Vecka 5, 2018 - Ålandskryssning
I Uffes fantastiska ´´Jag saknar dig´´ finns textraden - och himlen över Västerbron är gaslågeblå nu ikväll.
I Beppes nästan lika fantastiska ´´Sakta vi gå genom stan´´ sjunger Monica Zetterlund - på Västerbron i den himmelska ron, en spårvagn går ensam och tom.
29 januari – måndag
Efter att ha bott ännu en vintervecka ute på Djurgården, kändes det märkligt att återvända till storstadslivet igen. Där ute hos Cecilia på östra Djurgården lever jag nästan lantliv i de lugna vackra trakterna, där det knappt märks att Stockholm har utvecklats till en bullrande storstad under det senaste hundra åren. Husen är gamla och ligger en bit ifrån varandra och det råder ett nästan meditativt lugn här i de vackra omgivningarna.
Idag gick jag i stället runt Lilla Essingen, en stäcka på endast 2,5 kilometer. Omställningen från förra veckans lugn, till Essingeledens galna och hetsiga tempo, blev dramatisk. Som tur är behöver jag inte längre delta i det hysteriska racet på den delen av E4:an som kallas Essingeleden, utan jag försöker hålla mig så långt borta som möjligt från allt vad stress och hets heter. Men förutom ljudet av ständig biltrafik, som är ansträngande för en högkänslig person, var det var ändå fint att från den lugnare östra delen av ön, blicka in mot staden och den mäktiga Västerbron som binder samman Kungsholmen och Södermalm.
I början av 1900-talet var ön bebyggd med stockholmarnas sommarvillor, med namn som Bergslottet, Bellmansro, Skogshyddan och Lugnet, men på 1930-talet när ön fylldes av bostadshus, revs de flesta sommarvillorna. Den södra delen av Lilla Essingen som kallas Essinge Udde, byggdes 2000-2007 där många av de ganska höga husen placerades längs stranden. Det är säkert fint att bo i dessa hus, men de ligger så tätt intill varndra. Jag är van att se fria vidder från mina fönster.
Efter vandringen gick jag upp till mysiga Lilla Mamsen bageri på Essinge Brogatan 15 för att njuta av en kopp kaffe och en mycket god kanelbulle!
31 januari – onsdag
Stockholms stadsarkiv på Kungsklippan/Kungsholmen öppnade 10.00. Jag tog tunnelbanan till Rådhuset och vandrade Bergsgatan upp till arkivet. Passerade nr. 26 där det finns en lägenhet som jag för några år sedan försökte byta till mig genom ett komplicerat triangelbyte. Det var dock svårt att få alla tre parter nöjda så bytet blev aldrig av. Kanske lika bra, även om jag gillar den här delen av Kungsholmen.
Inne på arkivet installerade jag mig vid ett bord och beställde fyra böcker/skrifter från magasinet. Jag hade länge tänkt forska lite om Stockholms park- och trädgårdshistoria, men eftersom det inte funnits tid, har det inte blivit av. Nu finns det tid!
Tyvärr visade det sig att de två viktigaste skrifterna som handlar om trädinventering i Stockholms innerstad, inte gick att hitta. Det var tomt på den hyllan i magasinet sa de, men att den ansvarige var ledig och skulle kontakta mig när hon kom tillbaka.
I den här forskarsalen kommer jag nog att vistas då och då under vintrarna framöver. Här kan man som det står på Stadsarkivets hemsida ´´följa Stockholms invånare och stadens utveckling från medeltiden fram till idag´ . I de sju våningarna finns idag 8,5 mil handlingar. De sju våningarna ligger under mark och ovan mark syns bara den översta våningen.
Efter det att jag läst och fotat av det jag beställt, packade jag ihop och gick ner till Bergsgatan 30 och kaffefikade på Wilmer Kaffebar, ett mysigt ställe med lagom sorl. Kaffet var gott och kanelbullen perfekt! Det verkar som om de flesta caféer bjuder på gott bakverk nu för tiden, möjligen eftersom de flesta verksamheter nu betygssätts på Internet.
Jag hörde på nyheterna att det tydligen ska komma en halv meter snö i Gävletrakten det närmaste dygnet. Här i Stockholm är det endast ett tunt lager slask.
1 februari – torsdag
Idag läste jag nyheten i Södermalmsnytt om beslutet att båthamnen och hela den södra stranden av Pålsundet ska rivas och förstärkas inför en ny cykelbana. Sedan Miljöpartiets Daniel Helldén tyckte att staden skulle bygga nya cykelbanor här till varje pris, har protesterna varit många och starka. Alla träd längs kajen skulle då behöva fällas för att den nya cykelbanan skulle kunna byggas. Nu har staden undersökt marken och konstaterade att det är en rasrisk längs strandpromenaden och att både bilväg, cykel- och gångbana riskerar att dras ner i vattnet.
Så ´´enkelt´´ löstes det problemet! Bara att sätta igång att fälla alla träd i höst och att börja stabilisera hela strandområdet. Tack och farväl vackra träd och den fantastiska båtbryggan där mängder av gamla träbåtar har sin sommarplats och Grattis Daniel Helldén. Vi måste nog börja värdera våra stadsträd och vackra miljöer bättre. Visst förstår jag att man i vissa fall måste ta bort träd när de står i vägen för stadens utveckling, men just i en sådan här vacker miljö borde staden kanske göra ännu en undersökning av marken och diskutera med experter, inte bara från Stockholm, för att möjligen kunna rädda träden och båtbryggorna. Det kanske finns alternativa metoder att förstärka strandlinjen?
Det här är en unik miljö i en storstad, som inte går att återställa. Jag ser framför mig hur det efter ombyggnaden blir nya strikta båtbryggor med iskalla aluminiumbommar vid varje båtplats, där de gamla träbåtarna kommer att se helt vilsna ut. Eller så blir båtplatserna så dyra att de historiska träbåtarna får flytta på sig och lämna plats till modernare båtar, vars ägare har bättre ekonomi. Om det nu blir några båtplatser igen över huvudtaget? Jag ser även framför mig en överdimensionerad cykelbana. Eftersom jag ofta vandrar jag upplever jag inte alls så mycket cykeltrafik på den här sträckan.
Tankarna går till renoveringen av Värtavägen som kostar skattebetalarna 80 miljoner kronor. En helt galen ombyggnad som nog ingen annan än MP är nöjd med. Även denna ombyggnad har alltså utförts efter Miljöpartiets planer och vilja. Det är inte direkt någon ström av cyklister på den backiga Värtavägen, men trots det så blir nu cykelbanorna nästan lika breda som gatan. Jag ska erkänna att jag tidigare har röstat på detta parti, just för miljöns skull. I höst får de definitivt inte min röst!
Jag läste någonstans att cykelbanorna breddas på Värtavägen eftersom det väntas mer och mer cykeltrafik från vår nya stadsdel Norra Djurgårdsstaden som hela tiden växer. När den nya stadsdelen är färdigbyggd år 2025, kommer där att finnas 12 000 lägenheter. Visst kommer det att bli många som därifrån cyklar in till sina arbetsplatser i staden, men nu är både Lidingövägen och Erik Dahlbergsgatan ett mycket bättre val för cyklisterna. Värtavägen blir en omväg och en väldigt backig omväg. Ändå sker denna ombyggnad för 80 miljoner.
På eftermiddagen möttes vi vid Djurgårdsfärjan på Skeppsbron och fortsatte sedan ut till Stadsgårdskajen där Viking Lines Cinderella låg och väntade på oss. Först vill jag säga att jag inte är någon kryssningsmänniska i vanliga fall. Men om det är torsdag med lite folk ombord, en kort resa och man har det bästa sällskapet med sig, då blir det riktigt trevligt. Och ska sen Uno Svenningsson uppträda på båten under kvällen, då är det ett extra plus.
Redan innan vi kom in i terminalen såg Cecilia sin ´´idol´´ där inne när han stod och pratade med sitt band. Väl inne i terminalhallen frågade jag honom om vi fick ta en bild.
Hytten var fin, buffématen och vinet gott och det blir en något märklig upplevelse när man får äta och dricka så mycket man vill för ett fast pris. Folk vandrar fram och tillbaka med sina tallrikar och vinglas för att fylla på, tills man inte längre orkar få i sig mer av allt det goda.
Uno som så många andra artister, har fått en ordentlig skjuts av ´ Så mycket bättre´´ var mycket bra på scen och körde flera av sina bästa låtar och jag blev åter igen märkligt berörd av texten till ´´Tro på varann´´.
Det är när kvällarna känns varma
Och lugnet sänker sig
Då min väg är kantad av lupiner
Och syreners doft berusar mig.
Så om jag är lycklig
Som jag vet att jag är lycklig
Men när du somnar i min famn
Och vi tror på varann
Då är glädjen som störst
Den släcker all min törst
Och Under ytan är och förblir en magisk klassiker.
Den här lilla resan blev ett fint avbrott i vintermörkret och när vi anlände till Stockholm på fredagseftermiddagen föll snön igen.
När det gäller Pålsundet så handlar det inte om att bygga en cykelbana till varje pris. När man gjorde undersökningen så hittade man att det fanns rasrisk då bestämde man sig för att fixa samtidigt en bättre cykelbana. Och när det gäller Värtavägen så fanns det en plan att bygga en ny cykelbana där långt innan MP tog det slutgilltliga beslutet och 80 miljoner kr handlar om att byta asfalt och ledningar i marken med.
Allt detta går att ta fram om man efterforskar lite.
OK, då är allt i sin ordning! Det blir nog fint! Det är bara att lita på beslutsfattarna!
Bra skrivet om Daniel Hellden (MP), går inte att komma från att hela trafikpolitiken i Sthlm nu är fokuserad på 100% cyklar ochatt allt känns som en hets att hinna bygga så mkt som möjligt innan valet kommer när Daniels tid lär vara ute. Inte många är glads för allt han har ställt till med.
Man ska nog ändå vara lite försiktig, frågan är hur väl utrett just alternativen till riva/såga ner för att stadga kanten. Och naturligtvis om det är ett problem eller om det mer är av typen "kan bli rasrisk".
Läser man båtklubben och andra engagerade så efterlyser man en bättre genomlysning av alternativen, inte bara gå på tjänstemännens förslag (som ofta sitter direkt länkade med styrande politiker).
http://palsundet.com/
På Ulf Lundells hemsida finns akustiska skisser stt ta del av! Ulf Lundells starka naturlyrik i "skisserna" gör det så mycket lättare att tro honom när han säger sig vilja vända samtiden ryggen! Dessutom ter sig naturen så mycket mer intressant än människorna.
På Ulf Lundells hemsida finns akustiska skisser stt ta del av! Ulf Lundells starka naturlyrik i "skisserna" gör det så mycket lättare att tro honom när han säger sig vilja vända samtiden ryggen! Dessutom ter sig naturen så mycket mer intressant än människorna.
