Vecka 10, 2018 - Vårkänning
Salvador och Oktav.
5 mars – måndag
Jag hängde på mig fotoryggsäcken och vandrade över Tranebergsbron mot Kungsholmen. Den värsta kylan har lämnat oss och de få minusgrader som termometern visade när jag gick runt min grannö, var helt ok. Just nu har jag svårt att hitta en bra ljudbok att lyssna på under mina vandringar, men snart börjar ju fåglarna sjunga sina vårsånger och då behövs inga andra ljud.
Borta vid Rålambsvägen 14 fotade jag de fina komiska skulpturerna Harlekin, Columbine, Artisten och Pierrot av Peter Linde och fortsatt sedan ner till Rålambshovsparken. På Riddarfjärden låg isen tjock och till och med jag vågade mig ut på den frusna fjärden och gick fram till marinan. Någon åkte skidor och andra vandrade fram på den upptrampade stigen en bit ut på sjön.
Vid kajen ovanför marinan var det en strid ström av lastbilar som tippade snö i vattnet och jag frågade en vakt i området om det inte följer med farliga ämnen och en massa skräp ner i Riddarfjärdens fina vatten. Visst känns det som ett tveksamt sätt att bli av med all denna snö. Stockholms stad har dispens att tippa 800 000 kubikmeter snö per år i sjön. Globen rymmer 600 000 kubikmeter. Men jag lugnar mig när jag läser på Stockholms stads hemsida:
Av hänsyn till miljön undviker vi att köra bort snö utom i de fall där snöhögar hindrar framkomligheten eller utgör trafikfara. Ibland kan snö också forslas bort för att förbereda gatorna inför väntade stora snöfall.
I Stockholms stad körs snön till stadens fyra sjötippar eller till snöupplag på land. Regelbunden provtagning har visat att snön innehåller låga nivåer av metaller och andra ämnen. Samtliga gränsvärden för föroreningar underskrids med stor marginal i de prover och analyser som oberoende konsultföretag gjort.
Plötsligt blev jag sugen på en god soppa innan jag skulle fortsätta vandringen runt ön och som om någon läst mina tankar såg jag en skylt som visade att det serverades grönsakssoppa på det lilla caféet Los Andes vid Kungsholms hamnplan 1, just invid Norr Mälarstrand.
Det var ett perfekt val. Inne i det lilla mysiga caféet med den vänliga personalen från Peru, njöt jag av den godaste soppa jag ätit på länge!
Jag travade vidare runt ön och när jag tittade på stegräknaren hemma hade jag trampat 16 081 steg. Jag är ju trots allt pensionär nu och med ett halvtrasigt knä är en mils vandring vad jag klarar nu för tiden.
6 mars – tisdag
När jag är utsvulten på blommor och grönska, brukar jag åka ut till Edvard Andersons växthus för att få se det jag behöver. Idag snöade det lätt när jag steg in i den 18 gradiga värmen i Medelhavshuset och jag tänkte på det jag skrev i min bok Stockholms gröna rum om den här platsen:
Medan senvintersnön yr utanför glasrutorna njuter jag av tropisk värme och medelhavsklimat i Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården. Min längtan efter vårens ankomst stillas med blommande mandelträd, passionsblommor, fikonträd, parfymjasmin, kamelia, vinrankor och bougainvillea.
Egentligen är jag inte överdrivet intresserad av de tropiska avdelningarna, utan det är just Medelhavsväxterna som jag vill se och dofta på. Idag var det anemonerna som jag beundrade mest.
På vägen hem till tvättstugan (det är mycket att stå i för en pensionär) såg jag att man jobbade med lindarna på Lindhagensgatan, de stammades upp för att inte grenarna ska störa trafiken framöver. Den här långa esplanaden från Lindhagensplan till Ulvsundasjön planterades 2007 med 274 stycken Kejsarlindar, Tilia x europaea ’Pallida’ .
Jag reagerade då över att trädstöden var extremt låga och att det endast var två störar. Vet att stöden inte får vara för höga, eftersom trädets rötter ska känna av rörelsen när det blåser i kronan och på så vis utveckla stödrötter. Men en halvmeters höjd känns lite väl lågt, speciellt om träden är utsatta för vind. Följden blev att många av dessa träd på Lindhagensgatan lutar en aning. Annars tycker jag att den här långa esplanaden blev mycket fin och mjukar upp den ganska hårda miljön i det här området.
I rondellen på Lindhagensplan har det även planterats mängder av Prunus serrula – Glanskörsbär, mest för den vackra barkens skull, men även för blomningen. Tyvärr hände något som gjorde att de aldrig har blommat, jag hörde att det kan ha berott på något fel med automatbevattningen. Tänk om det i stället skulle ha kunnat vara Prunus sargentii här i stället, bergskörsbär som både har en mycket vacker blomning och en fantastisk prakt när löven blir röda på hösten.
Apropå den här gatan och rondellen i närheten, så är de döpta efter Albert Lindhagen som var mannen bakom den berömda Lindhagensplanen från 1866, en generalplan för Stockholm vad gäller stadsplanering.
7 mars – onsdag
Pensionärslivet går vidare och än så länge lider jag inte av någon tristess direkt. Jag träffade fastighetsskötaren i porten igår och han frågade om jag får dagarna att gå? Får dagarna att gå! Vilket fruktansvärt uttryck! Som att jag ska beta av dagarna, som om dagarna är något man vill bli av med! Jag njuter i stället av varje dag!
Knappt 4 km är det runt Långholmen och om jag någon dag vill gå en kort sträcka, så blir en vandring runt ön vid Riddarfjärden lagom. Idag gick jag runt den gamla fängelseön, men några vårtecken såg jag inte till, snön ligger kvar och fåglarna tvekar med sina vårsånger. Jag hade tänkt ta med Lexus hit och vandra någon dag i vår, men idag såg jag att det tydligen är helt OK att släppa sina hundar lösa på ön och det gillar inte vi. Så jag vet inte. Vi stannar nog ute på Djurgården, eller väljer andra utflykter!
8 mars – torsdag
Bilprovning. 308:an utan anmärkningar!
Snöoväder igen! Lexus och jag kurade inne i värmen och läste ´´Den svenska arkitekturens historia’’. Några vandringar ute i snöyran blev det ´´och isarna gick runt om oss´´ som Uffe sjunger. Fartygen sliter sönder farledens is, som i vikar och längs stränder, fortfarande ligger tjock.
9 mars – fredag
Trots all snö och is, var det något speciellt med den här morgonen. Inte bara ljuset, utan under den tidiga vandringen hörde jag fågelsång från alla håll. En hackspett trummade uppe vid Thielska galleriet och en koltrast sjöng försiktigt nere vid Blockhusportens vinterstängda café. Plusgraden som gjorde vägar och trottoarer slaskiga, var välkommen och det var hoppfullt på något sätt. Jag kände en svag, men härligt bubblande vårkänsla. Väderprognosen visar flera plusgrader och regn under nästa vecka.
Centralbadets trädgård låg fortfarande i vinteride när jag tittade in där under min lilla stadsvandring. Här inne står en av Stockholms mäktigaste almar och som ger karaktär åt den här vackra osen mitt i city. Den går mot en dyster framtid trots att den är så isolerad här inne. Almsjukan skonar nog ingen alm. Eller? Det kommer i varje falla att bli oerhört tomt när den inte längre finns här bredvid restaurangen och dammen.
Jag mötte min dotter vid Stureplan där hon jobbar och vi gick upp till den italienska restaurangen Vapiano på Sturegatan 12 för att äta lunch. Äntligen har det här stället ändrat sitt beställningssystem och byggt om inredningen en aning, så att det nu är mycket trevligare än tidigare. Och risotton var mycket god!
Igår hörde jag nyheten att Ulf Lundell släpper en ny roman i maj. ´´ Vardagar´´ kommer den heta och jag har längtat så mycket efter en ny bok av mästaren! Den senaste boken ´´Visenterna´´ som jag tyckte mycket om, kom ut 2014. ´´Vardagar´´ blir säkert en härlig läsning under årets vackraste tid. Wahlström & Wahlgren presenterar boken så här:
´´ Världen. Vardagar. Gårdagar. Här och nu. Sen. En häger. En gärdsmyg. Det som fanns och det som inte finns längre´´
Det ser lovande ut och jag ser mig själv sitta med boken under en ek på Djurgården, med vitsippor och bofinkssång omkring mig, när solen värmer och det är lätt att leva.
10 mars – lördag
Under vår morgonvandring längs Djurgårdsbrunnskanalen noterade vi ännu ett säkert vårtecken! De vackra hägrarna har börjat se över sina bon vid Isbladskärret. Eller de har i varje fall tingat sina bostäder, där de nu sitter och funderar på eventuell utbyggnad. Snart börjar de sitt ständiga flygande fram och tillbaka med pinnar till sina bon. De flesta hägrar i Stockholm härstammar från Skansen, varifrån de släpptes ut på 1930-talet.
Av någon märklig anledning hade jag inte kameran med mig den här morgonen.
Jag läser på Nationalstadsparkens hemsida:
År 1987 lade ornitologen Henrik Waldenström upp sex plattformar i några alar vid Isbladskärret för att locka dit Skansens friflygande hägrar, eftersom de ofta fiskade där. Efter två år kom två par att häcka genom att utnyttja plattformarna för bobygge. Därefter har kolonin stadigt vuxit till dagens 45-60 par.
Tidigare i veckan besökte jag Edvard Andersons växthus för att känna på Medlehavsvåren. Idag åkte Cecilia och jag till Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal där växthusen var fyllda av ljuvliga vårblommor. Här kan de verkligen dekorera och visa sina blommor till försäljning på ett mycket vackert sätt och vi fick se exakt det vi behövde denna gråmulna och råkalla lördag. Vid caféet hade vi utsikt över växthusets stora fält av pelargoner och kornettblommor och innan vi återvände hem, köpte vi vackra buketter med tulpaner i självplocksavdelningen.
Tack för en mycket trevlig blogg, skriven av en sann livsnjutare! Det är veckans höjdpunkt att läsa om dina äventyr i vår fina stad.
Tack Annika! Vad trevligt att du gillar bloggen!
Kan bara hålla med Annika - veckans höjdpunkt!
Så roligt att du hänger med här på bloggen Janicke!
