6 april 2017
Sommaren 1976 förlovade vi oss i en gondol i Venedig - min dotters mamma och jag. Den 6 april 2017 var jag tillbaka i den vackra staden, nu tillsammans med min dotter och hennes halvsyster. Att vandra i stadens labyrint av kanaler och smala gränder är verkligen något utöver det vanliga. Gondoler glider romantiskt fram invid de gamla husen och jag såg en gondoljär som surfade på sin mobiltelefon samtidigt som han styrde in sin vackra gondol under av stadens 150 broar. Det kanske inte var så romantiskt, men Internet finns ju även i Venedigs gondoler..! Här finns dock inga bilar, utan man vandrar i gränderna eller åker båt av något slag. Den magiskt vackra staden med alla vattenvägar är byggd på miljontals träpålar av ek och alm som slagits ned i den sandiga och leriga jorden.
Vi tog snabbtåget från Florens som tog två timmar och kostade 500 kr tur och retur och vi fick en riktigt fin solig dag tillsammans, då temperaturen låg på 20 grader. Det blev ingen färd med gondol den här gången, utan vi vandrade först över den bro som går över Canal Grande vid tågstationen och kom in i lugna och stilla kvarter på andra sidan, men ju mer vi närmade oss de stora turistplatserna med Markusplatsen som slutpunkt, fylldes gränder och broar av människor. Markusplatsen med sin pråliga katedral i bysantinsk stil passerade vi snabbt, för att åter söka oss in i de trånga gränderna med de små broarna och de spännande butikerna. Vi åt på en pizzeria och fikade på ett annat ställe invid en bro med gondolstation, innan vi vandrade tillbaka mot tågstationen och åkte de 26 milen tillbaka till sköna Florens! Ibland i 300 km/tim.
Venedig, staden som grundades redan under den sena antiken, är ständigt hotad av översvämningar och i och med klimatförändringarna översvämmas många platser hela 60 gånger om året. I början av 1900-talet hände det endast 10 gånger om året. Samtidigt sjunker staden sakta men säkert och under hela 1900-talet sjönk Venedig med 23 cm.
Transporter går med båt, eller i gränderna med kärror som dras för hand.
