Site Meter

Frösviksrundan i Bogesund

 Hägg-grönska
 
1 maj och min starka längtan att ensamvandra i skogen, gjorde att jag tog mig ut till Bogesundslandet utanför Vaxholm, där jag trampade iväg med matsäck och kamera på Frösviksrundan som är 7 kilometer lång. Stockholm kan ibland vara påfrestande när det blir för mycket folk på de platser som jag vill besöka och det ska bli skönt att nästa år slippa använda helgerna till stadsvandringar. En av många fördelar med Stockholm är närheten till naturen åt alla väderstreck och just idag åkte jag nordost ut mot Bogesund. Den här dagen längtade jag efter tystnad, förutom fåglarnas vårkonserter då, och jag var lite osäker på om det skulle vara mycket folk även ute i skogen den här lediga dagen, men jag såg faktiskt inte en människa under min vandring! Förutom kvinnan på Frösviks gård som hjälpte mig när jag tappat bort de röda markeringarna ute bland träden och hamnat lite vilse. 
 
- Hej, jag har gått vilse!
- Det var inte bra! Vart är du på väg?
- Till min parkerade bil.
- Och var står den då?
- Ingen aning...
Till slut fick vi ordning på vart jag skulle gå!
 
Början av vandringen gick genom skog som nyligen avverkats/gallrats och var väl inte den vackraste naturtypen direkt, men det blev bättre när jag senare skymtade sjön. Jag upptäckte ännu en gång att jag inte blir lugn av skogar utan öppna ytor, där jag inte ser ängar, hagmarker eller vatten. Tvärtom kan jag känna mig stressad och instängd, och då menar jag i mörka gran- och tallskogar. Mitt inne i skogen bland mängder av fällda träd, fanns en informationsskylt som berättade att det en gång hade legat ett tegelbruk här, på grund av lerans höga kvalitet på den här platsen. I början av 1800-talet minskade tillgången på lera och tegelbruket lades ner. De spår man ser idag är de stora vattenfyllda groparna där man en gång grävde.
 
När jag såg vattnet mellan träden kändes det genast lättare. På den här slingan är man tvungen att passera två kohagar och eftersom jag har koskräck, tittade jag mig noggrant omkring när jag passerade hagarna. När jag kom fram till båtbryggan vid Stora Värtan, åt jag min matsäck och njöt av kaffet, innan jag fortsatte min vandring in i skogarna och nu dominerade lövträden, tack och lov. 
 
På de våtare markerna i skogen grönskade häggen, som ju har ensamrätt på den tidiga grönskan i månadsskiftet april-maj. Jag kom ut ur storskogen och odlingsmarkerna låg vackert ner mot sjön och efter en stig fanns en skog av lindar, där flera var cirka 300 år gamla. På en skylt kunde man läsa:
 
 ´´Området består av igenväxande hagmark. Här finns gamla lindar av mäktiga dimensioner samt en del andra äldre lövträd. Detta hagmarksområde, som är fredat som domänreservat sedan 1916, skall skötas så att den olikåldriga lövskogen bibehålles´´
 
Det var mäktigt att se de gamla lindarna på en sådan här plats, jag är ju mest van att se dem i Stockholms parker.
 
Den har vandringen var perfekt för mig den här dagen. Ingenting var direkt storslaget vackert, förutom lindarna då, men annars fanns inga fantastiska vitsippsbackar, utan vitsippor och blåsippor växte lite här och där, ofta tillsammans under träden. Det var ganska skönt att det var sådär lagom vackert. En vanlig skog liksom. Jag var inte på humör att ta till mig fantastiska blommor eller storslagna utsikter den här dagen. Fröviksrundan och jag klickade fint 1 maj 2017.
 
Vädret var strålande och jag kände att naturvandringar är viktigt för mig och jag kommer nog att varva mina kommande stockholmsvandringar med sådana här vandringar i naturen i stadens närhet. Se nya listan i ´´Stockholms gröna rum´´ här!
 
Lindar i en lång rad utefter åkern.
 
En av de gamla lindarna i lindskogen! Det ser ut som de nedre grenar vill balansera upp trädet.
 
Och jag gick över stock och sten, stubbar och rötter...
 
...och jag stötte på de här dubblestackarna. Jag vet inte om jag tidigare sett två myrstackar bredvid varanda?
 
En ensam rödsippa!
 
Och så den grönskande, älskade hägget! 
 
Ibland var vandringsleden mer som en hinderbana.
 
Äntligen vatten!
 
 I skogen går liv och död hand i hand!
 
Innan jag lämnade Bogesundsområdet, var jag tvungen att besöka min favoritbok i Bogesunds slottspark. Grenen som vill vara lika grov som huvudstammen.

Kommentarer
Postat av: Brommabo

Fina bilder! En sökning på Ulvsunda Slottspark tog mig hit. Mycket bra skrivet om den och håller med dig helt också! Har spenderat mycket tid där själv då jag växte upp i Bromma, vi fritidsungar brukade alltid gå dit och leka, spela brännboll och ha picknick...Nu är parken borta, trädens kronor borta...Allting. Tog en film där själv 2011 som ligger på Youtube. Idag slog det mig igen när jag gick förbi där hur den brukade se ut förr om vårarna med alla blommande äppelträd.

2017-05-02 @ 18:30:13
Postat av: Hasse Wester

Hej Brommabo! Ja det är verkligen tragiskt att se hur slottsparken fullständigt våldtagits. De nya husen är ju helt opassande i den här miljön och jag saknar alla äppelträden°

2017-05-02 @ 21:51:17
URL: http://gardener.blogg.se/
Postat av: Brommabo

"Hela parken kommer rustas upp", stod det glatt...Den var alltså nedgången förut och har nu fått ett ansiktslyft? "Ansningen" av lindarnas kronor var ju verkligen pricken över i:et också...Kan ju omöjligt vara någon annan än just de inflyttade som tycker det är en förbättring.

Är glad för alla somrar jag fick uppleva där i alla fall! Yngre generationer kommer aldrig veta hur den en gång såg ut.

2017-05-03 @ 22:22:51
Postat av: Anonym

Härligt med naturvandringar kompis! Minns en vacker plats med en päronalle", självklart var det en kohage där med...😎

2017-05-04 @ 18:01:59
Postat av: Hasse Wester

Ja det är tråkigt det som skett Brommabu!

2017-05-05 @ 15:48:03
URL: http://gardener.blogg.se/
Postat av: Hasse Wester

Päronallévandringen var fin!

2017-05-05 @ 15:48:26
URL: http://gardener.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0