Min favoritbrygga på Djurgården
13 mars - tisdag
Det regnar i Stockholm! Vårregn! Några plusgrader! Vått och skitigt, men ett steg närmare våren nu när snön sjunker ihop allt mer för varje dag. Under dagen gick tyvärr regnet över i blötsnö.
Igår fotograferade jag gråhägrarna vid Isbladskärret som nu anlänt till sina bon. De cirka 50-60 paren har gjort Isbladskärret till en exotisk plats i Stockholm, speciellt på våren när de stora, vackra skränande fåglarna tar kommandot över den här våtmarken i Stockholm. På Naturmorgons podcast, lyssnade jag idag på programmet som handlade om just dessa gråhägrar och fick veta att de faktiskt övervintrar vid Råsjön i Solna.
Eftersom jag inte bara är intresserad av Stockholms gröna rum, utan även av Stockholms utveckling i stort, så uppskattar jag verkligen den nya poden ´´Stockholm växer´´. Första avsnittet handlar just om att Stockholm växer och hur huvudstaden kommer att förändras framöver. När Stockholms stadsdirektör Ingela Lindh pratar om renoveringen av City runt Sergels Torg som just nu pågår, nämner hon även tiden då hela Klara revs på 50-60-talet. Hon säger att det nya city som man ersatte de gamla Klarahusen med, blev dåliga offentliga miljöer, det är väl de flesta eniga om.
Men nu vill staden försöka läka såren och göra någonting åt detta övergrepp som skedde under Norrmalmsregleringen, som att offentliga rum där tidigare knappast någon ville vistas, plötsligt blir attraktiva platser att vara på. Brunkebergstorg, Gallerians kvarter, Mäster Samuelsgatan med Moodgallerian är några platser hon nämner, som har blivit vänligare att vistas på. Mitt i arbetet att läka några av stadens sår uppstår plötsligt en bevarandevåg där en märklig kategori människor påstår att de fyrkantiga betong- och glaslådorna ska kulturminnes klassas. Ibland förstår jag inte alls hur människor tänker, varken de som beslutade att förinta gamla Klara, eller de som nu vill bevara det hemska som blev efter alla rivningar!
Jag ser fram mot resultatet av förändringen, även om jag har svårt att tro att det blir ett trivsamt och mänskligt city den här gången också. Hela stadsplanen finns ju trots allt kvar. Men vad vet jag. Vi väntar och ser!
Christer på Prins Eugens Waldemarsudde skolar om sommarblomsådden.
Prins Eugens Waldemarsudde
Rosendals trädgård - barnkammaren!
15 mars - torsdag
Våren tvekar och morgonen var solig men riktigt kall. Vi halkade fram på den isiga strandpromenaden på väg bort mot Prins Eugens Waldemarsudde. Tyvärr glömde jag broddarna hemma, det hjälpmedel som jag nyss provat för första gången och som nu kommer att göra vintervandringarna så mycket behagligare.
Vindarna har gjort att hela viken vid Blockhusudden har fått in all is från vattnen utanför och SL-båten kämpar sig fram bland isflaken i sin färd fram och tillbaka mellan Stockholm och Lidingö. Trots det kalla och vintriga landskapet så blommar vintergäcken vid muren borta vid Blockhusuddens busshållplats, som om de inte förstod att Kung Bore fortfarande har greppet!
När vi kom fram till Waldemarsudde hälsade vi på inne i växthusen där sådden av sommarblommor nu skolades om. Dofterna och den trevliga stämningen där inne, gjorde att jag fick en stor lust att odla något igen, vilket vi också snart ska göra ute på Blockhusudden. Det här var första gången sedan jag gick i pension, som jag kände en längtan efter att åter igen få skapa lite grönska och blomning. Trädgårdsmästare Marina var tyvärr på språng till en föreläsning som hon skulle hålla, men jag träffade i stället Christer och Gunilla som jobbade med omskolning av de växter som i sommar ska få den vackra trädgården att åter blomma!
Vi klev ut i kylan igen och vandrade vidare bort mot Rosendals trädgård där tappra vårlängtande personer satt ute och fikade vid växthusens södervägg, trots minusgraderna! Jag kikade in i det växthus där sommarblommor och grönsaker har sin barnkammare och såg den frodiga grönskan i sålådorna. Vi vandrade hemåt igen längs Djurgårdsbrunnskanalen, där nu isen åter igen lagt sig och vid Isbladskärret där jag fotograferade de vårglada gråhägrarna här om dagen, var det åter igen tomt och tyst. Kylan kanske har fått dem att vända tillbaka till Råsjön i Solna där de brukar övervintra, eller så kurar de på lämplig plats här på Djurgården i väntan på vårvärme.
Den här tiden på året brukar även bofinken anlända och börja sjunga sin fantastiska sång, men i år är våren försenad. Även de fåglar som inte flyttat från Sverige, utan liksom vi människor kämpat sig igenom mörker och kyla, håller sig tysta nu i minusgraderna. De koltrastar som jag tidigare hört sjunga upp sig lite försiktigt inför vårkonserterna, sitter nu helt tysta igen i snön och ser förvirrade ut.
Väl hemma på Blockhusudden kokade jag te och slog mig ner vid köksbordet för att skriva det här. Utanför fönstret hade jag den strålande utsikten mot inloppet från skärgården in till huvudstaden. Cecilia har köpt vackra kornettblommor hos Bosse Rappne, som hon har placerat vid fönstren och jag tänkte på min mamma som alltid hade dessa blommor i sitt eget köksfönster hemma i Norrtälje.
Vi gick långa vandringar den här veckan, Lexus och jag!
Liljevalchs. Maria Juslins ´´Rolf´´ som är tillverkad av strumpbyxor!
Andas in - andas ut. ett år med Yoga, av Stefan Bennerdahl
Några södermålningar av Sven H. Bergvall. Bastugatan och Lilla Skinnarviksgränd.
16 mars - fredag
Nu är jag vansinnigt trött på denna kyla och all snö som täcker hela stan, som tur är har Liljevalchs vårsalong äntligen flyttat tillbaka till Djurgården efter några år inne i stan och idag besökte vi utställningen som har blivit en vårtradition. Årets verk var dock lite tamare än vanligt, inte så många konstnärer som stack ut och berörde. Men några lyckades i varje fall fånga mitt intresse.
17 mars - lördag
En strålande soluppgång över fruset vatten mötte mig när jag tidigt denna morgon tittade ut genom fönstret. Efter en tid av gråväder, var nu himlen klar utan ett enda moln. Gnistrande kallt med tio minus och trots mitt vintermotstånd, så var det fantastiskt vackert att blicka ut mot Stockholms östra isiga vatten.
Stor lycka! Idag kom den! En av mina absoluta favoritfåglar som jag under många vårar hälsat välkommen ute på Engsholm där jag jobbade i 20 år. I år mötte jag i stället bofinken vid Blockhusudden på Djurgården. Fylld av lycka fick jag åter igen höra den underbara sången. Hanarna kommer en vecka före för att markera revir. De ´´svenska´´ bofinkarna övervintrar i Belgien och Nederländerna och nu i mars är de här för att para sig och sätta bo. Nu fylls Djurgårdens vackra lövskogar med sången som är svårslagen bland våra fåglar!
Lördagens avslutade vi med ett besök hos vännerna Per och Catherine på Söder, där de bjöd på en fantastisk middag och vi hade en riktigt trevlig kväll! Tack kära kompisar!
Vintergäcken vid Blockhusuddens busshållplats
