgården?
 
Hela denna vackra ö är som en enda stor naturpark, med alla typer av miljöer. Här finns flera mycket vackra trädgårdar som Prins Eugens Waldemarsudde, Rosendals trädgård, Rosendals slottspark, Rosendalsterrassen, Lusthusportens park, Kullatäppan, Skansens trädgårdar och Källhagen på andra sidan Djurgårdsbrunnsviken! Här finns även stora vackra lundar med månghundraåriga ekar, blommande ängar och även djupare skogar mitt inne på ön.
 
Sedan slutet av 1960-talet går det att vandra den en mil långa sträckan runt hela Djurgården på strandvägar och jag hittade en tidningsartikel på KB om att Wallenberg på Täcka udden var den sista som ´´släppte till´´ strandmark till promenadvägen. Grannen Torsten Kreuger hade då accepterat promenaden utanför hans Villa Ekudden på Blockhusudden. Den enda sträcka där man idag inte kan gå efter vattnet på Djurgården, är vid strandtomterna längs Alberget från Beckholmsbron fram till Ryssviken vid Waldemarsudde.  Djurgården runt är en helt fantastisk sträcka som bland mycket annat  bjuder på utsikt över saltsjöns båttrafik och på Djurgårdsbrunnskanalens lugn.
 
Vid vandringen passerar man många vackra byggnader, flera av dem ritade av våra kändaste arkitekter. Jag älskar att vandra utefter dessa stränder, där gamla vackra byggnader som började byggas i slutet av 1700-talet, ståtar med sina stora vackra trädgårdar. Från Waldemarsudde och ut till Blockhusudden finns byggnader i olika stilar, som Listonhill, Villa Alnäs, Nedre Manilla, Villa Mullberget, Täcka udden, Villa Ekudden och självklart Villa Dufvan på Blockhusudden...
 
 
Efter att ha vistats i över tre år ute på Blockhusudden, som är Djurgårdens östra udde ut mot innerskärgården, har jag förälskat mig i platsen som är som landsbygd, eller som en skärgårdsby med närhet till innerstadens puls. Här kan jag uppleva fullständig tystnad, vilket är svårt hemma i mitt Brommanäste.
 
 
 
Blockhusudden magiska brygga!
 
 Djurgårdsbrunnskanalen. Cecilias bild som var med i TV 4 Väder!
 
 
 
Djurgårdens vackra trädgårdar har jag beskrivit i särskilda blogginlägg - klicka här!
 
 
Lite Djurgårdshistoria!
 

För 400 år sedan började markerna på Djurgården användas till att hålla djur inhägnade för jakt och med tiden även för djurhetsning. Det var kung Johan III:e som på 1580-talet lät inhägna ett mindre område ungefär där idag Galärparken och Nordiska museet ligger. De djur som fanns inhägnade var främst dovhjortar och kronhjortar.  I slutet av 1600-talet, under Karl XI:s tid som kung, började större områden att hägnas in med en 3 meter hög gärdesgård och över 2 mil stängsel löpte runt norra och södra Djurgården. En av öppningarna i stängslet fanns ute på Blockhusudden och kallades Blockhusporten, precis som caféet heter idag, där längst ute på östra Djurgården.

 

 
Blockhusudden i maj

 

Kungar och adelsmän som en gång i tiden jagade på Djurgården, hade inte riktigt samma syn på djur och jakt som människor i allmänhet har idag. Dåtidens jakt på inhägnade djur och synen på djurhetsning, då olika djur hetsades att döda varandra som ett folknöje, känns idag främmande och obehagligt här i Sverige, även om tjurfäktning i Spanien och andra djurhetsningar runt om i världen fortfarande existerar. Det som idag kallas Lejonslätten öster om Nordiska museet, har fått sitt namn från 1700-talet då bland annat lejon och björnar hetsades, till publikens stora glädje. Det började med att Drottning Kristina en gång på 1600-talet fick ett lejon i krigsbyte från Prag och det lejonet brukade sedan hetsas mot björnar. Det fanns sedan lejon på den här platsen ända fram till 1792. Då avlivades Djurgårdens sista lejon. Jaktparken med hjortar, älgar och renar, som hade sin storhetstid fram till mitten av 1700-talet flyttade en bit in på 1800-talet till Hjorthagen.

 

 

 Prins Eugens ek
 
 Listonhill
 
Djurgårdsstaden
 

 

Idag är Djurgården en del av Nationalstadsparken, där södra Djurgården har ett stort antal besökare varje år, främst till den västra delen som även kallas Evenemangsparken. Här finns bland annat Gröna Lund, Skansen, Cirkus, Nordiska museet, Liljevalchs konsthall, Vasamuseet, Junibacken och Djurgårdens besökcentrum. På Södra Djurgården, eller ´´det egentliga Djurgården´´,  finns för övrigt en stor variation i miljön, där evenemangsparken utgör platsen för nöjen av alla former, något öster där om finns de vackra trädgårdarna Rosendals trädgård, Rosendals slottsträdgård och Prins Eugens Waldemarsudde.

 

 

 

 

Det jag mest uppskattar med södra Djurgården är naturen, med de stora gamla ekarna som karaktärsträd, mängder av häggträd och buskage i de lite våtare markerna vid Waldemarsudde och vid Isbladskärret, lindallérna längs vägar och utefter Djurgårdsbrunnskanalen, samt den i övrigt mjukt lövskogsbeklädda naturen. Mitt på ön och längre österut, finns stora skogar där tall dominerar och i övrigt blandskog. Blåbärsris täcker marken på de mer höglänta platserna och vore det inte för de välordnade stigarna/parkvägarna, så är känslan att befinna sig långt ifrån huvudstaden.  

 

Djurgården lär ha Europas största samling av jätteekar och några av de mest kända gammelekarna är den kanske cirka 400 år gamla Prins Eugens ek vid Waldemarsudde och den uppskattningsvis 500 år gamla Manillaeken vid Manillaskolan, som under 2016 ´´renoverades´´ genom att man avlägsnade den betong som en gång fyllts i trädets ihåliga stam. På 50- och 60-talet trodde trädexperter att det var rätt metod att skrapa bort allt det torra, döda trä partierna och sedan stabilisera trädet med betong. Dagens trädexperter har tack och lov en naturligare syn på ekarnas åldrande. Nu har betongen tagits bort, trädkronan har beskurits något för att för att få mindre vindfång och en bättre balans. De har även stabiliserats med vajrar för att hålla ihop de gamla grova grenarna. Invid Manillaeken stod tidigare den kanske mer kända ´´Kungseken´´ som nu är borta. Den eken användes under 1800-talet som vändpunkt för färder med häst och vagn ut till Djurgården.

 

 
Café Blockhusporten
 
Jag undrar hur många bilder jag har på Djurgårdsbrunnskanalen!
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Liza Hansson

Oj så vackert! Om man åker bil, var parkerar man lämpligtvis? Skulle vara kul att ta en riktig promenad på Djurgården.

2018-11-15 @ 12:03:55
Postat av: Hasse Wester

Det går bra att parkera ute på Blockhusuddens parkering vid Flodvågsmonumentet, eller vid parkeringen vid Djurgårdsbron...eller vid Djurgårdsbrunn! Lycka till med vandringen Liza!

2018-11-15 @ 12:06:05
URL: http://gardener.blogg.se/
Postat av: Ove & Christina

Underbart vackra bilder och fin läsning! Inspirerande, minst sagt! Du har tidigare visat en viss (?) vånda över den dagbok du skrivit detta år... !? Men vi skulle verkligen sakna dina inlägg!! Är inte detta dessutom underlag för en ny bok !!! ??

2018-11-16 @ 17:10:44
Postat av: Hasse Wester

Roligt att du gillar dagboken. Jag kommer att fortsätta att blogga som jag gjorde förr, kanske inte lika personligt som i dagboken dock. Men det kanske är så att jag kommer att sakna att skriva blogg-dagbok. Jag får ta mig en funderare. Jag tror dock inte att något bokförlag skulle nappa på min dagbok, men tack för dina tankar!

2018-11-16 @ 18:29:51
URL: http://gardener.blogg.se/
Postat av: Ove & Christina

Måste kommentera detta också - när jag läste om Ava-eken nyligen så stod det just om hur de ’renoverat’ den på 60-talet med grus och betong! Det lär förfärligt för en lekman! Intressant det du skriver om att man nu frångått detta och tänker bevara dem på ett mer naturligt sätt! Hoppas de gör det i Ava också!! Tack för den lärorika info’n om ett modernare tänkesätt! 🌿

2018-11-19 @ 19:04:18
Postat av: Anonym

Måste kommentera detta också - när jag läste om Ava-eken nyligen så stod det just om hur de ’renoverat’ den på 60-talet med grus och betong! Det lär förfärligt för en lekman! Intressant det du skriver om att man nu frångått detta och tänker bevara dem på ett mer naturligt sätt! Hoppas de gör det i Ava också!! Tack för den lärorika info’n om ett modernare tänkesätt! 🌿

2018-11-19 @ 19:05:55
Postat av: Kai

På ett ställe skriver du: "Mossflox och jag är inte direkt kompisar...men jag gillar kuddflox som den här Phlox douglasii ´White Admiral"

Nu blev jag nyfiken! Håller nämligen på att välja marktäckare för en solig plantering på min tomt. Har redan planterat mossflox på ett par kvadratmeter men däremot inte testat kuddflox. På bilder jag sett verkar båda de arterna väldigt lika -- varför rekommenderar du då kuddflox men inte mossflox?
Har förresten följt din blogg i mer är tio år, och tycker mycket om den, faktiskt den enda trädgårdsblogg jag bryr mig om att följa då den är både mycket kunnig och trevligt skriven.
Vänliga hälsningar, Kai (Bor i Skåne numera. :) )

2018-11-24 @ 23:45:55
URL: http://odla-nu.blogspot.com/
Postat av: Hasse Wester

Vad kul att du fortfarande hänger med på bloggen. Jag tycker att mossflox blir tunn och svag med åren medan kuddfloxen bildar vackra stora vackra kuddar. Ha det gott i Skåne!

2018-11-25 @ 17:55:41
URL: http://gardener.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0