Årets andra resa till Italien efter vårresan till Florens, gick till underbara Comosjön där vi bodde i den storslaget belägna, idylliska orten Bellagio. För att komma dit tog vi flyget till Milano, tåg till Saronno, där vi bytte till tåget som tog oss till Como. Där hoppade vi på en fullpackad buss, som på den smala, slingra och gudomligt vackra vägen förde oss till Bellagio, en resa på 45 minuter med en utsikt som tog andan ur mig. Ett sådant här landskap hade jag inte sett sedan jag besökte Lago Maggiore 2010. Alperna som med sina vidunderliga höjder bäddar in de norditalienska sjöarna är något av det vackraste man kan se, tycker jag. Små byar klättrar på de enorma höjderna, som omväxlande är skogbeklädda och på sina håll kala. Längs stränderna ligger flera berömda och fantastiska trädgårdar, som jag kommer att beskriva i kommande blogginlägg.

 

Bellagio är verkligen en idyllisk liten ort, varifrån man helst förflyttar sig med båt och det går färjor och passagerarbåtar hela tiden fram och tillbaka från den här spetsiga udden, till stränderna på båda sidor därom. Det är en liten ort med några gator, vars ´´tvärgator´´ är trappor som leder ner till sjön. Här finns mängder av restauranger och hotell och vi bodde mitt i en av de vackra trapporna. Vi bar våra resväskor 38 långa trappsteg innan vi nådde hotellet, men det var det värt!

 

Första dagen bestämde vi oss för att besöka de berömda trädgårdarna och ställde oss i båtkön för att köpa dagsbiljetter. Det började regna en aning så vi tvekade om vi skulle byta dag, men vi chansade och det visade sig att vädret blev perfekt för trädgårdsbesök! Som sagt, mer om trädgårdarna i senare blogginlägg.

 

En morgon gick jag tidigt ner till sjön och såg att molnen svepte in bergen på låg nivå och allt liknade en vacker tavla. Även om jag tog bilder så går det inte att fånga den här stunden rättvist. Magiskt vackert var det och jag antar att molnens placering hade med nattens vilda åskväder att göra. Kvällen innan blev lite uppsluppet dramatisk, när vi fick byta platsen från restaurangens uteservering till ett bord inomhus, när regnet plötsligt svepte in från bergen.

 

Vi handlade lite i butikerna och åt av den goda italienska maten och njöt av den vackra platsen. Det restaurangbesök som jag kommer att minnas bäst var när vi åt på restaurang Bstyle Bellagio, som skulle ha ovanligt god lasagne, hade vi läst på Tripadvisor. Vi satt vid ett trappbord i den ljumma kvällen och blev serverade av en ung kvinna som behandlade oss som kungligheter. Vanligtvis är ju italienare coola på gränsen till det komiska, allt från servitörer, städare och butiksbiträden känns som filmskådespelare i en gangsterfilm. Men den här kvinnan var allt annat än cool. Vänlig och tillmötesgående på gränsen till för mycket...men ändå inte. Jag fick kanske känslan av att det blev som en teaterföreställning på något vis och att hon kändes alltför försiktig och kanske lite rädd, men ändå fantastisk på något sätt. Jag blev inte riktigt klok på vad det var för en människa. Ja ja...mycket gott var det i varje fall!

 

Vi lämnade Bellagio med båt in mot Como där vi skulle bo sista natten och vi passerade fantastiska orter utefter den långa sjön. Här hade George Clooney, Madonna, Paul McCartney och gud vet vilka kändisar, sina hus och jag kan förstå varför.

Como visade sig vara en riktigt mysig stad. Med sina nära 80 000 invånare var det en lagom stad att vandra i och vi tog även linbanan upp till Brunate, varifrån utsikten var nästan overklig. 

 

Min reskamrat var min dotter som ännu en gång komponerat ihop en fantastisk resa. Hon vet verkligen vad hennes pappa vill se och har en förmåga att få till både resa, boende och att besöka sevärdheter, på ett helt perfekt sätt. Tack ännu en gång min kära dotter!