Det har varit snö- och trafikkaos i Stockholm den här veckan, då folk har suttit fast i gigantiska köer under mycket lång tid. Inte sedan mätningarna startade 1905 har det kommit så mycket snö i november och snöröjarna verkar ha överraskats ordentligt. Mellan 30-40 centimeter har landat och jag tänker inte ge mig in i debatten om hur staden sköter snöröjningen eller hur norrlänningar hånar Stockholms beredskap inför stora snöfall. Det är ju trots allt lite skillnad att röja snö i en hetsig storstad, mot att skrapa några vägar rena på landsbygden. Men jag har såklart förstått att snöröjningen fungerat mycket dåligt den här gången. Varför jag inte så självklart ansluter till de som klagar, är att jag själv har röjt snö i 42 år, mest handskottning och med snöslunga på gårdar runt om i stan och det förväntades alltid det att alla platser skulle röjas samtidigt...! Vi jobbade mycket hårt under långa dagar och ibland när alla uppdrag var slutförda, så började det snöa igen! Hej mitt vinterland!!!

 

Nu har jag själv inte blivit drabbad den här veckan eftersom jag varit hemma med mitt onda knä. Under torsdagen provgick jag dock en sväng på stan, innan jag skulle infinna mig för att magnetröntga knät på Odenplans läkarhus. Jag gick Drottninggatan mot Gamla Stan och överallt fanns takskottare som röjde husens tak. Det blåstes i visselpipor för att stanna upp takskottarna när folk passerade och det måste var mycket ovanligt att utföra dessa jobb redan i november. Under onsdagen när snön föll tungt, förvandlades huvudstaden till en ren och vacker plats trots kaoset, men under torsdagen var vägar och trottoarer fyllda av en slaskig sörja. 

 

Det var inget idealiskt underlag när man har besvär med ett knä, så vandringen blev inte lång. Jag avslutade på Café Under kastanjen i Gamla Stan, där jag värmde mig med kaffe och macka.