25 maj 2017
Jag tror att det var i början av april som jag senast besökte Djurgården, men idag kände jag att det var dags igen, att ta mig ut till den plats i Stockholm som är så viktig för mig. Eftersom jag är född i en småstad med naturen in på knuten, behöver jag fridfulla platser att vistas på, där naturen gör mig lugn och trygg. Nu pratar jag inte om den västra delen av Djurgården som är ett enda stort tivoli, utan när man vandrar österut på ön. Vid Rosendal och Prins Eugens Waldemarsudde kan det visserligen vara ganska mycket folk ibland, men tempot är stilla och ännu längre österut på ön, råder ett lugn som nog ingen annan storstad i världen kan erbjuda.
Även om jag älskar Stockholm - Mina drömmars stad - så är jag inte någon storstadsmänniska som passar in i den snabba stadspulsen. Jag faller sällan in i tempot på trottoarer eller gågator när jag vandrar i City. Folk trampar mig på hälarna eftersom jag går så långsamt och jag blir lätt yr av alla starka ljud och av människor som stressar fram.
Det är därför som Djurgården och Långholmen är så viktiga platser för mig. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle trivas i Stockholm om inte dessa öar räddade mig. City och Slussen är nu en enda stor arbetsplats och Kungsträdgården är inte längre någon park utan en evenemangsplats. Gamla goda Södermalm däremot, där trivs jag fortfarande gott, men jag behöver helt enkelt Djurgården och Långholmen för att trivas i Stockholm!
Jo, det här är faktiskt Stockholm, Ryssviken närmare bestämt, bara någon kilometer från Citylarmet!
Blomsterprakten vid Rosendalsterrassen är vackrare än någonsin i år!
Här vid Rosendals värdshus har det findukats för ett par som firar tre år tillsammans!
Jag har ju alltid haft problem med den enorma porfyrvasen bakom Rosendals slott! Den känns helt fel på den här platsen, men med hjälp av alla dessa underbara vårlökar, så klarar jag av att besöka den här vackra platsen.
Vid Rosendals trädgård har träden i fruktträdgården börjat blomma.
Älskade hägg! Här vid Prins Eugens Waldemarsudde.
Syrenerna slår ut överallt och jag stoppar näsan i så många jag kommer åt!
Den här stockholmssoffan vid Waldemarsudde, nedanför Gamla huset, är en av mina favoritplatser! Utsikten in mot stan och vattnet är fantastiskt och här skulle jag lätt kunna sitta med en flaska vin en sommarkväll, men nu är det så att den här trädgården stänger grindarna på kvällarna.
Tänkaren och jag grubblar vidare på livets gåtor...
På galleriterrassen vid Waldemarsudde har blåregnet börjat blomma mot söderväggen.
Galleriterrassen.
En av Djurgården alla gammelekar.
Idag blev det en blixtvisit till Skansens trädgårdar. Nu var jag inte riktigt upplagd för ett besök på den här vackra platsen, fotoljuset var för starkt och jag kände mig inte på humör att vistas bland alla människor som stormade in när grindarna öppnades. Men jag fick en bild av min plats, vyn som finns på min blogg och på bokens Facebooksida och som är favoritbilden i min bok.
Tyvärr får jag aldrig till en lika bra bild igen, som den i boken. Jag har en förhoppning om att alla dessa äppelträd något år ska blomma samtidigt, vilken de såklart aldrig kommer att göra. Men varje år vid den här tiden återvänder jag till gången fram mot lusthuset vid Skogaholms herrgårds köksträdgård på Skansen. En av de vackraste gångarna jag vet!
Linné Googlar på vilken växt det är han har hittat...
