23 juli – måndag

 

25,8 grader

 

 

Väderprognosen visade att det i veckan kan bli 35 grader i Stockholm och Sverige brinner fortfarande! Det pågår 25 skogsbränder i landet, fyra av dem är enormt stora och brandpersonal från flera länder i Europa hjälper till med släckningen. Det är bara en tidsfråga innan det börjar brinna i våra trakter också. Tidigare har vi pratat om sommaren 1994 som den torraste och varmaste, 2018 kommer det att stå i historieböckerna om!

 

 

På väg hem från ögonläkaren på Östermalmsgatan, gick jag genom Humlegårdens lindalléer där marken var täckt av nedfallna löv, precis som i oktober.

 

 

24 juli – tisdag

 

28,6 grader

 

 

Vi gav oss av tidigt från stan Cecilia och jag, och hade som första mål Örebro stadspark. Varje gång jag åker söderut på E20, besöker jag en av Sveriges finaste stadsparker, kanske mest för att se hur blomstergatan med sommarblommorna ser ut.  Det är ett nytt tema varje år och i år går planteringarna i gult, orange, lila och vitt. Egentligen har jag alltid haft svårt för det gula i trädgårdar, men den här blandningen från Holländska Verver, var väldigt fin tyckte vi båda.  Temperaturen låg runt 30 grader även här i Örebro, men parken vattnas och vi kunde njuta av fräscha blommor och vandra på grönt fräscht gräs.

 

Resan fortsatte mot Läckö slott, som var huvudmålet på vår snabbresa. Efter ett stopp i Mariestad där vi handlade – bland annat Mariestads öl - körde vi sista biten ut mot Läckö och landade på en mycket het slottsparkering. Jag hade genom Instagram tagit kontakt med trädgårdsmästare Simon Irvine och vi bestämde oss för att ses för att hälsa i trädgården. Flera gånger under en femton års period har jag besökt Läckö och varje gång har Simon haft semester, men nu var han äntligen på plats.

 

När man genom entrétrappan vandrar ner till den vackra köksträdgården som är skyddad av murar åt alla håll, omfamnas man av höga kungsljus och ålandsrot som växer vilt och vackert bland trapporna, där även pipörten fortfarande blommar. Den här dagen klipptes buxbomhäckarna, som inramar de olika odlingskvarteren och snören var spända för att häckarna skulle bli perfekt formade. Det var trevligt att få prata en stund med den legendariska trädgårdsmästaren som skapat denna vackra köksträdgård, på en plats där det för 28 år sedan endast fanns en gräsmatta. Det här är alltså hans verk och redan från början planerade han in den fantastiska pergolan mitt i trädgården, som först nu ser ut som han tänkt. Inne i pergolan finns bänkar där de som söker skugga kan vila. Vila i skugga vill man ju göra hela tiden denna heta sommar.

 

  

Simon Irvine är trädgårdsdesigner och har bland mycket annat skapat rosenträdgården i Wij trädgårdar i Ockelbo och har även gett ut två böcker, Om trädgårdar från 1998 och I kökslandet från 2004. Han är verkligen så som man förställer sig en riktig trädgårdsmästare, kunnig, lågmäld och vänlig, och med rätt outfit. Han berättade att hans hatt finns att köpa på NK i Stockholm! Simon som är 66 år och inte har några planer på att gå i pension, är utbildad vid Royal Botanic Gardens i Kew och har bl. a varit trädgårdsmästare hos National Trust.

 

Hämtat från Simons hemsida:

 

Simon Irvine är en flitigt anlitad och mycket uppskattad föreläsare 
och har medverkat i många olika sammanhang – på universitet och 
olika trädgårdsutbildningar, på konferenser om trädgårdsterapi, om trädgård och mat och om trädgårdsturism, på bibliotek och museer, 
hos studieförbund, trädgårdssällskap och andra kulturorganisationer.

 

 

Trädgården är vacker med sitt läge vid Vänerns strand, men visst märks det att vi befinner oss i en extremt het sommar. Även om trädgårdens växter får det vatten de behöver så är som om de kämpar i den brännande solen. Grönsakerna som är sådda i svängda vackra linjer ser som vanligt fina ut och kålen är fantastisk. Odlingarna är självklart ekologiska och allt ätbart tar restaurangen hand om!

 

 

Det gick inte att vistas så länge i trädgården då solen brände över växter och människor, så vi åkte bort och checkade in där vi skulle bo. På Läckö Strand finns olika boenden, camping, vandrarhem och Bed & Breakfast. Vi hade valt B&B och det var ett helt ok rum - vi skulle ju bara bo där i en natt. Vi tog bilen för att utforska omgivningarna lite och upptäckte att det fanns ett café som heter Djurgårdsuddes café och även gästgiveri Traneberg, vilket var mycket märkligt, Jag bor ju i Traneberg hemma i Stockholm och Cecilia bor på Blockhusudden på Djurgården. Vi brukar säga udden. Någon slags tecken kanske?

 

Vi åt nere vid Spikens fiskehamn innan vi återvände till Läckö Strand, där vi tillbringade kvällen vid sandstranden, med utsikt över Europas fjärde största insjö. Det blev en riktig skön kväll då temperaturen var mer anpassad för oss nordbor. Jag brukar inte ha problem att bada i ganska kallt vatten, men när vattnet nådde knäna kändes det som om någon stack knivar in i benen. Så oerhört kallt var vattnet. Ofattbart efter den långvariga värmen.

 

.

 

25 juli – onsdag

 

30,9 grader

 

 

40 mil hem från Läckö till Stockholm i 30 graders värme, men i bilen var det svalt och skönt. Naturen var inte riktigt lika utbränd söderut, som den är i Stockholmsområdet.

 

 

26 juli – torsdag

 

31,4 grader

 

 

Mellan klockan 02-05 i natt sov jag ute på balkongen! Temperaturen var perfekt, jag somnade direkt och vaknade när solen nådde i mitt ansikte. Det sägs att det ska komma regn på söndag – fan trot!

 

Gömmer mig från sol och hetta inomhus med böcker framför fläkten!

 

På nyheterna såg jag att äppelskörden kan bli rekordstor i år. Mycket sol, bevattning och inga svampsjukdomar eller insektsangrepp!

 

 

27 juli – fredag

 

30,6 grader

 

 

Bränderna rasar fortfarande i Sverige och i flera andra länder i Europa. Högtrycket och värmen ligger kvar. Det utlovade regnet på söndag har tagits bort i prognosen.

 

 

Det var över 30 grader varmt när vi blev hämtade vid Blockhusuddens brygga och förväntansfulla klev ombord på den vackra gamla salongsbåten Alwilda, som vi skulle färdas med runt Djurgården. Den 12 meter långa salongsbåten som byggdes 1917, var just en sådan skönhet som jag skulle vilja se och fotografera i Djurgårdsbrunnskanalen, men aldrig lyckats upptäcka där bland alla skrytiga plastbåtar. Nu fanns vi själva i kanalen ombord på en mycket vacker båt som folk på andra båtar, tittade på med beundran i blicken och några kommenterade också – fin båt! Det var verkligen en fantastisk känsla att sakta få färdas runt ´´vår´´ ö i Stockholm och när vi passerade Cecilias hus på Blockhusudden blev jag lite extra varm i hjärtat! Det fina röda huset med det vackraste läget! Djurgårdens stränder är lika bedårande vackra från sjösidan som från land. Vi pekade på byggnader –där är Bonniers, Wallenbergs och Krügers!

 

 

Vi angjorde den långa bryggan vid Kungliga Motorbåt Klubbens som sträcker sig från Djurgårdsbron och bort mot Diplomatstaden. Där skulle de övernatta för att sedan fortsätta sin färd dagen efter. Vi satt i båten och pratade och de svaga vindarna från öster svalkade skönt.  Stort tack Reine och Helen för den fantastiska turen med er vackra båt!

 

 

Vi stirrade ut mot sydväst för att försöka se den omtalade blodmånen (århundradets längsta månförmörkelse) som skulle visa sig efter 21.30 här i Stockholm. Tyvärr så fylldes himlen av moln just den här kvällen. I en månad har himlen varit molnfri, men precis ikväll så dök de upp och skymde månen. Folk hade samlats på Blockhusudden för att sitta på första parkett, men de fick besvikna lämna udden.

 

 

28 juli – lördag

 

27,6 grader

 

 

Mulet! Några droppar regn föll och då menar jag verkligen ´´några droppar´´!

 

 

29 juli – söndag

 

 

Väcktes ur min dåliga nattsömn av åska som mullrade och regn som slog mot rutan. Äntligen dundrade ett åskväder in över oss och blixtarna studsade över staden. Himlen öppnade sig och regnet vräkte ner. Folk gick ut på balkongerna och bara stod där och tycktes njuta av att vädret verkligen kunde förändras den här sommaren. Någon hade glömt att ta in stolsdynor och kläder. Tyvärr drog regnet förbi alldeles för fort och senare på morgonen blev det lika klibbigt varmt igen, även om vissa moln skymde solen då och då.

 

 

 

Funderade lite över blogg och Facebook igen. På bloggen får jag få kommentarer till mina inlägg, men när jag länkar dem till Facebook, så blir det en hel del kommentarer och väldigt många ´´likes´´ där i stället. Det är ju bloggen som betyder mest för mig och jag är glad åt de få kommentarer som jag får! Det finns ju trots allt några få som fortsätter att kommentera.

 

 

Som vanligt är det så att de snabba sociala medierna som Facebook, Instagram och Snapchat,  är lättats att ta till sig i dessa hetsiga tider. Långa texter i sociala medier är för tröttsamt. Ändå vill jag fortsätta och gå i mål den 31 december med min dagbok ´´Mitt första fria år´´ på bloggen. Det är 22 veckor kvar innan jag ska försöka skriva mer normala inlägg igen.