25 juni – måndag

 

Vi reste till Italien idag, min dotter och jag. På förmiddagen hann jag dock med att besöka Centralbadets trädgård en stund. Trädgården som en gång i tiden vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice vårdade och jag har nog aldrig sett trädgården så välmående och lummig som den var idag. I planteringen runt dammen växter hosta, ormbunkar, dagliljor och jättedaggkåpa tätt tillsammans, ingen öppen jord och allt kändes så ovanligt frodigt och fräscht. Här tar man bevattningen av växter på allvar och inte väntar in regn, som aldrig kommer. Tyvärr hade inte caféet inne vid badet några mackor eller kaffebröd nu efter midsommarhelgen, så det blev inget fika under valnötsträdet som jag hade tänkt. Jag åkte hem och packade klart i stället!

 

 

Vi landade sent i Neapel. Fångade en taxi utanför flygplatsen och Formula 1-färden på vägar, gator och smala gränder till hotellet, kommer jag sent att glömma. Eftersom jag aldrig varit i Neapel hade jag gjort mig en bild av hur det skulle se ut här i Italiens tredje största stad. Bilden stämde ganska bra när taxin stannade utanför vårt Bed & Breakfast som vi bokat eftersom det låg nära tågstationen, varifrån vi skulle åka vidare på morgonen efter. En ruffig bakgata och det kändes nästan lite hotfullt när vi ringde på dörren i den smala, smutsiga och slitna gränden. Men väl inne möttes vi att ett mycket fräscht helt nyrenoverat rum och en trevlig italienare.

 

 

26 juni - tisdag

 

 

På morgonen tog vi tåget till Sorrento och därifrån buss vidare till Praiano. Om taxiresan i Neapel var dramatisk, så var den här bussresan ett steg värre. På den slingrande vägen där vi hela tiden strök kanten till de högra branterna, mötte vi bilar och bussar och jag förstår inte att vi lyckades undvika krockar. En liten touch från en mötande buss och vi hade fallit ner för stupet.

 

Amalfikusten kallas ibland för världens vackraste kuststräcka och väg 163 var verkligen något av det häftigaste jag upplevt. Utsikten var nästan overklig och trots trängseln i bussen så njöt jag fullt ut! Långt där nere fanns små stränder, grottor och byar som hängde utefter klipporna. Vårt hotell i Praiano var beläget fantastiskt vackert, med en bedårande utsikt över havet. Hela hotellet var inbäddat av bougainvillea och vi blev bjudna på välkomstdrink och bröd högst uppe på terrassen. Hotell Pellegrino är ett litet familjärt hotell där ägaren verkligen tar hand om sina gäster. Vårt vackra rum hade en stor fin balkong en bedårande havsutsikt.

 

På eftermiddagen fick vi skjuts av hotellägaren ner till grannbyn Positano, som ligger just intill och som är en av Amalfikustens mest kända och vackra platser, där husen ser ut att klättra på varandra i den branta bergssluttningen. Många gånger har jag beundrat bilder från den här platsen och nu var vi plötsligt där i den lilla berömda staden. Det var fantastiskt vackert och det blev många bilder tagna på de klättrande husen, bougainvillean och havet! Vi läskade oss med gott att dricka på en restaurang som hade just den perfekta utsikten mot allt detta vackra. Vi avslutade dagen med att se Argentina vinna över Nigeria i fotbolls VM!

 

 

27 juli - onsdag

 

Vaknade tidigt och placerade mig på balkongen med utsikt över Medelhavet, eller Tyrrenska havet som den här delen kallas och jag såg hur ortens befolkning sakta vaknade. Efter en ganska otrolig frukost på altanen, där mängder av olika frukostgott serverades vid bordet, ingen buffé alltså, tog vi bussen söderut mot orten Amalfi, där vi bytte buss för att komma upp till Ravello och den underbara trädgården vid Villa Rufolo. Utsikten där uppifrån tog nästan andan ur mig och när jag såg scenen som var uppbyggd invid branten och med den hysteriskt vackra utsikten, tänkte jag mig en konsert där med gamla Clannad, eller något annat magiskt vackert. Gärna en klassisk konsert. Senare när jag lade ute en bild på Facebook, var den en kvinna vid namn Karin Brittsjö som kommenterade att hon verkligen hade uppträtt på den här scenen, med Göteborgs symfoniorkester. Ibland är det roligt med sociala medier…!

 

Värmen och den starka solen var välkommen och vi åt lunch i en vacker trädgård i ett skyddat läge. Min dotter visade mig till det mycket exklusiva Hotel Belmond som hade en fantastisk trädgård och uteservering, där mängder av Afrikas blå lilja skapade en bra förgrund till utsikten. Vi gjorde endast ett kort besök i Ravello, innan vi tog bussen ner till staden Amalfi igen och sedan båt till Positano. Nu såg vi den hisnande vackra kusten från sjön, men faktum var att vi upplevde kustens skönhet bättre från bussen som slingrade sig fram på bergskanten, trots att vi stod packade tillsammans med andra turister.

 

Det var den här dagen som Sverige skulle spela åttondelsfinal mot Mexiko och som det mesta under hela resan, så blev timingen helt perfekt. En halvtimma innan match klev i iland i vackra Positano och fick en perfekt plats på en strandrestaurang med TV, där Sverigematchen visades. Några andra svenskar fanns på plats och även några sällskap som höll på Mexiko. När Sverige tog ledningen i matchen märkte vi att det norska sällskapet intill oss jublade vilt och det visade sig att de höll stenhårt på sina grannar. Jag fick en tankeställare där – jag kanske i fortsättningen inte kommer att reta mig lika mycket på flaggviftande norrmän framöver! Sverige vann sedan med 3-0 och norrmännen gratulerade oss. Som tur var blev Mexikos supportrar lika glada som vi svenskar, eftersom de trots förlusten gick vidare, då Sydkorea slog ut Tyskland! Alla på restaurangen var nöjda!

 

Buss hem till Praiano där vi gick trapporna ner mot stranden och hamnade plötsligt på en fantastisk liten bar med en lika fantastisk utsikt. Vi tog något att dricka bara för att få sitta här och se dagen gå mot sitt slut. Himlen färgades rosa och långt därborta mot norr anade vi Capri, dit vår färd skulle gå dagen efter.

 

 

 

28 juni - torsdag

 

Ännu en gång stod vi packade i en buss som strök den höga bergskanten på Amalfis fantastiska kust, där vi vistats några dagar. Den här gången blev resan kort eftersom vi endast skulle till grannbyn Positano, för att därifrån ta färjan över till Capri.

När jag 1972 köpte min första bil, en Ford Capri -69, bestämde jag mig för att någon gång besöka den italienska ön. Dels för att jag tyckte så mycket om min bil, men även för att ön såg så fantastiskt vacker ut. Jag har varit på väg några gånger i mitt liv, men först nu, 64 år gammal, fick jag äntligen se mina drömmars ö tillsammans med min kära dotter. När vi kom in i den livliga hamnen visste vi först inte riktigt hur vi skulle ta oss till hotellet som låg uppe i byn Capri. Vi blev visade till en linbana som gick upp till den högt belägna platsen. Kön var lång i värmen och hela hamnen var fylld av turister.

 

Väl uppe i Capri by drog vi våra skramlande väskor genom den lilla mysiga byn och trots trängseln på gatorna såg vi genast att det var mycket trivsamt här. Atmosfären var skön, ingen biltrafik alls, endast små smala, eldrivna ´´lastmopeder´´ for fram och tillbaka med turisternas väskor eller med transporter till butikerna. Vi hittade vårt hotell La resindenza som låg på motsatta sidan staden från linbanan räknat och där var gatorna inte alls lika fyllda av folk. Jag som nog hade trott att min dotter hade bokat ett litet enkelt hotell, blev förvånad när vi klev in i den enorma foajén, varifrån man såg polen och solplatsen. Min dotter har verkligen en förmåga att hitta fantastiska platser att bo på och vi kände direkt att det här skulle bli bra.

 

Vi åt en enkel lunch på grannhotellet Floras terrass och utsikten var där lika fantastiskt som från vårt hotell. Bougainvillea klättrade längs murarna och de höga bergen omslöt platsen där vita hus hängde i de branta sluttningarna. Vi gick genom en trädgård ner till hotell Luna som låg just intill branten och långt där nere på vattnet låg mängder av lyxiga båtar ankrade. Det var verkligen en syn som jag aldrig kommer att glömma, inte för att jag på något sätt uppskattar det som är lyxigt, men det var verkligen storslaget och de fantastiska Faraglioni klipporna ger karaktär åt hela den här sidan av ön. En av klipporna har en port som båtar kan passera genom.

 

Överallt nerium, bougainvillea och blyblommor och vi besökte även Girardino Augusto, en liten trädgård där jag knappt minns växterna, eftersom utsikten var så makalös! Hur många gånger har jag hittills nämnt ´´utsikt´´ under den här resan? Vi kände båda två att Capri skulle bli en favoritplats bland alla platser vi besökt.

 

Jo visst är det mycket folk så här års på Capri, men i den delen där vi bodde märktes det inte så mycket och eftersom väldigt många besökare är dagsturister på ön, så var kvällarna och morgnarna lugna. När jag under vistelsen på Capri vandrade med min kamera tidigt på morgnarna, mötte jag knappt några människor!

 

 

 29 juni - fredag

 

Efter frukostbuffén i den stora matsalen tog vi bussen upp till Anacapri som är öns andra stad och som ligger ännu högre upp i bergen. Huvudmålet idag var att besöka den berömda trädgården San Michele, som anlades i slutet av 1800-talet av den svenska läkaren Axel Munthe. Axel Munthe blev berömd av olika anledningar, bland annat för sin kärlekshistoria med kronprinsessan och senare drottning Victoria, Gustav V:s hustru. Det började med att han var livmedikus åt Victoria! Mer om den här platsen i ett senare blogginlägg. Bussen slingrade sig högt upp mot Anacapri och om vägen var smal på Amalfikusten, så var den rena motorvägen jämfört med den här ´´stigen´´ där varje möte var rena dödsfällan.

 

Vi gick in i gränden som hette Viale Axel Munthe och nådde till slut fram till platsen som jag längtat efter att få se. Jag hade läst att Kristina Kappelin förra året blivit ny intendent och VD för  ´´svenska´´  San Michele och egentligen skulle vi väl ha försökt träffa henne under vårt besök, men platsens skönhet gjorde att jag glömde allt annat än den galet vackra utsikten, trädgårdens långa pergola, etager med mängder av växter och där hortensiorna nu blommade som bäst. Många fantastiska trädgårdar har jag sett i Italien och i övriga Europa, men ingen med den här storslagna utsikten som fullständigt tog andan ur mig. Vi handlade i butiken och jag köpte äntligen Axel Munthes bok ´´Boken om San Michele´´ och även en vacker plansch. När jag senare läste boken förstår jag vilken speciell person han var och jag tycker om många av hans tankar om livet.

 

Väl ´´hemma´´ i Capri by,  vandrade vi runt på små trevligt slingrande gator och gränder som innehöll både lyxiga klädbutiker, enkla turistbutiker, caféer och restauranger och på vissa håll klättrade bougainvillea och klädde in hela hus.

 

Utefter en smal och fantastisk promenadväg växte enormt stora bougainvillea som klättrade längs en lång mur och jag som förr har haft lite svårt för denna pråliga växt, blev helt såld av den här galna prakten.

 

 

 

30 juni - lördag

 

Vaknade tidigt och begav mig upp i bergen med min kamera. Vandrade uppför branta trappor och slingrade vägar bland bostadshus och trädgårdar som hängde i sluttningarna. Jag nådde mitt mål till Restaurant Le Grottelle och jag måste ännu en gång nämna utsikten. Fantastisk! Självklart var restaurangen stängd så här tidigt på morgonen, men det var fint att få se platsen som några Facebookvänner talat om. Det starka solljuset under hela resan gjorde det inte lätt att ta bra bilder, men självklart njöt jag av solen och värmen!

 

Det blev en helt fantastisk dag på en fantastisk plats. Inga inplanerade besök, endast vila vid polen, med boken och solen. Under morgonvandringen såg jag ett café uppe i bergen som jag under dagen klättrade upp till i den tryckande värmen. Med gott kaffe satt jag där länge och njöt av lugnet och tystnaden. Att slippa biltrafik är något som jag uppskattade mycket och jag kände verkligen att jag gick ner i varv under vår vistelse på Capri. Min dotter var helt övertygad att hon kommer att återvända till den vackra ön. Själv är jag glad att äntligen fått uppleva en tid här.

 

På kvällen såg vi två matcher i fotbolls-VM och vi vände TV:n ut mot vårt rums terrass där vi satt och såg Messis Argentina försvinna ut ur VM i åttondelsfinalen mot Frankrike.

 

 

1 juli - söndag

 

Det var dags att checka ut från Capri och bege oss över till Neapel igen. Vi klev på båten som av någon anledning låg länge kvar i hamnbassängen, trots att den lagt ut från kajen. Plötsligt började dramatiska händelser att ske. Båten drev mot andra stora passagerarbåtar och det verkade som om den inte gick att styra. Besättningen kom plötsligt springande och skrek att alla passagerare skulle gå över till ena sidan och sedan kom plötsligt en stor båts för in mot en fönsterruta som spräcktes och det blev fullkomlig kaos och alla ville ut på däck. Vi befann oss mitt i dramat och visste inte vad som skulle ske, om båten skulle välta i hamnen eller om vi skulle krossas mot kajen. Så äntligen verkade det som om båten kom loss, som om den hade fastnat på någon vajer eller liknande. Besättningen applåderade och sa att allting var lugnt. Båten vände utåt och satte fart mot Neapel. Skärrade satt vi under färden mot fastlandet och det kändes skönt att få kliva av denna sargade farkost.

 

Neapel är som sagt Italiens tredje största stad och jag har alltid sett platsen som ganska hotfull, eftersom ryktet inte varit det bästa. Organiserad brottslighet och korruption var vardagsmat här och många boende emigrerade till norra Italien och Västeuropa. Men under 1990-talet började korruptionen bekämpas och staden fick ett ekonomiskt uppsving, som Wikipedia skriver. Neapel har varit med om många dramatiska händelser i historien och drabbades 1980 av en jordbävning då 2914 människor miste livet och 1944 hade Vesuvius sitt senaste utbrott!

 

 

Vi bodde på ett mycket fräscht Bed & Breakfast – Napoli Tree - nära stadsdelen Chiaia utefter stranden och här kändes det verkligen inte hotfullt på något sätt, tvärtom var det en riktigt trevlig del av Neapel. Här låg mängder av restauranger med uteserveringar med storslagen utsikten över stranden, upp mot stadens branter och bort mot vulkanen Vesuvius. Det blev ännu en pizza här i pizzans födelsestad och självklart italiensk gott vin!

 

Morgonen efter, när vi var på väg med taxi till flygplatsen, såg vi även den ruffiga delen av staden, med byggnader i mycket dåligt skick och jag är verkligen glad att vi fick en fin sista kväll i den lugnare delen av staden.

 

Det här var ännu en fantastisk resa, planerad av min dotter! Tack så mycket!!!